söndag 31 augusti 2014

Massvis med hallon!

I morse var jag ute på tomten och plockade hallon. Jag hade tagit med ett 2dl-mått ut, för jag trodde att det skulle räcka. Men nej, det gjorde det verkligen inte. Jag och min lillasyster plockade av de flesta hallonen från våra buskar och vi fyllde nästan ett helt enlitersmått! Jag undrar vad vi ska hitta på med alla de där hallonen... Det blir nog inte så svårt att ta slut på dom i alla fall, för dom var väldigt goda.

  

Week 01 – Best book you read last year

Förra året läste jag väldigt många bra böcker. Men de allra bästa böckerna jag läste förra året är:

• Mitt bultande hjärta av Alf Kjetil Walgermo
• Hungerspelen-trilogin av Suzanne Collins
• Natthimmel av Sofia Nordin
• Legend av Marie Lu
• Sista resan, Svag is & Mörkt svek av Ewa Christina Johansson & Kristina Sjögren
• Du glömde säga hejdå av Sarah Dessen

I alla fall, så är inte alla böcker i samma genre, så jag tänkte dela upp dom i genrer:
Vänskap & kärlek och Spännande. Sedan väljer jag en från varje genre som den bästa boken, för annars blir det omöjligt att välja.

“Vinnaren” i kategorien “Vänskap & kärlek” är “Mitt bultande hjärta” av Alf Kjetil Walgermo. Den var väldigt sorglig och det var en annorlunda handling i den, om en person med hjärtsjukdom och jag tyckte att det var så sorgligt när hon stod på väntelistan till ett nytt hjärta och hela tiden räknade dagarna hon fått vänta. Den innehöll också kärlek och vänskap och det var bra.

“Vinnaren” av dem spännande böckerna är Hungerspelen-trilogin av Suzanne Collins. Den serien var sorglig, spännande, romantisk, speciell & var så svår att släppa. Jag har tänkt på den jättemycket efter att jag läste ut den och den går verkligen inte att släppa, så författaren har verkligen lyckats. Ibland sitter jag bara och bläddrar och läser mina favoritstycken ur böckerna, för dom är så sjukt bra! Om jag måste välja en av böckerna, väljer jag nog “Revolt”, sista delen i serien. Den slutade verkligen bra & den var sjukt spännande, men den var väldigt sorglig också. Legend av Marie Lu var också väldigt bra och den är också en dystopi, som hungerspelen, men Hungerspelen har gett mig många fler tankeställare och funderingar och så var det den första dystopin jag läste. 



lördag 30 augusti 2014

"30 days of books"

Ibland så kan det vara väldigt svårt att komma på vad man ska blogga om, så jag hade tänkt göra “30 days of books”. Jag tror att dem flesta vet vad det är för något, men för er som inte vet så ska man besvara en "fråga" varje dag i 30 dagar, och i detta fall är temat böcker. Jag tror att det bli lite tjatigt om jag göra ett inlägg varje dag i 30 dagar, men jag har en lösning på det problemet. Istället för “30 days” tänkte jag ha “30 weeks”. Då gör jag ett sådant inlägg varje vecka, så blir det inte för tjatigt. Här är dem “frågorna” eller vad man ska säga, som jag kommer besvara en gång i veckan. Jag har länkat till de frågorna jag redan har gjort.

onsdag 27 augusti 2014

"Pappersstäder"

Av John Green

Förlag: Bonnier Carlsen                                                         

Utgivningsår: 2008 (Engelska) 2014 (Svenska)
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 366 st   
Åldersgrupp (Enligt mig): 12+
Serie: -
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Paper towns
Annat: Har filmatiserats

Handling: Quentin har sedan han var liten varit förtjust i sin äventyrliga och fantastiska granne Margo. När hon en natt knackar på hans fönsterruta och ber honom följa med ut på ett äventyr, kan han ju bara inte tacka nej. Dagen efter äventyret är Margo försvunnen och Quentin blir väldigt orolig. Han börjar leta efter henne och det verkar som att hon har lämnat ledtrådar efter sig, som hon gjorde när hon försvann förra gången. Men Quentin inser att han kanske aldrig kände den riktiga Margo och att han hela tiden tänkt på henne som någon som är mer än människa och han vet inte hur han någonsin ska hitta henne, nu när han insett att han aldrig kände den riktiga och den Margo som nu är försvunnen.

