måndag 25 juni 2018

Från bokhylla till recension

För länge sedan skrev jag ett extremt ingående inlägg om hur det går till när jag skriver bokrecensioner. Det inlägget kan du läsa här. Måste säga att jag gillade det inlägget, då det fick mig att känna mig så proffsig när jag beskrev min lilla ”arbetsrutin”! Just därför kommer idag ett liknande inlägg, där jag tänker beskriva det som sker från att en bok lämnar bokhyllan till att recensionen är färdig. Eller, egentligen från införskaffande av boken till färdig recension, men ”Från införskaffande av bok till recension” var en usel rubrik... Hur som helst, nu kommer ett detaljerat inlägg, så häng på!

1. En bok införskaffas.
Jag lånar mycket på biblioteket, men nu kommer också en stor del av böckerna jag läser i form av recensionsexemplar, och en del mycket speciella böcker köper jag. Sällan ber jag om recensionsexemplar, men jag tar gärna emot allt jag erbjuds. Jag brukar inte läsa så mycket innan vad böckerna handlar om, för jag blir gärna överraskad, och tar emot det mesta. Här slänger jag även in minst två tack för boken - ett vid frågan, och ett när boken bekräftas skickad, eller när jag fått boken. Man kan inte tacka för mycket!

2. Photoshoot.
Jag försöker, försöker, att alltid ta bild på en bok så fort den hittat hem till mig, men alltför ofta glöms det bort, och att ta en bild när man redan börjat läsa boken blir sällan bra, då den ogärna står snyggt då. Biblioteksböcker som är förstörda får inte heller vara med på bild, och då tar jag bilden någon annanstans ifrån. Annars tar jag en proffsig bild med mobilkamera och skrivbordslampa och redigerar (=tar bort bakgrunden..!). 



3. Börjar läsa.
När jag ska börja läsa boken läser jag först på baksidan, så att jag vet ungefär vad den handlar om och därmed kan hitta ett lämpligt litet citat till min recension och sedan börjar jag läsa. Det ideala är att läsa mycket direkt, så att jag kan bilda mig en bra uppfattning om boken. Därför gillar jag inte heller att påbörja böcker på kvällen när jag är trött, men ändå gör jag oftast det... När jag hittat ett (eller flera) bra inledande citat antecknar jag det i mobilen. Här lägger jag också in att jag läser boken på Goodreads och på bloggen.


4. Läsningen. 
Sedan läser jag. Recensionsexemplar prioriteras alltid, och dem försöker jag också läsa ut så snabbt som möjligt, för det känns schysst mot den som gett mig boken. När jag läser fokuserar jag mest på att läsa, men om jag kommer på något särskilt jag tycker om eller ogillar med boken, eller hittar citat, antecknar jag det i mobilen, för recensionen. 

5. Avslutar boken.
Allt som oftast sträckläser jag en del i slutet av boken, då jag helt enkelt vill läsa ut den för att kunna skriva recensionen och börja på nästa bok. När jag väl läst ut boken markerar jag det helst direkt på Goodreads och på bloggen, för annars glöms det bort.

6. Recensionen påbörjas.
Så fort som möjligt börjar jag med recensionen, för annars blir den inte alls bra, då jag glömmer de där detaljer som gör allt så snabbt. Ibland går jag direkt på omdöme, om jag får känsla för det, men oftast behöver jag först komma bort lite från boken jag just avslutat och skriver istället i den tråkiga faktan, som utgivningsår, sidantal, förlag och så vidare. Här brukar jag också skriva av citat, för att sedan vara helt klar med själva boken, så att den får hitta tillbaka till biblioteket eller bokhyllan. 

7. Recensionen skrivs.
Här skriver jag själva recensionen, i form av inledning och omdöme. Numera läser jag oftast igenom recensionen innan jag publicerar den, vilket jag sällan gjorde innan (hemskt, ju!). Här kan jag också fundera ett bra tag på vad jag ska skriva, och här är eventuella anteckningar alltid till stor hjälp. När jag väl är klar markerar jag rubriken med just ”KLAR”.

