lördag 30 april 2016

"Jag lever, tror jag"

Av Christine Lundgren

Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2016
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 240 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 13-18
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Jag lever, tror jag
Annat:

Handling: "Det är tisdag när det händer.
Jag har alltid tänkt att man kommer få någon slags förvarning innan hela ens liv går i tusen bitar. Jag hade aldrig trott att det skulle vara en dag som alla andra. Fast det är klart, jag borde ha anat. Tisdagar är alltid jävliga dagar."

Det är våren i trean och Kims bästa vän Moa är död. Hon har kört ihjäl sig. Och hela Kims tillvaro rasar samman. Hur kunde det hända? Var det verkligen en olycka, eller gjorde hon det med flit? Kim kan inte gå till kyrkogården på dagarna, hon går dit på natten istället. Hon försöker få ordning på sina känslor, allt det där som bara bubblar och gnager. Hon försöker låtsas som att allt är som vanligt, alla andra verkar ju lyckas med det, men ingenting kommer någonsin bli som förut igen.
-Handling från Bokus.se

Omdöme: Det här än bok som är fylld med ilska, sorg och frustration. Ändå vill man läsa vidare, och det, mina vänner, betyder att det är bra. För trots allt negativt finns det ett intresse i att läsa vidare. Det här är inte min favorittyp av bok och jag gillar den därför lite mindre än jag borde. Boken belyser ett tungt ämne, men får ändå berättelsen att vara uthärdlig och man kan känna igen sig i vanliga problem. Om något blev det lite för mycket ilska. Kim förstörde så för henne själv och hela hennes värld rasade samman. Det hade räckt med ett bekymmer... Men jag ska inte kritisera, för jag vet inte hur det är när sådant här händer, och det är jag glad för.

Språket är ganska intressant. Det varierar mellan tillfällen då man känner att det är riktigt hög "nivå" i tankar och känslor, och ett stycke senare kommer en sådan här rad: "Men jag var faktiskt full". IQ-nivån där... Nja... Men det är det som gör boken så bra. Språk och känslor varierar så mycket, och det är faktiskt väldigt äkta. Boken är skriven som en dagbok, där dagarna räknas efter händelsen. Ibland är det långa texter, ibland korta och vissa dagar hoppas över. Ändå är det bra flyt, tack vare korta "kapitel".

Karaktärerna är alla så himla mänskliga. De gör misstag, känner saker man inte får känna, beter sig illa, ångrar sig... De är ganska ytligt uppbyggda och därför känner jag inte att jag fick någon riktig förståelse för Kim. Amanda och Moa känns båda härliga och har verkligen sina egna drag. Moa är så spännande som person. Henne skulle man vilja vara vän med! Johan tycker jag också om, och Erik lika så. När jag tänker efter fattade jag tycke för alla huvudpersoner utom Kim... Hon gör konstiga val, och så är det all ilska. Relationen mellan henne och Erik gillade jag mycket först, men sedan hejade jag på Kim-Johan istället. Ytterligare ett exempel på alla snabba förändringar boken har...

Slutet var riktigt bra. Det blev ju värsta plot-twisten, som verkligen förändrade allt. Jag kan inte säga att den inte gjorde mig besviken, för det gjorde den. Ni som läst kanske förstår, om man tänker på näst-sista meningen i förra stycket. Det var ändå en intressant vändning jag aldrig skulle tro boken skulle ta, förrän efter ett tag. Jag förstod än stund innan Kim, och då kändes det så logiskt, och hade jag inte tänkt det redan från början..? Sedan gillar jag hur Kim inser hur fel hon tänkt osv. Ärligt slut!

Jag lever, tror jag är all världens ilska, sorg och frustration paketerad i en låda och skickad till Christine Lundgren. För det mesta håller det, och några ljusglimtar blir det, men lite mycket ilska blev det ändå. Ändå orkar man läsa vidare, för språket är så enkelt och äkta. Smart att plantera lite olika "ledtrådar" för att behålla intresset. Karaktärerna är äkta och jag gillar dem flesta, bortsett från Kim, faktiskt. Jag brukar sällan läsa sådana här böcker, men det här är en av de bättre. Den sticker ut i mängden tack vare äktheten.

Betyg: 
  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hej! Vad kul att du vill kommentera på min blogg. Kommentera gärna om du har några boktips, bloggtips eller något helt annat på hjärtat! Alla kommentarer är lika roliga att få. Jag svarar på allt!
//Lexie