"Låt vargarna komma"

Av Carol Rifka Brunt

Förlag: Gilla Böcker
Utgivningsår: 2013 (Engelska) 2015 (Svenska)
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 414 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 14+
Serie: -
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Tell the wolves I'm home
Annat: Läst som pocket

Handling: New York 1987. Fjortonåriga Junes morbror dör i aids. Han var den viktigaste personen i världen och hans död lämnar henne ensam och tyngd av sorg. Tills hon träffar Toby, en man som också sörjer Finn. Mellan honom och June växer en oväntad och annorlunda vänskap fram, en vänskap som får hemligheter som länge varit dolda att dras fram i ljuset. Och June lär sig saker om sig själv och sina närmaste som förändrar henne för alltid.
-bokus.se

Omdöme: Jag har hört så mycket bra om den här boken. Hur fin, sorglig och unik den är. Fast jag kan inte säga att jag håller med. Handlingen är inte alls i min smak och att boken utspelar sig på 80-talet gör den bara sämre. Den känns så gammaldags och är svår att relatera till och det är viktigt att kunna göra när man läser. Dessutom känns storyn konstig och ogenomtänkt, men om mer fokus legat där kunde det ha blivit riktigt bra.

Jag saknar språket med ett sådant där underbart flyt och fantastisk stil. Det här språket är enligt mig mest segt och inte så vackert och speciellt som jag hade hoppats. Man kan inte säga annat än att språket verkligen låter äldre och det ska författaren ha cred för, men det passar inte en bok som redan är tragisk och udda. Jag kan inte heller leva mig in i språket utan varje kapitel är svårt att ta sig förbi.

Karaktärerna är jag inte så imponerad över heller. De känns ganska oäkta, men är ändå unika och fina. June kom jag dock aldrig på rätsida med. Jag förstår inte hur hon tänkte och agerade. Istället för att utvecklas till det bättre utvecklades hon till det sämre, om man kan säga så. Toby gillade jag inte heller särskilt mycket, men hans och Junes relation var väl ganska fin, om än något udda och kändes inte helt realistisk. Jag hade svårt att relatera till alla karaktärer, men det kan bero på att boken faktiskt utspelar sig i ett annat samhälle än det jag är van vid. Däremot älskade jag hur syskonrelationen utvecklades, från att ha varit så kall till att bli så varm och fin.

För att sammanfatta: Det är ett mysterium för mig hur så många verkar älska den här boken, medan jag sågar den rakt av. Jag antar att mycket ligger i betraktarens öga och det här var verkligen inte min typ av bok. Handlingen är inte så speciell egentligen och det beror mycket på att den inte är färdig. Språket passar för 80-talet, men har inget flyt eller något som fångar läsaren. Karaktärerna är ganska bleka, men jag gillar syskonrelationen som utvecklas. Det mesta med boken måste jag säga.

Betyg: 
★ ★ ☆ ☆ ☆