8. Recensionen publiceras.
Jag publicerar nästan aldrig en recension jag precis skrivit, då jag alltid har flera inlägg i kö. Ungefär var tredje dag väljer jag antingen det äldsta, eller ett prioriterat, inlägg att publicera. Recensioner av recensionexemplar publicerar jag exempelvis nästan alltid före annat, men jag vill ju få en bra mix och då kan undantag göras. När recensionen är publicerad betygsätter jag boken på Goodreads, länkar till recensionen där, under bloggfliken "Recensioner” och i eventuella andra delar i samma serie, samt delar inlägget på facebook. Slutligen, om det var ett recensionsexemplar, mejlar jag den som skickade mig boken med länk till recensionen och tackar åtminstone en gång till. Som sagt, man kan inte tacka för mycket!

Och sedan, mina vänner, är den boken ett avslutat kapitel.(!) Åtminstone är det tanken, men det vet vi ju alla att det finns många böcker som aldrig tycks släppa taget om en!

fredag 22 juni 2018

Själen

Recensionen kan innehålla spoilers från tidigare delar 

Själen är femte delen i Petrus Dahlins populära serie ”Skogen systrar", trilogin som förra året oväntat fick en fortsättning. Senare i år kommer seriens sjätte och sista (eller?!) bok, och förhoppningsvis för vi då veta hur det går för skogens systrar Tuva, Vilda och Månfare. 

Månfare lämnar sina systrar i ilska, men tillslut hittar de varandra igen, och då kommer Månfare med goda nyheter: Hon har hittat en plats där de kan på, på heden. Tuva är dock skeptiskt och har svårt att tro att Hon på Heden bara har goda intentioner, men Månfare lovar att de kan lita på henne. Snart tvingas dock Tuva ta ett par svåra beslut som riskerar att förändra livet för systrarna helt och hållet.

Ett barn ska få vara barn så länge det bara går. Vi har alla tre tvingats bli vuxna långt tidigare än det var tänkt.
s. 6-7 (e-boken)

* * *

Den här serien är en mycket viktig del i hur mitt läsintresse kom till, för det är verkligen den perfekta serien för den som vill börja läsa. Böckerna är korta och går snabbt att läsa, och det händer ständigt något. Dessutom gör fantasyinslagen böckerna mycket unika och ännu mer lockande. Själen är lika bra som tidigare böcker i serien, även om jag känner att det här ”9-12 år” som står överallt om den inte riktigt passar.

Visst kan alltifrån nioåringar läsa boken, men liksom att Tuva, Månfare och Vilda har växt upp, har språket och handlingen också gjort det och jag tror därför att boken kan locka äldre läsare också. För mig var den perfekt att läsa ut en kväll under en dansshow där jag själv deltog i ett av fjorton nummer! Språket är dock fortfarande enkelt och luftigt, tack vare mycket dialog.

I handlingen ryms dock mer känslor, relationer och djupa saker, till exempel kring systrarnas föräldrar, och det gör att serien fortsätter locka även såhär fem böcker senare. Själen är dessutom riktigt obehaglig läsning, för tidigt förstår man att det är något lurt på gång och känner sig lite illa till mods. Sedan är det inte sådär jättesvårt att förstå vad som ska hända, men det gör inte så mycket, för att ändå få läsaren att känna saker på drygt 100 sidor är bra jobbat!

Själen tar Skogens systrar till ännu en ny nivå, med samma enkla och luftiga språk, men en handling med mer djup än tidigare. Relationer prövas och boken svämmar över av olika sorters känslor, och jag imponeras av hur allt lyckas rymmas inom de 100 sidorna!

Betyg: 
    

Författare: Petrus Dahlin
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2018 
Antal sidor: 91 st (Inbunden: 110 st)
Åldersgrupp (Enligt mig): 9+
Serie: Skogens systrar, Del 5
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Själen
Andra delar i serien: Skogens systrar, Flykten, Brunnen, Heden
Annat: Läst som e-bok

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON


tisdag 19 juni 2018

Intervju med Karin Söderlund Leifler

För några dagar sedan recenserade jag I sparvens klor - läs recensionen här! Författaren själv, Karin Söderlund Leifler, frågade om jag var intresserad av att läsa och recensera boken som kom i två delar. Smått nostalgisk (senast jag läste om Japan och samurajer var i Maya Snows ”Samurajens döttrar”, som jag älskade) svarade jag självklart ja. Det är jag mycket glad att jag gjorde, för det är två av årets hittills bästa böcker jag läst! När man har läst så bra böcker vill man ju självklart veta mer om arbetet bakom, och Karin hade vänligheten att ställa upp på en liten intervju och här är resultatet.