Omdöme: Vilken speciell och annorlunda bok. Den var väldigt bra och handlingen var så annorlunda. Jag gillade dom flesta karaktärerna, speciellt Margo, för hon var verkligen speciell. Ibland när Quentin tänkte tillbaka på något annorlunda och lite knasigt som Margo gjorde eller sa, tänkte jag "Men vem gör egentligen sådär/Ingen skulle väl göra sådär? Fast det är ju Margo vi pratar om". Jag gillade verkligen Margos attityd, men jag har väldigt svårt att tänka mig hennes utseende. Jag har hört att "Papperstäder" ska bli film om några år eller något, och jag undrar verkligen hur Margo kommer att se ut. 

Sedan är Margo så hemlighetsfull och egentligen får man inte veta så mycket om henne, men det känns ändå nästan som att man känner henne, men man lär känna henne mycket mer när Quentin letar efter henne. Precis så var det typ för Quentin också - Han trodde att han kände henne, men det gjorde han egentligen inte, men när han letar så lär han sakta men säkert känna henne på riktigt. Margo är också väldigt mystisk och älskar verkligen äventyr. Jag gillar verkligen hennes fascination för att göra upp planer för sina äventyr och vissa gånger så önskar jag att jag var lite som hon.

Jag gillar verkligen iden och ämnet pappersstäder, för det var väldigt intressant. (Ni kommer att förstå om ni läser boken). Det var roligt med ledtrådarna som Margo lämnat efter sig, för då kunde man själv försöka lista ut vart hon hade tagit vägen, fast det lyckades jag inte med. ;)

Betyg:
         


tisdag 26 augusti 2014

Snart kommer... #1

Jag läste "Legend" och "Prodigy" av Marie Lu för ett tag sedan och har sedan dess väntat spänt på tredje och sista boken. Nu såg jag på Bokus att den ska komma ut den 17 september, så det är inte alls långt kvar! Jag älskade verkligen delarna innan, trots att jag var lite tveksam i början. "Legend" var ganska seg i början, men sedan flöt den på bra. Jag såg den på biblioteket och då lånade jag den nästan bara för att det stod typ "Om du gillade Hungerspelen, kommer du att älska Legend". Då var jag värsta Hungerspelen-fanet, men nu är det ett tag sedan jag läste böckerna. Legend-trilogin är en dystopi, och jag älskar ju dystopier. Den är lik "Hungerspelen" och "Divergent" på många sätt, men den är ändå väldigt annorlunda.

Jag tänkte att när det är många nya böcker och filmatiseringar av böcker som snart kommer, kanske jag ska göra ett inlägg om det. Så jag tänkte göra det nu.

Snart kommer en del böcker och filmer komma ut, så här är dom som jag kommer på just nu i ordning:

• "If I stay"
Filmatiseringen av "If I stay" (Om jag stannar) av Gayle Forman (Premiär i Sverige 5 september)

• "Champion" av Marie Lu (Engelska - Ute nu  Svenska - 17 september)
Del 3 i Legend-trilogin

• "Mockingjay" Part 1 (Premiär i Sverige 19 November)
Del 1 i filmatiseringen av "Mockingjay" (Revolt) av Suzanne Collins

För några dagar sedan kom "Four" av Veronica Roth även ut. Det är en extrabok i Divergent, som jag är väldigt sugen på att läsa.

Om ni vet några fler böcker eller filmatiseringar av böcker att se fram emot, är det bara att kommentera.

söndag 24 augusti 2014

"Rubinröd"

Av Kerstin Gier

Förlag: Bonnier Carlsen                                                       
Utgivningsår: 2009 (Tyska) 2012 (Svenska)
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 368 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 12+
Serie: Ädelstenstrilogin, Del 1
Originalspråk: Tyska
Originaltitel: Rubinrot
Andra delar i serien: Safirblå, Smaragdgrön
Annat: Har filmatiserats

Handling: Sextonåriga Gwendolyns släkt är annorlunda mot andras och det finns många hemligheter i släkten. En av dem är att den bär på "Tidsresegenen". Den utvecklas på vissa i släkten och man har räknat ut vilka beroende på när dem föddes. Om man har genen, kan man resa i bakåt i tiden, men innan man gör sitt första tidssprång måste man vara ordentligt förberedd. Gwendolyns en dag äldre kusin är den med genen och hon är mallig och taskig mot Gwendolyn när hon och moster Glenda åker iväg till hemliga ställen för att lära sig om tidsresandet. Själv är Gwendolyn glad att det inte är hon som bär på genen, för tänk vad jag jobbigt att plötsligt bara hamna i en annan tid! Men när Gwendolyn en dag känner sig yr och snurrig, och plötsligt ser en massa främlingar i sitt hus, kommer hon en av de största hemligheterna på spåret.

