fredag 26 september 2014

"Safirblå"

Av Kerstin Gier

Förlag: Bonnier Carlsen                                                   

Utgivningsår: 2010 (Tyska) 2012 (Svenska)
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 393 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 12+
Serie: Ädelstenstrilogin, Del 2
Originalspråk: Tyska
Originaltitel: Saphirblau
Andra delar i serien: Rubinröd, Smaragdgrön
Annat:

OBS! Recensionen innehåller spoilers från tidigare delar


Handling:
Gwendolyn är sedan några dagar en av tolv tidsresenärer och just nu känns det som om världens öde vilar på henne axlar. Alla förväntar sig så mycket av henne, men Gwendolyn får inte veta någonting om vad hon har hamnat i. Hon vet inte varför hon ska samla ihop blod från alla tidsresenärer och hon undrar varför Lucy och Paul stal en kronograf. Vet dom något som de andra inte vet, som kan ha stor betydelse? Och vad är det för hemlighet som ska visa sig när allas blod är inläst i kronografen?

Och Gideon, ena stunden är han den malliga och snobbiga, som Gwendolyn fick träffa först, och nästa stund är han snäll och trevlig och man kan inte tro att han kan vara så taskig. Vad ska Gwendolyn egentligen tro om honom, och är han verkligen snäll på riktigt?


Omdöme: Vilken fantastiskt serie, alltså! I början av Rubinröd var jag lite tveksamt för det var inte så bra flyt i språket i början, men sedan var jag fast. Böckerna slutar mitt i händelser och Kerstin gör så att man bara måste läsa nästa bok, vare sig man egentligen vill eller inte. Fast självklart vill jag det! Tur bara att alla böckerna har kommit ut, så att jag inte behöver vänta ett halvår på nästa...


Jag gillar Gwendolyn mycket som karaktär, för hon är så klok och spännande. Det är roligt att läsa om Gwendolyns kusin Charlotte och hennes mamma mm, för dom är så konstiga och obehagliga på något sätt. Giedon är en väldigt spännande karaktär, men ibland blir det lite jobbigt när han ena stund är taskig och dum, och i nästa hur snäll som helst. Men det gör honom också ännu mer intressantare och man blir ännu mera fast i storyn.


Ibland är det lite krångligt och mycket med alla tidsresorna, men jag tycker mest det blir spännande och intressant. Ibland kan det vara att Gwendolyn tex. träffar någon i en annan tid, som säger "Igår hade vi ett spännande möte", fastän hon inte varit med om det än, utan kommer resa dit senare... Då kan man behöva stanna upp och tänka efter hur det går ihop egentligen. Det borde vara väldigt svårt att skriva en sådan här bok, eftersom att man verkligen måste tänka igenom sådant här och om det är möjligt osv. Jag tror att det är svårt att läsa den här serien om man är en ovan läsare, dels för att den kan bli lite trist om man inte riktigt kommer in i den eller inte läser så mycket och för att det kan vara lite svårt att hänga med i allt med tidsresorna om man har lite svårt att "läsa mellan raderna".


Det är bra flyt i språket (Förutom i början av första boken då :D), och boken har ett enkelt men ändå beskrivande och spännande språk. Dock tycker jag att kapitlen kan vara lite långa ibland. Men det är ju inte heller bra med för korta kapitel!


Sammanfattningsvis skulle jag säga att det här är en av de bästa böckerna jag läst och rekommenderar den till alla. Handlingen är spännande och intressant, men kan vara lite komplicerad ibland. Jag tycker att man bör ge den en ärlig chans, även om man tycker att den är lite seg i början. Dock så kan det vara lite svårt att förstå och hänga med i alla händelser om man är en ovan läsare, som inte brukar läsa så komplicerade böcker.


Betyg:




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hej, vad kul att du vill kommentera mitt inlägg! Notera dock att frågor om litterära analyser eller andra skolarbeten enbart besvaras via Swish. Mejla lexie.tusensidor@gmail.com för Swishnummer :)