Beskriv I sparvens klor med en mening!
Boken handlar om en ung samuraj på flykt undan rättvisan, en viljestark ung kvinna som han tar som gisslan och en kvinnlig lönnmördare och vad som händer när deras liv trasslar in sig allt mer i varandra.

Var hittade du inspiration till boken?
Oj, från många ställen. Jag har alltid gillat böcker som utspelar sig i historisk tid, oavsett om det varit Pompeji, faraonernas Egypten eller mongolernas rike. Just Japan har jag varit fascinerad av sedan tioårsåldern och läst mycket om, så det var rätt självklart för mig att skriva en bok som är starkt inspirerad av landets historia. 

Jag ville skriva om två personer som, högst motvilligt, reser tillsammans. Så jag lät en av huvudpersonerna vara en ung kurtisan, alltså en kvinna som får betalt för att underhålla män med sång, dans, konversation och kanske sex. Tsukiko har vuxit upp instängd i ett nöjesdistrikt. När hon blir tagen som gisslan av en herrelös samuraj är det i princip första gången hon kommer utanför muren som omger nöjesdistriktet och hon måste förhålla sig till en massa nytt, och framför allt till samurajen. 

Jag har läst mycket om livet i sådana nöjesdistrikt och det har gett massor av idéer om hur det skulle kunna tänkas vara att komma från den världen och plötsligt befinna sig en annan verklighet där andra sociala regler gäller. Men jag är också inspirerad av japansk popkultur, som tecknade mangaserier som utspelar sig under denna tidsepok och animefilmer, vilket kanske påverkar känslan i berättelsen. Jag skulle säga att genremässigt befinner sig boken någonstans på skalan mellan historisk roman och historisk fantasy (utan övernaturliga inslag).

Hur kom du på att du ville börja skriva böcker?
Det var en bra fråga! Jag har alltid fantiserat ihop berättelser, men det kanske alla gör? I yngre tonåren ville jag bli världskänd författare, haha. Så lusten att skriva har funnits länge, men när jag var yngre handlade drömmen minst lika mycket om att bli författare som att skriva böckerna. Jag skrev inte klart något längre manus då. Jag återupptog skrivandet när jag blivit mamma och insåg att jag längtade efter att skriva och ha något i livet som var bara mitt. För mig handlar det om att skapa historier som jag själv vill läsa. Om de dessutom uppskattas av andra som läser dem, och kanske till och med väcker känslor och inspiration, så känner jag att jag har lyckats.

Vilka borde läsa Svärd utan herre-serien?
Alla som gillar att svepas med till andra platser och andra tider. Läsare har beskrivit romanen som bland annat spännande, underhållande, fascinerande, gripande och romantisk, så alla som tycker att det låter som deras kopp te får gärna kika närmare på boken.

Vad är det bästa med att skriva böcker?
Att få använda min fantasi till att bit för bit bygga fram berättelser, det är helt klart det bästa.

Vilket är ditt bästa skrivtips?
Fotograf: Zandra Erikshed
Skriv om det som fascinerar just dig. Ett sätt som jag tycker var användbart för att hitta grunden till en berättelse är att under en stund skriva ner alla sina idéer, utan att värdera eller döma dem. Det kan vara små frön till en händelse, uppslag till karaktärer och ämnen/teman/värderingar som känns viktiga för dig. Det kan också vara problem eller frågeställningar som du grubblar på. Anteckna också sådant som du gillat i böcker du läst och filmer du sett. Vilka genrer dras du till? Skriv ner fiktiva karaktärer i böcker eller filmer som du tycker väldigt mycket om (beskriv gärna med ett par ord vad det är du gillar hos karaktären. Tanken är inte att din berättelse ska handla om karaktärer som andra skapat, utan här handlar det om vad en favoritkaraktär representerar för just dig). Vilka berättelser har gjort riktigt starkt intryck på dig? Plita helt enkelt ner allt huller om buller. Sedan letar du efter gemensamma nämnare och inslag som återkommer bland anteckningarna. Kanske finns det övernaturliga inslag i flera av dina inspirationskällor, eller en typ av miljö, tidsperiod eller tema. Hur kan du kombinera elementen som du är mest intresserad av? Poängen är att man på detta sätt kan upptäcka och sätta fingret på sådant som betyder mycket för en och som väcker ett pirr inom en. För det där pirret behövs om man ska orka arbeta med texten från början till mål, antagligen under många år. Det är när du bygger berättelser med just dina byggstenar som skapelsen blir allra bäst och unik.

