onsdag 20 februari 2019

En helt vanlig familj

En helt vanlig familj skriven av Mattias Edvardsson, har fått sina rättigheter sålda till ett tjugotal länder, och i många fall liknats med Malin Persson Giolitos Störst av allt. Edvardssons roman kretsar kring en helt vanlig familj, bestående av pappan som är präst, mamman som är advokat och dottern Stella som just slutat gymnasiet. De har upplevt mer eller mindre stora problem under åren, men nu förändras allt.

Stella blir anhållen för mord och får tillbringa en fasansfull tid i ett svenskt häkte. Samtidigt gör polisen, rättsväsendet och föräldrarna allt i sin makt för att förstå vad som hände den där natten som fick den helt vanliga familjen att raseras. Vi följer alla familjemedlemmars perspektiv och får läsa om hur långt man kan gå på grund av kärlek, hat och önskan att förbli en helt vanlig familj. 

”Stella Sandell är skäligen misstänkt för mord.”
   Ingen förälder tror någonsin att man ska höra sitt barns namn i ett sådant sammanhang. Ingen som har haft sitt barn liggande på bröstet med sprattlande miniatyrfötter och gurgelskratt har kunnat föreställa sig någonting sådant. Det händer andra. Inte oss.
[...]
   Vi var en helt vanlig familj. Det var inte vi som skulle sitta där. Och ändå gjorde vi det.
s. 84 (e-boken)


 * * * 

Ärligt talat är jag lite upprörd på En helt vanlig familj. Den där helgen då jag sträckläste den var tanken nämligen att jag skulle intensivplugga inför den kommande, tuffa skolveckan, men Mattias Edvardsson satte stopp för de planerna. Där och då var jag otroligt glad över det, väckan därpå inte så glad över det, och nu är jag återigen mycket glad över det! För att sträckläsa böcker för att man bara inte kan släppa dem är underbart.

Den här boken är perfekt sträckläsningsmaterial, då det ständigt händer något i den. Edvardsson lämnar inte läsaren med en enda tråkig stund, utan nya upptäckter görs ständigt, och nästan lika ofta sker oväntade vändningar, som gör att jag sitter som klistrad vid boken när jag väl börjat. Det är en otroligt spännande story som aldrig upphör att förvåna, engagera eller underhålla. Konceptet är likt Störst av allt, och boken inleds i slutet och blickar sedan tillbaka till början och vägen till slutet. Det är ett optimalt koncept, för det gör att det direkt skapas intresse och frågor, och efter bokens början är jag fast.

Vad jag också älskar med En helt vanlig familj är att man får läsa från hela familjens perspektiv, och de har väldigt skilda livssyner och idéer om saker i största allmänhet. Något jag tycker är särskilt intressant att läsa om är prästyrket och pappans tankar om sin tro, för det känns så äkta och väcker många frågor. Jag har aldrig tidigare läst så realistiskt om religion och att vara präst, och det är ett väldigt intressant perspektiv att få, som var oväntat, men som passar oväntat bra här. I boken ryms också ämnen som föräldraskap, barn som växer upp, otrohet, våldtäkter och framtidsdrömmar, och det resulterar i en perfekt, tänkvärd och unik mix som jag aldrig kan få nog av. 

Något annat Edvardsson lyckas otroligt bra med är att låta språket spegla berättaren, för det är verkligen som att höra berättelser från tre skilda röster när man läser, utan att det blir hackigt eller känns framtvingat. Något unikt för den här boken är dock att perspektiven inte varvas, utan istället är boken indelad i tre delar med olika berättare, och till en början gillade jag det inte alls. Nu i efterhand tycker jag dock verkligen om det, för bokens upplägg är verkligen genomtänkt och berättarna passar perfekt till sina delar. Det måste ligga så otroligt mycket arbete bakom den här boken!

En helt vanlig familj är fantastisk läsning! Konceptet och upplägget är perfekt och väcker intresse från sida ett, och språket är genomtänkt och måste vara otroligt genomarbetat. Jag kan inte släppa boken när jag väl börjat, för tack vare alla vändningar och all information som kommer fram vänder jag sida efter sida. Läsningen är beroendeframkallande och Mattias Edvardsson behåller mig i sitt grepp, tack vare bokens unika och oväntade handling, ända till sista sidan. Vilken bok!

