söndag 31 januari 2016

Mexiko vecka 1 del 1

Va? Oj, ska jag faktiskt publicera det här inlägget nu? Mmm, japp, idag är det dags och det är närmare fyra veckor sedan jag och familjen kom hem från en två veckors semester i Mexiko. Vi tillbringade de två veckorna på två olika ställen och i det här inlägget tänkte jag berätta om första delen av första veckan. Jag skriver det här inlägget mest för min egen skull för jag tycker det är roligt att skriva. Det blev väldigt långt, men jag publicerar ändå, om någon är intresserad.

* * *

Tänk dig en ö, 4 mil lång, inte särskilt bred, där 6 km är bebott. Resten är mangroveträsk förmodligen fyllda med mygg, alligatorer/krokodiler och andra otrevligheter. Invånarantalet ligger bortsett från turister på runt 2000 personer. Av dessa är det få som begriper engelska och stora delar av hotellpersonalen förstår inte heller. På ön finns i princip bara golfbilar, bortsett från lite servicebilar och lastbilar. Alla kör runt som galningar på vägarna, som bara är gjorda av sand. 

När vi ska ut och resa ligger det mycket planering bakom. Allt är ordnat i god tid, vi har så mycket fakta vi behöver och vi har i princip planerat hur ska vi hinna äta middag när vi kommer fram. Efter en 11 timmars flygresa. Allt det här på grund av speciella förhållanden som vi inte kan bortse från, men i det här inlägget tänker jag delvis göra det. Det är en annan historia. 

Av erfarenhet vet vi att hur noga man än planerar går det inte att undgå vissa nederlag och då gäller det bara att tackla de uppstående problemen på ett effektivt sätt. Det är en ganska bra beskrivning av hur den här resan har varit, men vi har haft några avkopplade dagar åtminstone. 

22/12
Det ligger något mysigt i att gå upp ohyggligt tidigt som halv fyra på morgonen när man ska ut och resa. Äta frukost när man inte är riktigt hungrig och stressa över packning och allt som ska vara fixat. Veta att man nog är ganska ensam om att vara vaken, och vara så sjukt trött, men ändå gå upp utan problem. Samtidigt är det drygt 200-300 andra personer som går upp i olika delar av Stockholm, som ska göra samma resa. Häftigt, egentligen.

Den här gången behövde vi inte gå upp så tidigt. Halv sex räckte och efter en sådan där mysig frukost och iordninggörande vankade man bara av och an, satt vid fönstret och kollade efter taxin. Som kom ca 5 (!) minuter för sent. Vi började packa in allt i bilen och då går min lillasyster Madeleines väska sönder. Vi lyckades tillslut laga den och vi tryckte alla in oss i bilen. 

Väl på Arlanda ställer vi oss i den säkert 100 meter lång kön till incheckningen. Där står vi. Och alla andra stackare som kommit i rätt tid, men ändå är påväg att missa planet. När vi ser incheckningsdiskarna blir alla uppdelade i olika köer och just vi hamnar i helt fel kö. Där står en man i röd jacka (viktigt, det!?) i säkert mer än 10 minuter och försöker få igenom sitt bagage. Vi ser hur de andra köerna börjar tömmas och tillslut är det bara vi där.

För vi har nämligen bokat ett extra handbagage av medicinska skäl, men nu accepteras det inte, för de kan inte se det i systemet, där det ska finnas. Där står vi lagom stressade och medan diverse samtal rings och tillslut godkänns det och vi kan rusa till security. Där får vi självklart också lite problem med våra konstiga handbagage fyllt med mediciner och diverse annat. 

Vi hinner nätt och jämnt gå på toaletten innan vi måste boarda och först sittande på planet kan vi slappna av. Under den ca 11 h och 30 minuter långa resan hinner jag med att läsa, spela lite spel på skärmarna, se "If I stay" (filmatiseringen av boken av Gayle Forman) och äta mat. Det sistnämnda var inte det roligaste. För är man glutenintolerant blir man även stämplad som vegan och serveras en bönsörja fylld med mandlar och något som ser ut som kärleksmums, men är gjort på dadlar. Hmm... Skitäckligt.

Dessutom har någon stampat på nästa låda med mat som serveras i en genomblöt kartong med en kycklingsallad vars dressing har runnit ut genom något hål. Den vågar jag inte äta, för vem vet hur länge den har varit öppen. De kan bara erbjuda chips och läsk i utbyte, men på grund av lillasysters allergier har vi med egen mat i form av frystorkat. Så vi delar helt enkelt på en frystorkad kebabgryta, för varmt vatten går alltid att ordna.

