fredag 19 januari 2018

Harry Potter och Dödsrelikerna

Recensionen kan innehålla spoilers från tidigare delar 

Harry Potter och Dödsrelikerna är den sjunde delen i serien om trollkarlen Harry Potter. Innan den åttonde boken kom 2016 var det dessutom den sista boken om Harry, Ron, Hermione och alla andra i det magiska England J. K. Rowling byggt upp. Här ställs allt på sin spets och döden jagar Harry och alla andra utan avbrott. 

Istället för att återvända till Hogwarts beger sig Harry ut på en omöjlig jakt efter de horrokruxer Voldemort har skapat. Det var Dumbledores sista önskan, men hur ska man hitta något man inte vet vad det är? Dessutom är dödsätarna Harry, Ron och Hermione dem hack i häl, och deras vänskap sätts på prov om och om igen. Det är nu det gäller - ska Voldemort äntligen besegras, eller kommer ondskan vinna?

Gröna ljusstrålar sköt förbi dem igen. Harry hade ingen aning om vilket håll som var uppåt och vilket som var neråt. Det brände fortfarande i ärret, han väntade på att dö i vilken sekund som helst. En figur med huva befann sig på en kvast bara några decimeter ifrån honom, han såg hur den lyfte sin arm...
s. 68

* * *

Jag både älskar och avskyr att läsa en series sista bok. Älskar för att äntligen så får man ett avslut, och förhoppningsvis ett bra sådant, men avskyr för att nu är det över och man kommer inte möta karaktärerna i samma situationer igen. Harry Potter och Dödsrelikerna är inget undantag, för jag älskar boken, men när den är slut växer en lite ledsam känsla av tomhet i mig. 

Det som gör just Harry Potter och Dödsrelikerna speciell och inte bara till en av sju böcker är att relationer och karaktärers roll är större än tidigare. Det är mer press på bland annat Harry, Ron och Hermiones vänskap, och även i andra sammanhang knyts nya band, karaktärer återförenas och karaktärer skiljs åt. Och jag älskar det här, för det gör att boken känns så äkta och verklighetstrogen. Det är inte bara magi och vattentäta relationer längre. 

Något annat jag älskar är att Harry har blivit en så duktig trollkarl. Jag som alltid är så himla ambitiös och vill lyckas så bra det bara går har känt mig lite irriterad på Harry i tidigare böcker, då det inte känts som att han ens försökt lära sig. Fast nu är han en så himla skicklig trollkarl och för min del var det lite av en lättnad att han inte bara kastat bort sin unika möjlighet. Man kan ju dock undra hur han plötsligt blivit så duktig på magi...

Ett litet problem med den här boken är att det är så mycket trampande på samma ställe. Alldeles för ofta känns det som att allt bara står stilla och att de inte kommer någon vart, (vilket ju i och för sig stämmer...). Det är dock väldigt frustrerande och jag saknar lite av drivet som varit så tydligt i tidigare böcker och verkligen hade behövts för att lämna mig mållös efter sista sidan. Boken är fortfarande väldigt spännande och det händer så mycket och så många olika saker, vilket gör boken riktigt rolig att läsa, men samtidigt saknas den där sista gnistan. 

Liksom jag skrivit i kanske tre recensioner av Harry Potter-böckerna redan har jag rosat språket nog nu, och det är fortfarande fantastiskt. Sidorna flyger förbi, orden rinner genom ögonen, in i huvudet och raka vägen in i hjärtat, och det gör läsupplevelsen fantastisk och unik och så engagerande. Jag är fortfarande förundrad över hur J. K. Rowling lyckats skapa en så otrolig fantasivärld men ändå får den att kännas så realistisk och verklig. 

Harry Potter och Dödsrelikerna lämnar mig lite ledsen. Boken river upp ett hål i mig - ett hål av tomhet. Men det är ju precis så det ska vara efter en series avslutande bok. Jag känner ledsamhet över att inte längre få följa med Harry på hans äventyr och samtidigt älskar jag boken, för den är fantastisk. Framför allt tack vare det stora fokuset på karaktärer och relationer, och det ständigt proffsiga språket och den fantastiska värld J. K. Rowling byggt upp bara genom sina magiska ord. 

Betyg: 
   

Författare: J. K. Rowling 
Förlag: Tiden (numera Rabén & Sjögren)
Utgivningsår: 2007 (original: 2007) 
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 783 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 10+
Serie: Harry Potter, Del 7
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Harry Potter and the Deathly Hallows
Andra delar i serien: Harry Potter och... De Vises StenHemligheternas kammareFången från AzkabanDen flammande bägarenFenixordernHalvblodsprinsenDet fördömda barnet.
Annat: 

Länkar: 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON

Boken i E-format finns på Bokus


tisdag 16 januari 2018

Drakviskaren

Tack, Lovisa Wistrand och Whip Media, för det fina recensionsexemplaret!