Betyg: 
     

Författare: Mattias Edvardsson
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 564 st (Inbunden: 454 st)
Åldersgrupp (Enligt mig): 15+
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: En helt vanlig familj
Annat: 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON.
Boken i e-format finns på Adlibris och Bokus.

onsdag 13 februari 2019

Dvärgen

Dvärgen är skriven av den svenska, nobelprisbelönte författaren Pär Lagerkvist. Han är bäst känd för sin kamp för humanismen, mot nazismen och fascismen och Dvärgen är hans mest kända roman, skriven som ett svar till Hitlers nazism i Tyskland på 1930- och 1940-talet. Det är en studie i ondska, och en dagboksroman skriven av en dvärg vid ett italienskt furstehov under renässansen.

Dvärgen skrattar aldrig och enbart krig, våldsamheter och död får honom att känna glädje. Genom boken följer vi Dvärgen och hans ondska och hat mot människor. Samtidigt är Dvärgen en realistisk skildring av renässansens Italien, vilket gör boken till en tidsresa. Genom Dvärgen ges läsaren flera nya perspektiv på ondska, och de flesta är mycket dystra och pessimistiska, men likväl oerhört tänkvärda och viktiga att bära med sig. 

Jag är 26 tum lång, välväxt, med de rätta kroppsproportionerna, möjligen är huvudet något för stort. [...] Mina kroppskrafter är ansenliga, särskilt om jag blir retad. När brottningskampen anordnades mellan mig och Josafat tvingade jag honom efter tjugo minuters strid ner på rygg och strypte honom. Sedan dess är jag ensam dvärg här vid hovet.
s. 9


* * *

Jag läste Dvärgen som ett skolarbete i svenska, och därför har jag verkligen djupläst den och analyserat alla små detaljer. Och tack vare det förstår jag vilket mästerverk det är som Pär Lagerkvist ändå har skapat. Jag har aldrig läst en bok med så tydliga teman och huvudidéer, och det gör Dvärgen till en riktigt bra bok.

Boken utspelar sig under renässansen och kopplingarna dit är många och välgjorda, intressanta, samt verkligen realistiska, vilket gör att boken lär mig om historia, för det märks verkligen att Lagerkvist är väl påläst om den tid där han låter sin ondskefulla dvärg leva sitt liv. Det är verkligen tydligt genom hela boken att Pär Lagerkvist har lagt ett enormt arbete, en massa tid och stora mängder energi i skapandet av Dvärgen, och det gör det svårt att inte tycka om den. 

Ett mycket tydligt tema i boken är ondska, vilket verkligen är intressant att läsa om. Boken skrevs under andra världskrigets tid och det finns tydliga kopplingar till nazism och antisemitism i de saker som sker och i Dvärgens tankar. Vetskapen om att Lagerkvist hade just detta krig som bakgrund till boken gör den verkligen obehaglig och skrämmande att läsa, men samtidigt är den än i dag otroligt viktig läsning, just för att den så tydligt pekar på vad som sker om vi inte stoppar ondska och om vi börjar skilja på personer och utvecklar hat mot folkgrupper. 

Det är också intressant att Lagerkvist valt att personifiera ilskan i form av en dvärg, och det faktum att dvärgen verkligen är ondskan, gör Lagerkvists många, intressanta och lärorika budskap väldigt tydligt. Det går inte att undgå vad författaren vill berätta, och han gör det också på ett oväntat sätt som gör att Dvärgen verkligen blir unik och sticker ut ur mängden. 

Jag måste dock säga - och det reagerade jag väldigt snabbt på - att jag ogillar det faktum att boken saknar kapitel. Det sägs vara en ”dagboksroman”, och visst finns det vissa gånger då det blir en blankrad och man förstår att det är dags för en ny dag, men jag saknar ändå verkligen kapitel. Det finns aldrig några naturliga ställen att avbryta läsningen på, men samtidigt blir det ju väldigt realistiskt med enbart små avbrott, just för att boken ska föreställa dvärgens dagbok. 

