"Hord"

Av Ann Aguirre

Förlag: Modernista

Utgivningsår: 2013/2016

Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 438 st 

Åldersgrupp (Enligt mig): 12-16

Serie: Razorland-trilogin, Del 3

Originalspråk: Engelska

Originaltitel: Horde

Andra delar i serien: Enklav, Utpost

Annat: 

Obs! Recensionen innehåller spoilers från tidigare delar 

Handling: Staden Räddning är omringad, monstren har samlats vid stadsportarna och den här gången kommer de inte att ge sig av. När Spadertvå, Tålig, Stalker och Tegan drar i gång har de oddsen emot sig. Men oddsen har varit emot Spadertvå sedan hon föddes.Det må vara sant att hon inte är någon Jägarinna längre, men hon är inte den som tar till flykten. Med knivar i händerna och med kompanjonerna vid sin sida, kommer hon inte att ge upp, vare sig hon kämpar för sitt liv eller för Tåligs kärlek.

Framför sig har de sitt livs strid. Det har inte funnits ett krig som det här på århundraden, och människan har glömt hur man står upp för sig själv och kämpar. Såvida inte Spadertvå kan leda dem i striden.

Men den här gången är det mer än en enstaka enklavs eller utposts öde det handlar om. Den här gången bär Spadertvå fanan för hela mänsklighetens överlevnad.
-Handling från Bokus.se

Omdöme: Jag har kämpat mig igenom den här serien från början, och nästan till slutet. För i slutet blir Hord bättre. Mycket bättre, men inte så bra att jag skulle rekommendera trilogin till någon annan. Att jag läste klart den är jag dock glad för, men samtidigt hade jag klarat mig lika bra utan att ens påbörja serien. Genom hela serien har jag försökt förstå vad det är som gör att vissa verkar ha fallit så totalt. I slutet kommer något som närmar sig svaret.

Hord är bokens bästa serie, helt klart. Vad det beror på står inte klart, men för första gången händer saker som verkligen leder någonstans och jag blir för första gången medryckt i handlingen och vill veta vad som ska hända. Precis så ska det vara, men att det kommer först 200 sidor in i boken är synd. Boken är spännande och för första gången intressant och väl genomtänkt, även den ibland känns lite slarvig, för allt hänger inte riktigt ihop.

Språket är egentligen riktigt bra, vilket jag märker i slutet. Innan dess kan inte ens språket rädda boken. Jag tycker att det är så mycket överdrifter, som när Spadertvå inte känner igen vardagliga saker och liknande. Det känns som ett så onödigt tillägg och det faktum att det irriterar mig gör hela boken svårläst. I slutet blir det bättre och det ligger mer känsla och tanke bakom texten och jag kan för första gången flyta med. Vägen dit var dock för lång. 

Att Hord är den mest känslofyllda boken av de tre står klart efter en stund. Aguirre förvånar mig genom att få mina ögon tårfyllda när vissa karaktärer dör. Tidigare har jag inte känt någonting för någon, men här bevisar faktiskt Aguirre att hon besitter en skrivförmåga som är viktig. Samtidigt känner jag fortfarande inget för Tålig och Spadertvå. Deras relation känns bara helt fel, men det finns många andra som ligger mig varmare om hjärtat. 

Att man inte känner något med huvudpersonerna gör dock hela boken svårare att uppskatta. För även om jag gillar Stalker, Tegan, Morrow och Szarok, till exempel, är inte det tillräckligt, för det är trots allt Tålig och Spadertvå boken och serien är uppbyggd kring. Hela serien har jag väntat på upptrappningen och när det kom var jag fast. Det är genialt, spännande och galet bra, men det räcker inte för att förändra min bild av seriens helhet. 

Hord är en positiv överraskning, men det räcker inte hela vägen fram. För även om Hord helt klart är seriens bästa bok, kommer den igång först efter en stund. Då har jag svårt att släppa taget och boken är spännande, djup och fylld av känslor, men samtidigt räcker det inte. Jag är glad att jag läste serien till slutet, men jag kan inte säga att jag rekommenderar den till någon annan. För det räcker inte när bara 200 av ca 1200 sidor håller måttet. 

Betyg: 

★ ★ ★ ☆ ☆