söndag 1 oktober 2017

Mica - dotter av Solfolket

Tack, Mörkersdottir förlag, för recensionsexemplaret!

Mica - dotter av Solfolket är första boken i Solfolkskrönikan, och författaren är Anders Jacobsson, som gjort sig ett namn tillsammans med Sören Ohlsson tack vare deras succéböcker om Sune och Bert. Den första boken om Sune kom för 33 år sedan, och nu intar Anders Jacobsson återigen bokhyllorna, och den här gången gör han det ensam och med en fantasyroman för tonåringar och unga vuxna. 

Mica Kroon är nitton år när hennes liv vänds upp och ner. Hon som glidit genom skolan, har åtta vänner varav flera redan sedan dagistiden och levt ett obekymrat tonårsliv ställs nu inför nya utmaningar. En helt ny värld öppnar sig för henne och hon inser att hennes föräldrar ljugit för henne i hela hennes liv. Och när hela jorden hotas av övernaturliga varelser begär de att Mica ska släppa sitt liv för ett liv i en helt annan värld. Men är hon verkligen beredd att göra det?

Han gick fram och tog ett hårt tag kring hennes arm.
   ”Det här är inget att flamsa om eller skämta bort. När ska du inse att det här är på riktigt?”
   ”När nån nyper mig i armen så jag vaknar från den här mardrömmen”, mumlade hon och frigjorde sig från hans grepp.
   ”Mica Kroon. Lyssna nu på mig. Du svävar, för att prata klarspråk, i direkt livsfara.”
s. 84


* * * 

Det är ju fantastiskt roligt att Anders Jacobsson som så länge varit författare nu helt byter genre, och därför tyckte jag att den här boken verkade intressant. Men tyvärr räcker det inte hela vägen fram. Ett problem är att handlingen känns upprepande. Det finns en huvudsaklig handling, men den glöms bort lite, och istället sker en massa andra saker hit och dit. Det är sällan det händer, men jag tycker faktiskt att boken är lite för händelserik och det gör den rörig och karaktärer och relationer försvinner i mängden.

Jag tycker ändå om boken, för den är spännande. Det är riktigt bra fantasy, och en hel del cliff-hangers och vändningar. Jag är dock tacksam för "Mica-nyckeln" i slutet där det fanns som ett lexikon för alla konstiga namn och uttryck, för det behövdes. Det är en bok fylld av uttryck och nya saker, och introduktionen sker inte helt optimalt, vilket gör att det är delvis svårt att hänga med. Det blir rörigt och mycket och många personer att hålla koll på, så jag känner man ganska pressad och utmattad när jag läst ut boken.

Något jag inte gillar är språket, som känns väldigt formellt. Jag kommer aldrig nära karaktärerna och blir aldrig engagerad i handlingen, utan upplevelsen är som om jag bara är en betraktare. På de 335 lär jag knappt känna Mica, och allt "Mica Maria Kroon" hit och dit är ganska störande, för det förstärker den formella känslan och får mig att ogilla Mica, då hon framstår som väldigt självgod. Oklart varför man valt att lägga upp boken så här...

Karaktärerna gillar jag som sagt inte något särskilt, vilket främst beror på att de inte riktigt har några personligheter, utan är ganska platta. Något jag reagerade på var att Mica känns väldigt maskulin i hela sin person. Kanske hade man vunnit på att låta huvudpersonen vara en kille istället, för Mica känns ganska underlig nu. Jag gillar försöken till att göra henne ironisk och skämtsam, men det når inte hela vägen fram, utan blir bara fånigt.

Saker som att hon säger "pellejönsar" istället för "Skymningar" skulle kunna varit charmiga, men det blir på något sätt bara fel här, vilket är tråkigt. Kanske kan det dock bli bättre till nästa bok, när man får lära känna Mica lite bättre. För jag gillar att hon är feminist och bisexuell, utan att det är något anmärksningsvärt. Det känns fräscht, helt enkelt.

Och slutet höjer helt klart min syn på boken med några steg. Jag älskar hur allt drar ihop sig, spänningen ökar och ett stort avslöjande förändrar allt, och det får mig att känna mig ganska hoppfull inför nästa bok. För jag vill tycka om Jacobssons första fantasyroman, men likväl är det en bit kvar till den fulländade fantasyboken. Förhoppningsvis når han dit i nästa bok!

Mica - dotter av Solfolket är inte riktigt vad jag hoppats på. Anders Jacobsson har inte misslyckats, men han har en bit kvar på vägen mot den ultimata fantasyromanen, men jag är beredd att vänta. För det finns potential i Solfolkskrönikan! Vad jag dock inte klarar av är det formella språket och det ständigt mässande "Mica Maria Kroon". Min bild av Mica blir inte positiv och hennes humor som kunde blivit så lyckad når inte hela vägen fram, men det är läsvärd fantasy om man gillar nya världar och massvis med uttryck att hålla koll på!

Betyg: 
     

Författare: Anders Jacobsson
Förlag: Mörkersdottir förlag
Utgivningsår: 2017
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 335 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 14+
Serie: Solkfolkskrönikan, Del 1
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Mica - dotter av Solfolket
Andra delar i serien: -
Annat: 

Länkar: 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON


2 kommentarer:

  1. Håller på att läsa den här nu och känner lite likadant som du. Vet inte riktigt vad jag tycker om den.. Vill tycka om den men Mica är inte en karaktär jag fastnar för tyvärr och då faller hela boken på något vis. Men det låter ju positivt att det är ett bra slut i alla fall, då har jag något att se fram emot :)

    SvaraRadera
  2. Vad skönt att det inte bara är jag, för känns som att alla andra bara har en massa positivt att säga! Håller verkligen med om att det är svårt att gilla en bok om man inte fastnar för huvudpersonen, men slutet var ändå bra och där steg Mica åtminstone lite i mina ögon. Så kanske blir det bättre i kommande böcker! :)

    SvaraRadera

Hej! Vad kul att du vill kommentera på min blogg. Kommentera gärna om du har några boktips, bloggtips eller något helt annat på hjärtat! Alla kommentarer är lika roliga att få. Jag svarar på allt!
//Lexie