Även språket är helt klart utformat efter dvärgens karaktär, då det är väldigt hackigt, rakt på och utan någon som helst utfyllnad. Till en början är det ovant att läsa, men efter ett tag blir flytet bättre, när jag har vant mig, och då tycker jag enbart att det är en bra idé. Lagerkvist har verkligen tänkt igenom var och en av sina 226 sidor, och inte lämnat något åt slumpen, och bara det är värt en hel del.

Dvärgen är en bok unik i sitt slag. Utspelad under den italienska renässansen är den fylld av inbäddad fakta, och det märks att författaren Pär Lagerkvist har gjort ett gediget arbete bakom sin roman, från pärm till pärm. Allt är genomtänkt - från symboler, till teman, till det språkliga uttrycket. Dvärgen är en otroligt mörk, skrämmande och negativ roman, men den är fantastiskt välskriven, intressant och lärorik, och därför mycket svår att inte tycka om.

Betyg: 
    ☆ 

Författare: Pär Lagerkvist
Förlag: Brombergs förlag
Utgivningsår: 2017 (original: 1944) 
Antal sidor: 226 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 15+
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Dvärgen
Annat: Läst som pocket.

Blev du intresserad?
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON.
Boken i e-format finns på Bokus och CDON


lördag 9 februari 2019

Inom cirkeln

Tack snälla, Kristina Suomela Björklund, för det rysligt spännande recensionsexemplaret!

Inom cirkeln är en helt ny och ännu inte utgiven bok av Kristina Suomela Björklund. Där möter vi paret Moa och Thomas, som av en slump hittar en liten pojke ensam i en stuga i skogen. Moa, som alltid drömt om att bilda en familj, bestämmer sig direkt för att ta pojken under sina vingar. De åker ändå in till polisstationen, men pojken kallar redan Moa för "mamma", och snart börjar märkliga saker ske, så de flyr hem.

Hemma visar sig dock att inte heller vara en trygg plats, för snart börjar märkliga saker hända både i huset och utanför och på teve kommer larm om en fruktansvärd epidemi som sprider sig bland människor, och gör dem till något likt djur. Moa och Thomas och pojken tvingas nu fly för sina liv, för att skydda sig mot "de vitögda" och flykten tar dem djupt in i skogen där andra, kanske ännu värre faror dessvärre verkar lura. 

Ha, jag visste det. Du är blandblodad”, sa hon. ”Du har tur som har mest av det friska blodet, flicka, annars hade du slutat som sonen min.”
[...]
”Jag är din farmor och du, min vän, får se upp vem du blandar ditt blod med.
s. 6


* * *
Det tog ett litet tag men när jag väl hade kommit in i boken ordentligt bara flög sidorna förbi, precis som det ska vara. Läsningen gick undan, då boken blev så otroligt spännande att jag var tvungen att läsa vidare, tvungen att få veta hur det skulle gå för Thomas, Moa, Nua och alla andra.

Vissa gånger ångrade jag dock att det här var den bok jag sysselsatte mig med under mörka, tysta, sena kvällar, för den är verkligen fruktansvärt obehaglig, och det märks att det är något Kristina Suomela Björklund jobbat på. Att skrämmas har hon verkligen lyckats med, för boken är extremt ryslig och gör mig verkligen illa till mods, utan att det går för långt. Det är en balansgång det där, och jag imponeras av att Suomela Björklund lyckas med bedriften att skrämma mig där och då, men låta det läskiga stanna i boken och inte följa med mig ut i verkligheten. Jag ogillar böcker som är så läskiga att de aldrig släpper taget, men Inom cirkeln sticker ut där och lyckas på något outgrundligt vis att skrämmas på ett förstaklassigt vis, men bara i stunden. 

Det finns dock mindre bra saker med boken, och jag personligen tycker att boken innehåller för mycket sexuella anspelningar. Kanske är det vad många vill läsa om, men jag själv hade uppskattat boken mer om den varit koncentrerad på rysligheterna och skrämseln. Jag tycker också inte riktigt att storyn höll hela vägen. Det är dock en fantastisk story författaren byggt upp, och jag har aldrig läst något liknande som varit så långt ifrån vår värld, men ändå så tydligt kopplat till vår värld. Jag gillar dock inte hur naiv Moa är angående Nua så länge. För mig som läsare var allt kring honom tydligt redan från början, och det kändes därmed overkligt att det skulle ta så lång tid för Moa.

