torsdag 30 juni 2016

"Vilse"

Av Karina Berg Johansson

Förlag: B. Wahlströms
Utgivningsår: 2016
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 205 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 13-18
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Vilse
Annat: 

Handling: De ska inte vara här. Varje minut de stannar är en för mycket. Där nedanför glöder deras eld i den grå skymningen. Inkräktar. Stör. Hotar. De borde ge sig av nu. Han borde inte behöva tvinga dem.


Det är sensommar och i de jämtländska fjällen ger sig en grupp på trettio ungdomar ut på en kanotfärd. Till en början hänger alla ihop, men så hamnar ett par kanoter på efterkälken. När älven delar på sig paddlar sex personer inte mot det väntande lägret och tryggheten, istället väljer de fåran som leder rakt ut i ingenstans.
-Handling från Bokus.se

Omdöme: Jag är helt nollställd efter att ha läst ut den här boken. För mig är den varken bra eller dålig, men den känns väldigt ofullständig. Det är egentligen en riktigt spännande och intressant handling. Redan i början planteras något skumt och lite obehagligt och man undrar vad det är. Sedan följer det med parallellt genom resten av boken. En man vill av någon anledning inte ha någon annan på fjället, och han pratar hela tiden om någon han. Men man får aldrig reda på vem han är, vad han vill eller vem han är! Sjukt irriterande! Självklart kan saker vara lite oklara, men inte såhär oklara.


Boken har ett riktigt bra driv, och det är synd att man valt att göra den såhär oklar. Den här författaren brukar skriva lite udda och "märkliga" böcker, men här blir det för mycket. Så trots att det är spännande och ett helt okej språk har jag svårt att uppskatta boken, för man får inte veta någonting! Boken går snabbt att läsa, men språket är ganska enkelt och vanligt, vilket är trist. Författaren lyckas dock få till en riktigt obehaglig känsla som lurar där i bakkanten hela tiden, och det är bra!

Man får följa många olika karaktärer, och det är lite mytiskt kring alla. Man undrar varför de är som de är, och de kommer fram lite halv-färdiga saker, som man vill få veta mer om. Men självklart - det får man inte! Irriterande. Så alla bär på olika historier, men man får inte veta allt, vilket förstör allt. Hade det varit bara hundra sidor till kunde allt blivit så mycket bättre! Dock gillar jag hur man får följa allas utveckling, både i sig själva och relationer. 

Slutet följer samma mönster som resten av boken. Inget blir klarare i det, vilket jag inte gillar. Så slutet var ganska konstigt, och kunde ha blivit den här bokens räddning, men det blev det inte. Man fick inte svar på särskilt mycket alls, och tyvärr måste jag säga att den här boken inte gett mig någonting. Fast fortfarande är det något jag gillar. Kanske är det hur bra boken kunde ha blivit, för det kunde den. Det är en intressant handling, men nu är allt för oklart. Tyvärr. 

Vilse är tyvärr en väldigt ofullständig bok, som kunde ha blivit riktigt bra, om det inte hade varit för många lösa trådar. Det är synd att den är skriven såhär, för handlingen är riktigt intressant och spännande. Men fortfarande är jag helt ovetande kring mycket... Språket är ganska enkelt och trist, men det har ett helt okej flyt. Dessutom är boken skriven på ett riktigt obehagligt sätt, vilket är skickligt. Det är många intressanta personer man får följa, men liksom med resten av boken får man aldrig hela deras historier, så man tappar tyvärr intresset. 

Betyg:
    

tisdag 28 juni 2016

Vika bokmärken - beskrivning

Hallå på er! Igår fick jag för mig att jag skulle göra lite nya bokmärken. Jag köper nästan aldrig, utan de flesta gör jag själv. Jag tycker verkligen om bokmärken! Så mycket roligare än bara en pappersbit. Och det är ju roligt att pyssla också! Så i alla fall började jag raskt googla efter olika bokmärken man kan göra själv. Förut vek jag ett bokmärke, så jag googlade efter liknande saker. Då hittade jag riktigt söta bokmärken att göra. 

Igår vek jag tre stycken, och idag vek jag fem till... Onödigt egentligen, men jag tänkte att jag kan använda dem för att markera citat i böcker, och inte bara som bokmärken. Det är roligt, för de går att göra i så många olika storlekar. Det är inte heller så svårt - jag har redan lärt mig utantill hur man gör. Idag, medan jag satt här och vek, passade jag på att ta en massa bilder till en beskrivning, som ni nu ska få! 


Hjärtformade bokmärken - Origami





Du behöver:

• Någon form av papper (t ex presentpapper eller vanliga pappersark)
• Penna
• Linjal
• Sax
• Lim







Pappret ska vara kvadratiskt, så använd lämpligen en linjal för att mäta ut och klipp sedan ut formen. Förslag på mått kommer längst ner. När du börjar vikningen ska sidan du vill ha "utåt" vara vänd neråt, som på bilden. Viktigt att tänka på om du använder t ex presentpapper!




1. Vik pappret på mitten.

2. Vik pappret på mitten igen.

3.
Veckla ut pappret, som nu har fått markeringar vid dina vikningar.

4. Vik upp pappret längst ner så att slutet ligger kant i kant med mitten på pappret, som är markerad efter din vikning. Vänd därefter på pappret.










5. Nu när du vänt på pappret ska det se ut så här.  

6. Vik upp hörnen på pappret längs med linjen mitt på pappret.

7. Har du vikt rätt ser det nu ut såhär. Vänd då återigen på pappret.








8. Nu ska det se ut så här!

9. Vik upp spetsen på formen, så att den ligger i linje med kanten. Vänd sedan på pappret.

10. Förhoppningsvis har du nu fått den här formen.

11. Med hjälp av ett finger "öppnar du upp", och viker ner, så att det blir som en triangel, vilket är början på hjärtats form där uppe. 

12. Gör likadant på andra sidan. 

13. Har du nu gjort rätt ska det vara kvar som två kvadrater. 






14. Dessa två kvadrater ska nu vikas in till hälften, så att det istället blir som två spetsar. Så vik den första sidan på diagonalen.