Precis över New York blir det världens turbulens, för vi har hamnat mitt i en jetström. Jag blev inte rädd, men däremot väldigt illamående. Obehagligt var det och det tog runt 20 minuter innan det slutade skaka. Fram kom vi iallafall och ställer oss i en kö för att stämlas in i landet. Mexikaner verkar älska stämplar. Överallt hör man *dunk, dunk, dunk*. Flygplats, hotell, läkare... När vi fått vårt bagage blir vi attackerad av någon som rycker väskorna från våra vagnar för att ta oss till vår buss. Jag förstår inte hur hann lyckades... 4 väskor, totalt ca 70-80 kg. Självklart skulle hann ha lite dricks sedan och därefter hittade vi en guide med rätt tröjfärg och vi visas till vår buss. Vi frågar om lite saker och hon säger att hon snart kommer ombord på bussen för att informera. Innan hon får en chans drar vår stumme busschaufför iväg, trots allas försök att få honom att stanna...

Jag lyckades halvslumra liiite under den två och en halvtimme långa bussresan, trots alla farthinder som chauffören knappt bromsade för. Det var farthinder ungefär överallt och han körde hemskt. När vi kom fram till hamnen i "Chiquila" möttes vi tack och lov av en guide. Som berättar att nästan båt går om en timme. 20.30 mexikansk tid, men 2.30 svensk... Sjukt hungriga, och trötta svenskar står alltså där, tappert och väntar, på en mörk pir med en liten hydda där man kan gå på toa och en minimal supermarket.

Båtresan tog dryga halvtimmen och var helt okej, men så trött jag var. Väl på Holbox plockades vi upp av golfbilar som skjutsar oss genom mörka kvällen till vårt hotell. Det finns inga asfalterade vägar utan det är bara sand, dessutom fylld av gropar. Vattenfyllda gropar. Överallt. Hur kan man inte anse att det är ett problem? Vi kastar oss till restaurangen för att få i oss lite mat innan vi checkar in och tilldelas vårt rum när vi kommer till hotellet. En svit med två våningar, jacuzzi och cool inredning. Så lyxig vi tyckte den var.

När vi kommer till rummet är klockan närmare 23.30 och vi bestämmer oss för att hålla oss vakna till dess, bara för att ha varit uppe ett helt dygn i streck.

23/12
Vi vaknade så där onödigt tidigt på grund av tidsomställningen. Så det var bara att vänta på att frukosten skulle öppna och halv åtta stod vi och hängde på dörrarna. På morgonen, liksom många följande morgnar, kom det ett snabbt ösregn medan solen steg på himlen och det var häftigt. På rummet hade vi besök av en söt liten miniödla som klättrade runt på väggarna och förmodligen åt lite mygg. Den fick vara kvar och fick även namnet Lily av min lillasyster. När vi kom kvällen innan såg vi alla små stigar och det kändes som en omöjlighet att hitta där, men nu i dagsljus såg man allt mycket bättre. Det var verkligen en mysig miljö. Små stigar, av sand såklart, går genom hela hotellet och ovanför är det som regnskog och växtlighet som fylls av häftiga fåglar och andra djur.


Vi gick till stranden. Eller ja, vi bodde i princip på stranden. Solstolar låg 20 meter från vårt rum och därefter låg en väg där alla golfbilar körde. På andra sidan låg havet och där tillbringade vi nog den mesta tiden. Det var inte ens kallt i vattnet och korallsanden var inte varm utan alldeles sval. Dessutom var det så långgrunt i vattnet att man kunde gå säkert 80 meter ut och fortfarande bottna.

Vi badade även i poolen, det var skönt att skölja av sig saltet och svalka sig i de närmare 30°C som rådde redan från morgon. Vi hade sällskap av en ödla, säkert en halvmeter lång med svansen. Riktig cooling, som knappt var skygg alls. Den bodde under en kant vid poolen och vi matade den med melon. Så söt den var!

På kvällen fick vi också besök av en tvättbjörn i restaurangen. Den kom för att tigga mat, men personalen schasade bara bort den. Inte ville den fastna något vidare på bild heller. Med blixt på började ögonen lysa som stoppljus och utan syntes den knappt. Några okej bilder fick vi, men synd att de bara visade sig i mörkret. De ser faktiskt riktigt hotfulla och lömska ut med sin svarta päls runt ögonen, men de var väldigt skygga. Häftigt ändå att de vågade sig in bland folk.

Vi hann också med att ta en tur till "staden" eller byn som kan beskrivas som många supermarkets, restauranger och sandvägar som har vattenfyllda gropar överallt. Dessutom alla galna och många golfbilar som kör runt, men det var ändå något lite sött och pittoreskt över det.

24/12
Julen kändes riktigt när man vid frukosten hade man dukat upp ett lyxigt smoothiebord där man pekade på de frukter, grönsaker och annat man ville ha sin smoothie och sedan gjorde de smoothie på det. Riktigt fräscht och häftigt att få välja. Jag körde på en tropisk smoothie med ananas, banan, apelsin, melon och apelsinjuice. Gott!

