tisdag 5 januari 2016

THG-vecka: Vilken är bästa boken?

Ända sedan jag läste serien för första gången har jag tänkt på det här med vilken bok som faktiskt är min favorit. Nu har jag (äntligen, efter konstigt lång tid?) dragit slutsatsen att det inte går att bestämma vilken som är bästa boken. Idag tänkte jag skriva om anledningarna till det.


Det började med Hungerspelen, en unik dystopisk roman om en dödslek och brutalitet. Samtidigt ryms humor, kärlek som berör men sedan blir kall, sorg och hat. Även en del politik smygs in. Därefter har vi andra boken Fatta eld. Tanken är ungefär den samma, men alla nivåer har höjts. Spelen är ännu brutalare, mer taktiska, sorgliga och kärleken berör så mycket och får en att gråta för det är så vackert. Och politiken kommer in ännu mer. Andra boken har höjt nivåerna så mycket och boken ger ännu mer än första. Därefter har vi slutligen Revolt som skiljer sig mycket från de förgående böckerna. Det är ett totalt mörker och sorg och hat dominerar. Samtidigt kommer politiken in ännu mer och det är så intressant och spännande. Nu är kärleken inte lika sprakande, men den är så äkta och sorglig och det är starkt på sitt sätt.

Min poäng är att alla böckerna är så olika varandra. De bygger på samma tanke, men tänk dig själv att bara läsa Revolt. Jag tror inte du skulle beröras särskilt mycket, men när du har läst de andra böckerna berörs du mycket. Böckerna kompletterar varandra och det är väl lite tanken med en trilogi. De bygger upp en stämning och man förälskar sig i alla karaktärer, vilket gör att sista boken också är bra.

Jag brukar även tänka på böckerna som olika steg. I Hungerspelen börjar allt. Idéer till uppror tar sin form och folket börjar inse sitt hat mot huvudstaden och regimen tack vare Katniss och Peetas hungerspel. I Fatta eld, som för övrigt är den mest briljanta titeln, är det precis det som händer. Upproret börjar på riktigt. Folket är upprörda och börjar protestera och visa sitt missnöje md gester trots risk för sitt liv. I Revolt stiger de professionella revolutionärerna in för att styra upp lite. De har väntat i flera årtionden på chansen och nu är den här. Nu börjar den riktiga revolutionen.

Det är bra och skickligt gjort. Att även titlarna stämmer någorlunda överens med stegen är också bra. Det gör att man får ännu större förståelse för allt och det blir ännu tydligare att man inte kan älska bara en bok. Jag älskar serien som helhet. Jag menar, bara första boken skulle inte ses som så fantastisk och fulländad som den gör tack vare de två efterföljande böckerna. Visst, det är en unik bok, men ändå inte helt färdig utan de andra böckerna.

Härligt att jag äntligen fått den här insikten.

Det är dock nu det kommer ett sådant här "men om":

Men om jag skulle säga vilken av böckerna som är min favorit blir det Fatta eld. Den är som Hungerspelen 1. 2, med extra allt. Jag verkligen älskar kärleken mellan Katniss och Peeta vänskapen mellan dem och Finnick och mellan dem och Haymitch. Det är så fina relationer. Dessutom gillar jag själva spelen så himla mycket. Allt är så smart gjort med klockan, brödet, räddningen. Även allt utanför spelen är så smart skrivet. Politiken och maktspelen får ännu större vikt i den här boken än första och det gillar jag, för hur ofta läser man om det i ungdomsböcker? Kärleken är så himla underbar, jag börjar nästan gråta när jag läser, för det är så vackert. Därför är det här min favorit.

Fast ändå, utan de andra böckerna skulle jag nog inte gilla Fatta eld så mycket. Det som däremot är imponerande är att det är mittenboken. Mittenboken brukar oftast vara den svåraste att skriva, för den ska leva upp till så många förväntningar. Det är också mittenboken som brukar vara sämst. Första boken gör att man vill fortsätta läsa för att den är så bra och då ligger höga förväntningar på andra boken. Sista boken ska avsluta och måste ge ett starkt avtryck. Men Fatta eld håller verkligen måttet och det är imponerande av Suzanne Collins. Därför är det så bra. 


(Jag är ganska upprörd just nu. Efter att ha skrivit klart hela inlägget, försvann ungefär hälften, dessutom den bästa delen. Så det här skrivs i all hast och är förmodligen inte lika bra som det kunde ha blivit. Sjukt irriterande)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hej! Vad kul att du vill kommentera på min blogg. Kommentera gärna om du har några boktips, bloggtips eller något helt annat på hjärtat! Alla kommentarer är lika roliga att få. Jag svarar på allt!
//Lexie