torsdag 29 december 2016

"Let it snow"

Av Maureen Johnson, John Green & Lauren Myracle

Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2008/2016
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 333 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 12+
Serie: -
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Let it snow
Annat: 

Obs! Recensionen innehåller spoilers från tidigare delar 

Handling: En rejäl snöstorm på julafton kan vara en katastrof
Eller alldeles magisk

Det är julaftons kväll och Gracetown har blivit begravt i snömassor. 

En ensam tjej hoppar av tåget som fastnat i snön och pulsar fram till den nattöppna restaurangen vid spåret.

Fjorton övertända cheerleaders följer efter och ber killarna på fiket att fixa fram ett spel. 

Tobin och Greven gräver fram ett Twister och ger sig ut i stormen i en episk kapplöpning mot tvillingarna Reston.

Baristan Addie försöker laga sitt krossade hjärta vid espressomaskinen. Och hitta en försvunnen miniminigris. 

Låt det snöa!
-Handling från bokens baksida

Omdöme: Mysfaktorn är hög och den magiska julkänslan finns där hela tiden, trots ord som "rövskalle", folierade gubbar och miniminigrisar. Hela storyn är så himla härlig och osannolik, men det gör den helt underbar att läsa, just för att den är så otrolig. De tre delaena binds ihop på ett så självklart, proffsigt sätt, och jag älskar konceptet. Kärleken och vänskapen är fin, och budskapet fint och fyllt av värme, snö och jul. 

Det är tre fantastiska författare som skriver, varav enbart en jag läst av innan. Johnson och Myracle är båda positiva överraskningar. Att de tre författare lyckas skriva en varsin del tillsammans utan att det känns hackigt är fantastiskt. Språket håller samma nivå boken igenom, och det är både enkelt, djupt och humoristiskt. John Green skriver vågat, osannolikt och rörigt och Maureen Johnsons del är vacker och fylld med glädje, värme och humor.

Jubilee, Tobin och Addie är dem vi huvudsakligen följer, men utöver det är boken fylld av mängder av karaktärer. På något sätt lyckas jag dessutom komma ihåg alla, och det blir aldrig rörigt. Kommentaren: "Vi går i samma skola" återkommer, men det känns aldrig för orealistiskt, utan författarna har lyckats binda ihop alla karaktärer så bra. Jubilee är min personliga favorit, JP är en typisk John Green-karaktär och jag känner med Addie.

I början hade jag helt andra tankar på boken, och i scenerna på tåget tänkte jag direkt att det skulle bli Jubilee och *den kille hon träffade där*. Först blev jag  lite besviken när det inte blev så, men i slutet, när allt började rundas av, kändes det så rätt. Slutet är lyckligt utan att bli fånigt och overkligt. Kanske är Mayzie inte så fel ute i sina tankar? Alla samlas på Starbucks och känns direkt som gjorda för varandra, utan att det blir tillgjort, och det är fint. 

Let it snow är julen när den är som bäst, infångad och inpräntad på dryga 300 sidor. Det är värme, snö, glädje och känslor och jag blir förtrollad av julmagin. Storyn är osannolik på måga sätt, men det döljer författarna skickligt och får mig att bli djupt påverkad, vilket är både läskigt och skickligt. Tre författare lyckas skapa något unikt och fint. Att skriva flera tillsammans måste vara utmanande, men att det går är nu bevisat. 

Betyg: 
   

tisdag 27 december 2016

Läsmål 2017...?

Hörni!
Det är nu bara några dagar till år 2016 tar slut. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det - Många verkar tycka det är skönt med ett nytt år, och det är det väl till viss del, men för mig är det ändå inte så speciellt. 

Men gällande min läsning är det helt klart något speciellt.

Det är nu dags att börja fundera på mina läsmål inför år 2017 och här har ni dem, om ni söker inspiration eller är intresserade... 

• Läsa Harry Potter

• Läsa 55 böcker

• Läsa 17'500 sidor

• Läsa för att det är kul, utan att känna press

Japp, jag har inte läst Harry Potter.

Årets mål var 60 böcker, men i och med gymnasium sänker jag både antal böcker och sidor lite till nästa år. Sist har vi det viktigaste målet. Att läsa för att jag vill och inte känna stress. Klarar jag inte det målet är de andra ingenting värda. Jag har nu några dagar på mig att fundera på fler mål, och kanske kommer jag lägga till något. Vi får se! I början av nästa år ska jag även göra en liten sammanfattning av årets läsmål och hur det gick.

Har ni några mål är läsplaner inför 2017?


lördag 24 december 2016

God jul!

God jul till er alla!

Jag hoppas att ni får en riktigt härlig helg, med mycket tid med nära och kära, kanske en hel del härlig läsning och mycket julmat och julgodis. 

Just nu läser jag Let it snow, och har precis påbörjat den andra delen. Det är en bok skriven av Maureen Johnson, John Green och Lauren Myracle, och de skriver en novell var, som sedan kopplas ihop. Än så länge håller den måttet, och är riktigt mysig att läsa sådär i juletid. Tips!

Titta här också:


Redan nu har jag klarat av årets läsmål! Yay!

