söndag 9 december 2018

Dödlig konsekvens

Tack, Visto förlag, för det unika och mycket spännande recensionsexemplaret!

Dödlig konsekvens är Carina Drättings debutroman. Där möter vi Lena Klingberg, vars dotters försvinnande sätter hela hennes liv på sin spets. När dottern återfinns påkörd efter flera dagar, och senare avlider på sjukhuset, förändras något i Lena. När hon dessutom får veta att de skyldiga är hennes fiender från skoltiden är det enkelt att fatta beslutet.

Lena ger sig ut på en resa genom Europa för att få upprättelse från de som har förstört hennes liv, men snart utvecklas resan till något mycket större. När Lena av en slump stöter på en fruktansvärd handel med flyktingbarn får hennes resa ett ännu större och ännu viktigare syfte. Frågan är bara hur länge hon kommer kunna operera i tystnad, och när verklighetens makalösa faror kommer hinna ikapp henne. 

Smällen var dov och den lilla flickkroppen for genom luften, innan den tog mark i diket. Som ett virvlande löv för vinden skulle Lars-Erik komma att för alltid beskriva den obegripliga synen för sig själv.
   Med skrikande bromsar fick Mikael Karlsson slutligen stopp på bilen.
s. 32


* * *

Omslaget till Dödlig konsekvens talar för sig själv. Det ringar faktiskt in väldigt bra precis vad boken handlar om, för det är just en bok om att skipa rättvisa, och att väga en sak mot en annan. Det är just det den här boken handlar om, och det är det som gör den helt unik och får mig att vända sida efter sida, läsa rad efter rad och insupa allt som händer.

Deckargenren för vuxna måste ju vara den största genren när det gäller svenska författare, och att ta sig fram där kan inte vara lätt. Carina Drätting lyckas ändå, tack vare att hon väljer en helt annan bana än den i den klassiska kriminalromanen. Storyn i Dödlig konsekvens är helt unik, och jag fullkomligt älskar idén, som är så nytänkande och klurig. Det är så otroligt intressanta dilemman som läggs fram i boken, kring rättvisa och liknande, och boken är så otroligt intressant att läsa. Dessutom är bokens innehåll högst aktuell gällande flyktingfrågor och det gör den också så rätt

Det jag fastnar mest för med boken är känslorna för Lena, huvudkaraktären. Från början känner man verkligen med henne i hennes sorg, men snart förändras det, då Lena tar saken i egna händer på väldigt brutala sätt. Samtidigt finns känslan av att det hon gör ändå någonstans är rätt och åtminstone rättvist, och det gör det otroligt svårt att välja om man är med eller emot Lena. Det är verkligen ett riktigt spännande drama man deltar i som läsare. 

Hur som helst kan jag säga att Lena är en otroligt häftig karaktär, och hon är verkligen inspirerande på det sätt att hon är otroligt stark, modig och uppfinningsrik. Jag kan dock inte svara för hur realistisk bokens handling egentligen är, men att den lyckas fånga mig räcker, och det gör den dessutom med bravur, tack vare att boken inte liknar någonting jag tidigare läst! 

Dödlig konsekvens är en makalös debut. Det svämmar över av svenska kriminalromaner, men Carina Drätting väljer ett nytt och oväntat spår, och bjuder på många intressanta, spännande och nytänkande inslag. Gällande karaktärerna ställs man inför oväntade dilemman, vilka blir ytterligare en perfekt krydda till en i övrigt väl genomtänkt och starkt engagerande bok!

Betyg: 
    ☆ 

Författare: Carina Drätting
Förlag: Visto förlag
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 487 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 15+
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Dödlig konsekvens
Annat: 

Blev du intresserad?
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON.
Boken i e-format finns på Adlibris och Bokus.

torsdag 6 december 2018

Xirianas gåta

Tack, Joseph A. Davis, för det magiska recensionsexemplaret!