Vad är planerna för Svärd utan herre-serien
Jag har börjat arbeta med bok två i serien, som kommer att handla om konsekvenserna av händelserna i ”I Sparvens klor”. Läsarna kommer bland annat att få lära känna den kvinnliga lönnmördaren, Sparven, och de andra i shinobigrupperingen närmare. I nuläget tror jag att det blir tre böcker i serien.

Tack, Karin Söderlund Leifler, för mycket inspirerande svar. Lycka till med fortsatt skrivande - jag ser fram emot att läsa mer om Hiroshi, Tsukiko och Sparven!



lördag 16 juni 2018

Lysande blå

Lysande blå är Emelie Beijers första roman, och första boken i fantasyserien Öarnas rike. Beijer introducerar läsaren till en ny värld där en konflikt mellan vanliga människor och mutanter pågått sedan länge. Vid en viss ålder undersöks alla i Öarnas rike, och när det är Elyons tur innebär hennes resultat att hon värvas till armén, som ska skydda befolkningen. Hon inser dock snart att hon och de andra i samhället inte varit lika säkra som de alltid trott.

Senare upptäcker hon också nya, oväntade sanningar om sig själv som får henne att ifrågasätta allt hon någonsin trott. Snart måste hon dessutom besluta sig för om hon ska välja sitt folk eller kärleken, för hon kan inte rädda alla. 

De tre drog efter andan. Elyon försökte fokusera på gestalterna.
   ”Vad är det?”
   ”Dina ögon är alldeles blå, lysande blå.” Manon lät nästan förundrad.
   ”Blå? Men mina är bruna.”
s. 50

* * *

Till att börja med vill jag ge Emelie Beijer en stor eloge för hennes språk. Hon skriver på ett så speciellt sätt, då hennes språk är mycket bildligt och beskrivande, och det gör att man som läsare har mycket enkelt att föreställa sig den värld hon beskriver, samt karaktärerna hon berättar om. Sällan står det bara ”sa” den och den, utan oftast beskriver Beijer hur sakerna sägs, och det gör läsningen så mycket roligare, då den får ännu en dimension, samtidigt som man verkligen kan se karaktärerna framför sig.

Även fast jag gillar språket går dock boken segt fram, vilket beror på att jag aldrig fastnar för handlingen. För det första går saker och ting overkligt fort fram, och vissa delar är lite osammanhängande. Det känns nästan som att man missar en sida då och då, fastän så inte är fallet, och det gör läsningen lite trist. Nej, jag gillar helt enkelt inte riktigt storyn, då den inte känns helt färdig, lite för mycket händer och det aldrig hinner bli spännande. 

Dessutom har jag väldigt svårt för Elyon. Egentligen är hon fantastisk, för hon är så himla självsäker från början och motsatsen till den klassiska hjälten inom ungdomsböcker. I vanliga fall är hjälten ofta ofrivillig och har dåligt självförtroende, men Elyon köper läget direkt och sedan är känslan verkligen ”Det här mitt uppdrag och jag är stjärnan”. Jag gillar grejen med att Beijer låter Elyon vara sådan, för det är nytt och unikt, men samtidigt gör det att det är svårt att känna sympati för Elyon, och jag gillar henne verkligen inte alls. 

Lysande blå har ett underbart, målande språk, men det räcker inte riktigt till en handling som går för fort fram för att det någonsin ska kännas spännande och ofta blir osammanhängande. Jag gillar inte heller huvudpersonen, Elyon, men samtidigt är jag imponerad av Beijers idé att göra henne så som hon är, för hon är unik inom genren och det gör att jag är intresserad av vad mer Öarnas rike har att bjuda på. 

Betyg: 
    ☆ 

Författare: Emelie Beijer
Förlag: Everlasting Publisher
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 416 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: Öarnas rike, Del 1
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Lysande blå
Andra delar i serien: 
Annat: 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON
Boken i e-format finns på Adlibris och Bokus


onsdag 13 juni 2018

I sparvens klor - Del 1 & 2

Tack, Karin Söderlund Leifler, för underbart recensionsexemplar!