Ha det bra, så hörs vi troligen någon gång under nästa vecka!


fredag 23 december 2016

"Strimmor av hopp"

Av Ruta Sepetys

Förlag: B. Wahlströms
Utgivningsår: 2011/2011
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 352 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 12+
Serie: -
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Between Shades of Gray
Annat: Läs även Tårar i havet (rec.länk), något av en fristående fortsättning.

Handling: Litauen 1941
Lina är precis som alla andra femtonåringar i Litauen, hon målar och tecknar och blir förälskad i pojkar. Tills en kväll när Sovjets hemliga polis slår in dörren och för bort familjen. Lina, hennes mamma och lillebror skiljs från pappan och tvingas upp i en smutsig tågvagn på väg mot ett fångläger i det kalla och ogästvänliga Sibirien. Här tvingas de att arbeta hårt under oumbärliga förhållanden och varje dag är en kamp för att överleva. 

Det är svåra år och det är bara deras viljestyrka, kärlek och hopp som får Lina och hennes familj att ta sig igenom dagarna. Men är det nog för att de ska överleva?

-Handling från Bokus.se

Omdöme: Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, eller tycka, för den delen. Att forma vettiga tankar kring den här träffande läsupplevelsen är svårt, och kan inte göras på ett rättvist sätt. Boken är unik på så många sätt, och får mig att känna och tänka. Det här är första gången jag läser en tråkig bok, som jag samtidigt verkligen gillar. Det låter konstigt, men det kan inte förklaras på något annat sätt. Det gör mig frustrerad, för att inte riktigt veta är jobbigt. 

Strimmor av hopp är så naken. Den känns så ofullständig, så halvfärdig. Berörande händelser ställs upp, rad på rad, och så mycket mer är det inte. I slutet drar det dock ihop sig och spänningen och vändningarna kommer. Men det här nakna känns så rätt. Det gör allt så äkta, och budskapet förmedlas på ett unikt sätt. Jag blir uttråkad, men samtidigt så himla berörd. Jag har svårt att placera den här boken, för den sticker ut i mängden. 

Att skriva på ett annat sätt skulle inte fått fram budskapet på rätt sätt. Det skulle inte heller kännas rätt. Att skriva en actionfylld roman med intriger, på bekostnad av de fasansfulla händelserna på 40-talet, är fel, och omöjligt. Att Ruta Sepetys insett det, och fullföljt sin idé, är häftigt. Det gör boken till så mycket mer än den annars skulle varit. Den ger en rättvis bild av situationen, samtidigt som den effektivt framför budskapet. 

Karaktärerna är fantastiska. Det är en så udda skara av människor, men alla inspirerar mig på olika sätt. Boken är hemsk, men känslan av hopp är stark och även om karaktärerna och relationerna ibland känns osannolika vill jag tro. Även jag hoppas och dras med, blir en del av berättelsen. Karaktärerna är delvis barnsliga, och sådär vanliga, men här är även det ett plus. Det gör att boken väger ännu tyngre, då den egentligen inte är speciell, om ni förstår... 

Strimmor av hopp är speciell på många sätt. Det är själva definitionen av skickligt författande, och jag är mållös. Boken är tråkig och långrandig, men det känns så rätt. Att skriva boken på ett annat sätt hade inte förmedlat budskapet på ett rättvist sätt, och därför är det här ett mästerverk. Den är enkelt, naket och realistisk skriven, och jag älskar det. Ruta Sepetys har lagt ner så mycket arbete i boken, och hon har verkligen nått fram. 

Betyg: 
   


Jag vill även passa på att önska er alla en riktigt god jul. Jag vet inte riktigt hur det blir med bloggen. Förmodligen blir det inlägg åtminstone efter julhelgen, men just där blir det kanske tomt. Vi får se! 

måndag 19 december 2016

Julens läsning

Det låter nog klyschigt, men det känns som att tiden gått så fort. Det är mindre än en vecka kvar till julafton, och inte ens två veckor till 2017. Tack och lov känner jag mig ganska färdig med året nu. Jag är nu en bok ifrån årets mål, men förhoppningsvis hinner jag läsa ännu mer. 

Apropå jul tänkte jag idag berätta lite kort om årets julläsning. I lördags fyllde jag år och fick då den enda bok jag faktiskt önskade mig, vilket var Let it snow. Viktigt var det dessutom att jag fick den i födelsedagspresent och inte i julklapp. Planen är att läsa ut Strimmor av hopp, som jag läser just nu, och sedan få den rätta julstämningen. Vad jag förstår utspelar sig boken under julafton/juldagen, men att läsa hela under en dag känns sådär. Så kanske kan jag börja senare i veckan och därefter avsluta den någon gång innan nästa vecka. Låter väl mysigt?!

Har ni några speciella läsplaner inför jul? 

fredag 16 december 2016

"Sedan du försvann"

Av Morgan Matson

Förlag: Modernista
Utgivningsår: 2015/2016
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 347 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: -
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Since you've been gone
Annat: 

Handling: Det var Sloane som lyckades dra Emily ur hennes blyga skal och få livet att kännas spännande. Men precis innan det som skulle bli den mest episka sommaren någonsin försvinner Sloane! Allt hon lämnar kvar är en Att göra-lista med tretton Sloane-aktiga uppdrag som Emily normalt aldrig skulle fått för sig att göra. Men tänk om uppdragen kan hjälpa henne att återfinna sin bästa vän?