15. Gör sedan likadant på andra sidan.

16. Nu ska det sista med formen på hjärtat göras. Du ska vika upp lite av ena spetsen. Det uppvikta ska få formen av en liten triangel. Välj själv hur mycket du vill vika upp.

17. Upprepa på andra spetsen. Vänd sedan på pappret.

18. Nu har du vikt hela hjärtat. Är du nöjd med formen kan du vända igen. Annars kan du vika lite mer på steg 16 och 17, eller lite mindre.

19. Nu ser det självklart ut såhär! Som innan du vände...



20. Och fortfarande ser det ut såhär. Magi...

21. Vik nu upp ena sidan, kant i kant med hjärtats kant, så att det döljs.

22. Gör likadant på andra sidan.

23. Vik nu upp hörnet på biten som är utanför hjärtat, så att det blir som en triangel.

24. Upprepa på andra sidan. Vänd sedan på hjärtat.

25. Ser det ut såhär har du lyckats. Kolla nu också så att inget papper sitter utanför och syns. Då har du nu sista chansen att korrigera det!





26. Egentligen är du klar nu, men de här avslutande stegen gör det hela lite bättre. Om du gör små hjärtan är det extra nödvändigt - annars går det att skippa. Nu behöver du mer papper, och lim.

27. Markera ut ungefär var du kan sätta hjärtat på pappret och limma sedan där. 

28. Tryck fast hjärtat med baksidan neråt, mot papprets baksida. Vänta sedan på att det torkar. Klipp ut hjärtat!

29. Nu ser det ut precis som innan på framsidan.

30. Baksidan är dock mycket snyggare, och har fått en extra försäkring som gör att det inte är så stor risk att vikningarna åker upp. Och nu fungerar bägge sidor som framsidor! Snyggt va?!





Angående måtten:


Jag gjorde många bokmärken i flera olika storlekar. Här är måtten på papprets sida som resulterade i de olika storlekarna.



Och här är bilder på bokmärkena i förhållande till en bok, så att ni får lite perspektiv på det. Nu kan du bara välja en storlek, och se måttet. Eller experimentera själv! Peronsligen tycker jag att 7-9 cm är de ideala måtten!



Slutligen vill jag be er om ursäkt för en något rörig och oklar beskrivning. Jag hoppas ni får klarhet i allt, och lyckas vika några bokmärken. Det är faktiskt inte särskilt svårt. Mycket svårare är att beskriva hur man ska göra... Ha det bra så hörs vi i en recension, eller månadsrapport om några dagar!


söndag 26 juni 2016

"Utvald"

Av Ally Condie

Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2013 (Engelska) 2014 (Svenska)
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 496 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 12-18
Serie: Matchad-trilogin, Del 3
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Reached
Andra delar i serien: Matchad, Korsad
Annat:

Obs! Recensionen innehåller spoilers från tidigare delar 

Handling: Cassia har gett sitt allt i kampen mot det Samfund som förvägrar sitt folk det som betyder mest - familj, kärlek och rätten att få välja. Efter ett desperat sökande efter varandra och den hemliga motståndsrörelsen har Cassia och Ky förenats i sin kamp. Men priset de fick betala för att gå med i Revolten var högt: Återigen har de skiljts ifrån varandra.

Cassia verkar nu i hemlighet från Samfundets innersta kärna, medan Ky blir stationerad utanför dess yttersta gränser.

Vem är fiende och vem är vän i tider när allting ställs på sin spets? Sanningar uppdagas och spelets regler blir återigen omkullkastade när Cassia, Ky och Xander för sista gången återvänder till Samfundet för att rädda det de så länge kämpat för.
-Handling från Bokus.se

Omdöme: När jag först tog upp denna avslutande bok i en unik men halvdan trilogi var jag väldigt tveksam. De första 100/150 sidorna fortsatte sedan på det spåret, men efter det började jag se saker med den här trilogin som jag inte sett innan. Jag började inse hur unik och speciell den är, och hur mycket arbete som måste ha legat bakom skrivandet. För det är inte en "vanlig" dystopi med action, utan här är det kärlek, symbolik och poesi som är de största delarna. Det är något jag först såg som trist, men nu har jag börjat uppskatta det istället. Att en bok kan ändra min inställning till hela serien är riktigt häftigt!


Dock är boken som sagt inte så bra i början. Det är ingen spänning, utan saker mest bara är, utan att förändras eller utvecklas eller ge mig någonting. Ändå lyckas den här boken bli den bästa i serien. Här blir det mer action än i de förgående böckerna. Det är riktigt spännande kring botemedlet och pesten. I Matchad vandrade de upp för ett berg och viskade dikter. I Korsad vandrade de runt i en Kanjon, men nu händer det saker! Det är verkligen en spännande handling, och jag gillar symboliken som finns hela tiden. Saker som lotsen, poeten, läkaren och allt med dikter... Och politik kommer också in, vilket är intressant. Många saker finner jag dock inte trovärdiga. Det är lite för många sammanträffanden, vilket förstör lite.

Jag tror dock att serien skulle vara ännu bättre om man läser den på engelska. Just för att det är många dikter och tolkningar från dem som återkommer hela tiden. Nu är de översatta, och då förlorar de ju självklart lite av sin makt. Det är fortfarande väldigt fint med alla dikter, men det kan blir lite för mycket symboler och poesi, vilket är trist. Fast samtidigt gör det ju serien unik, och det är kul! Boken är enligt mig lite för lång. Den kunde ha varit 100 sidor kortare utan att förlora något, för i början hände nästan ingenting. Jag reagerar också på dialogerna. Ofta känns de inte så äkta, för det är samma språk som resten av boken. Jag hade önskat lite mer talspråk. Nu blir det lite fel klang...