Recensionen kan innehålla spoilers från tidigare delar 

Xirianas gåta börjar med att Markus är fast i Valarien, och till det måste det ju finnas någon viktig anledning. Tillsammans med den entusiastiske krigarpojken Paru ger han sig ut på en resa för att rädda Valarien, en gång för alla. Den här gången är hotet dödsbuskar och den gråsjuka som de sprider. Världen håller på att falla ihop totalt, och snart är allt hopp ute. På vägen återser Markus Illasa, den unga flickan med sin entusiasm. Illasa verkar ha andra idéer om vad som behöver göras för att rädda Valarien, och talar om Albrak och Sirana. Frågan är vilken väg som är den rätta, och valet måste göras snabbt, innan det är försent. 

Vad var det för ovanlig krigare som prästen trodde skulle kunna göra svärdbäraren orolig? Han föreställde sig en tam jätteskorpion i en stor rödbrun mantel.
   Men när han fick syn på sin eskort förstod han, och blev verkligen orolig.
   Verarnas skickligaste krigare, som skulle eskortera honom genom alla faror som väntade mellan Pelarlunden och Albirion, var en spenslig pojke på kanske tolv år.
s. 29


* * *

UPDATE: Det är sista boken.

Jag ska erkänna att jag är lite osäker på huruvida det här är sista boken i serien om Markus, men om det är sista delen måste jag säga att det är väldigt lyckat slut. Allt knyts ihop på ett väldigt snyggt sätt, och när jag slår ihop boken är jag verkligen nöjd med utfallet och känner mig ganska färdig med allt vad det heter Valarien, Kung Joshua och verar. 

Är det inte sista boken är jag också nöjd, just för att den knyter tillbaka så snyggt till allt som tidigare hänt och gör att serien blir till en helhet. Personligen kan jag dock inte se så mycket speciellt med just Xirianas gåta. Storyn är visserligen mycket spännande, med tanke på att den utspelar sig på olika platser och man får läsa från olika perspektiv. Det är alltid ett vinnande koncept, och ger boken ett riktigt härligt framåtdriv. Det finns inte en tråkig stund i Xirianas gåta!

Jag känner dock att det faktiskt börjar räcka här. Jag har läst så mycket om Markus, Diomeda, Illasa med flera nu, och det känns till viss del som att det inte går så mycket framåt längre. Det är dock ändå en oerhört härlig värld Joseph A. Davis har byggt upp, och den är perfekt att fly in i när man vill ha lättillgänglig underhållning. 

Jag älskar framför allt Illasa och Paru, som båda är två så underbara karaktärer som alltid får mig att skratta. Samtidigt döljer sig ett visst djup i deras personer, och balansen mellan det här enkla och lättsamma, och det tuffare är riktigt bra. Det blir alldeles lagom med djup, och i en bok som den här är jag glad att fokus ligger på det enkla. Det finns så många djupa, otroligt känslosamma böcker, och jag är glad att Xirianas gåta istället fokuserar på spänning, humor och mer konkreta problem. 

Xirianas gåta kommer inte med något nytt och unikt gentemot tidigare böcker, men lyckas knyta ihop säcken på ett riktigt bra sätt och gör att jag nu känner mig tillfreds med händelserna i Valarien. Boken är lättsam, spännande och rolig, men kommer också med en del djup och intressanta karaktärsdraman. Det är en bok för alla som gillar fantasy - barn som vuxna, för alla kan få ut något av Xirianas gåta liksom resten av serien!  

Betyg:
   

Författare: Joseph A. Davis
Förlag: Pärlan förlag
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 379 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 10+
Serie: Markus av Trolyrien, Del 3
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Xirianas gåta
Andra delar i serien: Markus av Trolyrien, Verarnas drottning
Annat: 

Blev du intresserad?
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON.
Boken i e-format finns på Adlibris  Bokus


söndag 2 december 2018

Lucka 2: En bok som ger något till alla

Idag är det 2:a december 2018, och det betyder att det är dags för mitt bidrag till årets julkalenderbloggstafett under temat Bäst 2018, som Sofie på Sofies bokblogg anordnar. Den första luckan öppnades igår på Sofies egen blogg (här!), och hon skrev om fyra serier för 5-8-åringar. Nu är det dags att öppna lucka nummer 2!