Palla ett äpple mitt i natten?

OK, det är ju rätt enkelt.
Dansa till gryningen?
Visst. Varför inte?
Kyss en främling?
Hmmm


Emily har nu den här (oväntade) sommaren på sig - med den (totalt oväntade) hjälpen från Frank Porter - att bocka av sakerna på Sloanes lista. Vem vet vad hon kommer att upptäcka?
Bada naken?
Vänta lite vadå?

-Handling från Bokus.se

Omdöme: Just nu är jag frustrerad. Den här boken har stått i min bokhylla sedan i somras, och aldrig har jag tagit tag i den, då jag av någon underlig anledning trott att den skulle vara jobbig att läsa. Trots att jag hade hört så mycket gott om den (och därför även införskaffat mig den) var jag tveksam, och kände bara att jag inte orkade ta tag i den. När jag tillslut tog upp boken förväntade jag mig dåligt flyt och ett tungt språk, men så fel jag hade.

En perfekt feel good-roman

Ingredienser:
• Sommar
• Kärlek och vänskap
• Utmaningar
• Road-trip


Sedan du försvann:
✓Sommar
✓Kärlek och vänskap
✓Utmaningar
✓Road-trip

Sedan du försvann är fulländad. Den har alla nödvändiga ingredienser för en fantastisk roman. Det är sommar, kärlek, vänskap, humor och en road-trip. För att inte tala om utmaningarna! Bara den där listan gör mig så lycklig! Den avviker från det vanliga och gör boken unik. Kärleken och vänskapen är fin, och boken bär på ett så fint budskap. Tyvärr känns det mesta ganska otroligt och det är lite för många sammanträffanden...

Språket är underbart. Det kan bero på att jag väntade mig en seg bok, men samtidigt är Sedan du försvann ovanligt lättläst. Man kommer in i boken direkt och sedan flyter det bara på. Språket är enkelt, men samtidigt tillräckligt avancerat för att kännas rätt och inte vara för ungdomligt och "talspråkigt". Språket lyckas verkligen förmedla de rätta känslorna och förstärker den där sommarmysiga känslan. 

Karaktärerna är underbara. Dels har vi den mystiska Sloane, och jag gillar tillbakablickarna kring hennes och Emilys relation, för då förstår man så mycket mer. De andra relationerna är också så himla fina och helt perfekta. Karaktärerna är så älskvärda, även om de ibland känns lite väl tillgjorda. Men vadå? Vill man ha verklighet borde man ju inte läsa en bok? Jag gillar Morgan Matsons fina gestaltningar och sätt att ge boken liv, för det är unikt. 

Sedan du försvann har allt. Sommar, kärlek, vänskap, utmaningar och en road-trip. Vad mer kan man önska? Att det då och då känns lite overkligt gör inte så mycket, även om jag då måste inse att jag inte kan önska mig den värld Emily får ta del av. Språket imponerar och boken sticker ut på så många sätt, trots att den på vissa sätt är som vilken annan feel good-roman. Morgan Matson har lyckats skapa något välkänt med en unik touch. 

Betyg: 
    

måndag 12 december 2016

Skola, skola, skola

Ny vecka! Men nu är vi inne i den näst sista skolveckan på terminen. I slutet av veckan sätts betygen, och sedan kan jag förhoppningsvis slappna av. Bortsett från att många uppgifter började på hösten men fortsätter på våren. De betygen behöver jag ju dock inte fokusera på just nu, vilket är väldigt skönt.

Ni kanske har noterat min bristfälliga närvaro på bloggen. Den har berott helt på skolarbete. Förra veckan höll jag seriöst på att drunka i sådant, men nu börjar det klinga av. I nuläget har jag bara två uppgifter kvar innan jag kan slappna av helt, och det känns skönt. Men det här är nog den hittills värsta skolterminen sett till hur mycket arbete jag har haft att färdigställa nu. Jag var faktiskt tvungen att göra en lista för att få någon form av överblick och här har ni den, lite som ett bevis på att jag faktiskt haft mycket för mig, haha:

• Bildspel + Utvärdering, Bild
• Egen låt, Musik
• Problemlösning, Matematik
• Analys av krönika, Svenska
• Text + podcast om etiska dilemman, SO
• Text + 2 poddar om hälsa + utvärdering, Idrott och hälsa
• Svara på frågor + glosor, Engelska
• Arbete + utvärdering, Slöjd
• Text om evolution + källkritik, NO

Plötsligt, sådär för runt två veckor sedan, uppenbarade sig den här högen med arbete. Usch! Jag förstår inte hur det gick till, för jag låg aldrig efter. Det var bara så att i alla ämnen utom spanska hade vi något att färdigställa inför terminsbetyget. Därav att bloggen blev lidande. Och så även min tid för läsning.