Omdöme: Det här var en riktigt bra och annorlunda bok med ett intressant ämne. I början var den lite seg, men sedan gick den jättefort att läsa ut! Vid ett tillfälle trodde jag att jag kanske var i mitten av boken, men jag hade läst ungefär två tredjedelar av den då.

Jag gillar Gwendolyn som karaktär, för hon är väldigt "udda" och inte som en vanlig tjej. Gideon tycker jag också är en väldigt spännande karaktär och i början av boken gillade jag honom inte alls, men i slutet tyckte jag väldigt mycket om honom som karaktär. Förmodligen för att han förändrades så mycket under bokens gång och i början var han lite "snobbig" eller vad man ska säga. Boken slutar väldigt abrupt, så nu är jag väldigt sugen på att fortsätta läsa serien, för att få reda på vad som ska hända.

Jag tyckte att kapitlen var lite för långa ibland, men annars var boken bra uppbyggd.

Jag tänkte på en lite knäpp grej, egentligen, och det är att det var väldigt många namn i boken som började på "G". Gwendolyn, Gideon, Grace, Glenda, Gordon...


Betyg:
         

lördag 23 augusti 2014

Handbollsläger

Idag har jag varit på handbollsläger med mitt handbollslag. Det var väldigt jobbigt, men också jätteroligt. Vi tränade i 2 timmar, hade lunch & rast i 2 timmar & tränade i 2 timmar till. Det kommer att vara likadant i morgon också, så jag hoppas att jag inte får så mycket träningsverk efter dagens träning. Nu har jag i alla fall kommit hem och sitter och trär pärlor på ett headset (:D), samtidigt som jag fikar lite. Mitt headset blir alltid trassligt, men jag tror att det kommer att bli mindre trassligt när man trär på pärlor, och så blir det ju lite färgglatt också. Man använder vanliga "pärlplattepärlor" och klipper itu dom och sätter dem sedan på sladden. Det tar lite tid, men jag försöker göra lite varje dag, så kanske jag är klar om några dagar...


Vad vill ni se för bokrelaterat på bloggen? Kommentera!

fredag 22 augusti 2014

Nylånade böcker

Hej!
Nu har jag inte skrivit här på några dagar, men jag har helt enkelt inte haft tid. Det har varit mycket i skolan, med en massa nya saker och så har jag haft en massa aktiviteter på kvällarna, men nu tar jag lite "ledigt" från allt.

Idag efter skolan så var jag på biblioteket och lånade en hel del böcker. Nu har ju alla som "sommarlånade" böcker lämnat tillbaka dem, så jag hittade många böcker. Sedan fanns det ännu fler böcker som jag var sugen på att läsa, som jag inte lånade. Men jag hade redan 5-6 böcker hemma som jag lånat tidigare, så resten får jag ta nästa gång. Bland annat så lånade jag "Delirium" av Lauren Oliver, som jag har hört mycket positivt om. Sedan så älskar jag ju dystopier, och det är en dystopi.


tisdag 19 augusti 2014

"Förr eller senare exploderar jag"

Av John Green

Förlag: Månpocket
Utgivningsår: 2011 (Engelska) 2013 (Svenska)
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 313 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 12+
Serie: -
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The fault in our stars
Annat: Läst som pocket, har filmatiserats.

Handling: Sextonåriga Hazel har sedan några år cancer. Hon går hela tiden omkring med vetskapen att hon aldrig kommer att bli fri från sin cancer. I en stödgrupp för ungdomar med cancer träffar hon Augustus. Han är frisk från cancer och han ger Hazel hopp om en frisk framtid. Augustus är speciell och väldigt klok och Hazel och han blir snabbt vänner. Dom inser hur lika varandra dom är och tillbringar mer och mer tid tillsammans. När Hazel är med honom känner hon sig som en vanlig tonåring, men när hon kommer tillbaka hem vet hon att hon aldrig kommer att bli som andra. Tillsammans med Augustus gör Hazel saker hon aldrig skulle ha klarat av ensam och hon är lyckligare än någonsin. Frågan är bara hur mycket tur, eller otur, man egentligen kan ha.