* * *


Mitt läsår 2018 har varit speciellt. Det dröjde ända till det sista kvartalet innan jag läste några sådana där riktigt bra böcker, men då duggade de faktiskt ovanligt tätt. Så tätt att det var svårt att bestämma sig för vilken av de många fantastiska böckerna som faktiskt var Bäst 2018. Nu har jag bestämt mig, och jag bestämde mig för en bok som givit mig mycket mer än bara underhållning och en tankeställare för stunden. Det här är en bok som har förändrat min syn på livet och dess bräcklighet för all framtid!


Den här boken heter Bränd: En resa genom eld och är skriven av Axel Schylström.

Bränd: En resa genom eld är Axel Schylströms självbiografiska bok om den tågolycka han var med om som nittonåring, vilken gav honom tredje gradens brännskador på 70% av huden. Det är en bok om hans resa från den där kvällen, till sjukhusets brännskadeavdelning där otaliga månader tillbringades, tillbaka till fotbollsplanen och ut i det verkliga livet. Det är en bok om hur man överlever en olycka som den här och hur man tar sig tillbaka för att leva.

Bränd berörde mig på många olika sätt, från första till sista sidan. Axel Schylströms berättelse om sin makalösa resa är en otrolig inspiration för alla, även de som tampas med problem i vardagslivet, för alla har något att dra lärdom av i de budskap Bränd förmedlar. Det är en bok om att vilja dö, hitta styrkan och modet för att kunna leva vidare och hur man kan och bör hantera utseendekomplex, och det finns så mycket nyttigt att inhämta och inspireras av på de drygt 200 sidorna att jag rekommenderar alla att läsa boken. 

”Man förlorar inte förrän man ger upp, och ger man aldrig upp förlorar man aldrig.”
s. 91(e-boken)

Att läsa den här boken var för mig som att åka en känslomässig bergochdalbana, och det är en bok som både lockade till skratt och gjorde mig tårögd både av sorg och glädje. Axel Schylström berättar sin historia med en stor dos humor och glimten i ögat på ett så äkta, ärligt och naket sätt, vilket gör allt otroligt starkt och att man som läsare hela tiden känner sig delaktig och som att man är där. Så när Axel exempelvis berättar om när han tog sina första steg efter olyckan svämmar känslorna över. 

”Oavsett hur, var eller när jag skulle vakna upp så skulle mitt liv komma att bli både fysiskt och psykiskt jobbigt i många, många år framöver. [...] Det liv jag hoppades på att få behålla var inte det liv jag haft tidigare, utan ett helt annat.”
s. 29-30 (e-boken)  

Bränd är den bästa boken jag läste år 2018 eftersom att den inte liknar någonting jag tidigare läst, är otroligt äkta och ärligt skriven och är fylld av inspirerande och viktiga budskap som alla kan (och bör) dra lärdom av. Det är en bok som ger nya perspektiv på hur vi värderar livet och det är en bok jag helt klart kommer ta med mig in i framtiden. Den här boken var därmed Bäst 2018

Glöm nu inte att klicka in hos Agnes på Agnes bokblogg imorgon för att läsa hennes tolkning på temat ”Bäst 2018”! (läs hennes inlägg här!) Jag vill även rikta ett tack till Sofie som återigen ordnar en så härlig bloggstafett!

fredag 30 november 2018

Julkalenderbloggstafett 2018 - Startfältet

Liksom flera tidigare år anordnar Sofie på Sofies bokblogg i år en julkalenderbloggstafett. Varje decemberdag till och med julafton kommer ett boktips från en bokblogg eller ett instagramkonto, under temat ”Bäst 2018”. Jag själv kommer ge mitt tips redan på söndag!

Jag ser fram emot att få både en massa boktips och en hel del nya bloggtips!


torsdag 29 november 2018

Kampen

Tack snälla, Rabén & Sjögren, för det spännande och aktuella recensionsexemplaret! 

Recensionen kan innehålla spoilers från tidigare delar

Kampen är andra boken i Mats Söderlunds trilogi Ättlingarna. Det är viktigare än någonsin att behålla hemligheten kring folket Olus, nu när Gaupa börjar ta sig framåt i politiken och det är snart dags för det val i FN som kan komma att förändra världen för alltid. Vatten är fortfarande en bristvara, vilket leder till sjukdomar, död och konflikter.

Ska världen och klimatet kunna räddas krävs det att Gaupa besegrar motståndarna i valet till FN:s generalsekreterare, för först då kan hon förändra synen på vatten och hindra de företag som väljer pengar framåt miljön. När hon dock börjar ifrågasättas från flera olika håll och hot om blodprover börjar komma är frågan hur hon ska kunna dölja vilket folk hon egentligen tillhör. 

Alla folk i alla världsdelar har en berättelse. De allra flesta bottnar i samhörigheten med naturen. De förklarar hur vi hör ihop med och är beroende av livet omkring oss. Den andra berättelsen - att vi ärvt jorden för att regera över den och för att använda den som vi behagar, den är fals. Det är den som gjort att vi hamnat där vi står idag.
s. 160


* * *

Till att börja med gillar jag Kampen mycket mer än vad jag gillade Hotet. Fråga mig inte varför, för jag vet egentligen inte anledningen till det. Jag kan dock tänka mig att det beror lite på att boken är mer actionfylld, tack vare att det berättas från flera olika perspektiv, vilket gör boken mer spännande och helt enkelt roligare att läsa.

Något som fanns i Hotet också, men som där inte var lika tydligt, är synen på klimatet, som är väldigt intressant att läsa om här i Kampen. Jag gillar verkligen hur Mats Söderlund tar problemen med klimaten som vi redan har idag med sig in i framtiden, spär på dem ytterligare, men också slänger in mer dåtida, nästan religiösa inslag. Det väcker väldigt intressanta tankar, och idén om att vi hör ihop med naturen och inte har ärvt jorden för att förstöra den beskrivs på ett väldigt intressant och filosofiskt sätt. Det är intressant att läsa en bok om en framtid som är delvis högteknologisk, men ändå mer uråldrig än vår värld.

Även i min recension av Hotet anmärkte jag på ett språk jag inte tyckte så mycket om, och där står jag fast. Jag tycker visserligen att språket i Kampen är bättre än i Hotet, tack vare längre meningar och ett mer levande språk, men fortsatt passar språket inte mig, och läsningen går långsamt framåt och blir därmed trist tillslut. Inte ens spänningen som finns lyckas driva på språket, vilket är synd.

Sist måste jag också prata om handlingen i stort och slutet. Handlingen är spännande och helt klart med fler dimensioner än i första boken, vilket är ett stort plus. Det känns som att man här får lära känna karaktärerna mer på djupet och att handlingen tar flera olika vändningar gör boken väldigt spännande. Slutet är också väldigt lyckat, och trots den orättvisa (!) cliff-hangern uppskattar jag det. Det får mig att redan nu längta efter seriens sista bok, och det är alltid grymt bra när en författare lyckas ge en den känslan. 

Kampen visar verkligen att Mats Söderlund har mer att ge, då boken överträffar Hotet på många sätt och vis. Handlingen är spännande och actionfylld, men lyckas dock tyvärr inte helt väga upp till språket som inte passar mig. Det bästa med boken är dock den oväntade och unika framtidsbild författaren byggt upp, och tankarna om jorden och klimatet är väldigt intressanta och man bara hittar i Kampen!

Betyg: 
    ☆ 

Författare: Mats Söderlund
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2018 
Antal sidor: 542 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 12+
Serie: Ättlingarna, Del 2
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Kampen
Andra delar i serien: Hotet
Annat: 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON.
Boken i e-format finns på Adlibris och Bokus.


tisdag 27 november 2018

Mantor

Tack, Fafner Förlag, för det fantastiska recensionsexemplaret!

Mantor är en bok skriven av Karolina Bjällerstedt Mickos, och gavs först ut år 1998. Nu har Fafner Förlag gett ut den på nytt, efter att böckerna förlorat distribution. Det här är första delen av tre om adelsmannen Mantor av Ranshus som deserterar efter att han blir uttagen att delta i krig. Han byter sitt trygga adelsliv mot ett liv i fattigdom, där han livnär sig på flöjtspelande.

Eter en tid kommer Mantor till Pyros och teatern Fågelgården, där han med stor vänlighet mottas som flöjtspelare. Det visar sig dock snart att allt inte är frid och fröjd på Fågelgården och när Mantor kommer dit under namnet Kanero vänds allt upp och ned i det intrigspel som där länge pågått. Samtidigt försöker Mantor att anpassa sig till religionens betydelse i Pyros. Mystiken tätnar, och det blir svårare och svårare för Mantor att veta vem han kan lita på. Vad hände egentligen innan han kom dit?

...Du är en fri man. Du behöver inte göra som han bestämt. Du kan fly. 
[...]
– Du har rätt, sade jag. Jag ska resa min väg. Ja, jag ska fly.
[...]
Det var sista gången jag träffade greve Garovan, och jag kom aldrig tillbaka till det slottet mer.
s. 44-45

* * *

För ungefär en månad sedan fick jag ett mejl från förläggaren på Fafner Förlag, som beskrev Mantor som en helt unik fantasyroman med fokus på intriger och karaktärer, vilket gjorde mig mycket intresserad. Det var dock framför allt berättelsen bakom hur Mantor kom till denna andra gång, tjugo år senare, som gjorde mig mycket nyfiken på vad för speciellt den kunde bära på.

Nu i efterhand förstår jag verkligen vad Fafner Förlag såg hos Mantor som fick dem att ge ut den igen. Det här är en av de bästa böcker jag läst i år! När jag tog upp denna otroligt vackra bok var det inte detta stordåd jag väntade mig, och jag blir positivt överraskad på så många olika plan.

Mantor är den enda i sitt slag och unik på så många sätt och vis. Det är varken fantasy eller en vardaglig bok egentligen, utan något slags mellanting. Det finns flera vid en första anblick övernaturliga inslag, men senare inser man att så kanske inte alltid är fallet. Den här nästan magiska känslan dröjer sig ändå kvar, och gör boken så otroligt häftig att läsa. Jag gillar också att den utspelar sig i en annan värld och en annan tid, då den ger mig fina erfarenheter kring andra, historiska kulturer.

En stor och betydelsefull del i boken är religion, som framställs på ett mycket intressant och kritiskt sätt. I Pyros lever nästan hela befolkningen efter en polyteistisk tro som påverkar varenda steg de tar i livet. Det är mycket intressant att läsa om hur Mantor kommer dit och invigs till den här tron efter att aldrig tidigare varit religiös. Det är också fruktansvärt skrämmande, men intressant, att läsa om hur religionen styr människorna och vilka konsekvenser det får. Mycket tänkvärt och lärorikt!

Det som dock fångar mig mest med boken är alla dessa intriger. Karolina Bjällerstedt Mickos har goda förutsättningar att skapa dessa trassliga intriger när hon låter Mantor bli en del av Fågelgården och det mikrosamhälle fyllt med tidigare oavslutade händelser vilka skapar flera mycket spännande intriger. Det är något speciellt med att komma in i en grupp där det är uppenbart att någonting har skett som gjort att alla går på tå runt varandra, och det ger upphov till en otrolig spänning redan från första sidan. Karaktärerna ligger verkligen i fokus i boken, och deras relationsutveckling skapar så mycket spänning. 

Den här spänningen håller i sig ända till slutet, tack vare det eviga ifrågasättandet av lojaliteter hos karaktärerna. Man vet aldrig vem kan lita på, och det här skapar stort engagemang och gör hela boken otroligt spännande och så svår att förutsäga. Det dröjer ända till sista sidan innan man vet vem man faktiskt kan lita på och där faller jag faktiskt flera tårar. Jag blir verkligen berörd av Mantor på ett sätt som inte blivit på en väldigt lång tid, och det är en underbar känsla! Det här är en sådan där bok jag skulle kunna läsa om och om igen, för den rymmer så mycket utan att det känns det minsta överdrivet. 

Mantor är en av år 2018 års bästa böcker. Den är unik i sitt slag, tack vare en handling med historiska och religiösa grunder, fylld med otaliga intriger, vilka skapar en enorm spänning och gör det svårt att släppa taget. Lojaliteter prövas gång på gång, och man själv vet inte var man står förrän på sista sidan, och det hela resulterar i en bok som verkligen berör på djupet och aldrig slutar att förvåna och överraska mig. Wow, vad jag är imponerad och jag längtar redan efter nyutgivningarna av uppföljarna!

Betyg: 
   ★   

Författare: Karolina Bjällerstedt Mickos
Förlag: Fafner Förlag
Utgivningsår: 2018 (original: 1998) 
Antal sidor: 332 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 12+
Serie: Till Esperani, Del 1
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Mantor
Andra delar i serien: Larona, Dorei
Annat: Tidigare utgiven år 1998, nu nyutgiven.

Blev du intresserad?
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON.
Boken i e-format finns på Adlibris och Bokus.


lördag 24 november 2018

Ödets timme

Recensionen kan innehålla spoilers från tidigare delar 

Ödets timme är andra och sista delen i Veronica Roths duologi, som inleddes med den actionfylld boken Dödens märken. Här möter vi återigen Akos och Cyra. De står nu båda inför sina öden, och frågan är bara hur de ska tackla sina domar på bästa sätt, och när de egentligen kommer infalla. Det visar sig dock snart att allt kanske inte är som Akos och Cyra tidigare trott, och kanske är det inte någon nackdel.

Samtidigt kämpar dock båda två med sin relation till den andra och i samma veva måste de ta beslut som hotar hela samhället, men också kan vara räddningen. Det gäller att hitta allierade man kan kompromissa med, för annars hotas alla av den gemensamme fienden. 

”Det var inte lätt att förklara för någon som kände sig hotad till livet, att döden inte var det värsta som kunde drabba en. Lazmet Noavek vore värre.”
s. 134


* * *

Det här är verkligen ett typexempel när det tog för lång tid från första till andra boken. Jag skulle säkert älskat den här boken om jag hade kommit ihåg Dödens märken bättre, för nu insåg jag snabbt att jag hade tappat så mycket från första boken. Jag minns vagt att jag älskade relationen mellan Akos och Cyra, men nu har jag tyvärr glömt det mesta av det och känner inte alls lika starkt för den här boken som första.

Det hade behövts lite mer av en summering från förra boken, som påminde en om lite viktiga saker som har hänt. Kanske hade jag då kunnat hitta tillbaka till det som gjorde att jag älskade första boken. Nu kastas man i stället rakt in i en nära okänd värld, där man glömt de flesta relationer och rivaliteter och det gör boken svår att sätta sig in i.

I övrigt är det dock en bra bok, och den är mycket spännande. Handlingen är verkligen actionfylld och det gör att boken går lätt att läsa. Jag gillar speciellt att man får läsa från flera olika karaktärers perspektiv, för också det gör att boken går snabbt att läsa. Dessutom ger det handlingen ännu fler dimensioner och läsningen är därmed ständigt underhållande. Samtidigt har jag dock otroligt svårt att hänga med i vissa svängar, då jag inte minns förra boken. Läs gärna Ödets timme, men läs Dödens märken precis innan så blir nog upplevelsen mycket bättre än min.

Ödets timme är en riktigt bra, actionfylld bok, med ett språk som är lätt att läsa. Problemet är bara att boken kräver att man minns Dödens märken i mer än stora drag, och därför blir min läsupplevelse inte så bra som den hade kunnat bli. Hade jag haft tid hade jag läst om båda böckerna, och jag rekommenderar varmt andra som är intresserade av Ödets timme att börja med Dödens märken oavsett om man läste den förra året. 

Betyg: 
   

Författare: Veronica Roth
Förlag: Modernista
Utgivningsår: 2018 (original: 2018) 
Antal sidor: 413 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 12+
Serie: Dödens märken, Del 2
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Fates Divide
Andra delar i serien: Dödens märken
Annat: 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON
Boken i e-format finns på Adlibris och Bokus