Drakviskaren är första boken i Lovisa Wistrand serie Alvblodstrilogin. Här möter vi solalven Iszaelda som inte riktigt är som alla andra. Till att börja med brinner hon för att strida och skjuta med pilbåge, men bland solalverna är det inte accepterat. Och när hon sedan inte får den unika förmåga alla solalver får vid 21 års, känner hon sig ensammare och vilsnare än någonsin.

När den onde Akares överfaller hennes folk lyckas hon fly, men hennes familj blir kvar, dödad. Av en slump hamnar hon bland stjärnalver, och där får också kvinnor slåss. Hon blir intagen till en utbildning långt efter alla andra och måste jobba dubbelt så hårt för att ha en chans att nå framgång. Hade det inte varit för hennes omöjliga mästare hade det kanske gått lättare, men nu är varje dag ett motstånd. Samtidigt växer det fram en oväntad relation mellan de båda. Frågan är bara om allt egentligen är som det verkar, och vem man kan lita på i en värld fylld av onda krafter.

Jag är annorlunda. Huden och håret är ljusare än de andras, vitt som snöfallet, och ögonen missfärgade. Jag är inte lika feg och skör som de andra. Kan vara ute med bara armar och kan simma i frusna floder. Påverkas inte av kylan och mörkret så som de gör.
   Och jag har ingen förmåga.
s. 45


* * *

Det finns mycket i Drakviskaren som gör att jag älskar den. Jag blir så himla överraskad över hur bra en bok som jag aldrig tidigare hört talas om kan vara. Det är ju så synd att vissa böcker som förtjänar mycket mer hamnar i skymundan, och Drakviskaren är tyvärr helt klart en av de böcker som borde finnas i skyltfönstret i åtminstone en bokhandel. För jag verkligen älskar boken på många olika sätt.

Samtidigt finns det ett problem, som tyvärr blir ganska stort. Språket. Till att börja med måste jag säga att det också i språket finns saker som är värda fem av fem stjärnor. Det är unikt och annorlunda och väldigt gammaldags i sin stil, vilket jag gillar. Wistrand har inte lämnat något åt slumpen, utan hon har tänkt på att låta språket följa samma linje som handlingen och bokens stil i allmänhet. Det är också något hon nämner i sitt tack i slutet av boken, och jag vet inte hur många fantasyböcker jag läst där språket är alldeles för modernt eller bara fel för världen. Så där imponerar Wistrand väldigt mycket på mig.

Jag gillar att hon använder gamla och idag ovanliga uttryck såsom "sedermera", "allaredan" och "ingalunda" på ett så naturligt sätt, men sedan finns det andra uttryck som återkommer och som jag inte riktigt gillar. Exempelvis låter "jag har inte något val, har jag?" inte helt smidigt i mina öron, utan det känns som att det hade passat bättre på engelska. Kanske är det visst ett vanligt sätt att skriva på, men dels återkommer det lite för ofta och dessutom låter det enligt mig lite märkligt.

Nästa problem med språket är inget konkret, utan det har bara att göra med att den här boken tog mig ungefär två veckor att läsa ut. En annan bok i samma tjocklek (ta exempelvis Harry Potter) läser jag på kanske 4-5 dagar, men här. gick. det. inte. Och det är fruktansvärt irriterande, för det är ju en så bra bok i övrigt. Jag älskar den och den är verkligen så ständigt spännande att jag bara vill läsa vidare, men ändå får jag aldrig något flyt och jag kommer aldrig in i språket. Och språket är ju en betydande del av boken, och här blir det av någon besynnerlig anledning inte bra alls. 

Det finns dock mycket annat med boken som jag älskar. Den värld Lovisa Wistrand bygger upp och energin hon lagt på den vill jag likna med J. K. Rowlings stil i Harry Potter-böckerna, och det är ett riktigt bra betyg. Världen med alver känns väldigt trovärdig och fulländad, men trots att det är en helt ny värld blir jag aldrig förvirrad eller vilsen. Och det trots alla nya uttryck som finns i en liten ordlista i början av boken, vilket för övrigt är ett stort plus, för det gör att allt känns ännu mer äkta! 

Dessutom är handlingen också fantastisk. Jag förväntade mig en klassisk fantasy-handling, men i Drakviskaren blir jag överraskad gång på gång av handlingen som tar oväntade vändningar och inbjuder till nya perspektiv på de klassiska fantasy-inslagen. Riktigt imponerande, och väldigt roligt att läsa om! Jag gillar också inslagen om skillnader mellan män och kvinnor och andra saker som är aktuella idag, för det blir ytterligare en dimension av den fantasyvärld i gammaldags stil som boken kretsar kring.