Karaktärerna får man lära känna in på djupet, särskilt som boken varierar från Cassias, Kys och Xanders perspektiv. Jag tycker alla dem är riktigt lyckade, även om det ibland känns som att de inte är så äkta och trovärdiga. Jag tänker speciellt på Cassia, som lyckas överleva den blåa kapseln osv., och Ky som lyckas vandra vidare så länge trots att han är smittad. Xander är nog ändå den mest trovärdiga karaktärer. Dock tycker jag mycket om alla relationer. De är riktigt fina och äkta, och man blir glad av dem.

En sak som gjorde mig lite besviken var slutet, eller ja, svaret på botemedlet. Det var i princip det boken handlade om, och då hade jag förväntat mig något smart och symbolisk som svaret. Nu blev det bara "jaha?". Det var inte märkvärdigt eller något man kunde ha listat ut, vilket var synd. Där hade ju Ally Condie verkligen en chans att använda sina symboler och budskap!

Utvald lyckas förändra mina tankar kring hela Matchad-trilogin, och det är helt otroligt. Det är en mäktig avslutning på en trilogi, som får mig att se tillbaka på hela serien med helt andra ögon. Saker jag tidigare inte uppskattat ser jag helt annorlunda på. Det är en unik handling med budskap och poesi, men även mycket action och spänning. Språket är väldigt fint, men dialogerna är lite för perfekta - hade önskat mer talspråk. Och slutet gjorde mig något besviken. Jämfört med resten av boken och alla symboler och budskap var det ganska beige...

Betyg:

   

fredag 24 juni 2016

Min bloggrutin: Recensioner

Godmorgon! Idag hade jag tänkt göra ett nytt sorts blogginlägg. Nuförtiden blir det mest bara recensioner, då jag hunnit läsa mycket mer än jag brukar. Så nu försöker jag att variera mina inlägg lite mer, och idag kommer jag göra ett inlägg som kan bli väldigt intressant eller bara väldigt trist. 

Jag tänkte idag skriva om hur det går till när jag gör ett blogginlägg (främst recensioner då). Det blir alltså "min bloggrutin". Det är ganska intressant hur olika man gör och tänker. Därför tyckte jag att det var roligt att berätta hur det går till för mig från det att jag plockar upp en bok till dess att jag publicerar recensionen på den. Hade ju varit roligt om det blev en "grej" så att fler gör det, men jag har inte så höga förhoppningar på det. Men gör gärna ett likadant inlägg om du också tycker det här är intressant. Länka gärna också, så jag kan läsa!


1. Läsning, bild och stödanteckningar

Oftast lånar jag de böcker jag läser på biblioteket, men vissa böcker köper jag. Så när jag hittat en bok jag vill läsa brukar jag oftast börja läsa den direkt. Andra gånger börjar jag med att ta en bild av boken, som jag sedan har till bloggen. När jag lånar flera böcker på biblioteket brukar jag ta bilder av alla direkt när jag kommer hem. Annars blir det aldrig gjort... Jag vet inte riktigt om man får använda omslagsbilder från nätet, så jag kör på säkra kort och tar egna bilder. Blir dock sällan bra... De blir sneda och konstiga i färgen, men så är det!

När jag tagit bilden och redigerat (beskurit..!) den lägger jag upp den i min blogg-layout som "Läser just nu". Där glömmer jag dock ofta att uppdatera... Sedan fortsätter jag läsningen, och så fort jag läst ut boken skriver jag upp den på "Läsmål", där alla böcker jag läst hittills i år finns uppskrivna. Både för att ni som läser ska veta, men också för min egen skull så jag inte glömmer att skriva recensionen. Har hänt! Många böcker att hålla reda på.

Under tiden jag läser får jag ofta idéer och tankar till min recension, som jag då skriver upp. Kanske en riktigt smart formulerad mening som är "citat-bra" och har goda chanser att hamna på t ex författarsida eller förlagsida..! Dem får man inte tappa bort! Jag brukar dock sällan markera citat i böcker. Inget jag lägger märke till direkt... Men anteckningar är bra att ha.

2. Recension
Jag försöker börja med recensionen så snabbt som möjligt efter att jag läst ut boken. Så man har den färsk i minnet. Nu när jag alltid antecknar behövs det dock inte lika mycket, för då har jag ju redan skrivit ner lite stödord. Så fort jag läst ut boken hamnar den dock i "recensionshögen" på mitt skrivbord. Där har jag alla böcker som ska recenseras, så att jag kommer ihåg och har dem nära till hands när jag t ex ska skriva antal sidor, utgivningsår mm.

Oftast börjar jag med att skapa ett inlägg där jag fyller i dessa saker, och sedan klipper jag in mina anteckningar. Därefter låter jag recensionen vila lite, innan jag fortsätter skriva. Jag har märkt att jag formulerar bättre tankar då än om jag börjar skriva direkt efter. Då tappar jag oftast sugen, och recensionen blir sämre än den borde ha blivit. Så medan jag gör andra saker (kan vara 2 timmar eller 2 dagar...) funderar jag mer på boken.

När jag är "redo" börjar jag skriva min recension. Oftast räcker mina anteckningar bra till, och då tar det ca 1 timme att formulera något jag är nöjd med. I mina recensioner tar jag alltid upp: handling, språk och karaktärer. Ofta även något kring slutet, eller om det är något annat som utmärker sig. Jag försöker att inte skriva för långt, men vissa "speciella" böcker blir lite privilegierade med längre recensioner..!

Jag skriver ofta om boken i förhållande till mina förväntningar, om handlingen är unik, spännande, rolig, om språket är unikt, har bra flyt, är enkelt, beskrivande eller roligt. Kring karaktärer väljer jag oftast någon eller några jag beskriver lite kort och berättar vad jag tycker om dem. Sedan avslutar jag med en sammanfattning. Både för er och min egen skull, för recensionerna blir ganska röriga, så det här är ett sätt att reda upp det och förtydliga vad jag tycker.

