lördag 16 maj 2015

Författare är övernaturliga

Har ni någonsin gråtit när ni läst en bok? Har ni någonsin skrattat när ni läst en bok? Har ni någonsin blivit rädda när ni läst en bok? Har ni tänkt på att man egentligen gråter, skrattar och blir rädd för något som inte finns på riktigt? *

Författare är verkligen fantastiska. Det är ju dem som får oss att gråta och skratta åt ord skrivna på papper. Författare är verkligen som magiker eller konstnärer. De kan förvandla uppradade meningar till någonting som man kan tänka på i flera veckor och som gör en ledsen eller glad. Någonstans vet man ju att det bara är påhitt och jag tror att många någon gång har tänkt att det är ganska sjukt att gråta när man läser en bok. Det tyckte jag också förut. Har ni inte tänkt på att det egentligen är ganska sjukt att en författare kan måla upp en så tydlig värld med bara ord som kan göra en så ledsen att man gråter eller så glad att man skrattar?


Jag tycker som sagt att det är riktigt häftigt och författare är verkligen övermänskliga. Jag menar, det måste ju vara mycket enklare att göra en film där det är bilder och rösternas uttal och de gester personer gör att man kan förstå känslor och annat mer. Dock så kan ju inte filmer vara lika långa som en bok... Men i böcker så finns det inga bilder utan allt man "ser" är sådant som beskrivs med ord och ändå så kan en bok få en att gråta mer än en film ibland.

När man läser en bok är det ändå ofta som att man verkligen lär känna personerna som är med och ibland kan de kännas så verkliga. Ibland vill jag faktiskt inte ens läsa ut en bok, just för att jag gillar karaktärerna så himla mycket och det känns nästan som om man har blivit vänner. Och även fast bokkaraktärer kan vara lite för fantastiska ibland så får författare åtminstone mig att gilla dem mycket ändå, även fast de egentligen inte är så realistiska ibland... Det är verkligen riktigt skumt, men ändå bra, för vad vore egentligen en värld utan böcker och alla fantastiska karaktärer som får en att tänka på dem i flera veckor efter att man läst ut boken?

Jag skulle gärna vilja skriva en bok och även om jag är hyfsat duktig på att skriva efter allt jag har läst, så är det fortfarande en lång väg kvar till boken där jag får läsaren att gråta.

Jag hoppas att ni gillade det här lite annorlunda och "halvfilosofiska" inlägget. Jag vet egentligen inte varför jag skrev det, men jag började bara tänka på allt det här medan jag läste en bok som ena sekunden gjorde mig arg och andra ledsen.


* Självklart så finns det ju verklighetsbaserade böcker etc, men nu pratar jag om de "vanliga" ungdomsböckerna. Jag menar inte att det är något fel med att gråta, utan jag tycker bara att författare är så fantastiska som kan få oss att gråta åt något som bara är påhittat. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hej, vad kul att du vill kommentera mitt inlägg! Notera dock att frågor om litterära analyser eller andra skolarbeten enbart besvaras via Swish. Mejla lexie.tusensidor@gmail.com för Swishnummer :)