Bortsett från att många karaktärers namn är väldigt svåra att komma ihåg, uttala och skriva har jag inget att klaga på, utan tvärtom fängslas jag av de flesta personer och relationerna. Jag verkligen älskar Iszaeldas relation med Netharu'el, för den är så himla trovärdig. Den är visserligen inte oväntad trots att den är så osannolik, men ändå känns den så himla perfekt och drömmig och jag blir nästan avundsjuk på den och många andra relationer i boken. Och när man känner så är det tydligt att författaren lyckats. Wow!

Drakviskaren är fantastisk. Den är unik, vågad och nytänkande. Världen Wistrand byggt upp är imponerande och i klass med Rowlings magiska England, och jag blir direkt engagerad och medryckt. Det enda problemet är språket som jag aldrig får grepp om, och dessvärre blir det ett ganska stort problemet. Jag älskar dock att språket går i linje med världen och handlingen. Lovisa Wistrand har verkligen tänkt på allt, och jag ser redan fram emot uppföljarna!

Betyg: 
    

Författare: Lovisa Wistrand
Förlag: Whip Media
Utgivningsår: 2017
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 599 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: Alvblodstrilogin, Del 1
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Drakviskaren
Andra delar i serien: *Utan titel, bok 2*, *Utan titel, bok 3*
Annat: 

Länkar: 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON

Boken i E-format finns på Adlibris och Bokus


lördag 13 januari 2018

Sköldpaddor hela vägen ner

Sköldpaddor hela vägen ner - märklig titel, men trots det har folk väntat som besatt på den här boken. Efter fem år av väntan kommer John Green med en ny bok, och den här gången är det Aza Holmes som är huvudperson. Hon är rädd för sjukdomar och om hon kysser någon tänker hon bara på alla bakterier som vandrar över till hennes mun, och den ständiga rädslan för att drabbas av C-difficile förföljer henne.

När hennes bästa vän Daisy bestämmer att de tillsammans ska finna den försvunne miljardären Russell Pickett mot en enorm hittelön kommer hon dock på andra tankar. Picketts son Davis är en gammal bekant till Aza och när de återförenas väcks minnen och nya känslor till liv. Men det är svårt att komma nära när skräcken för dödliga bakterier finns där, och Davis har svårt att veta om personer vill åt honom för hans pengar eller för att han är han

”Jag gillar korta dikter med konstiga rim, för det är så livet är.”
   ”Det är så livet är?” Jag försökte förstå vad han menade.
   ”Ja. Det rimmar, men inte på det sätt man tror.”
s. 159


* * *

Det första som slår mig, och som jag känner igen från Förr eller senare exploderar jag är att John Green väljer att inte berätta vem huvudpersonen är direkt. Det tar åtminstone en sida innan man förstår att det är en tjejs perspektiv man läser ur, och jag gillar tanken med det. Det blir så tydligt att alla bara är människor, och det är skönt att inte sätta några etiketter eller göra allt så tydligt direkt. Det här blir en mycket naturligare och trovärdigare inledning. Egentligen är det ju bara en liten grej, men att Green ser den får mig att beundra honom.

Om dessa krafter hade tilldelat mig ett annat lunchpass, eller om bordskamraterna som bidrog till att författa mitt öde hade valt ett annat samtalsämne den där septemberdagen, skulle min historia ha slutat annorlunda - eller åtminstone ha fått ett annat mittparti. Men jag började lära mig att livet är en historia som berättas om en, inte en man berättar själv.

Det andra som slår mig är att saker och ting känns lite overkliga. Handlingen går väldigt snabbt fram och får aldrig riktigt fäste i mig. Boken hade gärna kunnat vara längre, för som det är nu går relationernas utveckling för fort, vilket gör att min känsla av boken är att det inte är på riktigt. Och det är faktiskt en besvikelse. 

Det tredje som slår mig är dock att även om trovärdigheten är något misslyckad finns Greens underbara språk och visdom kvar. Jag vet inte hur många citat som berör mig inom loppet av inte ens 300 sidor, och jag älskar verkligen känslan av att man blivit lite klokare på livet när man slår igen en bok. Det är ju precis så det ska vara och där är Sköldpaddor hela vägen ner definitionen av ett lyckande. Dessutom skriver Green fem år senare fortfarande underbart - språket flyter, underhåller och berör, och boken går snabbt att läsa och blandar djup, humor och allt mellan himmel och jord på ett perfekt sätt. 

Ingen tar någonsin farväl utan att vilja träffas igen

Att handlingen och främst relationerna känns något orealistiska är dock en väldigt liten del av boken och ett litet problem. I övrigt är boken mycket intressant, då den tar upp flera olika intressanta saker. Davis är son till en miljardär med allt vad det innebär i brist på kärlek och tillit och överflöd av pengar. Green ger många intressanta perspektiv på saken och visar på de problem ett sådant liv faktiskt kan medföra. Daisy skriver fanfiction om Chewbacca och andra Star Wars-karaktärer, vilket är ett kul och aktuellt inslag som ger boken bredd. 