I sparvens klor, en bok i två delar, är Karin Söderlund Leiflers första bok, och första delen i serien Svärd utan herre. Boken är en historisk resa till ett före detta Japan där samurajer dominerar, kurtisaner i nöjesdistrikten förgyller livet för uttråkade och ninjor - shinobi - spionerar och lönnmördar i tjänst hon den som kan betala. 

Efter att samurajen Hiroshi förlorat sin herre, tar han det ogenomtänkta beslutet att spontant ta en kurtisan till fånga. För kurtisanen Tsukiko blir det en resa för livet, då hon för första gången någonsin får se världen. Kidnappningen övergår mer och mer i något annat, och oväntade relationer inleds och prövas när Hiroshi inleder en kamp för att rentvå sitt namn. 

Mannens grepp mjuknade. Svärdsbladet lyftes bort från hennes hals. Ögonblicket efteråt slet han tag i hennes överarm och drog henne bakåt.
   ”Spring, om du fortfarande vill vara i livet när solen går ner!”
s. 16 (Del 1)

* * *

Bara en gång tidigare har jag läst en serie om ett historiskt Japan präglat av samurajer och ninjor, så I sparvens klor är i det närmsta unik i sitt slag, men får mig att önska att det fanns mer att läsa om detta Japan, för berättelsen Karin Söderlund Leifler tar med sina läsare på är underbar.

En nyckel till framgången är troligen författarens eget brinnande intresse för landet, och tack vare det är boken rik på fakta, men på ett sådant sätt att det blir ett naturligt inlägg som smälter in mellan raderna, vilket är underbart. I sitt efterord skriver Söderlund Leifler: ”Jag ville skriva en underhållande berättelse, inte en historielektion”, men här bevisar hon att man kan göra både och på samma gång, och det gör hon med bravur.

Storyn är till en början oväntad och därmed mycket spännande. Senare är den dock ganska förutsägbar i fråga om relationer och upplösning, och till en början är boken ganska seg. Det beror nog på att man introduceras till flera handlingar på samma gång, och innan de binds ihop blir det rörigt, men när de väl kopplas samman trappas spänning upp något enormt! Det var länge sedan jag läste ut två böcker på tre dagar - ja, så spännande var det! Möjligtvis hade det varit bättre om det var två separata böcker, och inte en bok uppdelad i två. Hade det varit en bok hade det blivit för mycket, och nu blev det istället något mellanting...

I bok två tycker jag att saker och ting blev lite väl overkliga. Författaren hade så höga ambitioner kring allt som skulle pressas in i böckerna, så det blev lite väl mycket att ta in, och saker fick gå onaturligt snabbt. Försvinnanden, återföreningar, bråk och så vidare gick orealistiskt snabbt, och det förstörde lite av känslan av att det var ”på riktigt”, men samtidigt var det skönt för mig som läsare att slippa våndas mer än några kapitel, och mycket skönt att Tsukiko och Hiroshi inte var ifrån varandra någon längre stund. 

Dem måste vi förresten prata om. Lite "Stockholm syndrome” över det hela, men ändå helt annorlunda och först väldigt oväntat, men sedan ganska förväntat och klyschigt med bråk kring ”försvinn-för-jag älskar-dig-för-mycket-för-att-riskera-att-utsätta-dig-för-fara” och sådant. Ändå en riktigt fin relation, och jag älskar också karaktärerna i sig. Jag har ingen uppfattning alls om varken dagens eller något annat Japan, men ändå kan jag föreställa mig livet för karaktärerna bra, och det är grymt imponerande. Bland det bästa jag läst i år!

I sparvens klor är en klockren, imponerande och överraskande debut, och den liknar ingenting jag tidigare läst. Karin Söderlund Leifler bjuder på en intressant, underhållande och spännande historielektion spetsad med intriger, välgjorda karaktärer, trovärdiga relationer samt oväntade vändningar jag sent kommer glömma. Något av det bästa jag läst hittills år 2018, och jag längtar redan efter fortsättningen!

Betyg: 
     

Del 1
Författare: Karin Söderlund Leifler
Förlag: Tidsfönster förlag
Utgivningsår: 2017 
Antal sidor: 304 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: Svärd utan herre, Del 1
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: I sparvens klor
Andra delar i serien: 
Annat: 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON

Del 2
Författare: Karin Söderlund Leifler
Förlag: Tidsfönster förlag
Utgivningsår: 2017 
Antal sidor: 321 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: Svärd utan herre, Del 1
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: I sparvens klor
Andra delar i serien: 
Annat: 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON


måndag 11 juni 2018

Min sommarläsning 2018

Idag börjar äntligen mitt sommarlov!