Jag började november med att läsa fyra böcker innan halva månaden ens hade gått, men därefter läste jag bara en bok. Den här månaden hoppas jag få lite mer läst, då jag nu får mer och mer tid över, vilket är skönt. Så om inget oväntat händer kommer jag klara mitt läsmål för i år. Det är även dags att börja fundera på lite nya mål, vilket alltid är roligt.

Hur har ni det under de sista veckorna innan jul? Lugnt eller lika mycket som jag? 


fredag 9 december 2016

"Untold"

Av Sarah Rees Brennan

Förlag: Simon and Schuster
Utgivningsår: 2013 
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 370 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 12+
Serie: The Lynburn Legacy, Del 2
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Untold
Andra delar i serien: Unspoken (sv. Outtalat), Unmade
Annat: Läst på engelska

Obs! Recensionen innehåller spoilers från tidigare delar 

Handling: In this second book in the Lynburn Legacy, the sorcerous roots of Sorry-in-the-Vale have been exposed. Now no one in the town is safe, and everyone has to choose sides. Will the townspeople (magical and not) become "owned" by the sorcerers who believe it is their right to rule? Or will it continue in a more modern vein, with the presence of the sorcerers playing a quieter--and much less violent--role. If Kami Glass has anything to say about it, evil will not win. Despite having given up her own piece of magic, she is determined to do everything she can to make a difference. And whether they want to or not, her circle of friends (and potential boyfriends) will not be able to help but follow her and go along with her unusual schemes and battle tactics.
-Handling från Bokus.se

Omdöme: Det som gör The Lynburn Legacy unik är fantasyinslagen i vår värld. Personligen gillar jag fantasy sådär, och det krävs mycket för att jag ska uppskatta läsningen. Att läsa om en värld man känner igen gör det hela så mycket intressantare. Det är ett genidrag! Sorry-in-the-vale verkar vara ett så mysigt samhälle och det ligger verkligen en magisk och mystisk känsla över platsen. 

Världen är verkigen magisk, men det är ändå något jag saknar. Boken är faktiskt ganska tråkig, då det inte händer så mycket. Det är lite krig och kärlek, men inte så mycket mer. Och då räcker det tyvärr inte att språket och miljöerna är fantastiska, för det är dem. Slutet i boken ger mig panik. Det påminner så om The mortal instruments. Ni vet, att aldrig bli lycklig och sådär. Idén är unik, med handlingen är alldeles för sliten.  

Språket är underbart. Det är enkelt, fylligt och så himla vackert. Det rymmer även ett stort mått av sådan där simpel men så klockren humor, och läsningen blir ett rent nöje språkmässigt. Språket är målande och gör boken så levande. Att läsa den på engelska var dessutom lagom svårt, och det säger också mycket om språket. Det har ett bra flyt, och blir varken för enkelt eller för svårt. Det är på den där nivån ni vet. Nivån "perfekt". 

Att jag älskar Kami, Angela, Rusty, Ash och Jared är redan solklart, men sedan har vi så många andra karaktärer man inte heller kan låta bli att älska. Det är ett under hur man lyckas skriva en bok fylld av så många fantastiska personer, utan att perspnbeskrivningar tar över. För det känns verkligen som att jag känner Kamis pappa och syskon och Henry Thornton. Det är skickligt, på riktigt. Och relationerna... Så fina och drömmiga!

Ni som har tillgång till boken bara måste bläddra till sida 259 och läsa den och nästa sida. Det var ungefär då jag blev förälskad även i Kamis pappa. Han är ju så himla skön och en sådan supermänniska. Så smart och djärv, och så himla cool. Jag fullkomligt älskar den här scenen. Kamis pappa lyckas inte bara få mig att skratta, utan det är dessutom på Lillians bekostnad, och jag kan knappt föreställa mig hennes min just då. 

Untold har allt, förutom en bra handling. Språket är perfekt. Det är vackert, underhållande och enkelt. Boken är fylld av kreativa beskrivningar och komplexa scener. Karaktärerna är fantastiska och jag beundrar Sarah Rees Brennan för sin förmåga att introducera oss till dem utan att låta dem ta över berättelsen totalt. Men allt det här fina räcker inte när handlingen är så... tråkig. Vore det inte för resten skulle den sänka boken i botten, tyvärr.

Betyg: 
    

tisdag 6 december 2016

Läst i november

Antal böcker: 5 st
"Glassvärdet" av Victoria Aveyard
"Ingen normal står i regnet och sjunger" av Sara Ohlsson
"Eliten" av Kiera Cass
"Ingenting och allting" av Nicola Yoon
"Den gröna cirkeln" av Stefan Casta

Antal sidor: 1601
Antal sidor/dag (genomsnitt): 53,4

Kommentar: Månaden började bra med fyra böcker lästa innan halva månaden ens gått, tack vare härligt höstlov. Sedan tog det stopp. Jag kämpade mig dock tillslut genom en bok. Dessvärre lär december inte bli bättre. Kanske i slutet, men nu är det alldeles för mycket i skolan. 