När vi kom till rummet blev det däremot lite sorgligt då min stackars lillasyster hittar en miniödla liggandes död på ett sängbord. Hon blev förkrossad, för Lily var död. Svårt att muntra upp henne, men det var faktiskt riktigt sorgligt. Låg bara där helt stel på rygg och när man petade lite med en pinne ryckte den till, så vi trodde den kanske levde... När vi kom tillbaka till rummet var den borta och vi antog att städaren hade tagit den. Fast kanske dog den aldrig? Tyvärr tror jag det, det var nog bara en dödsryckning... Däremot kan det lika gärna ha varit Leopold (en annan, lite mindre och slankare ödla på rummet), men inte ens det kunde muntra upp Madde...


Vid poolen låg 4 riktigt stora och coola ödlor och solade. Det var verkligen ett häftigt djurliv på Holbox, och på hotellet. Att djuren vågade vara så nära! Ödlorna var ännu större än den vi såg dagen innan, och knappt skygga alls. De satt knappt 1 meter från en person och var inte ens rädda, tuffingar!

På kvällen var det dags för julmiddag, som helt ärligt inte imponerade så mycket. Det var inte den roligaste maten, men man hade gjort så himla häftiga dekorationer. Man hade gjort som blomkrukor av frukt och grönsaker och även

andra saker. Riktigt häftigt. Underhållningen höll inte heller så hög klass. Eller ja, den var lite... udda. En gammal man som kunde ha varit jesus kom in med den mest udda skaran av människor. De tillhörde alla en musikskola och hade byggt sina gitarrliknande instrument själva av trä de hade hittat. ? Sedan sätter de sig plötsligt 1 meter ifrån vårt bord och börjar spela sin konstiga musik..! Det hela blev bara så komiskt och konstigt...

På kvällen var vi liksom alla tidigare kvällar så trötta att vi gick och lade oss så fort som möjligt. Vi hade tänkt gå till byn och kolla på julfirandet, men vi orkade inte. Det skulle dessutom inte börja förrän senare.

25/12
Dagen tillbringade vi till stora delar vid havet, där det var ovanligt lågt vatten. Vi såg väldigt häftiga fåglar, någon slags pelikan och något annat. De flög över havet och spanade efter fisk och då och då dök de. De var inte ens rädda för att vara nära människorna, liksom alla andra djur vi mötte. De dök ibland ner bara fem meter från en människa. Häftigt.

Vi gick inte till byn på kvällen för att äta riktig tacos. Vi hade tipsats om ett gatukök som skulle vara bra, men det var självklart stängt. Vi bestämde oss för att gå tillbaka och äta på hotellet, då det hade börjat bli sent. Vi tog en annan väg tillbaka, ni vet; alla vägar leder till stranden, och där bodde vi i princip. Så hamnar vi på en sådan där obehaglig gata med bara ett fåtal gatlampor och vi vet inte riktigt vart vi ska komma ut.

Och då blir det svart. Strömavbrott. Tydligen väldigt vanliga, för sedan fick vi uppleva det många gånger. Tur att vi hade mobiler med ficklampa. Det var lite obehagligt när det blev helt svart, men man var ändå ganska trygg på ön. Vi fick dock syn på häftiga eldflugor som lyste upp lite. Det var coolt och mysigt.

På hotellet var vi så trötta och vi orkade knappt äta. Återigen fick vi besök av tvättbjörnarna och de var uppe på bord och tiggde mat. Sedan hörde vi hur de två tvättbjörnarna klättrade upp på taket och efter en stund hör man världens fräs, nästan som en katt. Så kommer en stackars tvättbjörn nedtumlande från ett träd och en följer efter och sedan kommer en tredje. Det var riktigt våldsamt där ett tag, med någon slags fight, haha.

Väl på rummet utvärderade vi våra myggbehandlingsmetoder. Jag hade nämligen fått världens värsta bölder efter myggbetten. De var svullna och ömma och gjorde att jag gick barfota hela tiden. Första dagen använde vi en myggspray, men jag tror att den lockade till sig mygg istället. Nu hade vi testat babyolja, som vi hört skulle hjälpa, och faktum var att det funkade. Några bett fick jag, men inte så många.


* * *

Ja, nästa inlägg om Mexico kanske kommer framåt våren eller något, om vi har tur. Nej, men jag har faktiskt börjat skriva det. Tur att jag antecknade lite när vi faktiskt var där...




Här och här och här kan ni läsa de andra inläggen om resan. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hej! Vad kul att du vill kommentera på min blogg. Kommentera gärna om du har några boktips, bloggtips eller något helt annat på hjärtat! Alla kommentarer är lika roliga att få. Jag svarar på allt!
//Lexie