fredag 9 september 2016

"Förlorade själars stad"

Av Cassandra Clare

Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2012 (Engelska) 2016 (Svenska) 
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 591 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 12+
Serie: The mortal instruments, Del 5
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: City of Lost souls
Andra delar i serien: Stad av skuggor, Stad av aska, Stad av glas, Fallna änglars stad, Himmelska eldens stad, City of bones (Film)
Annat: 

Obs! Recensionen innehåller spoilers från tidigare delar 

Handling: Jace är fri från demonen Liliths magi och Sebastian är död. Det är i alla fall vad Clary och de andra skuggjägarna tror, men plötsligt är både Sebastians kropp och Jace spårlöst försvunna ...

Trots stora sökinsatser lyckas Skuggjägarna inte hitta dem och Clary är utom sig av oro. När Jace slutligen söker upp henne förstår hon att något är väldigt, väldigt fel - Jace och Sebastian är bundna till varandra. Sebastian hotar att ödelägga världen, men om han dör kommer även Jace att dö. Clary måste göra något och snart spelar hon ett högt spel med både sitt eget och Jaces liv som insats. Hon skulle göra allt för Jace, men kan hon fortfarande lita på honom? Eller är han förlorad för alltid?

-Handling från Bokus.se

Omdöme: Trots att det nu är svårt att hålla isär händelserna mellan de olika böckerna kom jag snabbt in i den här femte delen, även om jag först hade något svårt att minnas vad förra boken slutade i för kaos. Men det är ju alltid lika underbart att hamna mitt i den här världen, och jag slutar aldrig förundras över hur Cassandra Clare haft tålamod, och lyckats, med det.

Tyvärr börjar det bli lite tröttsamt. (Eller börjar? Det har varit det i åtminstone två böcker nu). Tröttsamt i den mening att det aldrig blir något lyckligt slut. Det pendlar upp och ner och flera gånger låter man sig luras av att allt ska bli bra, och så kommer en demon eller något. Tror seriöst att sista boken slutar med att alla dör, och vad var då meningen med allt? 

Jag älskar dock Cassandra Clares sätt att skriva på. Hon får till ett flyt i sitt språk, trots att hon blandar konstiga ord och seder från änglarna med vardag och humor. Det fungerar dessutom riktigt bra, och känns helt naturligt och äkta. I slutet blir jag faktiskt rädd när Clare med sitt språk nästan övertygar mig om att Sebastian kanske inte alls är så ond...

Vi får läsa ur minst fem olika perspektiv, vilket borde förvirra. Men det gör det i inte. Utöver det finns det säkert tio karaktärer med större roller, men jag lyckas hålla koll på alla. Visst, det är nu femte boken och de flesta har varit med från början, men att man ändå kan känna så mycket för nästan alla

Det är komplicerade personligheter och relationer och allt känns verkligen äkta. Jag kan relatera till många av karaktärerna, och de har alla så fina relationer till varandra, även om det ibland går lite mycket upp och ner... Men för det mesta känns det bara så rätt, och jag känner verkligen med karaktärerna. Det tyder på en skicklig författare, vilket stämmer. 

Förlorade själars stad är nog precis som jag förväntat mig. Tyvärr mest en utdragning på den här serien, men fortfarande älskar jag det. Det börjar bli lite tröttsamt, men världen Cassandra Clare byggt upp är ju helt underbar! Allt känns så verkligt och språket är riktigt underbart. Karaktärerna är trovärdiga och utvecklas mycket. Och alla relationer är så fina! Men jag kan inte längre säga att det finns något unikt i böckerna. Det försvann i den tredje.

Betyg: 
   

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hej, vad kul att du vill kommentera mitt inlägg! Notera dock att frågor om litterära analyser eller andra skolarbeten enbart besvaras via Swish. Mejla lexie.tusensidor@gmail.com för Swishnummer :)