lördag 13 maj 2017

"Lögnernas träd"

Av Frances Hardinge

Förlag: B. Wahlströms
Utgivningsår: 2015/2017
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 403 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 12+
Serie: -
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Lie Tree
Annat: 

Obs! Recensionen innehåller spoilers från tidigare delar 

Handling: Fjortonåriga Faiths föräldrar bestämmer sig för att flytta ut till en vindpinad ö vid engelska kusten och hon förstår att det ligger mer bakom beslutet än vad de vuxna låtsas om. När hennes pappa kort därefter omkommer under mystiska omständigheter tror Faith sig veta något som kan ha betydelse. Men hon är bara en flicka, och i 1800-talets England anses hon inte värd att ta på allvar. Om hon ska få någon klarhet i vad som hänt måste hon ta reda på det på egen hand. 

I jakten på ledtrådar hittar hon ett märkligt träd bland sin fars tillhörigheter. Det växer och bär frukt bara om man berättar en lögn för det. I gengäld avslöjar trädet en sanning. Eftersom trädet kan vara hennes enda chans att få reda på vad som hände hennes pappa, sprider hon lögn efter lögn över den lilla ön. Men lögner har en tendens att få eget liv...

-Handling från Bokus.se

Omdöme: Efter en mycket intressant och i det närmsta obehaglig och skrämmande text på bokens baksida var mina förväntningar på Lögnernas träd höga. Och höga förväntningar håller ju sällan, och inte här heller. Jag är lite besviken, för någonstans hade jag förväntat mig något mer. Skickligare språk, berättarteknik, och en mångsidig och unik handling. Jag är inte bara besviken, för det är till stor del en bra bok, men samtidigt saknas något. 

På baksidan kan man läsa en snitsig liten teaser/cliff-hanger som berättar om en fara med Lögnernas träd och det bara kryper i kroppen. Den där krypande obehagskänslan kommer tillbaka flera gånger under bokens gång, men det där med fara och att känna ett verkligt obehag, det saknar jag. Och jag tror det hade gjort sig riktigt bra i en bok som denna och när den delen kändes som bortglömd blev jag lite besviken. Men handlingen är bra ändå.

Man hamnar i en engelska småstad under mitten av artonhundratalet. Det är en tid där kvinnor är utan makt. De betraktas som underlägsna och tillåts inte ägna sig åt vetenskap. Men fjortonåriga Faith klarar inte av att leva i skymundan och därför är hon en fantastisk kvinnlig förebild. Hon är listig, modig och slug. Hon utnyttjar kvinnosynen, för inte skulle väl en söt liten flicka vara förmögen till sådant hon ägnar sig åt? Jag älskar det! Så intressant!

Bortsett från de historiska aspekterna och de smått feministiska inslagen är Lögnernas träd delvis en deckare, delvis mystik och delvis den där övriga genren som man vet precis vad den är, fast ändå inte. Jag älskar mysteriet kring Faiths pappas död och hur man ges ledtrådar då och då, och ändå inte lyckas pussla ihop det som i efterhand känns så självklart och: "hur kunde jag missa det?!". Men det är också så mycket mer än en deckare.

Inslagen om Lögnernas träd är det som gör att boken sticker ut. Det är intressant och så spännande att läsa om, samtidigt som det nästan är lite obehagligt, för något som är så overkligt känns ju lite mystiskt och farligt. Men samtidigt är det så fascinerande och unikt! Frances Hardinge har dessutom byggt upp så trovärdiga och detaljerade bakgrundshistorier till bokens alla delar. Allt stämmer och att en bok börjar innan första sidan är alltid ett plus!

Språket är helt okej, men lite för tungt och svårt. Det tar lång tid att komma in i boken och jag ger tidigt upp försöken att hålla koll på händelser och personer, vilket alltid är synd. Flera gånger känns det som att jag missat något och jag funderar på att gå tillbaka, men känner att det inte riktigt är värt det. Men mot slutet är känslan trots allt positiv och allt blir klarare, händelserna kopplas samman. Men läsupplevelsen i stort är lite för tråkig och jobbig. 

Faith är inte bara en fantastisk förebild då hon inte lyssnar på förmaningarna hennes mamma ger henne om vad hon bör och inte bör göra. Hon är också kvicktänkt, modig, rolig och så himla härlig. Hon är unik, intressant, klok och nästan skrämmande listig. Hon är så rolig och lite läskig, men framförallt äkta. Hennes relation med Paul är också rolig, om än något overklig, men så fin. Relationerna och karaktärerna är helt klart lyckade! 

Lägnernas träd tar oss till artonhundratalets England. Ett England där kvinnor är maktlösa, vilket Faith tröttnat på. Därför gör hon precis tvärtemot vad hon borde och det är underbart. Boken i övrigt är intressant. Blandningen av deckare, mystik och vetenskap är fascinerande och det är en unik berättelse, men något saknas språkligt. Frances Hardinge binder dock skickligt och oväntat ihop många lösa trådar och handlingen och karaktärerna är klockrena!

Betyg: 
   

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hej! Vad kul att du vill kommentera på min blogg. Kommentera gärna om du har några boktips, bloggtips eller något helt annat på hjärtat! Alla kommentarer är lika roliga att få. Jag svarar på allt!
//Lexie