Bäst  - "Minst bra":

1. Ingenting och allting av Nicola Yoon
2. Eliten av Kiera Cass
3. Glassvärdet av Victoria Aveyard
4. Ingen normal står i regnet och sjunger av Sara Ohlsson
5. Den gröna cirkeln av Stefan Casta

Mest...
Överraskande: Ingenting och allting
Sorglig: Ingenting och allting
Spännande: Eliten

Bästa...
Karaktär(er): Maddy - Ingenting och allting, America & Maxon - Eliten
Titel: Ingenting och allting
Citat: Spoilervarning! (Markera för att läsa) "Det var en gång en flicka vars hela liv var en lögn"Slut. (Ingenting och allting)

Annat: -

fredag 2 december 2016

"Den gröna cirkeln"

Av Stefan Casta

Förlag: Opal
Utgivningsår: 2010
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 334 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 10-13
Serie: Legenden om den gröna cirkeln, Del 1
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Den gröna cirkeln
Andra delar i serien: Under tiden (fristående fortsättning)
Annat: 

Handling: Händelserna utspelar sig en liten bit in i framtiden: En tisdag i november försvinner fyra ungdomar spårlöst från kulturskolan Fågelboet. Ingen vet vart de tar vägen. Inte ens de själva vet var de har hamnat när de driver i land med sin flotte! Det här är ett försök att rekonstruera vad som hände dem och vad de upplevde. Det bygger på en dagbok och filmer som de lämnade efter sig.
-Handling från Bokus.se

Omdöme: "Rysare", "riktigt ruggig historia"... Så står det på boken, och det gjorde att jag inte ville läsa boken på kvällen, för jag blir faktiskt ofta skrämd när jag läser skräck och sedan ska sova. Det slutade med att jag tvingade mig igenom boken, oftast på kvällstid. För den är inte läskig alls. Jag blir så besviken. Jag förväntade mig ju en "ruggig historia", men det här är varken läskigt eller spännande alls. 

Handlingen har stor potential, men där stannar det. Idén är väldigt intressant, om än något komplicerad. Tyvärr når den aldrig fram, och boken stannar som en halvfärdig idé och är allmänt märklig och konstig. Dessutom är den så underligt barnslig, och inte spännande alls. Det är även riktigt tråkig läsning. Det händer saker, men aldrig något spännande, utan jag tänker bara: "jaha, okej". Jag blir aldrig sådär indragen i storyn som man vill bli.

Språket är även det märkligt, och väldigt tråkigt. Boken är lättläst, men ändå går det så trögt framåt, för det är något i språket som inte riktigt stämmer. Det finns inget flyt och nutid varvas med dåtid och en möjlig nutid, som kan vara en dröm. Visst, det är lite spännande att inte veta om saker sker på riktigt, men här går det till överdrift. Försöken att göra boken unik, genom inslag som liknar ett filmmanus är onödiga och omotiverade. 

När man inte gillar huvudpersonen är det svårt att gilla boken ens det minsta. Och Judit faller mig inte i smaken alls. Det är dels svårt att förstå hur gamla personerna är. Ena stunden är det seriös kärlek och nästa stund springer Judit runt och skriker "Kalli Anka" och "Fantomin". Och hennes konstiga band med djur...? Nej. Det här håller inte. Detsamma gäller de andra karaktärerna. Det finns ingen jag fastnar det minsta för, och det är tråkigt.

Något annat som bör nämnas, som liksom resten av mina reflektioner, är negativt, är slutet. Vad var det ens för slut?! Man fick inte reda på någonting och den där "jaha"-känslan kom tillbaka. Det var verkligen tråkigt, och alldeles för öppet. Ska boken nu handla om något lite övernaturligt räcker det ju inte att saker är mystiska. Någon form av förklaring krävs ju. Annars är det ju bara en halvfärdig berättelse. 

Den gröna cirkeln gör mig verkligen besviken. Jag hade väntat mig en spännande och lite läskig berättelse, men istället möts jag av en ytterst märklig och bara halvfärdig berättelse, och jag förstår inte vad författaren ville få ut med den. Språket är även det märkligt, och hela boken är alldeles för barnslig. Karaktärerna känns alla väldigt omogna och är svåra att relatera till. Jag finner ingen logik bakom den här boken, men kanske missar jag något..?

Betyg: 
     

söndag 27 november 2016

Första advent

Idag är det första advent, och därmed bara fyra veckor kvar till julafton. Och tre veckor till min födelsedag, hehe... Igår bakade jag och familjen lussebullar. Både ägg- och glutenfria, och resultatet blev verkligen förvånansvärt bra. Supergoda och saftiga, och jag som inte brukar vara så förtjust i lussebullar.

Det är så mycket i veckorna just nu, så på helgerna händer nästan ingenting. Då bara vilar jag, och pluggar... Det är bara några veckor kvar till terminens slut, och ännu mindre tid tills betygen ska vara satta, så det är nu alla arbeten måste bli klara. Jag kämpar med en egen låt på musiken, och en bilduppgift. Vi har även muntliga nationella prov, den här och nästa vecka. Det är skönt att man dock inte behöver plugga till dem, men de tar sin tid...

Hur det går med läsningen är dock en annan historia.