Jag har nu gått ut första året på gymnasiet, och det gick faktiskt oväntat snabbt även om slutet var mycket tufft. Så nu tycker jag verkligen att jag förtjänar lite vila. Vila vet vi ju vid det här laget att det innebär böcker, så idag tänkte jag därför dela med mig av mina läsplaner och bokrelaterade mål inför sommarlovet!

• Läsa 18 böcker
Förra året satte jag som mål att läsa 15 böcker, men den här sommaren känner jag mig sååå sugen på att läsa mycket! Då jag dessutom börjat läsa e-böcker har jag alltid en bok med mig och kan läsa mer än tidigare! Förra året klarade jag dock precis mina 15 böcker, så vi får se hur det går...

• Läsa ut Fallen ängel-serien
De två sista böckerna i serien har värmt min bokhylla i flera år nu då de är pocketar och därmed har sparats för semestrar med viktgränser på bagage... I år är det dags för dessa två att följa med i resväskan, då jag helt enkelt vill få ett avslut på serien!

• Läsa Sarah Dessens ”En gång för alla”
Det var ju några(/något?) år sedan senaste Sarah Dessen-boken gavs ut på svenska, och tidigare har jag alltid läst en varje sommar, så det vill jag självklart göra nu i sommar när jag har chansen. 

• Läsa Jenny Hans ”Always and forever, Lara Jean”
Det behöver jag nog egentligen inte ens skriva upp, för självklart ska den läsas, då serien är den perfekta sommarläsningen, och plus i kanten då den är på engelska vilket gör läsningen extra utmanande!

• Läsa den obligatoriska skräckboken
Jag vet inte varför, men av någon anledning tycker jag att skräck hör sommaren till, och det är enda gången då jag läser skräck. I år ska jag läsa Magnus Nordins nya ”Midsommarmorden”, men lite oklart om det ens är skräck. Kanske mer deckare? Duger för mig som skräck i alla fall!

• Göra något åt min bokförvaring
Jag har för många böcker. Och då har jag egentligen inte särskilt många jämfört med andra, men jag har ingen plats på mitt rum för dem, då jag har så lite väggutrymme på grund av snedtak... Så just nu ligger en massa fina böcker i högar på min byrå, för jag vill ju inte bara gömma dem!? Nej, det här måste jag göra något åt nu i sommar!

• Göra en ny bloggheader
Har ingenting med läsning att göra, förutom att det är till en bokblogg, men det behövs verkligen en ny header här då den jag har nu är över ett år gammal. Funderar faktiskt på att göra 2-3 stycken på en gång, så jag har några att portionera ut senare, för annars har jag aldrig tid att designa headers...

I övrigt tänker jag faktiskt bara läsa vad jag känner för under sommaren. I hyllan just nu väntar bland annat Warcross, Hatar alla utom dig och Under odjurspälsen, som jag nog snart (förhoppningsvis...) ska ta mig an! 

Vad ska ni läsa i sommar?


fredag 8 juni 2018

Kärlek, hat och andra filter

Kärlek, hat och andra filter är Samira Ahmeds debutroman. Hon föddes i Bombay men växte upp i Batavia i Illinois, där boken dessutom utspelar sig. Vi får möta Maya Aziz med familj, och de är en av få muslimska familjer i området, så Maya är med sitt indiska ursprung van att sticka ut. Själv har hon dock börjat ifrågasätta de indiska sederna, för hon vill ha mer. Hon vill inte tvingas följa sina föräldrar önskan om allt, utan hon vill gå sin egen väg. 

Kanske kan hon få stöd till det i Kareem, killen hon träffar på ett indiskt bröllop? Och när hon och Phil, kille från skolan hon alltid gillat, kommer varandra närmare inser hon att de också har saker gemensamt. Allt ställs på sin spets, och värre blir det när Batavia drabbas av ett terrorattentat och förövaren tycks vara muslim. Maya och hennes familj får uppleva människors rädsla och hat, och Maya riskerar att tvingas släppa taget om sina drömmar för alltid. 

Jag skickar ut en bön i universum. ”Snälla, snälla låt alla vara oskadda, Snälla låt det inte vara en muslim.”
  Jag vet att jag inte är den enda som hoppas det. Jag vet att miljontals amerikanska muslimer - både religiösa och sekulära - tänker exakt samma sak som jag i detta ögonblick.
s. 163

* * *

Jag har väntat länge och spänt på vad som döljer sig innanför det vackra omslaget som jag verkligen älskar. Jag är inte alls besviken, men jag hade ändå hoppats på lite mer. Jag hade hoppats på något mer i stil med The Hate U Give, fast här med fokus på terrorism, men i själva verket tar historien om terrorismen sin början väldigt sent, och blir aldrig en särskilt stor del av boken. Samira Ahmed löser den konflikten på ett simpelt sätt, och det är synd då jag verkligen hade hoppats få läsa om terrorism och situationen för moderna muslimer i samband med islamism.

För det lilla man ändå får läsa om hur muslimer påverkas av terrorattentat i allmänhet och de begångna av islamister är mycket intressant, och något jag aldrig tidigare mött i ungdomslitteratur. Jag reagerar särskilt på när Maya tänker att hon och så många andra i stunden då ett terrordåd annonserats bara kan tänka på och hoppats att terroristen inte var muslim. Man får ett helt nytt, unikt perspektiv på terrorism, och för det älskar jag boken.

”Jag är rädd. Jag är inte bara rädd för min egen del; jag är rädd för ett kommande fördömande av muslimer. Jag är rädd att pappa ska väljas ut för en ”slumpmässig” kontroll på flygplatsen nästa gång vi flyger. Jag är rädd att någon av de tjejer jag känner som bär hijab ska få sina huvuddukar avslitna - eller ännu värre, Jag är rädd för att bli utsatt för andras rädsla och förakt igen. Alltid.”
s. 163 

Jag älskar också relationerna i boken. Karaktärerna är så himla lyckade, och jag tycker verkligen om dem alla, för de känns så äkta. Phil och Mayas relation är dock lite klyschig. Ni vet, fotbollskille, förmodligen balens kung, lagkapten, populärast, möter blyg, icke-populär tjej och så vidare. Men faktum är att det fungerar, för relationen är så fin och känns ändå väldigt äkta, även om den inte är direkt oväntat och nytänkande. 

Det är mycket intressant att möta den indiska och muslimska kulturen, och Mayas mamma, som verkligen känns indisk, trots att jag egentligen inte vet något om det. Det bästa med böcker är ju när man får möta okända saker och lära sig något nytt, och det får man verkligen här! Man får en så trovärdig inblick i livet som amerikansk muslim från Indien, och det är verkligen intressant hur den kulturen ser ut, och hur det påvverkar Mayas familj.

”Mamma ger mig ett dystert leende - jag älskar dig, men jag är fortfarande besviken - och stänger dörren. Jag lägger mig tillrätta under täcket. Om jag någonsin kommer att regissera en Bollywoodmelodram ska jag ha mamma som förebild för huvudrollen.”
s. 81

Något jag inte riktigt kan bestämt mig om vad jag tycker om är inslagen med terroristen. Till en början är de intressanta - innan dådet har begåtts - men sedan blir det bara ett märkligt avbrott från resten av en bok vars story man bara vill få nu då den är så spännande, exempelvis med inslagen om att gå sin egen väg och bryta sig loss. Herregud, den här boken har verkligen det mesta!

”Oskyldiga offer.
Svetten droppar från hans näsa.
Han biter sig i kinden. Hårt. Hans mun fylls av blod.
Nu kommer de i alla fall att känna till hans namn.
Han trycker gasen i botten med högra foten.”
s. 155

Kärlek, hat och andra filter ger ett unikt perspektiv på hur det är att leva som indisk muslim i USA idag, och jag tar med mig så mycket i fråga om kultur från den här boken. Perspektiv på hur muslimer påverkas av islamism ges också, vilket är intressant, men jag hade hoppats på mer av det. Karaktärer och relationer är dock underbara, och storyn fin och tänkvärd och något jag kommer bära med mig länge. 

Betyg: 
    ☆ 

Författare: Samira Ahmed
Förlag: Lavender Lit
Utgivningsår: 2018 (original: 2018) 
Antal sidor: 290 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 14+
Serie: -
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Love, hate and other filters
Annat: 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON
Boken i e-format finns på Adlibris