fredag 4 augusti 2017

Idag är allt

Idag är allt är Nicola Yoons andra bok. Den gavs ut tidigare i somras, efter succén med den tidigare "Ingenting och allting", som även filmatiserats och hade biopremiär i juni. Här möter vi Natasha och Daniel och deras, samt flera andra personers, perspektiv varvas under bokens. Under den enda dag den utspelar sig på. Det är ingen vanlig dag, utan det är dagen då Natasha och hennes familj, som levt illegalt i USA i flera år, ska utvisas tillbaka till Jamaica.

Det är också den dagen då Daniel ska gå på en intervju inför att börja på Yale för att i framtiden bli läkare. Men han själv är inte alls sugen på det, utan det är poesin han brinner för. När han möter Natasha av en slump kan han inte släppa henne. Han faller direkt, trots deras många olikheter och vill lära känna den mystiska och negativa tjejen. Natasha låter sig inte övetygas av Daniel, men följer motvilligt med honom och en oväntad historia tar sin början. Men den enda dagen är allt de har, så är det egentligen värt något?


Det finns en japansk fras som jag gillar: koi no yokan. Det betyder inte kärlek vid första ögonkastet, snarare kärlek vid andra ögonkastet. Det är känslan att man kommer att bli kär i den man träffat. Man kanske inte älskar den här personen omedelbart, men det är oundvikligt att man kommer att göra det.
   Jag är ganska säker på att det är det jag upplever just nu.
s. 76

* * *

Åh! Jag vill verkligen tycka om Idag är allt. Det vill jag. Men det går inte. För efter Yoons tidigare succé är det här till stor del ett misslyckande. Jag saknar den härliga känslan som jag väntade mig. Jag saknar Maddys listor och härliga språk. Den här boken sticker inte ut på samma sätt, och det gör den ganska tråkig, och jag blir besviken. Det är ingen dålig bok, men jag hade förväntat mig så mycket mer, särskilt efter alla fina ord boken fått.

Det största problemet är att jag inte känner något. Boken för mig känns så overklig och så avlägsen. Natashas och Daniels relation känns inte alls verklig, då den inte bygger på någonting, egentligen. Det känns som något man missade totalt och det är en ganska stor miss. För hela handlingen känns bara overklig, och det gör boken tråkig. Jag berörs inte, utan känner bara: "Jaha?". Jag blir aldrig engagerad eller medryckt, utan allt bara är, och allt är ganska betydelselöst.

Berättartekniken och bokens upplägg är försöket att ge boken en lite unik touch. Förutom att varva Natashas och Daniels perspektiv kommer även små historier från andra karaktärer in och det förstår jag helt ärligt inte varför. Visst, det är unikt, men det tillför ingenting och gör bara boken rörig och ologisk och svår att förstå syftet med. Jag förstår inte vad man vill ha sagt, tyvärr. Språket i övrigt är dock riktigt bra. Det är lättläst och helt enkelt trevligt att läsa, men samtidigt är det ganska tråkigt. Tappra försök till att göra det personligt finns, men jag känner inte riktigt att det lyckas. Flytet är dock bra och språket är varken för svårt eller lätt. 

Karaktärerna har jag inte heller så mycket att säga om. De bara är där, men får mig inte att känna något. De känns inte heller så välarbetade, utan känslan jag får boken igenom är att det här är en ganska slarvigt skriven bok, och det gör den automatiskt ganska tråkig att ta del av. Karaktärer är till viss del utvecklade och djupa och intressanta, men jag känner inte riktigt någon sympati för dem, då vi inte har mycket gemensamt. Man kan ju inte annat än tycka synd om Natasha, men hela bilden av hennes situation känns för simpel och för förenklad. 

Grejen med Idag är allt är att jag aldrig blir engagerad eller påverkad av det jag läser. Allt känns så avlägset. Idén är god och det är ett intressant uppägg med en handling som utspelar sig under en dag. Samtidigt gör det att allt känns för förhastat och allt går inte riktigt ihop, vilket gör resultatet halvdant. Och vissa saker förstår jag inte ens varför de är med. Ta Irene, till exempel. Inte tillförde väl hon särskilt mycket? Sådana där omotiverade små inlägg finns det gott om, och även om det nog fanns en tanke med dem får Yoon inte fram dem helt.

Det jag gillar med boken är det ganska nya perspektivet man får på hur det är att komma ny till ett annat land, och sedan få veta att man ska utvisas till en land som man inte tänker på som sitt land. Det har Yoon lyckats ganska bra med, men samtidigt känns det lite förenklat där också. Det hade blivit bättre med en bok som fokuserade på enbart en eller några saker. Nu är det så många olika saker, och då blir resultatet ganska rörigt. Det är som när man ska äta tacos och alltid fyller brödet för mycket, för att man ska ta lite av det och lite av det. Och så får man börja ta bort och då känner man inte smaken av salladen eller något längre. 

Idag är allt börjar med en intressant och högst unik idé. Men snabbt visar det sig även vara en ganska svår idé att jobba med. Mycket känns förhastat och kärleken känns aldrig äkta, vilket gör att jag aldrig riktigt lever mig in i boken. Jag är bara en avlägsen betraktare och det gör läsningen tråkig. Språket är dock helt okej, om än ganska vanligt. Karaktärerna är något av en besvikelse då de inte känns helt fullständiga. Jag är besviken, även om det är en okej bok. Jag tror att idén om kärlek som växer fram på några timmar inte fungerar, åtminstone inte i bokformat. 

Betyg: 
    

Författare: Nicola Yoon
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2017 (original: 2016)
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 334 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 13-18
Serie: -
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Sun Is Also a Star
Annat: 

Länkar: 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON

Boken i E-boksformat finns på Adlibris och Bokus


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hej! Vad kul att du vill kommentera på min blogg. Kommentera gärna om du har några boktips, bloggtips eller något helt annat på hjärtat! Alla kommentarer är lika roliga att få. Jag svarar på allt!
//Lexie