Och det är verkligen synd! Jag läser så lite just nu. Det beror nog mest på de böcker jag läser. Dels läser jag en bok på engelska. Den är riktigt bra, men det går alltid segt när det inte är svenska. Som omväxling började jag läsa Den gröna cirkeln, som verkligen lät spännande, men just nu känns den mest allmänt konstig och även den är seg... Vi får se hur det går, men jag känner inte riktigt för att släppa de här böckerna, utan jag tar mig hellre igenom dem. Det får ta den tid det tar!

Slutligen vill jag önska er en trevlig första advent. Hos mig har vi faktiskt ett tunt, tunt lager snö, så det känns ju passande. Vi hörs!

onsdag 23 november 2016

Bokutgivning 2017

Hej på er!

Nu har Modernistas vinter/vårkatalog kommit, och det är mycket härliga böcker på gång. Här hittar ni den. Sedan har vi dessutom många andra förlag som också lagt ut sin tidiga vårutgivning. Spännande! Här kommer nu en låååång lista med början av 2017:s bokutgivning. Klicka på titlarna för att läsa mer om böckerna! Bilderna kommer från förlagens hemsidor. 

11 januari:
"Tusende våningen" av Katharine McGee
Det är inte enbart att boken utspelar sig i framtid som gör mig intresserad, även om det låter riktigt spännande. Utan det är titeln och den spännande texten. Måste läsas!

17 januari: 
"Dödens märken" av Veronica Roth 
Del ett i Veronica Roths nya duologi och vi får ta del av den samtidigt som resten av världen. Hur coolt?! Jag vet inte så mycket om den, mer än att omslaget är sjukt snyggt och det är Veronica Roth. 

20 januari:
"Om du såg mig nu" av Sofia Nordin
Fjärde boken i Sofia Nordins postapokalyptiska serie. En serie som jag bara läser för att jag läst de andra böckerna, och för att det är enkel läsning. Ganska tråkig, men en intressant kombination mellan vardag och nästan dystopi. 

27 januari:
"Den utvalda" av Kiera Cass
Den här serien är underbar. Inte bara tack vare en unik handling, ett fantastiskt språk och fina karaktärer. Utan även för att böckerna kommer ut så tätt, så väntan blir aldrig särskilt lång, vilket är underbart! 

"Lögnernas träd" av Frances Hardinge
Liksom de flesta andra böcker i den här listan är den här för mig helt okänd. Men den låter verkligen bra och speciell. Dels att den tycks utspela sig på 1800-talet, men dessutom låter handling urhäftig!

Januari:
"Diabolic" av S. J. Kincaid
Science fiction, lite nya världar och rymden är väl inget jag har något emot. Det här kan bli något jag läser, men också något som prioriteras bort. Spännande låter den dock, men kanske lite för nytänkande, om ni förstår vad jag menar. 

8 februari:
"Våra kemiska hjärtan" av Krystal Sutherland
Mest bara för att det står "John Green möter Rainbow Rowell", och för att det låter som en störtskön och mysig och okomplicerad bok, som nog kan vara riktigt underhållande att läsa. Eller så blir det sorgligt...

24 februari:
"Den flammande skuggan" av Jonathan Stroud
Det här är nog den (just nu) bästa övernaturliga serien. Det är helt fantastiskt hur detaljerad värld Stroud byggt upp och jag slutar aldrig fascineras av spökjägarna. Det ligger verkligen så mycket energi bakom serien och jag älskar den verkligen! Lättsam och speciell. 

10 mars:
"Den sista stjärnan" av Rick Yancey
Den avslutande delen i en nytänkande dystopisk trilogi. Jag vet inte riktigt vad jag ska förvänta mig. Första boken var bland det bästa jag läst och andra boken var en rejäl besvikelse. Skönt att dock få ett avslut, så får vi se om saker blir uppklarade. 

11 mars:
"Jorden vaknar" av Madeleine Bäck
Uppföljaren till "Vattnet drar", som jag totaldissade. Så varför ska jag läsa den här? Det kan man ju undra... Men jag vill alltid tro att det finns en chans, och saker blir bättre. Oftast. Vi får se...

22 mars:
"Vita tigern" av Christin Ljungqvist
Kanske är jag lite stor för den här boken, men förhoppningsvis inte. Svenska böcker är alltid intressanta, och förhoppningsvis blir det bra. Den låter i alla fall riktigt spännande och speciellt, så det här blir nog bra. 

24 mars:
"Den mörkaste delen av skogen" av Holly Black
Den här boken är helt okänd för mig, men den låter verkligen som något att läsa. Kanske är jag lite för gammal för den, men den låter verkligen speciell. En unik mix mellan saga och verklighet på något sätt. Kan nog bli bra!

"Tappa greppet" av Katarina von Bredow
En fristående uppföljare till Släppa taget låter riktigt bra. Den var riktigt bra. Varken för barnslig eller för vuxen, utan det var karaktärer i min ålder, vilket var bra. Är den här lika bra är jag nöjd. 

21 april:
"De utvalda" av Henrik Fexeus
Det här låter oenkligen intressant och spännande med en för mig helt okänd författare. Det här blir nog bra. Jag är verkligen nyfiken, för det är lite oklart vad det faktiskt ska bli. Vilken genre osv. Spännande!