Oftast skriver jag inte klart recensionen direkt, utan jag skriver en liten bit och fortsätter senare. De recensioner jag skriver om aktuella böcker lägger jag oftast mer kraft och energi på. Dels för att det ju är dem böcker som andra får upp ögonen för, och då kan ju en bra recension hjälpa. Om man intresseras av en äldre bok finns det ju oftast en anledning bakom det, och då behövs ju inte min recension lika mycket. Dessutom är det ju de aktuella böckernas recensioner som brukar citeras på t ex författares hemsidor eller bokförlags hemsidor. Då vill man ju skriva något bra där. Och inte råka ut för typ det här:













Så hemskt! När jag skrev den recensionen trodde jag inte att den skulle hamna på en förlagssida... Det är ju så dåligt skrivet det här! "Jag tycker att den är bäst, för" och "liksom"...! Näe, usch. Så numera anstränger jag mig mycket när jag skriver om aktuella böcker, för möjligheten (risken?!) finns ju att man blir citerad någonstans!

3. Slutfix + Planera publicering
När jag har skrivit klart är det dags att lägga in bilden på boken (som jag förhoppningsvis har tagit...). Jag lägger också in handlingen. Förut brukade jag ofta skriva om bokens handling själv, men numera tar jag oftast texten från Bokus.se eller bokens baksida. Jag tyckte att det var onödigt att lägga energi på att skriva det. Den energin lägger jag numera istället på mina åsikter kring boken! I det här steget lägger jag också in eventuella länkar, t ex från tidigare recensioner på böcker i samma serie. Sedan lägger jag in rätt etiketter och kollar bara snabbt så allt ser bra ut. Sällan läser jag igenom - jag litar på mig själv och att jag gjort det bra från början! Jag brukar faktiskt vara noggrann från början så det blir rätt. Jag vet att andra nog först gör kladdar och sedan renskriver, men så gör inte jag.

Sällan publicerar jag den färdiga recensionen direkt. Jag har oftast flera inlägg som ligger på vänt. Även om jag försöker publicera ett inlägg varannan dag blir det oftast inte stressigt, särskilt inte nu under lovet. Så här kollar jag vilka recensioner som ska upp innan. Kanske börjar jag skriva ett annat inlägg som inte är en recension, för att få lite variation. Då planerar jag i vilken ordning jag ska publicera inläggen för att det inte bara ska bli recension på recension på recension... (Det blir det dock oftast ändå!) Och i det här läget har jag förmodligen en ny bok att recensera, så då börjar jag om igen. Vilket liv, va?!

4. Den förbaskade länken!
Slutligen, när det är dags för recensionen att publiceras gör jag det. Därefter gäller det att komma ihåg att fixa den där hemska länken, som ska in under "recensioner". Förut glömde jag det nästan alltid, så då kunde det vara kanske fem recensioner som inte var med där. Nu är jag dock väldigt duktig på att komma ihåg det här. Lite svårare att komma ihåg är dock att jag också ska länka till en recension av en bok i serie i recensionerna av de andra böckerna i serien... Om ni är med!? Då är det skönaste när man har läst ut hela serien, och sedan slipper det just där!

Jag ber om ursäkt för ett väldigt långt och ingående inlägg på arbetet bakom en bokrecension, men jag tycker faktiskt det är väldigt intressant. Bara att tänka på hur jag gör är intressant. Det kommer så naturligt, så man tänker inte riktigt på alla steg och rutiner man skapar, men det är mycket som ligger bakom. Så gör nu gärna ett liknande inlägg du med! Det skulle vara väldigt roligt att läsa. Kanske får man några nya smarta tips på det här med bloggande och att skriva recensioner. 

onsdag 22 juni 2016

"Hemsökta"

Av Magnus Nordin

Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2016
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 169 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 13-18
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Hemsökta
Annat:

Handling: En drömsommar väntar Elin och Denise. Sol, bad och ett lyxhus på en ö långt ute i ytterskärgården. Allt de behöver göra är att klippa lite gräs och hålla efter huset medan ägaren är bortrest. Men snart börjar öns mörka historia göra sig påmind, och långsamt går det upp för Elin och Denise att de inte är ensamma i huset...
-Handling från bokens baksida

Omdöme: Helt ärligt är jag besviken efter att ha läst ut Hemsökta. Det är inte för att jag hade några särskilda förväntningar - jag har inte läst något av Magnus Nordin tidigare, men jag trodde ändå lite mer om den här boken. Jag trodde den skulle slå alla andra mysrysare jag läst med hästlängder. Magnus Nordin brukar väl skriva mycket läskigt och sådant som får bra kritik, eller?

Hemsökta är faktiskt inte särskilt läskig alls. Istället känns den väldigt tillgjord, och inte särskilt trovärdig. Okej, spöken är inte trovärdigt kanske, men allt runt omkring känns också oäkta. Hur stor chans är det att två tonåringar får låna ett lyxhus i skärgården såhär? Helt själva? Så allt runt omkring förstörde hela känslan. Dock är boken lite smått obehaglig, och vissa delar var verkligen läskiga, men jag trodde ändå det skulle vara mer. Jag tycker dock det är bra med vardagliga inslag, och att boken riktar sig till äldre. Det är inte problem för en tolvåring, utan frågor om ramtiden och sådär.

Språket är platt och enkelt. Det ger ett bra flyt, men så mycket mer är det inte. Det lyckas aldrig egga upp spänningen. Jag saknar även lite mer utmärkande drag. Det är roligare att läsa ett speciellt språk. Nu är det mest "vanligt" och tråkigt. Det går dock snabbt att läsa. Språket är även ganska barnsligt och känns som att det är anpassat för mindre barn. Det är lite övertydligt, och allt framgår så tydligt. Saker som inte behöver förklaras gör det ändå, så det blir lite jobbigt att läsa. Det är ju roligare när man måste "läsa mellan raderna", om ni förstår vad jag menar.

Karaktärerna har jag också något svårt för, av samma anledning. De känns väldigt barnsliga. De ska vara ca 18 år, men de känns inte alls som det. De har fåniga bråk och tankar, och beter sig som unga tonåringar eller något. Jag hade trott att boken skulle vara mer för unga vuxna, men så känns det inte nu. Så där blev jag också besviken. Något jag dock gillar är slutet. Allt reddes inte riktigt ut, utan frågetecken finns kvar, så nu kan man själv tänka vidare. Sådana slut gillar jag oftast, och i det här läget passar det bra.