Omdöme: Oj, vilken bra bok. Den är väldigt sorglig, men många gånger blir man glad när man läser. Den har en annorlunda handling, om ungdomar med cancer och det var väldigt intressant att läsa om deras vardag och tankar. Det fanns väldigt många minnesvärda citat i boken och det var bra och annorlunda. Jag gillade de flesta karaktärerna som var med i boken. Jag vet inte vem av Hazel och Augustus jag gillade mest, för båda var så intressanta som karaktärer. Dom var lika varandra, men ändå väldigt olika. Augustus hade alltid så bra svar på frågor och var klok och "poetisk". Hazel förändras så mycket från början av boken till slutet och hon var så rolig och glad när hon var med Augustus.
Det här citatet är så bra, jag kommer aldrig att glömma det: 
Man dör inte av dem om man inte tänder dem", sa han, precis när mamma kom fram till trottoaren.
"Och jag har aldrig tänt någon. Det är en metafor, förstår du. Man sätter den dödande grejen mellan tänderna, men man ger den inte makten att döda.

Betyg:

         
Tankar om boken: Markera för att läsa
(Läs bara om du läst boken)
• Augustus säger alltid Hazel Grace och inte bara Hazel, trots att Hazel i början bara vill bli kallad för Hazel. På något sätt gjorde den lilla grejen att jag gillade Augustus mer och mer som karaktär. Han börjar varje telefonsamtal med att säga "Hazel Grace" också när hon/han ringer.
• Det är så sorgligt att Hazel inte kan tillåta sig själv att vara ihop med Augustus för att hon tror att hon kommer att dö snart och hon vill inte att han ska tvingas sörja igen, eftersom hans förra flickvän dog i cancer.
• Det är så... Jag vet inte, men något är det. Att de med cancer kan skoja med varandra om cancern.
Tex. Hazel till Isaac: "Jag har blivit skitsnygg sedan du blev blind".
• Augustus och Hazel pratar om sin sjukdom och döden som om dom pratar om vädret. Som om det inte vore något speciellt alls. Och det är så hemskt och sorglig, men ändå "vackert".
• Och varför måste författare alltid döda ens favoritkaraktärer?

måndag 18 augusti 2014

Filmrecension: "Divergent"


För ett tag sedan var jag och såg filmen “Divergent”, som då är filmatiseringen på Veronica Roths bok “Divergent”. Den hade premiär i april tror jag, men först hade den femtonårsgräns, så då kunde jag inte se den. Som tur var sänktes åldersgränsen till 11 år, men jag har helt enkelt inte haft tid att se den förrän för ett tag sedan då. ;) 

Handling: (Kopierad från bokrecension som finns här) Framtiden. Världen är fullständigt sargad efter stora krig och i Chicago, Beatrice Priors hemstad, är samhället uppdelat i fem falanger för att behålla freden. En särskild dag varje år måste alla sextonåringar välja vilken falang de vill tillhöra för resten av sitt liv. Man får genomgå ett “lämplighetstest” för att se vilken falang man passar bäst i. Under testet får Beatrice veta en sak som kommer att förändra hennes liv och hennes val av falang, och hon måste hålla det hemligt för alla. På “valdagen” gör Beatrice ett val som förvånar alla och hon måste genomgå hårda initieringsfaser för att upptas av sin nya falang.

Omdöme: Väldigt bra film, men jag tycker att boken var bättre, men så är det ju nästan alltid. Men filmen var ändå förvånansvärt bra gjord för att vara en filmatisering av en bok, för dom brukar man oftast bli besviken på. Det var väl några för mig viktiga scener som man valt att inte ha med i filmen, men i sin helhet tycker jag att filmen var bra. Jag tycker att skådespelarna passade bra för sina roller, trots att jag hade tänkt mig dom på ett helt annat sätt.


Förresten, när jag googlade runt på "Divergent" och liknande, så hittade en rolig sak. Här kan du göra ett lämplighetstest för vilken falang du passar bäst i. Man svarar på en massa frågor och sedan får man ett resultat. Jag har funderat en hel del på vilken falang jag passar bäst i, och nu vet jag. Typ... Vilken falang passade du bäst i?  