25 april:
"Allegiant" av Veronica Roth (POCKET)
Enligt Bokus.se ska Allegiant ges ut på svenska i pocket då, men jag vet inte om man kan lita på det... Jag har väntat på det sedan år 2014! Jag förstår inte vad som hänt. Boken behövs verkligen i min hylla...

"Four" av Veronica Roth (POCKET)
Pocket där med, men vi får väl se hur det blir med den saken... Först skulle den komma ut 2014, sedan 2015, 2016 och nu 2017...

April:
"Minnen av vatten" av Emmi Itäranta 
En finsk dystopi som jag inte hört något om tidigare. Den låter verkligen intressant och så aktuell. Den handlar om global uppvärmning, krig och vatten. Spännande och förmodligen viktig läsning. 

Maj: 
"Midnattskronan" av Sarah J. Maas 
Del två i Glastronen-serien och gud vad jag längtar. Dock blir det till att vänta ändå till maj, vilket ju är tråkigt... Jag vet inte vad mer jag ska säga. Har ni inte läst Glastronen än - Gör det! Det är fantasy utöver det vanliga. 


Vilka böcker ser ni mest fram emot? Kanske har ni hittat något mer spännande? 

söndag 20 november 2016

Det var ett tag sedan, eller...?

Hörni! Hallå på er! Det känns verkligen som att det var en evighet sedan jag bloggade, men det kan nog mest bero på att de flesta inlägg jag publicerat skrevs för ett tag sedan. Eller ja, det senaste var nog för ungefär en vecka sedan. Just nu har jag inte alls särskilt mycket bra idéer till blogginlägg, vilket är tråkigt. Tiden räcker helt enkelt inte till, och då blir det mest recensioner.

När jag inte heller hinner läsa något blir det därför inte heller några recensioner. Kanske var det dock bättre med något annat än en recension idag dock, men självklart hade jag hoppats att jag hade en sådan att ge er, för det hade ju faktiskt inneburit att jag hunnit läsa något.

Vilket jag alltså inte har. Inte direkt i alla fall. Jag började för ett tag sedan läsa Untold av Sarah Rees Brennan. Den är bra, men det är alltid svårt att läsa på engelska, så det tar sin tid. Och det är ganska jobbigt att alltid behöva koncentrera sig så mycket när man läser. Fast samtidigt är det roligt och utmanande, men ja, det tar sin tid. 

För att återgå till mitt bloggande under all kritik ber jag om ursäkt. Men det har varit så mycket i skolan! Ytterligare en anledning till att det känns som att jag inte bloggat på en evighet. När jag bloggat har det varit inlägg om snökaoset som inte direkt var okänt för någon och att vi har rådjur i trädgården, så ni förstår nivån på mitt engagemang...

Dessvärre lär det nog fortsätta så här ett tag till. Den kommande veckan lär dock bli ganska lugn. Nu har vi muntliga nationella prov två veckor framåt, men det är ju ändå inte riktigt något att plugga till. Annars är det nog faktiskt riktigt lugnt med både prov och inlämningar. Det värsta har varit. Den här veckan hade jag en stor SO-inlämning, två prov i matte och en presentation i NO, så det blev en hel del pluggande... 

Så för att bara förtydliga hoppas jag att det går bättre den här veckan. Kanske kan jag läsa ut åtminstone en bok till innan november är över. Förhoppningsvis hörs vi på onsdag igen. Kanske med ett riktigt intressant inlägg. Den som lever får se... Godnatt på er!


torsdag 17 november 2016

"Ingenting och allting"

Av Nicola Yoon

Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2012/2016
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 300 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 12+
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Everything, Everything
Annat: 

Handling: Vi kanske inte kan förutsäga framtiden, men vissa saker går ändå att förutspå. Som att jag kommer att bli kär i Olly. Och att det kommer att sluta i katastrof.

Maddy lider av en extremt ovanlig sjukdom som i princip innebär att hon är allergisk mot världen. På sjutton år har hon aldrig varit utanför huset. Hon fördriver sina dagar med att plugga på distans, umgås med sin mamma och sköterskan Carla och läser mängder av böcker.

Så en dag flyttar den jämnårige Olly in i huset bredvid - svartklädd, graciös som en katt och med ögon blåa som Atlanten. Fascinerade betraktar de varandra från varsitt fönster. Men när de börjar chatta och lär känna varandra på riktigt inser Maddy att hon måste få träffa honom, vilka riskerna än är. För vad är egentligen livet värt om man aldrig får veta hur det är att älska någon på riktigt?

-Handling från Bokus.se

Omdöme: Även fast det här inte var alls vad jag väntat mig, är jag helt klart positivt överraskad. Jag hade väntat mig något mer i stil med TFiOS, men Ingenting och allting är i en helt annan genre. Det är en bok helt unik i sitt slag. Den är fin och berör, samtidigt som den är oväntad på många sätt. Dessutom är den så levande. Det är chattar, mail, listor och anteckningar, och det gör att det känns som så mycket mer än bara en bok. 