Så har vi ju Aza också. Genom henne lyckas John Green skildra hur det är att leva med tvångstankar på ett mycket intressant sätt och jag blir berörd och påverkad när jag läser. Han skriver partierna med tvångstankar på ett särskilt sätt med ett väldigt driv, vilket ökar trovärdigheten och gör att man blir engagerad och känner det som att man själv är där. Det är ett viktigt ämne som tas upp, och jag tycker att Green redovisar det på ett riktigt bra sätt. 

”Det är sköldpaddor hela jävla vägen ner, Holmesy. Du letar efter sköldpaddan längst ner i högen, men det är inte så det fungerar.”
   ”För det är sköldpaddor hela vägen ner”, sa jag igen och upplevde något som liknade en spirituell uppenbarelse.

Det är en konstig fras på engelska, in love, i kärlek, som om det är ett hav man drunknar i eller en stad man bor i. Man får inte vara i någonting annat på engelska - i vänskap eller i ilska eller i hopp. Bara i kärlek. Och jag ville tala om för honom att även om jag aldrig hade varit kär visste jag hur det var att leva i en känsla, att inte bara vara omringad av den utan också genomsyrad av den, precis som min mormor sa att Gud fanns överallt. När mina tankar blev en spiral var jag i spiralen, och av den. Och jag ville tala om för honom att tanken på att vara i en känsla satte ord på någonting jag inte kunnat beskriva förut, skapade ett språk och en form för det, men jag visste inte hur jag skulle kunna säga något av det högt.

Sköldpaddor hela vägen ner är boken med titeln som förundrar, men nu efterhand känns solklar. Och det är just det jag älskar med John Greens böcker - man slår alltid ihop dem snäppet visare, snäppet klokare. Den här boken är liksom hans tidigare fylld med underbara, tänkvärda citat och en extremt oväntad handling. Tyvärr når den inte riktigt hela vägen, men med inslag som fanfiction och tvångstankar är boken unik och värd den uppmärksamhet den fått. 

Betyg: 
    

Författare: John Green
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2017 (original: 2017) 
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 295 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: -
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Turtles All the Way Down
Annat: 

Länkar: 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON

Boken i E-format finns på Adlibris och Bokus

onsdag 10 januari 2018

Bokbloggare - hur gör ni?!

Hej på er! Med det här inlägget vänder jag mig till alla ni andra bokbloggare för lite hjälp i en något klurig fråga som jag känner mig lite kluven till. Det kanske bara är mig det händer, men troligen inte, så kanske har någon annan också varit med om det och har ett bra sätt att hantera det på.

Det är nämligen så att jag vid flera tillfällen fått kommentarer som ber om väldigt specifik information om olika böcker jag läst, och det är tydligt att det gäller något form av skolarbete. 

Det blir tydligt att det är något gällande skola dels då dessa kommentarer alltid är skrivna av "anonym" och i dem ställs frågor som är väldigt formellt och "skolaktigt" formulerade. Exempelvis "Vilket klassiskt verk kan liknas med den här boken?" eller "Hur beskrivs *en viss karaktär?". Och inte sällan uppmanas jag att gärna skriva mitt svar i ett mejl och inte offentligt på bloggen, och dessutom står det ibland att "jag har fler frågor". Lite misstänkt, va?!

Hur tänker ni? Ska man ge personen hjälp om man kan, eller borde man inte göra det om man förstår att det gäller ett skolarbete? Det blir ju som fusk? Jag vill ju inte bara rädda någon som uppenbarligen inte läst den bok som en skoluppgift gäller, eller? 

Snälla, jag behöver verkligen er hjälp! Hur gör ni/hur skulle ni ha gjort?

måndag 8 januari 2018

Mitt läsår 2017

Antal lästa böcker: 80

Kommentar: Så här mycket var det längesedan jag läste, och det är till stor del tack vare att jag börjat läsa e-böcker. Hela 18 böcker fler än förra året, och jag trodde att det snarare skulle bli tvärtom! Jag har läst så mycket bra i år, även om läshögarna fortfarande är alldeles för stora...

Antal böcker i genomsnitt per månad:
 ca 6-7 st

Antal lästa sidor: 29557

Kommentarer: Mitt mål med sidantalet klarade jag redan i augusti, och det är jag väldigt nöjd med. Många sidor blev lästa i år, och kanske får jag höja det målet lite till nästa år, då min genomsnittsbok verkar vara längre än 18000 sidor delat med 55 böcker.

Antal sidor i genomsnitt per månad: ca 2463 st

Antal sidor i genomsnitt per dag: ca 81 st
Antal sidor i genomsnitt per bok: ca 369 st



Läsmål 2017:

• Läsa för att det är kul, utan att känna press
Status: Det har lyckats till viss del, men ibland blev det stressigt när det var många böcker som skulle hinna läsas under kort tid. NJA...

• Läsa Harry Potter
Status: 8/8 UPPNÅTT!

• Läsa 55 böcker
Status: 80/55 UPPNÅTT!

• Läsa 18 000 sidor
Status: 25662/18000 UPPNÅTT!


• Serier jag vill avsluta:
✓"Me before you" av Jojo Moyes
(3/4) "Razorland" av Ann Aguirre 
✓"Grisha-trilogin" av Leigh Bardugo
✓"The Mortal Instruments" av Cassandra Clare
✓"Harry Potter" av J. K. Rowling
(2/4) "Fallen ängel" av Becca Fitzpatrick
(3/4) "The lunar chronicles" av Marissa Meyer
(2/4) "En mördares anteckningar" av Anne Cassidy
✓"Lynburn Legacy-trilogin" av Sarah Rees Brennan
(2/3) "Den femte vågen av Rick Yancey
Status: 5/10 KVARSTÅENDE MÅL...


Årets bästa böcker: 

(1 = bäst)

10. Och så var de bara en av Agatha Christie
9.
Mordet på Orientexpressen av Agatha Christie
8.
Boktjuven av Markus Zusak
7.
Harry Potter och Dödsrelikerna av J. K. Rowling
6. 
The Hate U Give av Angie Thomas
5.
Norra Latin av Sara Bergmark Elfgren
4.
Papperssjälar av Emma Johansson
3.
Dödens märken av Veronica Roth
2.
Tre saker jag inte vet om dig av Julie Buxbaum
1.
Störst av allt av Malin Persson Giolito


Kommenterar: Årets svåraste lista att göra. Förmodligen också en av de mest orättvisa listorna, då det är omöjligt att rangordna så olika böcker, och de jag läst senast finns ju alltid lättast tillgängliga i minnet, medan andra fallit lite i glömska...


Antal lästa serier:  25 st
Antal böcker i serie: 39 st (ca 49 % av alla lästa böcker)

Påbörjade serier: 12 st
Avslutade serier: 6 st
(Enbart) mellanböcker: 5 st

Årets bästa påbörjade (och eventuellt avslutade) serier: 

(1 = bäst)

5. Flickan på hotellet av Katarina Wennstam
4.
Anki Karlsson av Marianne Cedervall
3.
En väktares bekännelser av Elin Säfström
2.
Dödens märken av Veronica Roth
1.
Harry Potter av J. K. Rowling



Mål för 2018:

• Läsa för att det är kul, utan att känna press
• Läsa 70 böcker
• Läsa 22 000 sidor
• Fortsätta avsluta serier...


fredag 5 januari 2018

The Curious Incident of the Dog in the Night-Time

The Curious Incident of the Dog in the Night-Time, skriven av Mark Haddon, är femtonårige Christopher Boones mord-mysterie-roman om fallet med en brutalt mördad pudel. Christopher bor tillsammans med sin pappa i England och då han har Aspergers syndrom ser hans vardag inte ut som alla andras. Hans pappa gör allt för att göra sonen tillfreds, oavsett om det innebär att färga gul eller brun mat så att den går att äta eller göra en särskild hälsning som betyder "jag älskar dig" istället för att kramas. 

När Christopher åtar sig fallet om mordet på hunden Wellington förändras hans liv. Han går för första gången emot sina pappas regler och även om han fortfarande inte ljuger undanhåller han delar av sanningen i sin jakt på hundens mördare. I sökandet på den skyldige finner Christopher dock andra oväntade saker som kommer förändra hans liv för alltid, och han tvingas växa upp fortare än väntat.

My name is Christopher John Francis Boone. I know all the countries of the world and their capital cities and every prime number up to 7,507.
s. 2

* * *

Här har vi en sådan här bok som jag aldrig skulle ha läst om det inte varit för att vi skulle läsa den på engelskan i skolan, för jag hade aldrig hört talas om den tidigare. Och det är inget sådant här: "Tack vare skolan förändrades mitt liv", för så fantastisk är boken inte. Den är dock en positiv överraskad och på många sätt väldigt oväntad. 

Det är framför allt en läsvärd bok för den som vill läsa något enkelt, lagom nördigt och väldigt intressant på engelska. Huvudpersonen har Aspergers syndrom, och det skiner igenom boken igenom och gör den väldigt intressant och lärorik. Man får ett så intressant och viktigt perspektiv på den här sjukdomen, men inte på något allvarligt, utan istället väldigt lättsamt och lätttillgängligt, sätt, vilket är skönt. 

