torsdag 5 november 2015

Filmrecension: "The hunger games"

För ett tag sedan såg jag om de tre ännu utkomna filmerna i Hungerspelen. Det var ganska länge sedan och jag känner väl att det egentligen inte är så intressant med en recension på en så pass gammal film, men jag vill ha hela serien samlad här på bloggen. Här är min recension på boken, som gjordes för inte alls länge sedan då jag också håller på att läsa om serien just nu. Jag tycker inte att jag behöver beskriva handlingen. Om du inte vet vad jag menar med Hungerspelen får du googla eller trycka på länken ovan!

Att många har fastnat för serien efter att ha sett filmen är ett känt faktum, men boken är ändå så mycket mer. Visst, filmen är lika innehållsrik som boken, men det är ju alltid något helt annat att läsa en bok än att se en film. Det jag från början var oroligast över angående filmen var att den skulle vara för brutal och våldsam. Jag blev positivt överraskad då jag insåg att det här inte är en film som jag skulle klassa som våldsam. Visst, folk dör och våldet är någonstans en självklarhet, men att man inte tycker att det är konstigt att man inte får rysningar av hemska mord är bra. För trots att man kan rygga undan och gråta när folk dödas går det aldrig till överdrift. Imponerande.


Angående miljöerna måste jag säga att de är väldigt lyckade. En första inblick i Distrikt 12 säger direkt "grått" och det är precis så jag tänkt mig det innan. Och huvudstaden är superpoppig och färgglad, men någonstans är den så trist och perfekt och grå. Väldigt bra gjort. Jag gillar faktiskt i princip alla skådespelare, åtminstone huvudkaraktärernas. Från början var jag besviken över Katniss då jag hade tänkt mig henne mindre, men nu tycker jag Jennifer Lawrence är perfekt. Så även Liam Hemsworth och Josh Hutcherson. Josh passar så bra som Peeta, han är precis som jag hade tänkt mig honom till utseende och personlighet. Så lugn och samlad, men kan samtidigt bli arg och visa känslor.

Vad som förvånade mig mest var hur mycket som faktiskt saknades i filmen från boken. Det är en så makalöst bra gjord film och ändå har så många bitar tappats bort. Det jag saknar mest är flera roliga citat och dialoger och de situationer då Katniss faktiskt är glad och njuter. Och Katniss och Peetas vänskap kom så mycket i skumundan, tycker jag. Det blev helt enkelt mindre glädje än nödvändigtvis, vilket är lite synd.

Det här är en överlag välgjord och imponerande film som jag gillar skarp. Miljöer och känslor fångas förvånansvärt precis och äkta, men mycket från boken saknas. Bokens budskap kommer lite i skymundan. Våldet tar över lite för mycket, men det rättas upp i de kommande filmerna (och böckerna, för den delen). Något jag saknar i filmen är de många smarta och finurliga saker. Jag har inga bra exempel, men saker som bären och kamouflaget. (Ni som sett/läst förstår). Känslan genom hela boken är lite lurig smarthet som kommer fram på underhållande och nagelbitande sätt. De bitarna saknades allt för ofta i filmen.

Jag kan prata en evighet om vad som saknades i filmen, vad som fanns och vad som var bra. Och så vidare, och så vidare. Fast det tänker jag inte, för det är inte så intressant att läsa, enligt mig. (Spoiler) Fast Rues död var riktigt fin och känslosam. Och Katniss blommor och sång... Vackert och tårframkallande. (Slut på spoiler, och recension!)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hej, vad kul att du vill kommentera mitt inlägg! Notera dock att frågor om litterära analyser eller andra skolarbeten enbart besvaras via Swish. Mejla lexie.tusensidor@gmail.com för Swishnummer :)