Ytterligare beröm till Suomela Björklund vill jag dock ge för det enorma arbetet bakom att berätta ur så många olika perspektiv. Inom cirkeln spinner över tusentals år, och sakta men säkert tas man närmare och närmare nutid. I ett annat perspektiv är man istället i nutid från början, och i ytterligare ett perspektiv befinner man sig i nutid, men på en helt annan plats, i ett helt annat liv. Det som är imponerande är att allt håller, och att läsningen aldrig blir förvirrande med alla skilda perspektiv. Sådant här tenderar att ofta skapa förvirring, men Suomela Björklund har skickligt byggt upp sitt berättande i Inom cirkeln. De många perspektiven ger också ett unikt driv framåt. 

Inom cirkeln är en ny, ryslig bok av Kristina Suomela Björklund. Storyn är unik, men ibland lite overklig. Jag älskar dock de perfekt rysliga obehagskänslorna som alltid finns där, men som aldrig blir för mycket. Suomela Björklund imponerar med sin unika berättartekniska förmåga, då de många berättarperspektiven aldrig skapar någon förvirring, utan enbart gör Inom cirkeln till en ännu bättre, ännu unikare och ännu mer spännande bok. 

Betyg: 
    

Författare: Kristina Suomela Björklund
Förlag: Whip Media (Miramir Förlag)
Utgivningsår: 2019
Antal sidor: 307 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 15+
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Inom cirkeln
Annat: 

Blev du intresserad? 

Du hittar boken på Adlibris och Bokus.


torsdag 7 februari 2019

Läst i januari

Antal böcker: 6 st
Inom cirkeln av Kristina Suomela Björklund
Sömnernas sömn av Elin Säfström
Dvärgen av Pär Lagerkvist
Alvy: Den förlorade av M. F. Skuggeld
Suicide Club av Rachel Heng
En helt vanlig familj av Mattias Edvardsson

Antal sidor: 1945 st
Antal sidor/dag (genomsnitt): ca 63 st

Kommentar:
Årets inleddes med en helt okej läsmånad, och några riktigt bra böcker lästes, däribland den nya favoriten av Mattias Edvardsson! Så bra att jag nämner den i ALLA nedanstående punkter...

Böckerna i rangordning (där 1 är bäst):
1. En helt vanlig familj av Mattias Edvardsson
2. Sömnernas sömn av Elin Säfström
3. Dvärgen av Pär Lagerkvist
4. Inom cirkeln av Kristina Suomela Björklund
5. Suicide Club av Rachel Heng
6. Alvy: Den förlorade av M. F. Skuggeld

Mest...
Överraskande: En helt vanlig familj (Wow! Vilken fantastisk bok att inleda året med!)
Sorglig: Dvärgen (Så fraktansvärd!), En helt vanlig familj (Våldtäkter, intriger, mord, rädsla, livsöden...)
Spännande: En helt vanlig familj (Det händer alltid något, så det går inte att sluta läsa)

Bästa...
Karaktär(er): Pappan, Stella - En helt vanlig familj (Pappans prästyrke och hans religion ger en intressant krydda, och Stella är så smart, tuff och verklighetstrogen)
Titel: En helt vanlig familj (Så talande för bokens handling)


söndag 3 februari 2019

Alvy: Den förlorade

Bildresultat för alvy den förlorade
Tack, Kristina Suomela Björklund och Miramir Förlag, för ett spännande recensionsexemplar!

Alvy: Den förlorade är skriven under pseudonymen M.F. Skuggeld, och en en ungdomsroman med den unga flickan Alvy som huvudperson. Alvy lever ett vanligt liv tillsammans med sin pappa, men har alltid känt sig annorlunda och blivit retad för den hon är. När en ny elev - Jenny - börjar i klassen blir dock allt annorlunda.