Något annat jag gillar med boken-med-för-lång-titel är hur bred handlingen är och hur den går från att handla om ett litet mysterium till livets stora frågor. Och huvudpersonen Christopher som är person gör också sitt till för handlingen. Ibland kommer ett litet kapitel där Christopher delger något som inte har någon som helst koppling till vad som händer just då och i vilken annan bok som helst hade det varit hemskt, men här fungerar det och det blir faktiskt riktigt underhållande och gör att boken känns trovärdigare.

Dessutom älskar jag att man lär sig så mycket när man läser boken. Christophers bästa vänner är fakta och logik och tack vare det lär man sig mycket om allt mellan himmel och jord medan man läser. Det finns många intressanta kommentarer kring alltifrån skillnader mellan matematiker och andra människor, vad primtal egentligen innebär och hur olika personer uppfattar saker beroende på deras personlighet. Man får ett så oväntat utbyte av den här boken, och det trodde jag inte jag skulle få från en bok som först kändes ganska barnslig. 

Prime numbers are what is left when you have taken all the patterns away. I think that prime numbers are like life. They are very logical but you could never work out the rules, even if you spent all time thinking about them.
s. 15

Sedan finns det också små saker som alla förstärker trovärdigheten i det som händer i boken, och det känns verkligen som att författaren tänkt på allt, vilket är skickligt och roligt att se när man läser. Kapitlen är numrerade med primtal, det finns ritningar, matematiska formler och bilder av saker Christopher upplever, och massvis med listor av saker som betyder något i hans liv. Förutom att det ger struktur gör det också att boken känns mycket levande och den blir roligare att läsa, så det är ett smart drag.

The Curious Incident of the Dog in the Night-Time är en oväntad bok, men på ett mycket positivt sätt. Det är intressant att läsa från en person med Aspergers syndroms perspektiv, och det gör att boken verkligen har något att säga och informera om. Författaren har dessutom gjort ett grundligt jobb med att skapa trovärdighet och det genom många roliga små inslag. Och det är inte det boken egentligen handlar om som jag kommer ta med mig, utan istället är det Christophers små visdomar jag kommer minnas. 

Betyg: 
    ☆ 

Författare: Mark Haddon
Förlag: Vintage
Utgivningsår: 2003 
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 272 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: -
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Curious Incident of the Dog in the Night-Time
Annat: 

Länkar: 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON

Boken i E-format finns på Bokus


onsdag 3 januari 2018

Läst i december

Antal böcker: 9 st
Allt det vackra är inte förstört av Danielle Younge-Ullman
Mordet på Orientexpressen av Agatha Christie
Hjärtlös av Marissa Meyer
The Curious Incident of the Dog in the Night-Time av Mark Haddon
Harry Potter och Halvblodsprinsen av J. K. Rowling
Sköldpaddor hela vägen ner av John Green
Spegel, spegel av Cara Delevingne & Rowan Coleman
Harry Potter och Dödsrelikerna av J. K. Rowling
Harry Potter och Det fördömda barnet av J. K. Rowling, John Tiffany & Jack Thorne

Antal sidor: 3883 st
Antal sidor/dag (genomsnitt): ca 125 st

Kommentar: I december läste jag väldigt mycket - däribland de sista tre böckerna om Harry Potter, då det var ett mål att läsa hela serien under året. Faktum är att alla månadens böcker var riktigt, riktigt bra, även om vissa stack ut mer än andra. Inte ens min nummer åtta var det minsta dålig. Bra läsmånad, alltså, och kul att avsluta året så!

Böckerna i rangordning (där 1 är bäst):
1. Harry Potter och Dödsrelikerna av J. K. Rowling
2. Mordet på Orientexpressen av Agatha Christie
3. Hjärtlös av Marissa Meyer
4. Allt det vackra är inte förstört av Danielle Younge-Ullman
5. Harry Potter och Halvblodsprinsen av J. K. Rowling
6. Sköldpaddor hela vägen ner av John Green
7. Harry Potter och Det fördömda barnet av J. K. Rowling, John Tiffany & Jack Thorne
8. Spegel, spegel av Cara Delevingne & Rowan Coleman
9. The Curious Incident of the Dog in the Night-Time av Mark Haddon


Mest...
Överraskande: The Curious Incident of the Dog in the Night-Time, Allt det vackra är inte förstört
Sorglig: Hjärtlös, Allt det vackra är inte förstört

Spännande: Harry Potter och Dödsrelikerna

Bästa...
Karaktär(er): Harry, Hermione, Neville - Harry Potter, Ingrid - Allt det vackra är inte förstört
Titel: Sköldpaddor hela vägen ner
Citat: Från Sköldpaddor hela vägen ner:

”Det är sköldpaddor hela jävla vägen ner, Holmesy. Du letar efter sköldpaddan längst ner i högen, men det är inte så det fungerar.”
   ”För det är sköldpaddor hela vägen ner”, sa jag igen och upplevde något som liknade en spirituell uppenbarelse.(s. 252)

