onsdag 6 april 2016

"Änglafall"

Av Susan Ee

Förlag: Modernista
Utgivningsår: 2012 (Engelska) 2015 (Svenska)
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack: 264 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: Penryn och tidernas slut, Del 1
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Angelfall
Andra delar i serien: Världen efter, End of days
Annat: Ska filmatiseras

Handling: För sex veckor sedan blev sagor sanna när änglar kom till jorden för att söndra och härska. Änglarna, som alltid beskrivits som guds barn, så goda och gudomliga, är dock inte populära bland de människor som överlevt attackerna. Det är tystare än någonsin på de förr så livfulla gatorna. På dagarna håller de nya gatugängen människorna inne, och på nätterna vågar sig inte ens de ut av rädsla för änglarna.

Penryn är sjutton år och lever i rädsla tillsammans med sin handikappade lillayster och galna mamma. En kväll när de vågar sig ut blir Paige, Penryns lillasyster, kidnappad av änglarna. Penryns mamma försvinner och kvar är Penryn, med en ängel som fått vingarna avhuggna. Planen är enkel: Ta med ängeln till en säker plats, låt honom tillfriskna, och få honom att hjälpa Penryn hitta Paige. Det visar sig bli allt annat än enkelt och smärtfritt, för det lurar flera fiender än änglar i världen, och ingen vet hur långt änglarna planerar att gå.

Omdöme: Till att börja med ska jag ge en eloge för genidraget att berätta hur "Raffe", ängelns namn, uttalas. "Rah-fie" är det tydligen, och det var bra att det kom fram, för annars hade jag nog tänkt mig "Raffe" hela tiden. Sedan ska Susan Ee också få en eloge för en fantastisk bok, som jag helt ärligt var mycket tveksam till. "Änglar? Alltså, näe..." Men jag är glad att jag läste, för det är en superb och spännande handling. Lite dystopi blandat med fantasy fungerar mycket bra. I slutet blev det dock lite för våldsamt och överdrivet...

Språket älskar jag. Det är kapitel på vanligen 3-6 sidor, vilket jag uppskattar. Det känns som att det går så mycket snabbare att läsa och det blir ett bättre flyt än med långa kapitel. Så flyt finns det gott om. Annars hjälper även de underbara dialogerna, som ena stunden är djupa och nästa bara skämtsamma också till för att driva på berättelsen. Så geniala och de får mig ofta att skratta.

Penryn och Raffe är riktigt bra karaktärer båda två. Deras relation är också helt underbar och den förändras mycket under bokens gång. De får en annorlunda start och jag gillar mycket deras attityd mot varandra när Penryn t ex berättar att hon räddat livet på Raffe flera gånger, eller när hon försöker göra det igen eller bara kommer på dåliga planer... Så roligt! Penryn är det verkligen mycket "go" i och hon viker sig inte, och är inte rädd för att ta till saker för att få som hon vill. Knäppt och kul, men hon är verkligen bestämd och tuff. Sedan har vi Raffe, med mycket attityd och självförtroende. Dock är han riktigt smart och tuff.

Något som var intressant var synen på "nefilim", dvs. någon som är hälften ängel/människa. De är "shadowhunters" i The mortal instruments och de godaste av de goda, medan här betraktas de som styggelser. Intressant att det är så olika från böckerna, men också intressant att begreppet uppkommer här också. Jag trodde det var påhittat.

För att sammanfatta: Jag älskar Änglafall. Handling känns så verklig och realistisk (delvis), trots att ämnet är änglar... Det är ett enkelt, men ändå så bra språk. Det är rafflande dialoger som både underhåller med skratt, men också berör. Korta kapitel är ett smart drag - det gör att det är lätt att läsa vidare. Penryn och Raffes relation är ändå det bästa med boken. Det är deras dialoger och ständigt förändrande relation, som får mig att vilja komma tillbaka och läsa nästa bok. Fast slutet gjorde förstås också sitt!

Betyg: 
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hej! Vad kul att du vill kommentera på min blogg. Kommentera gärna om du har några boktips, bloggtips eller något helt annat på hjärtat! Alla kommentarer är lika roliga att få. Jag svarar på allt!
//Lexie