Och snart förändras livet för Alvy ännu mer, då hon får reda på saker om sig själv och sitt ursprung som hon aldrig väntat sig, men ändå alltid någonstans känt på sig. Alvy tvingas nu in i en kamp som kan kosta både henne och en hel värld livet, men som också kommer klargöra de delar av Alvys liv som tidigare varit så otydliga. 

Rysningarna avlöste varandra och hon slog ihop boken. Alvy reste sig och gick fram till spegeln på väggen. Sagolik, hade Jenny sagt.
   Skogarna i hennes ögon. Aldrig passat in. Hennes namn i vinden. Diserna, diser. Är inte diser detsamma som alver? Alvy, min lilla Alv, brukade farfar säga.
s. 89


* * *

Det här är dessvärre en av de böcker som jag inte kommer minnas. Och det är inte för att den är dålig - den är verkligen inte dålig - utan för att den är ganska intetsägande och saknar något som gör att den sticker ut och blir unik. Det är som vilken annan bok inom fantasygenren som helst. Med det klassiska konceptet där två världar kopplas samman och en huvudkaraktär från vår värld visar sig ha en nyckelroll i en fantasyvärld, finns det inte mycket i Alvy: Den förlorade som förvånar mig.

Med det inte sagt att boken inte är läsvärd, för den är otroligt spännande och lättläst, vilket gör läsupplevelsen riktigt härlig och lättsam. Jag måste dock säga att jag tror det är en bok för yngre än jag, då Alvy liksom boken i allmänhet har en ton som jag anser vara lite barnslig. Jag minns inte säkert, men tror att Alvy var någonstans trettonårsåldern, men hon känns mycket yngre, just för att hon är barnslig. Det gör det svårt för mig att relatera till henne och händelserna i boken, och jag blir aldrig engagerad på det sätt som krävs om en bok ska lyckas med utmaningen att bli ihågkommen. 

Jag kan också tycka att bokens startsträcka är lite väl lång. Det tar väldigt lång tid innan det börjar hända saker, och det gör att boken till sin början är seg att läsa. Vidare anser jag att boken i allmänhet skulle ha vunnit på att vara mer händelserik. Jag saknar saker som driver handlingen framåt, för nu känns det som att otroligt mycket får vänta till nästa bok. Här kommer Alvy och hennes nyfunna vänner inte så långt som de skulle ha behövt göra om boken skulle fånga mig. 

Jag vill dock ge M.F. Skuggeld en stor eloge för hur han mixar vår värld med sin fantasyvärld. Genom hela boken är världarna parallella med varandra och kopplas samman, bland annat med Jenny och olika platser, och det ger en fin helhet. Jag tycker också att det var intressant att följa de "onda" karaktärerna ibland också, för att exempelvis läsa om dilemmat med en av dem och dennes svårighet att skada Alvy, vilket var ett riktigt bra inslag som gav lite mera djup och spänning inför seriens kommande böcker.

Alvy: Den förlorade är verkligen ingen dålig bok. Det är bara en bok som saknar saker som gör den unik, vilket gör att den bara blir en i mängden. Språk, handling och karaktärer följer alla fantasygenrens mönster - vilket visserligen är ett lyckat koncept, men som inte bjuder på några överraskningar längre. För yngre tonåringar som längtar efter en relativt spännande och lättläst roman är den här boken dock perfekt!

Betyg: 
    ☆ 

Författare: M.F. Skuggeld
Förlag: Miramir Förlag
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 341 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 11+
Serie: Alvy, Del 1
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Alvy: Den förlorade
Andra delar i serien: - 
Annat: 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris och Bokus.


tisdag 29 januari 2019

Suicide Club

Suicide Club är en nytänkande dystopi skriven av Rachel Heng, debutantförfattaren född i Singapore. Istället för krig, förödelse och mörker, ligger fokuset i Suicide Club på kost, hälsa och strävan mot odödlighet. Lea är mer än hundra år gammal, och lever på portionspåsar med Nutripak och genomgår regelbundna kontroller och behandlingar, för att inte förlora ett enda år av sitt liv. Och snart kan evigt liv vara möjligt för henne.

Men när en sedan länge försvunnen bekantskap återvänder till hennes liv, ställs allt på sin spets. Lea begår ett misstag, som leder till att hon hamnar på fel sidan av samhället. Lea upptäcker nya saker om både sig själv och sin omgivning, och börjar omvärdera livet och önskan om att uppnå odödlighet. Kanske finns det något större än detta?

Lea kände ett häftigt hugg i bröstet. Ett tryck över magen, en åtstramning i strupen. Åttioåtta år hade gått sedan han försvann utan att säga farväl, och där var han igen. På andra sidan gatan, som om han aldrig hade varit borta.
s. 18


* * *

Jag har läst fler dystopier än jag kan räkna de senaste åren, och nu har jag kommit till det stadium då jag faktiskt är trött på dessa mörka och negativa framtidsvisioner. Och då kommer Suicide Club - uppenbarligen en dystopi, men helt unik i sitt slag, för här ligger inte fokus på krig, statlig kontroll och mörker. Istället beskrivs ett fantastiskt samhälle, där nära oändligt liv är verklighet och fantastiska möjligheter finns att tillgå. 

Det som är intressant med Suicide Club - och det som gör den riktigt bra - är det faktum att Rachel Heng lyckas skriva om teknisk utveckling och framgång för människoarten, och ändå skapar en dystopisk känsla. Hengs värld ligger verkligen helt i tiden, med den aktuella hälsohetsen, larmen om mat som skadar oss och de eviga nyheterna kring hur vår livstil påverkar vår livslängd. Det är skrämmande läsning det här, om ett samhälle där det som redan nu pågår i vårt samhälle har gått överstyr och vilka konsekvenser det får. Heng gör mig illa till mods och väcker tankar jag aldrig tidigare tänkt, och det gör boken otroligt intressant och nästan obehaglig att läsa. 

Det finns dock ett problem med boken, och det är att jag länge saknar en huvudhandling, ett mål, något för både mig och huvudpersonen att lägga fokus på. Jag tycker att själva huvudmeningen med boken tar fart alldeles för sent, och transportsträckan innan dess känns därmed ganska värdelös och går långsamt fram. Jag hade önskat att själva konflikten introducerats tidigare, för ett bättre driv genom hela boken.

Något annat jag inte riktigt kan bestämma mig för vad jag tycker om är Lea. Lea är över hundra år gammal, men samtidigt ingår boken i ungdomsgenren och det gör att jag inledningsvis tänker på Lea som en ungdom. Det är också den känslan resten av boken förmedlar, och det gör allt lite komplicerat. Jag kan inte direkt se på Lea som ung - hon är ju trots allt hundra år gammal - men hon är inte heller vuxen i sitt sätt. Jag har genom hela boken svårt att förstå vad Lea ska spegla, och därmed får jag svårt med att identifiera mig med henne. Samtidigt är det här ett väldigt intressant inslag i boken som jag inte riktigt kan släppa. 

Suicide Club tar dystopigenren till oanade nivåer och beskriver ett oväntat, dystopiskt samhälle, skrämmande nära gemene mans vardag. Det är en bok unik i sin genre, och tack vare nya tänkvärda perspektiv på livet är det en bok att behålla i minnet. Jag saknar dock ett driv i handlingen, och kan inte riktigt bestämma mig för hur jag ska se på Lea. Boken har dock väckt känslor av obehag och funderingar inom mig, och det kan ju inte förklaras som något annat än framgång. 

Betyg: 
    ☆ 

Författare: Rachel Heng 
Förlag: Modernista
Utgivningsår: 2018 (original: 2018) 
Antal sidor: 303 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 15+
Serie: -
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Suicide Club
Annat: 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON.
Boken i e-format finns på Adlibris and Bokus


torsdag 24 januari 2019

E-böcker: 13 för- och nackdelar

För någonstans omkring två år sedan förändrades mitt läsande något enormt. Det var då jag upptäckte e-böckernas underbara värld. En värld jag tidigare varit skeptisk till, då jag verkligen älskar traditionell läsning av inbundna böcker. Hur som helst, sedan jag läste min första e-bok har jag nu nästan alltid två böcker på gång - en fysisk bok i fokus, och en e-bok jag tar fram när jag inte har en andra boken till hands, och det gör att jag läser mer än någonsin. Det finns dock även mindre bra sidor med e-böcker, och därför kommer nu mina tankar kring för- och nackdelar med e-böcker!