Hemsökta gör mig besviken på många plan, men slutet väger nästan upp de negativa känslorna. För det är bra. Helt rätt för en sådan här bok, och det är lite mystiskt och halvklart... I övrigt gillar jag inte boken. Jag trodde den skulle vara för min ålder, men den känns rakt igenom barnslig. Språket är övertydligt - Man får inte en chans att tänka själv, och karaktärerna känns barnsliga och är tråkiga att följa. Jag hade även väntat mig mer skräck, en bok fylld av obehag. Det här känns mer som ett misslyckat försök till en rysare. Men helt klart läsvärd om du vill bli lite skrämd!

Betyg: 
    

måndag 20 juni 2016

Alltid lika kul!

Yay! Idag kom äntligen ett paket från Adlibris med lite böcker jag beställt. Det är alltid lika kul, fastän det ju är jag som betalar. Eller pappa - Om han inte kommer ihåg att dra pengar från mitt konto! Den här gången beställde jag vad jag trodde var tre pocketböcker. Det visade sig vara två pocketar och en typ storpocket. Men det stod ju "pocket", så jag trodde det skulle vara det. Aja, sådant händer.

Förut har jag varit lite anti pocketar, och bara velat ha "riktiga" böcker. Nu är jag mer positiv till pocketar. Dels för att de är bra att ta med på resor, men också för att jag har lite planer gällande dem jag äger. I nuläget ligger de (som ni ser på bilden bredvid) staplade på en ganska ful hylla. Min plan är en "vanlig" hylla som böckerna istället ska få stå på, i snygga rader. Men då behövs det ju också lite fler böcker... Och inbundna böcker har jag inte plats för alls. Alla inbundna böcker jag äger ligger på två sådana där "osynliga bokhyllor".

Det kanske inte var så smart av mig att köpa böckerna först och sedan börja fundera på vad jag ska ha för hylla, men så blev det nu...

Angående böckerna är det dem här jag beställt:




"Girl online" är på engelska. Jag lånade den på svenska på biblioteket, men sedan kände jag att jag skulle kunna läsa den på engelska istället. Så fast den inte att låna på engelska, så de var jag ju faktiskt tvungen att köpa den (:/). De andra böckerna finns det inga direkta tankar bakom. Det är sommar, så bra reseböcker behövs ju! Och man behöver ju inte alltid ha anledningar till att köpa böcker, eller hur?!

söndag 19 juni 2016

Filmrecension: "Me and Earl and the Dying Girl"

Hej på er! Sedan i torsdags har även jag fått sommarlov. Troligen sista kommunen i Sverige... Men det borde väl också betyda att vi börjar senare till hösten än alla andra. Har dock inte koll på när vi börjar. Nu är det bara fokus på sommarlovet, inte på när det slutar! Idag tänkte jag göra en filmrecension. I onsdags såg jag nämligen "Me and Earl and the Dying Girl", dvs. filmatiseringen av Jesse Andrews bok med samma namn. Jag läste den svenska översättningen för ett tag sedan, och här kan ni läsa den recensionen (inklusive handling).

Till att börja med hade jag inga förväntningar alls på den här filmen. Delvis för att jag inte mindes boken så mycket, (vilket är konstigt för det brukar jag alltid göra), men också för att jag aldrig kände riktigt "wow" när jag läste. Det kom jag minsann ihåg..?! Så jag var ganska nollställd till den här filmen, vilket ju är det bästa!


Dock blir det då även svårt att jämföra filmen med boken. En tydlig skillnad finns det dock, och det är att jag tycker filmen är mycket sorgligare än boken. Kanske beror det på bokens språk, som är ganska avskalat. Dessutom är ju boken skriven som ett filmmanus, så det är inte så livliga dialoger, jämfört med t ex TFiOS. Boken skulle ju dessutom vara "Den roligaste boken om döden du kommer läsa". Filmen däremot är helt annorlunda. Det tycker jag dock inte är dåligt, förutom att jag inte gillar att gråta.

Filmen är väldigt bra gjord, och det är mycket skratt, men också mer sorg än i boken. Lite intressant att det blev så. Det är även en väldigt fin film. Så söt och härlig, och fylld av visdom, glädje och sorg. Det mesta jag minns från boken har man dessutom fått med i boken. Jag älskar scenen med soppan och när de får i sig droger! Så sjukt rolig scen. Jag är verkligen glad att de fick till den, för det är den scen jag minns bäst, även fast den inte är så viktig...

Skådespelarna är något annat riktigt bra. De passar verkligen i såna roller. Rachels skådespelare gillar jag allra mest. Hon känns verkligen så som jag uppfattade Rachel i boken. Hon har rättt attityd, liksom. Hennes utseende och stil gillar jag också väldigt mycket. Så häftiga kläder! Och hennes rum, alltså! Så häftigt.

Slutligen ska jag även prata lite om slutet på filmen. Jag minns inte alls bokens slut. Kanske var det likadant, någon som vet? Men filmens slut är så himla fint, sorgligt och ja, vackert. Det här med böckerna och ekorrarna var bara så häftigt och gulligt. Och brevet (det var i alla fall med i boken också) berörde mig så mycket. Och hur filmens omslag hänger ihop med slutet. (Ni som sett förstår, men jag vill inte avslöja för mycket). Det var väldigt fint och snyggt gjort och binder verkligen ihop storyn på ett bra sätt.

I allmänhet en riktigt lyckad film! Den berör lagom mycket och har med det väsentliga från filmen, men ändå är känslan en helt annan här. Boken var mer lättsam, men filmen har verkligen fått till de äkta känslorna, blandat med humorn. Superbra skådespelare, och deras utseenden och miljöerna är väldigt bra gjorda. Och slutet är helt outstanding. Så bra, bra, bra! Jag skulle kunna se om filmen bara för det, och för alla fina miljöer och den mysiga känslan man får bara genom hur allt ser ut.

fredag 17 juni 2016

"Den tredje rösten"

Av Cilla & Rolf Börjlind

Förlag: Norstedts
Utgivningsår: 2014
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 463 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 15+ (Egentligen för vuxna)
Serie: Rönning Stilton, Del 2
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Den tredje rösten
Andra delar i serien: Springfloden, Svart gryning, Sov du lilla videung, Kallbrand
Annat: Läst som pocket, vuxenbok.

Obs! Recensionen innehåller spoilers från tidigare delar 


Handling: Marseille. En kvinna hittas styckad och nergrävd i ett strövområde. Hon har tidigare arbetat på en cirkus som target girl för en knivkastare. Hennes död skakar om en nära vän till den före detta polisen Tom Stilton. Tillsammans åker de ner till Frankrike för att ta reda på vad som ligger bakom det brutala mordet.

Stockholm. En tulltjänsteman hittas hängd i sitt hem. Polisen konstaterar snart att det rör sig om ett fingerat självmord och sätter dådet i samband med ett parti droger som tullen beslagtagit.

Olivia Rönning dras ofrivilligt in i mordet på tulltjänstemannen och börjar följa andra vägar än huvudutredningen. Motivet till mordet leder henne in i kretsar som tjänar grova pengar på att mjölka det svenska välfärdssystemet.

När Tom och Olivia inser att mordgåtorna är sammanflätade tar de hjälp av varann för att lösa dem.
-Handling från bokus.se

Omdöme: Efter att ha sett TV-serien Springfloden hade jag väldigt höga förväntningar på den här boken. Kanske beror det på att det är en vuxenserie, eller så är det något annat, men jag fastnar inte riktigt. I allmänhet är dock handlingen i Springfloden mer intressant, för här blir det inte på samma nivå. Det är mycket som passar mer för vuxna. Dock Binds allt ihop på intressanta sätt. Och mord och mysterier är alltid spännande! Trots att mycket händer lyckas man följa med, men man måste verkligen vara med. Det kommer ledtrådar, som kommer tillbaka senare. Intressant skrivsätt.

Även om språket och skrivstilen är intressant har jag mycket svårt för språket. I början var det riktigt jobbigt, men sedan vande jag mig väl. Mot slutet är det fortfarande svårt att hitta flytet, så hela läsningen blir något jobbig. Ta t ex den här meningen: "Han dog för ett tag sen, han bodde på ett äldreboende och dog där, pappa sa att dom inte hade skött honom ordentligt och blev väldigt ledsen". Väldigt jobbigt när allt bara radas upp, och så är i princip hela boken... Annars är språket helt okej. Mycket cliff-hangers, och skrivet på ett sätt som gör att man måste hänga med och tänka själv.

Karaktärerna får inte så mycket uppmärksamhet alls. Här är det handlingen som är viktigast, men samtidigt får man ju många intryck. Det är väldigt många olika karaktärer att komma ihåg, och alla visar nya sidor hela tiden. Jag har ingen riktigt favorit, och de flesta gillar jag inte så särskilt mycket. Jag har lite svårt att relatera, men kanske det beror på att de flesta är vuxna... Olivia och Mette gillar jag dock litegrann. De är smarta, och älskar verkligen mysterier, eller vad man ska säga.

Den tredje rösten fick den svåra uppgiften att leva upp till förväntningar efter seriens del ett. Helt okej går det också. Det är en spännande handling med många olika delar och knutar att få upp, och det går lagom fort fram. Samtidigt är handlingen inte lika bra som i del ett, och språket håller inte riktigt måttet. Det känns mer som talspråk, och försämrar flytet. Karaktärerna mest bara är, utan att ge några intryck, men trots att de är så många håller man koll på dem, tack vare udda drag. Helt klart väldigt läsvärt, men redan från början låg det för hög press på boken.

Betyg:
   

onsdag 15 juni 2016

Läser mina gamla texter... #2

Hej!

I början av mitt tidigare inlägg med titeln "Läser mina gamla texter" (Länk) skrev jag att jag alltid velat bli författare i min barndom. Så letade jag ju efter gamla sagor och hittade då en portfolio från när jag var liten. Då hade jag inte riktigt samma åsikter. Bara därför får ni läsa det jag skrev där.

(Från april/maj 2009)

Det här är jag

Jag har grönblåa ögon och gulbrunt hår. Jag är 126 centimeter lång. Jag är oftast glad och ibland trött. Jag tycker mest om pannkakor hästar och kompisar och jag avskyr ormar, jetingar, spindlar, bajs, sill, och jag gillar absolut inte spya. Det där var jag.


Det här är jag bra på

Jag är bra på att skriva läsa och att gympa och jag skulle vilja bli bra på att göra flickis själv för att det ser kul ut.


Min framtid!

Jag vill jobba på djursjukhus när jag blir stor.


Det bästa jag vet!!!!!

Det bästa jag vet är att

idrott.
2. En glad händelse jag varit med om va att vinna guld i matta i tyresö.
Det bästa som hände förra veckan va att vinna en handbollsmatch med 6 3 och då blev jag jätteglad och mina lagkamrater med. 4. Det bästa som hänt idag var att gräva ner Karins* fötter i sandlådan vid fotbollsplanen.

Mina kompisar!

Mina kompisars namn: Emma Sara alice och Eva*

När jag Leker med min mina kompisar Leker vi: barda taieland eller skola.
Jag tycker att en bra kompis ska vara: snäll och omtänksam.
Hur jag får nya kompisar: Jag är snäll och vänlig.

Om jag vann en miljon!

Jag skulle köpa en studsmatta.

Jag skulle spara pengarna och göra något roligt för dem. En mobil.
Inget speciellt.

Kommentarer: Okej, så vad ska man säga. Jag hade ingen aning om att jag gillade pannkakor och hästar. Jag har aldrig ridit eller något och att jag ville bli veterinär! Herregud. Jag gillar inte djur. Självklart inte ormar, "jetingar"eller spindlar heller. Bajs och spya är inte heller några favoriter. Känns ganska självklart. "Det bästa jag vet är att
idrott". Ehm... Va? Och att gräva ner någons fötter låter ju lite skumt. Och att det var dagens höjdpunkt dessutom. Vad för skumt barn var jag?

Vet ni vad som är lite läskigt. Jag kommer faktiskt ihåg att vi lekte Barda (ni vet programmet) och "taieland". Jag vet dessutom precis var på skolgården vi gjorde det. Barda var faktiskt utanför skolgården i en lite miniskog. Supernajs! Och någon som kan berätta skillnaden på snäll och vänlig för mig?

Tycker sista frågans svar var lite tve/tretydigt. Köpa en riktigt dyr studsmatta / spara pengarna och göra en mobil av dem / inget speciellt FÖR 1 MILJON KR! Tror vi lämnar det här nu.

*Det här är inte de riktiga namnen. Jag kände inte för att hänga ut någon, varken de som inte råkade vara min vänner den dagen, eller den stackare som jag grävde ner i sandlådan.

måndag 13 juni 2016

"Ceremonin"

Av Kiera Cass

Förlag: B. Wahlströms
Utgivningsår: 2012 (Engelska) 2016 (Svenska)
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 302 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 12+
Serie: The Selection, Del 1
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Selection
Andra delar i serien: Eliten, Den utvalda, Kronprinsessan, Drottningen + flera noveller. (Läs om dem här)
Annat:

Handling: För trettiofem tjejer är The Selection deras livs chans, en möjlighet att fly det liv och den kast de är födda i och istället leva i lyx och rikedom. De ska få bo i det kungliga slottet, tävla om att vinna prins Maxons hjärta och om att bli Illéas nästa drottning.

America Singer har aldrig drömt om den typen av liv och hon vill absolut inte vara en del av en kungafamilj som förtrycker sina undersåtar. Men kanske är saker inte riktigt vad de ser ut att vara kanske har America och prins Maxon mer gemensamt än vad hon vågat drömma om?
-Handling från bokus.se

Omdöme: Herregud! Det är ungefär vad jag känner när jag har läst ut Ceremonin. Det finns så mycket jag vill skriva och jag vill bara berätta exakt hur bra boken är, men samtidigt vet jag inte vad jag tycker om boken. Egentligen. Alla känslor tar över, vilket ju inte är fel, men samtidigt vill jag kunna rättvist bedöma boken. Till att börja med är boken mycket annorlunda, även om man ju känner igen samhällen med kungadömen och stora klyftor mellan folket. Det är ett dystopiskt samhälle som beskrivs, men ändå skiljer det sig mycket från andra dystopier. Det är mer verkligt och nutida på något sätt, fast ändå så hemskt. Dock älskar jag verkligen att läsa om kungadömen numera.

Handlingen är väldigt intressant och genomtänkt. Kiera Cass har funderat ut allt in i minsta detalj. Det finns inga oklarheter eller frågetecken, eller saker utan förklaring. T ex fick man en bra och trovärdig redogörelse till varför man har "Urvalet". Det är inte bara något som är, utan det fanns en förklaring. Verkligen bra! Annars har jag lite svårt att köpa sådant här, men nu känns det logisk och rätt. Handlingen är som sagt väldigt intressant och jag blir verkligen deltagande i allt kring tävlingen och relationer. Dessutom vet man i princip aldrig vad som ska hända (bortsett från det "stora"), så det är riktigt spännande. Handlingen är väldigt detaljerad, men ändå blev det aldrig trist att läsa.

Språket är även det riktigt bra och genomtänkt. De flesta dystopier har helt fantastiska språk, men oftast blir det lite för tungt och komplicerat. Här däremot, används ett språk som är underbart i sin enkelhet. Det är härliga och livliga beskrivningar, och lagom komplicerat allt kring t ex rebeller och landets styre. Det gillar jag att det kommer fram. Det är både romantik och lite "fånighet" kring Urvalet, men sedan blir det allvar och invecklat kring rebeller och samhället. För att återgå till språket är det alltså riktigt bra, just för att det är så enkelt. Det är bra flyt och ofta roliga dialoger, och jag gillar även Americas tankar mycket.

Jag älskar relationen mellan America och Maxon, som är i ständig förändring. Den känns så äkta och gör mig så glad. Och ja, avundsjuk. Maxon är verkligen en drömprins. Han är också så intressant. Ena stunden kan han vara så seriös och avstängd, och nästa stund öppnar hann upp sig om känslor, eller är riktigt humoristisk. Det känns äkta, och jag älskar det! America är inte som andra, utan vågar stå för den hon är, och hon säger vad hon tycker. Hon är inte ute efter att bli gillad för den hon utger sig för att vara, utan hon är sig själv. Bra förebild! Aspen gillar jag inte alls. Dels för vad han gjorde i början och sedan har mage att komma tillbaka, men också för att hann bara är tråkig. Jag tycker America borde släppa honom.

Angående åldersgruppen - min lillasyster läste faktiskt också boken och hon är elva år. Det fungerade, men samtidigt tror jag att det kommer bli mer kring samhället och lite dystopisk inriktning i följande böcker. Då kan det bli svårare att förstå, men språket i sig är väldigt lättläst. Jag tror dock att det kommer bli en mer komplicerad handling senare, därav min rekommendation.

Ceremonin är en bok helt unik i sitt slag, och jag är helt fast. Den sticker ut i dystopi-genren. Annars skulle jag nog inte fallit lika hårt, men nu är den verkligen speciell. Den är genomtänkt och trovärdig, och språket är magiskt. Det är enkelt, men ändå berör det så mycket. Det är livliga beskrivningar, härliga dialoger, och intressanta tankar. Karaktärerna är även dem underbara. Jag är så avundsjuk på att jag inte får vara där med dem. De är alla speciella och intressanta, men utan att det känns overkligt. Enkelt uttryckt - Kiera Cass har skrivit ett mästerverk, utan att komplicera!