Slut på sommarlovet

Nu börjar sommaren lida mot sitt slut, men visst har vi haft en fantastisk sommar här i Sverige? Även om den kom igång på riktigt ganska sent, så har det varit riktigt mysigt med en riktig sommar för en gångs skull. I morgon börjar jag skolan igen och det ska bli spännande. Nu börjar jag på högstadiet, men jag kommer att gå kvar på min gamla skola och det är ju väldigt skönt. Jag tycker att det ska bli spännande att börja på ett nytt stadie, men också lite läskigt. Jag tycker att skolan är väldigt rolig och ja, efter flera veckors ledighet är man ju, i alla fall jag, ganska sugen på att komma tillbaka till skolan, rutinerna och alla kompisarna.

Jag vet inte riktigt hur mycket tid jag kommer ha för bloggen nu när alla aktiviteterna drar igång på eftermiddagarna efter skolan igen, men jag ska försöka att göra något inlägg minst varannan dag. Sedan har jag faktiskt fortfarande flera färdiga bokrecensioner som väntar på att publiceras...


söndag 17 augusti 2014

"Only väg is upp"

Av Emmy Abrahamson

Förlag: Rabén & Sjögren                                                         

Utgivningsår: 2012
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 235 st   
Åldersgrupp (Enligt mig): 11+
Serie: Only väg is upp, Del 1
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Only väg is upp
Andra delar i serien: Stjäla the show, Make it stort
Annat:

Handling: Filippa Karlsson ska flytta till London. Hon tänker komma in på världens bästa scenskola & skaffa sig en cool pojkvän. Men när hon väl kommer till London blir inte allt som hon har tänkt sig. När hon kommer till huset där hon ska hyra ett rum, visar sig att det snarare är en säng hon har betalat en stor summa pengar för. På provspelningen till scenskolan finns det dom som är vana i det, som har blivit antagna till flera scenskolor tidigare, men tackat nej. Och Filippa som inte har gjort något sådant innan, hur ska det gå? Och hur svårt kan det vara att hitta ett jobb?

Filippa upptäckte till sin fasa att påsen med bilar var tom. Hur mycket hon än sökte med handen efter en vit, rosa eller ljusgrön bil hittade hon ingen. Hur var det möjligt? Hade hon verkligen ätit upp alla bilar utan att vara medveten om det? Med skammen brännande i kroppen tryckte hon snabbt ihop påsen och stoppade ner den i sin mörkblåa ryggsäck. Hon hade kunnat lämna den i fickan på sätet framför sig, men hon hörde redan flygvärdinnornas gapskratt när de städade efter landning:
"Kom och titta, Ann-Charlotte! En tom godispåse. Här måste den där tjejen ha suttit. Stefan och jag tog tid på henne i smyg, och hon åt upp hela påsen på mindre än fem minuter. Om vi hade filmat det kunde vi ha lagt upp det på youtube!"
Nej, tack.


Omdöme: Boken var roligt skriven och väldigt lättläst. Jag gillar titeln, för den gör att man undrar vad det är för mening med den. Filippa var en ganska rolig karaktär och det var kul att det ibland var som små "tidningsartiklar" eller samtal, som Filippa tänkte ut om något jobbigt/pinsamt som hände henne. (Som i citatet ovanför).


I början var boken lite trögläst, men sedan gick den snabbt att läsa. Det var bra längd på boken, för om den hade varit längre skulle den nog vara mer trögläst. Kapitlen var i väldigt bra längd. Jag tyckte att det var roligt att läsa om när Filippa fick provspela för scenskolan, och det hade inte gjort något om det handlade mer om det.

Betyg:
      

lördag 16 augusti 2014

Billiga pocketböcker

I förrgår var jag, min mamma & min syster och handlade. Vi gick bland annat in på ÖoB och där har dem, i alla fall på det ÖoB:et där jag bor, en massa olika pocketböcker för 10 kr st. Det är mest vuxenböcker, men om man gräver ordentligt i lådorna med böcker kan man hitta en och annan ungdomsbok. Jag vet inte om det är så i flera av deras butiker, men jag tycker att det kan vara värt att kolla upp det. Det är ju inte så nya böcker som finns där, men man kan hitta lite intressanta böcker ändå. Och dessutom är det ju väldigt billigt.