Det är lätt att läsa, och de fina bilderna och de särskilda inslagen gör boken väldigt underhållande. Det är verkligen som att jag är där med Maddie, mitt i hennes tuffa tonårsliv. Och den känslan är svår att få fram. Språket flyter på och är lagom enkelt. Det är mycket tankar och funderingar, men även fina dialoger och så även mycket som driver boken framåt. Och det känns som att det är Maddie, och inte Nicola Yoon som skrivit. 


Maddie och Ollys relation är fin, men samtidigt är den inte helt igenom verklig och trovärdig. Just i det här fallet kanske jag kan bortse från det, för jag är verkligen glad för Maddies skull. Deras relation är så himla söt, och de passar så bra ihop, och både Maddie och Olly är sådana där riktigt drömmiga personer. Sådana man bara vill ha i sin närhet. Bara några sidor in i boken känns det som att jag har känt Maddie hela livet, och det är skickligt gjort. 

Vi måste även prata om slutet. Det var ganska oväntat, även om tanken nog fanns i bakhuvudet hela tiden. Blev nästan lite Rapunzel-känsla över det hela. Vill inte spoila, men ni som läst förstår nog vad jag menar. Jag måste även dela med mig av ett citat som jag fullkomligt älskar. Det är så himla mäktig, trots de få orden. Dock lite spoilervarning... (Markera för att läsa) "Det var en gång en flicka vars hela liv var en lögn". Jag älskar det!

Ingenting och allting är en bok om att vara dödligt sjuk, men det är ändå den mest levande bok jag läst. Det är precis som att befinna sig mitt i ett tonårsliv med allt vad det innebär och igenkänningsfaktorn är hög, trots att Maddy är ett så unikt exempel. Nicola Yoon skriver skickligt och får mig att verkligen leva mig in i hennes värld och redan efter några sidor är jag besatt. Både av storyn och Maddy och Olly. Ingenting och allting är underbar!

Betyg: 
   

måndag 14 november 2016

"Eliten"

Av Kiera Cass

Förlag: B. Wahlströms
Utgivningsår: 2013/2016 
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 298 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 12+
Serie: The Selection, Del 2
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Elite
Andra delar i serien: Ceremonin, Den utvaldaKronprinsessan, Drottningen + flera noveller. (Läs om dem här)
Annat: 

Obs! Recensionen innehåller spoilers från tidigare delar 

Handling: Av de trettiofem deltagarna i Urvalet återstår nu bara sex, Eliten. Endast en kan stå som segrare, och mycket står på spel. Den som lyckas vinna prins Maxons hjärta får förutom sin drömprins ett liv i överflöd i det kungliga palatset. Men America är inte helt säker på sina känslor. När hon är med Maxon känns det så pirrigt, så bra, så rätt. Men varje gång hon ser Aspen kommer minnen av deras kärlek tillbaka. Samtidigt blir rebellattackerna mot slottet mer och mer brutala. Kommer de beröva America på alla utsikter till ett lyckligt slut?
-Handling från Bokus.se

Omdöme: Problemet med bokserier är att man inte kan bedöma dem enskilt, utan man måste bedöma dem tillsammans, för att bilden ska bli rättvis. The selection är en serie i världsklass, men varken Ceremonin eller Eliten är ingenting utan resten av serien. För som bok är Eliten helt ärligt... sådär. Men som serie vet jag inte när jag senast läste något lika fantastiskt! Dock är Eliten något sämre än Ceremonin, men det var väntat. 

Eliten gör sitt för serien som helhet, men utan resten av serien har jag svårt att uppskatta det jag läser, men det behöver jag inte heller. I Ceremonin var allt nytt, men nu fortsatte det bara på samma sätt, och en andra bok kan sällan överträffa den första. Eliten är spänning blandat med kärlek och dystopi. Fokus ligger på kärleken, och dystopin kommer i andra hand, på ett väldigt naturligt och unikt sätt. 

Kiera Cass skriver riktigt bra. Hon skriver om kärlek på ett lagom vuxet och utvecklat sätt. Det är inte bara fysisk kärlek, och inte heller något överdrivet psykiskt, eller vad man ska säga. Hon skriver äkta och verklighetstroget, och jag fastnar direkt, och det är lätt att känna igen sig. Boken flyter på, och språket är både enkelt och djupt, och helt enkelt perfekt. Det är en unik kombination mellan känslor, humor, action och tankar. Jag älskar det!

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om karaktärer. I första boken var det många intryck och känslor fram och tillbaka, och det är likadant nu. Men nu tänker jag inte lika mycket på karaktärerna, utan jag bara följer med. Jag har blivit en del av den världen, och det är bra gjort av Cass. Jag vet egentligen inte vad jag tycker om karaktärerna och om jag gillar dem eller inte, men de känns så verkliga, så mänskliga. 

Eliten gör mig inte besviken, även om den inte är lika bra som första boken. Den gör sitt för serien, men ensam är den ingenting. Kiera Cass skriver på ett speciellt sätt, och gör sin dystopiska serie unik, genom att blanda in dystopin i bakgrunden på ett spännande sätt. Hon skriver självklart med djup och blandar humor med känslor. Och det största beviset på att Cass har lyckats: Jag blir så engagerad, och känner mig som en del av Illéa. 

Betyg: