Layers är skriven av Ursula Poznanski, den internationella succéförfattaren från Österrike, och är en av böckerna i Vox by Opals första utgivning. Boken utspelar sig på gatan, där sjuttonåriga Dorian flyr från det han för en stund trodde var hans räddning efter att han flytt från sin hemska pappa.
Efter att han en dag vaknar med en kniv i handen bredvid en död person i hans egen ålder blir Dorian mirakulöst nog räddad från gatan och brottet som han tycks ha begått. Men allt är inte som det verkar. I residenset dit Dorian förs finns andra ungdomar och där får de utbildning, mat och gemenskap, mot att de delar ut flygblad på specifika platser. När Dorian får en ny arbetsuppgift, där han ska lämna paket till specifika personer utan ett ord inser han att det är något som är fel och en våldsam kamp på liv och död inleds.
”Okej. I princip ska du bara överlämna en sak. En sorts reklamgåva. Men du måste vara säker på att du lämnar den till rätt person. Du får varken låta dig luras eller skrämmas, och framför allt får du inte ta fel på person.”
s. 82
Till att börja med älskar jag omslaget. Det är en så rolig idé med hålet på framsidan som kommer i olika lager, för det gör boken till något mer än drygt 400 sidor inom två pärmar. När man läst boken får dessutom omslaget en solklar mening och det får mig att känna mig som en del av något större. Jag vet något som de som inte läst boken vet, helt enkelt!
Vidare är det en otroligt fascinerande bok med en väl genomtänkt handling där inget lämnas åt slumpen. Jag har inte läst något som kan jämföras med Layers, för det är verkligen en bok för sig. Handlingen är unik och intressant och spännande och beroendeframkallande. Ett lager av mystik finns sänkt över boken, och det gör den svår att släppa och lätt att bara glida igenom. Någonstans i mitten blev det dock lite upprepande och lite för mycket trampa på stället i katt-och-råtta-lejen, och boken var delvis lite långtråkig då inget nytt hände.
Men sedan så! Jag älskar vändningen som kom, för den var länge oväntad även om jag tillslut insåg vad som skulle hända. Brutala vändningar är alltid så roliga att läsa om, för jag älskar den där känslan av att hela boken plötsligt tappar sin mening och allt vänds upp och ner. Och Poznanski gör det riktigt snyggt, för hon lämnar hela tiden små, små ledtrådar som är svåra att upptäcka, men tillslut känns så självklara. Och så får hon mig att känna mig så dum och så lurad, och jag älskar det!
Att det är handlingen och själva berättelsen som är i fokus råder det ingen tveksamhet om, men det gör faktiskt inte så mycket att språk och karaktärer hamnar lite i skymundan. Språket fungerar, även om det inte är något särskilt, för det har bra flyt och lyckas skapa spänning. Jag saknar dock lite djup och känslor, och det hänger också ihop med karaktärerna, för där läggs ovanligt lite fokus. Jag lär inte känna karaktärerna så mycket och de eller deras relationer blir aldrig viktiga för mig.
Istället är det Visionern som fascinerar mig och det är ett annorlunda sätt att skriva på. Det är handlingen som är viktigast, och jag trodde inte att det skulle passa mig, men här gör det faktiskt det, och jag är imponerad. Sedan måste jag säga att det är en ganska jobbig bok att läsa med tanke på all teknologi och allt kring spårning och liknande som man vill hålla koll på. För man vill vara med, hela tiden, och känner man så är det helt klart en lyckad bok.
Layers imponerar och det på många sätt. Ursula Poznanski skriver och berättar på ett unikt och nytänkande sätt då hon låter handlingen och aldrig språk eller karaktärer vara i fokus. Att jag inte lär känna varken Dorian eller någon annan gör inget, för jag blir uppslukad av den fascinerande handlingen som aldrig slutar leverera spänning. Och när vändningen kommer blir jag lite frälst, för Poznanski gör det så bra och så skickligt och jag känner mig så dum, lurad och som att jag nog älskar boken lite grann.
* * *
Till att börja med älskar jag omslaget. Det är en så rolig idé med hålet på framsidan som kommer i olika lager, för det gör boken till något mer än drygt 400 sidor inom två pärmar. När man läst boken får dessutom omslaget en solklar mening och det får mig att känna mig som en del av något större. Jag vet något som de som inte läst boken vet, helt enkelt!
Vidare är det en otroligt fascinerande bok med en väl genomtänkt handling där inget lämnas åt slumpen. Jag har inte läst något som kan jämföras med Layers, för det är verkligen en bok för sig. Handlingen är unik och intressant och spännande och beroendeframkallande. Ett lager av mystik finns sänkt över boken, och det gör den svår att släppa och lätt att bara glida igenom. Någonstans i mitten blev det dock lite upprepande och lite för mycket trampa på stället i katt-och-råtta-lejen, och boken var delvis lite långtråkig då inget nytt hände.
Men sedan så! Jag älskar vändningen som kom, för den var länge oväntad även om jag tillslut insåg vad som skulle hända. Brutala vändningar är alltid så roliga att läsa om, för jag älskar den där känslan av att hela boken plötsligt tappar sin mening och allt vänds upp och ner. Och Poznanski gör det riktigt snyggt, för hon lämnar hela tiden små, små ledtrådar som är svåra att upptäcka, men tillslut känns så självklara. Och så får hon mig att känna mig så dum och så lurad, och jag älskar det!
Att det är handlingen och själva berättelsen som är i fokus råder det ingen tveksamhet om, men det gör faktiskt inte så mycket att språk och karaktärer hamnar lite i skymundan. Språket fungerar, även om det inte är något särskilt, för det har bra flyt och lyckas skapa spänning. Jag saknar dock lite djup och känslor, och det hänger också ihop med karaktärerna, för där läggs ovanligt lite fokus. Jag lär inte känna karaktärerna så mycket och de eller deras relationer blir aldrig viktiga för mig.
Istället är det Visionern som fascinerar mig och det är ett annorlunda sätt att skriva på. Det är handlingen som är viktigast, och jag trodde inte att det skulle passa mig, men här gör det faktiskt det, och jag är imponerad. Sedan måste jag säga att det är en ganska jobbig bok att läsa med tanke på all teknologi och allt kring spårning och liknande som man vill hålla koll på. För man vill vara med, hela tiden, och känner man så är det helt klart en lyckad bok.
Layers imponerar och det på många sätt. Ursula Poznanski skriver och berättar på ett unikt och nytänkande sätt då hon låter handlingen och aldrig språk eller karaktärer vara i fokus. Att jag inte lär känna varken Dorian eller någon annan gör inget, för jag blir uppslukad av den fascinerande handlingen som aldrig slutar leverera spänning. Och när vändningen kommer blir jag lite frälst, för Poznanski gör det så bra och så skickligt och jag känner mig så dum, lurad och som att jag nog älskar boken lite grann.
Betyg:
★ ★ ★ ★ ☆
Författare: Ursula Poznanski
Förlag: Vox by Opal
Utgivningsår: 2017 (original: 2015)
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 381 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: -
Originalspråk: Tyska
Originaltitel: Layers
Annat:
Länkar:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Hej, vad kul att du vill kommentera mitt inlägg! Notera dock att frågor om litterära analyser eller andra skolarbeten enbart besvaras via Swish. Mejla lexie.tusensidor@gmail.com för Swishnummer :)