Om dessa krafter hade tilldelat mig ett annat lunchpass, eller om bordskamraterna som bidrog till att författa mitt öde hade valt ett annat samtalsämne den där septemberdagen, skulle min historia ha slutat annorlunda - eller åtminstone ha fått ett annat mittparti. Men jag började lära mig att livet är en historia som berättas om en, inte en man berättar själv. (s. 9)

Det är en konstig fras på engelska, in love, i kärlek, som om det är ett hav man drunknar i eller en stad man bor i. Man får inte vara i någonting annat på engelska - i vänskap eller i ilska eller i hopp. Bara i kärlek. Och jag ville tala om för honom att även om jag aldrig hade varit kär visste jag hur det var att leva i en känsla, att inte bara vara omringad av den utan också genomsyrad av den, precis som min mormor sa att Gud fanns överallt. När mina tankar blev en spiral var jag i spiralen, och av den. (s. 158-159)

Annat: Jag såg den nya filmatiseringen av Mordet på Orientexpressen på bio. 


måndag 1 januari 2018

Harry Potter och Halvblodsprinsen

Recensionen kan innehålla spoilers från tidigare delar 

Harry Potter och Halvblodsprinsen är den sjätte delen i J. K. Rowlings succéartade fantasyserie om den magiska delen av England och världen, med sitt hjärta i Hogwarts skola för häxkonster och trolldom. Det är nu dags för den numera sextonårige Harry Potters sjätte skolår och efter att mörkrets herre återvänt och både dödsätare och jättar anslutit sig till honom är stämningen förändrad.

Innan skolan börjar påhälsas Harry av Dumbledore som berättar att han kommer ha privatlektioner med Harry under året, och med hjälp av Dumbledores minnessåll får Harry dyka in i historien. Samtidigt som Harry hyser djup respekt för Dumbledore undrar han hur han kan lita på Snape, för både Snape och Malfoy verkar ha något skumt och ondskefullt på gång. Och vem är egentligen Halvblodsprinsen med sina märkliga trollformler som finns nedskrivna i en ålderstigen gammal trolldrycksbok?

Harry böjde sig djupt ner för att plocka upp boken och när han gjorde det såg han att något stod klottrat allra längst ner på baksidan av pråmen. Det var samma lilla tunna, gnetiga handstil som anvisningarna var skrivna med, de som hjälpt honom att vinna flaskan med Felix-elixiret, nu i tryggt förvar inuti ett par strumpor i hans koffert på översta våningen.
Den här boken tillhör Halvblodsprinsen.
s. 199

* * *

Det har gått alldeles för lång tid och det är lite för många böcker sedan jag läste Halvblodsprinsen när jag skriver det här. När jag tittar bland mina anteckningar är min enda anteckning: "Aaah, jag behöver nästa bok nu!". Och jag tror faktiskt att det sammanfattar Halvblodsprinsen ganska bra.

Jag ska fatta mig kort, för jag har inte så mycket nytt att säga om bok nummer sex i serien om trollkarlen Harry Potter. Språk och karaktärer håller samma makalösa nivå som tidigare och personerna i boken fortsätter engagera och inspirera. En sak skiljer dock Halvblodsprinsen från de andra böckerna, och det är att inslagen av kärlek blir fler och fler och viktigare och viktigare, vilket gör att böckerna berör ännu mer.

För att vara helt uppriktig är Halvblodsprinsen inte någon favorit bland böckerna, då det inte känns som att så mycket händer, förutom vissa fruktansvärda dödsfall och förräderier. I övrigt känns boken mest som en transportsträcka och det är inte mycket i den som fastnar i minnet. Det finns dock minnesvärda relationer och en del händelser som känns viktiga. Relationen mellan Harry och Dumbledore utvecklas mycket, och det är intressant att läsa om.

Fast egentligen visar ju titeln att det är en bok utan någon särskild betydelse, vilket man förstår mer av i slutet. Jag kan dock tänka mig att den här boken kommer känns viktigare sedan, men just nu känns den delvis karaktärsslös. Med det inte sagt att boken är dålig, för det är den inte. Den är lika spännande, humoristiskt och rapp i språk och stil, och dessutom går den riktigt snabbt och enkelt att läsa. Jag älskar särskilt hur känslor får mer och mer utrymme, för det känns verklighetstroget och äkta. 

Harry Potter och Halvblodsprinsen: Del sex i serien om Harry Potter och den lever upp till mina förväntningar. Språket finns där, karaktärerna finns där och nu också ett stort mått av djupare relationer och känslor, vilket är positivt för trovärdigheten och hela världen Rowling byggt upp. Boken känns dock delvis som en typisk mellanbok, då inte så mycket "viktigt" händer, men kanske förändras den tanken efter nästa bok. Spänningen och allt annat finns dock där från pärm till pärm!

