lördag 18 juli 2015

"Jellicoe road"

Av Melina Marchetta

Förlag: X-publishing (Finns inte längre, boken finns på Gilla Böcker nu)
Utgivningsår: 2006 (Engelska) 2012 (Svenska)
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 351 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 12+
Serie: -
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: On the Jellicoe road
Annat:

Handling: Sjuttonåriga Taylor minns inte mycket från sin barndom. När hon var elva lämnades hon på 7-eleven i Jellicoe av sin mamma. Idag bor hon på Jellicoe school och har Hannah som tar hand om henne. Samtidigt som eleverna på skolan utkämpar territoriekriget mot jellisarna och kadetterna försvinner en person som står Taylor nära på ett oklart sätt. Taylor inser snart att det finns mycket som dolts för henne kring sin barndom. Vad har Hannah för betydelse i det hela, och barnen som var med om bilolyckan på Jellicoe road för tjugotvå år sedan? Och hur viktigt är och hur allvarligt ska Taylor egentligen ta territoriekriget?


Omdöme: Jag skäms, verkligen skäms, att jag tvekade och slog igen boken förra året utan att läsa klart den. Jag tyckte inte att den var bra, men oj, det får jag äta upp. Den här boken är helt underbar. Karaktärerna, språket, handlingen och den skickliga ihopbindningen mellan nutid och dåtid. Det är genialt. Känner redan nu att det här kommer bli en sådan där obehagligt lång recension...


Till att börja med: Bokens handling är verkligen helt underbar och den sticker verkligen ut. Jag tycker att idén med att skriva två parallella berättelser från olika tider är väldigt bra och sedan har de båda berättelserna bundits ihop på ett skickligt sätt. Genom bokens gång fick man hela tiden reda på nya saker om Taylor och det som hände för länge sedan och då kunde man tillslut lista ut kopplingen mellan händelserna. Bokens handling innehåller spänning, mysterier, sorg och kärlek. Boken är väldigt sorglig ofta, men man blir ändå ofta glad för Taylors skull och de från dåtiden. Och kärleken mellan x och x som finns där hela tiden gör en så himla glad och... Jag vet inte. Den är bara så verklig och helt underbar. Man bara måste få veta hur det ska gå för dem och man vill så gärna att de ska bli ett par.

Bokens språk är vackert och fantastiskt underbart. Från början var den lite seg, tyckte jag när jag började läsa den för länge sedan. Men nu tyckte jag att den flöt bra från början, kanske för att jag var beredd på att början skulle var lite seg. Det är ett vackert språk som används och det känns både modernt och gammaldags. Från början trodde jag faktiskt inte att boken utspelade sig i nutid. Boken har verkligen fina beskrivningar och allt känns så verkligt och så vackert och underbart och man vill bara leva i den här världen själv.

Bokens karaktärer är verkligen helt fantastiska. Alla är mina favoriter på olika sätt. De beskrivs så vackert och man beundrar dem alla, även de som från början var "elaka". Jag kan inte komma på vem av personerna som jag gillar mest. Däremot så älskar jag verkligen den fina, trevande vänskapen som kommer upp mellan Taylor, Chaz och Jonah, trots att de egentligen är fiender. Det är så vackert och man får sådan lust att bara gråta och skratta... Jag gillar också mycket hur alla karaktärer förändras från början till slutet. Det bevisar så mycket; människor kan förändras och de är inte alltid som man tror. När jag tänker efter är Jonah min favoritkaraktär. Från början gillade jag honom verkligen inte, men nu älskar jag honom. Han är så tuff utanpå, men där inne döljer sig verkligen en underbar människa som man inte kan annat än älska, för att han tillslut vågar visa sitt riktiga jag.

Den här boken är bland de bästa jag läst, kanske till och med den bästa, och jag ska vara helt ärlig nu: Jag vill verkligen leva där i Jellicoe, träffa alla underbara människor och vara med i territoriekriget. Jag är faktiskt väldigt avundsjuk på alla personer som får leva där!

Betyg: 

   

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hej! Vad kul att du vill kommentera på min blogg. Kommentera gärna om du har några boktips, bloggtips eller något helt annat på hjärtat! Alla kommentarer är lika roliga att få. Jag svarar på allt!
//Lexie