Den här gången köpte jag "Om jag stannar" av Gayle Forman, som verkar väldigt bra. I början av sommaren  köpte jag "Boktjuven" av Markus Zusak, som också verkar bra. (Ja, jag har inte hunnit läsa den på hela sommaren).

Jag såg förresten på SF:s hemsida att "Om jag stannar" håller på att filmatiseras och har premiär på bio i Sverige 5 september. Vi får väl se om jag går och tittar på den sedan. Den heter "If I stay". Det finns även en fortsättning på "Om jag stannar" som heter "När jag lät dig gå", så om jag gillar första boken kommer jag nog läsa nästa också.

torsdag 14 augusti 2014

"Insurgent"

Av Veronica Roth

Förlag: Modernista                                                         

Utgivningsår: 2012 (Engelska) 2013 (Svenska)
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 382 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 12+
Serie: Divergent-trilogin, Del 2
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Insurgent
Andra delar i serien: Divergent, Allegiant, Four Filmer: Divergent, Insurgent, Allegiant, Ascendant
Annat: Har filmatiserats

Handling: OBS! Kan finnas spoilers från tidigare delar
Tris och Tobias tvingas fly från De lärda och förrädarna från De tappra. De tar sig till De fridfulla och hoppas att de ska skydda dom, men det visar sig att inte ens där, är dom säkra. De besöker de andra falangerna också och det visar sig att flera andra falanger har planer på att störta De lärda och ta över, på ett bra sätt. Medan Tris och hennes "lag" planerar en manöver mot De lärda får hon reda på att hennes föräldrar bevarade en stor hemlighet som bara vissa i De osjälviska visste vad det var, och att dom var beredda att dö för att bevara den.

Omdöme: Det här är, enligt mig, en väldigt bra fortsättning på första boken i trilogin. Jag gillar Tris som karaktär mer och mer och Tobias tycker jag också är en intressant och bra karaktär. Dock är Tris lite väl dumdristig och "gör först och tänker sedan" ibland och sedan blir hon sur och verkar så "mesig" ibland. Och så ljuger hon för sina vänner hela tiden. Men efter vad hon har varit med om kan man ju faktiskt förstå henne lite grann. Men hon skulle väl kunna ljuga lite mindre?


En lite mindre bra sak, enligt mig, är att Tris och Tobias kärlek känns lite "ansträngd" och som att de är tvingade till att fortsätta att älska varandra, som om de egentligen inte gillar varandra. Det kommer hela tiden små lögner mellan dom och ingen av dom försöker ens lappa ihop deras kärlek så att den blir som i början. Det är som om dom inte bryr sig om varandra ibland. Men jag tror att författaren har tänkt att det ska vara så.


Jag tycker att författaren har kommit på så bra egenskaper och stil för Jeanine, De lärdas ledare. Hon känns verkligen kall och ond när hon pratar och på hur hon beskrivs när hon rör sig och gör saker. Hon beskrivs väldigt bra, så ibland ryser jag nästan när hon pratar med någon.


Jag gillar verkligen omslaget på boken, för det känns så spöklikt på något sätt, tycker jag. Jag gillar att det är en symbol på omslaget. Slutet på boken är lite kryptiskt och jag förstod det faktiskt inte helt först, trots att jag läste om det ett antal gånger. Men på något sätt tyckte jag att slutet var bra ändå. (?) Konstigt... Men det var väl någon känsla jag hade bara? Sedan förklarade mamma slutet för mig och då tyckte jag att det var ännu bättre och ännu mer spännande.


Det var väldigt svårt att skriva om den här boken utan att avslöja för mycket om handlingen, men jag tycker nog att jag fick ihop en okej summering av handlingen utan att förstöra för er som inte läst boken än.

Betyg:

         

Nu längtar jag efter att läsa den avslutande delen "Allegiant". Den har kommit ut i butik, men jag tänker vänta tills man kan låna den på biblioteket eller om det kommer en box med alla böckerna i som man kan köpa. Idag läste jag förresten ett smakprov ur boken, på smakprov.se, och den verkar vara bra, men jag tror att slutet och själva boken kommer att bli väldigt annorlunda mot vad jag tänkt mig. Fast på ett bra sätt.