Boken är alltid med
Läser man e-böcker är det enkelt att ha boken både i dator, surfplatta och mobil, och mobilen är ju (nästan?) alltid med, och då har man också alltid en bok med sig. Perfekt alla gånger man inte vill bära en större väska. Nu är boken alltid med!

Dåligt utbud
Jag som läser ungdomsböcker märker ofta det dåliga utbudet hos e-bokstjänster. Förmodligen är genren inte prioriterad, och resultatet blir att det är svårt att hitta e-böcker att läsa inom vissa genrer, då utbudet ofta är ganska dåligt. 

Tar ingen plats
Fortsätter man anta att en alltid har med sig sin mobil är det ju också så att e-böcker inte kräver något extra utrymme. Det är perfekt när man bara har en liten handväska, eller mycket annat som ska få plats i en resväska till semestern. En eller flera böcker är med, utan att ta någon plats. 

Missvisande
Ser jag någon sitta med mobilen på bussen, tåget eller i skolkorridoren är inte min första tanke att personen sitter och läser en bok, utan istället tänker jag på sociala medier och slösurfande. Förmodligen är det också så andra tänker. Att istället sitta med en bok ger ju ett helt annat intryck, och att då läsa en e-bok blir ju missvisande.

Skräddarsy texten
Vit eller svart bakgrund, stor eller liten text? Det går oftast att välja allt sådant helt själv, så att du kan anpassa dina böcker utifrån dina förutsättningar, vilket ju är fantastiskt bra och omöjligt med en fysisk bok, som ju består.

Ej solanpassat
I stark sol räcker sällan ens maximal ljusstyrka på mobilen till för att man ska kunna urskilja vad skärmen visar, så e-boken är ingen trogen följare på solsemestern. Där fungerar den fysiska boken mycket bättre, medan e-boken inte är solanpassad. 

Miljövänligt
Allt som innebär alternativ till producerande av nya varor gynnar miljön och genom att välja e-böcker gör man en insats för minskad skogsskövling, och bidrar till en hållbar utveckling. Så att läsa e-böcker är rena rama tjänsten till miljöns fortlevnad! 

Dyrt
Ja, e-böcker är dyra. De finns visserligen ofta att låna på bibliotek, men att köpa enskilda e-böcker är ofta dyrt, och att ha abonnemang hos e-bokstjänster är ofta så dyrt per månad att man måste läsa minst 3-4 böcker för att det ska löna sig att välja det istället för pocketböcker. 

Tålighet
Man tar ju aldrig med sin finaste bok till stranden, för vem vet vad sol, saltvatten och sand kan åsamka för skada. En droppe vatten kan förstöra en sida i en älskad bok, men e-böcker är tåligare. Visst, en fysisk bok tål att tappas i golvet, men annars är den inte i närheten lika tålig som en e-bok.

Skärmtid
Jag tror inte riktigt att vi vet ännu exakt vad vår skärmtid gör med oss, men att det inte är helt bra är nog de flesta överens om. Och plöjer du e-böcker får du en hel del skärmtid som du annars tillbringat i en fysisk bok. Fast att läsa är ju ändå bättre än att slösurfa! ;)

Citathantering
Det är verkligen enkelt att spara citat i e-böcker, tack vare markeringsverktyg, och det är perfekt för mig som bokbloggar. Dessutom kan man även söka på enskilda ord och hitta dem direkt. Det tar lite längre tid i en fysisk bok, vill jag lova.

Ingen bok
En e-bok är ju trots allt ingen... bok. Jag menar, det finns väl inget som slår känslan och doften av en helt ny bok, de ofingrade sidorna, den härliga tyngden i handen... Det är ju en helt annan sak att bläddra igenom en traditionell bok än en e-bok som ju ändå inte är någon riktig bok

Mer läst
Jag vet inte hur det är med er, men har jag mindre än fem minuter på mig tar jag inte fram en bok, bläddrar till rätt sida och läser några stycken, för att sedan lägga undan den. Tiden räcker dock bra till att ta fram mobilen och läsa några sidor. Några sidor här och där och vips har man läst mycket mer än annars.