Betyg: 
    ☆ 

Författare: J. K. Rowling
Förlag: Rabén & Sjögren 
Utgivningsår: 2005 (original: 2005) 
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 658 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 10+
Serie: Harry Potter, Del 6
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Harry Potter and the Half-Blood Prince
Andra delar i serien: Harry Potter och... De Vises StenHemligheternas kammareFången från AzkabanDen flammande bägarenFenixordernDödsrelikerna, Det fördömda barnet.
Annat: 

Länkar: 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON

Boken i E-format finns på Bokus


lördag 30 december 2017

Böcker att se fram emot under 2018!

Det är bara dagar kvar på 2017 och dags att blicka in i framtiden och in i nästa år! Och redan nu finns det en hel del att se fram emot - och självklart är det just böckerna jag fokuserar. Här kommer därför ett urval av den ännu avslöjade bokutgivningen år 2018!

17 januari:
Hasselskogen av Melissa Albert
För det första älskar jag omslaget, och lite fantasy med inslag av magi och sagor säger jag inte nej till. 

24 januari:
Ett hov av taggar och rosor av Sarah J. Maas
Jag försökte läsa den här på engelska en gång, men fastnade aldrig, så lyckan var stor när jag såg att den översätts till svenska! Redan i januari kan jag ge den en ny chans, för det ska jag göra. 

25 januari:
Till alla killar jag har gillat av Jenny Han
En annan efterlängtad bok som jag hört så mycket gott om och faktiskt tänkt läsa på engelska, då den känns lagom avancerad. Vi får se om jag tar lätta vägen och läser på svenska, nu när den ju faktiskt kommer ut på det snart!

Fandom av Anna Day
Ännu ett riktigt häftigt omslag, och handlingen känns högst intressant och unik. Jag har inte läst så många böcker om fandoms, som ju bara tycks bli populärare och populärare, så den här vill jag gärna läsa!


8 mars:
Children of blood and bone: Solstenen av Tomi Adeyemi
En sådan där bok som jag säger att jag vill läsa, men som sedan kanske inte blir val. Jag fångades av det intressanta omslaget och finns tid vill jag gärna läsa den, för Lavender Lit brukar lyckas med sin utgivning. 

19 mars:
Dagen du förstörde allt av Linnea Dahlgren
En av Vox by Opals böcker i vårutgivningen, och som jag längtat efter mer av det förlaget, för hösten var riktigt lyckad! Här kommer en sorglig och viktig bok, och det är roligt att det är en svensk författare som tar sig an ämnet. Ska helt klart läsas så fort jag bara hinner!

21 mars:
Hatar alla utom dig av Gaby Dunn & Allison Raskin
Jag har inte hört talas om författarna, men vad jag har förstått är de youtubers, och det är ju något av en trend. Ämnet med att skiljas ifrån varandra och starta nya liv är alltid intressant, så den här boken ser jag fram emot!

23 mars:
Pojken under bron av Katarina Wennstam
Nästa bok i Wennstams deckarserie som inleddes med Flickan på hotellet. En riktigt spännande deckare, och de feministiska inslagen och nya perspektiv på samhällsfrågor gjorde den riktigt intressant, och sedan jag läste den här jag längtat efter uppföljaren. 



3 april:
Livet i en skokartong av Liv Marit Weberg
Ännu mer från VOX, och den här gången en rolig och högst aktuell bok. Jag tror igenkänningsfaktorn är hög och visdomar ifrån framtiden likaså. Det blir mycket att läsa under årets första månader, för den här längtar jag också till. Bara titeln är ju underbar!

4 april:
Eliza och hennes monster av Francesca Zappia
Sådana där böcker med dubbelliv på nätet och i verkligheten är ju alltid så spännande och intressanta att läsa, och det var faktiskt ett tag sedan jag läste något sådant nu, så den här läser jag gärna!

6 april:
Kärlek, hat och andra filter av Samira Ahmed
Den här boken är ju bara så vacker, så den får troligen en plats i min bokhylla bara av den anledningen. Men också för att den känns högst aktuell och intressant och samtidigt lite jobbig att läsa. Vill läsa så gärna!

11 april:
Warcross av Marie Lu
Jag älskade Legend, men Den unga eliten tyckte jag lite mindre om. Nu blir det tredje gången gillt och nu med ännu ett nytt ämne. Warcross ska helt klart läsas, och jag tror den kan vara något, för den låter verkligen spännande!

20 april:
De ihåliga av Henrik Fexeus
En bok som jag nog bara läser om tid verkligen finns. Det är uppföljaren till förra årets De förlorade och jag fastnade inte helt för den. Förhoppningsvis är den här boken mycket bättre, så hinner jag ger jag den gärna en chans!