Betyg: 
    

Citat:

Hela scenen på sid. 129-131 älskar jag, men den var lite lång för att lägga här tycker jag. Den får ni istället kolla på när ni läser boken.


Sid. 112:














lördag 11 juni 2016

Topp 10 - Högst upp på sommarläslistan

Hej till alla i sommarvärmen! (Har har det precis spöregnat och är ca 11°C...)

Nu är det helg, och nästa vecka är det bara 4 dagar skola och därefter sommarlov. Så väldigt sent det är. Känns som att de flesta hade igår, och så kommer vi, nästan en vecka senare... Nu är det i alla fall hellugnt i skolan. Igår och på måndag och tisdag har vi elevens val, och jag har idrott. Bland annat dans och bollsporter. På onsdag har vi mentorsdag, och för en gångs skull ska i inte sitta inne och kolla på film och äta godis. Så brukar det sluta. Nu ska vi på picknick vid en sjö. Helt okej, fast jag tänker INTE bada. Jag hatar att bada i sjöar. Man ser inte botten och gud vet vad för äckliga saker det finns där. Man blir bra bortskämd när man har pool. Så alltså är det inte långt kvar till sommarlov, vilket tar oss tillbaka till ämnet för det här blogginlägget.

Idag tänkte jag skriva om de böcker jag planerar att läsa i sommar. En hel del är det. Dels nyutkomna (Sarah Dessens nya som kommer någon gång i sommar är ju given), men också andra böcker jag fått upp ögonen för. Det här gör jag både för att det kanske är intressant för er, men också för att själv ta tag i dessa böcker. Det är lättare att följa något som är skrivet! Efter sommaren får vi ta en liten utvärdering och se hur många av dessa böcker som blir lästa. Perioden jag tänkt är juni - augusti.
Nu kör vi tio böcker jag verkligen måste läsa i sommar, utan någon särskild ordning! (Vissa vill jag ju läsa mer än andra, men det är svårt att prioritera en bok som kommer ut i augusti före en som redan kommit ut...)

Den tredje rösten av Cilla & Rolf Börjlind


Känner ni igen Springfloden, TV-serien som gått nu på Svt1. Den baseras på boken med samma namn, och det är en deckarserie för vuxna med hittills tre böcker. Nu har jag faktiskt börjat läsa den här, vilket är del två i serien. Serien var ju så bra!

I dina ögon av Sarah Dessen

"Ingen sommar utan Sarah Dessen". Trots att de nyöversatta oftast blir sämre och sämre ska denna läsas. För de är ju så härliga, mysiga och somriga. Och så fin kärlek och vänskap! Det har blivit lite av en sommartradition, som jag inte ser någon anledning till att bryta.

Det oändliga havet av Rick Yancey

Ofta tänker jag att jag inte vill läsa slut en bra serie för snabbt, så jag väntar lite med uppföljarna. Men då glömmer man ju bara, och förlorar så mycket. Nu har jag dessutom väntat sedan i julas! Och snart får vi förhoppningsvis del tre på svenska. Det är dags att läsa den här. (Och jag måste kolla på filmen av första boken också...)

Glastronen av Sarah J. Maas
Den här boken tycks ha varit väldigt hypad sedan den kom ut på engelska. Nu har den översatts, så jag tänkte väl bara: "Varför inte?". Egentligen låter det inte som min typ av bok, men nu på senare tid har jag om än ofrivilligt fallit för det här med kungadömen och prinsar... Så jag hoppas hinna få tag på den här boken under sommaren!

Girl online av Zoe Zugg

Dessa lättsamma och härliga böcker nedvärderas också just på grund av det, men de behövs verkligen! Emellan alla tunga böcker passar en sådan här bok bra, och denna låter riktigt bra! Kul att en bloggare skrivit också. Nu kommer snart del två också, så då vill jag ju vara med i racet!

Vattnet drar av Madeleine Bäck

Den här boken ser jag mycket fram emot att läsa. Den är svensk och verkar väldigt spännande. Saker som tilltalar mig tycks den ha. Tipset fick jag faktiskt på bokaffären där jag praoade för ett tag sedan. Annars hade jag nog aldrig fått upp ögonen för den, tyvärr. Vi får se om det är någon idé att vänta på uppföljaren sedan, för det ska bli en trilogi vad jag förstått.

Sedan du försvann av Morgan Mattson

Det här är också en sådan här bok man hört så mycket positivt om. Men då den var på engelska kände jag inte riktigt för det. Nu när den snart kommer ut på svenska finns det väl inga ursäkter? Den låter ju dessutom väldigt mysig och somrig och sådär också!

Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att du vill följa med av Johanna Nilsson

Först fastnade jag för (den sjukt rekordlånga...) titeln, och sedan för handlingen. Och att det är en svensk bok gör bara det hela ännu mer intressant. Låter väldigt speciell och egentänkande, och bara genom att ha läst om boken vill man ju veta hur det ska gå. Ska de hinna hitta och rädda Ikaros. Jag vill veta nu!

Hemsökta av Magnus Nordin

Sommaren behöver ju lite skräck. Det är ju dessutom långa, ljusa kvällar. Och i värsta fall kan jag ju strunta i att sova, när det inte är någon skola. För att det kommer bli läskigt, det vet jag. Men det är ju samtidigt lite mysigt. Fast gud vad jag kommer ångra mig. Magnus Nordin är väl "skräckmästare"? Nu har jag dessutom lånat boken, så det finns ingen återvändo...

Utvald av Ally Condie

Bara för att jag inte ska dra ut på att läsa ut serier. Det förstör ju faktiskt bara upplevelsen. Och jag vill faktiskt få "gamla" böcker ur vägen i den mån det går, för att kunna fokusera mer på aktuell utgivning. Vilket evighetsarbete det kommer bli...

Nu utmanar jag mig själv till att läsa alla de här böckerna innan augusti är över! 

Vilka böcker vill ni hinna läsa i sommar?