torsdag 30 november 2017

Heden

Recensionen kan innehålla spoilers från tidigare delar 

Heden är den oväntade uppföljare till Petrus Dahlins trilogi "Skogens systrar" - en mysryslig serie för slukaråldern. Efter upplösningen i Brunnen har Tuva, Månfare, Vilda och Tilda äntligen fått frid. Tilda har fått ro och hennes systrar har accepterat ödet. Toms föräldrar låter systrarna bo i torpet och berättar inget för polisen, men plötsligt förändras allt. Toms färldrar ska skiljas, torpet säljas, och systrarna måste återigen ut på flykt. 

Månfare är trött på att bli övergiven, trött på att ta ansvar för sina småsyskon. Hon klarar inte av alla svek och vill bara ge upp. Hon bär på så mycket, även sådant som Tuva och Vilda inte kommer ihåg. Hon lämnar förtvivlat sina systrar i skogen och flyr djupare in bland träden. Där finner hon en märklig kvinna som tar hand om Månfare och tanken på hämnd och att äntligen få ett avslut börjar växa inuti Månfare. 

Torpet ska så klart säljas och vi blir utkastade. Som avfall i en dikesren. Ut i skogen med oss. Låt oss ligga där och ruttna, precis  som förra gången. Den där sommaren för länge sedan. Så länge sedan att varken Tuva eller Vilda har några minnen från den.
s. 11 (E-bok)

* * *

Jag blev så förvånad och glad när jag såg att Petrus Dahlin skulle fortsätta sin trilogi som han avslutade för så många år sedan. Sedan kom skepsisen, för hur svårt kan den inte vara att ta vid där man slutade, sex år senare? Petrus Dahlin lyckas dock över förväntan, och boken är precis lika bra som de andra. Det jag ännu har svårt med är känslan av att en bok bara är en del av en bok, och jag hade önskat mer av ett avslut än man får nu.

I övrigt tycker jag att böckerna om Tuva, Månfare och Vilda bara blir bättre och bättre. Brunnen var snäppet bättre än seriens två första böcker, och Heden når ännu längre. Det känns som att målgruppen blir äldre och äldre, och det gör mig ingenting. Det blir mer fokus på djup, känslor och det mentala, och det är intressant att läsa om. Samtidigt är böckerna fortfarande mycket lättlästa, vilket är en fördel.

Jag gillar Månfare som berättare, då hon alltid framstått som den trygga och stabila personen, vilket här visar sig vara delvis falskt. Man får möta nya sidor av henne, och jag gillar henne och tycker att Dahlin lyckats riktigt bra med att bygga upp henne som karaktär. Något annat lyckat är känslan boken igenom. Jag känner obehag när jag läser, särskilt nära slutet och jag vill verkligen få tag i nästa bok nu direkt! 

Heden är så oväntad och en rejäl chansning, men det fungerar och blir dessutom riktigt bra. Månfare som berättare ger boken nya, intressanta perspektiv och i övrigt finns även mycket djup, känslor och tankar inbäddat i det lättlästa språket. Det enda problemet är att boken liksom de andra i serien känns halvdan som enskild bok, då den är så beroende av resten av serien. Jag älskar dock hur Petrus Dahlin får mig att känna ett sådant obehag när jag läser, och slutet får mig att vilja läsa mer om systrarna helst nu direkt! 

Betyg: 
    

Författare: Petrus Dahlin
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2017
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 87 st (Inbunden: 104 st)
Åldersgrupp (Enligt mig): 9-13
Serie: Skogens systrar, Del 4
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Heden
Andra delar i serien: Skogens systrar, Flykten, BrunnenSjälen, Frosten
Annat: Läst som E-bok

Länkar: 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON

Boken i E-format finns på Adlibris och Bokus. 


tisdag 28 november 2017

Julkalenderbloggstafett 2017!

Hörni! Det är nu bara dagar kvar av november, och sedan drar årets mysigaste, snabbaste månad igång. Julen är på ingång och julgodis, pepparkaksbak och julklappsköp präglar denna härliga, mörka, och förhoppningsvis snöiga, månad. 

Och som en bonus drar årets upplaga av Julkalenderbloggstafetten signerad Sofie från Sofies bokblogg igång! Ja, ett väldigt långt ord. Jul-kalender-blogg-stafett. I år ska jag delta och jag kommer skriva på årets tema Bäst i bokhyllan redan nästa tisdag, 5 december



Här är schemat för hela stafetten:

1. Sofies bokblogg
2. C.R.M. Nilsson
3. Swebookobsession
4. Hanneles bibliotek
5. Tusen sidor (här hos mig!)
6. Nilmas bokhylla
7. Agnes bokblogg
8. Elin, bokslukartips
9. Sincerely Johanna
10. Fanny, Lions Library
11. Emma, Systrarna böcker
12. Mina skrivna ord
13. Sizzens bokblogg
14. I regnet
15. Stories from the city
16. Mias bokhörna
17. A room of my own
18. Klimakteriehäxan
19. My loved books
20. Enligt O
21. Nellons bokblogg
22. Bokparadiset
23. Västmanländskans bokblogg
24. Snowglitter

Så glöm nu inte att kika in på Sofies bokblogg redan på fredag, och nästa tisdag skriver jag här om den bok som är bäst av böckerna i min bokhylla! 


lördag 25 november 2017

5 saker bokälskare kan relatera till

Det finns vissa saker som händer mig, men som det är få andra som kan förstå. De få som faktiskt nog kan förstå och relatera till dessa saker är dock andra bokälskare, så därför kommer nu 5 saker bokälskare kan relatera till!

1. Den där frågan man inte vet vad man ska svara på.
Hur många gånger har man inte fått den? Frågan "vad läser du?", ställd av en vänlig själ, som egentligen inte alls är intresserad av svaret. I 95% av fallen kommer mitt svar vara en bok personen aldrig hört talas om, för nej, jag läser inte bara Harry Potter och Hungerspelen. Svarar man bokens titel vet personen inte vilken bok det är, men den bryr sig egentligen inte, så det är inte ingen idé att berätta om handlingen...  

2. Kort lästid är lång lästid?!
Klasskamraterna som stönar när de får höra att en 300 sidors roman ska vara utläst inom två veckor, medan man själv läser minst två sådana under samma tid. Läser man sex böcker i månaden är en bok under halva tiden helt enkelt inget problem.

3. Ny bok? Inte öppna mer än 90 grader!
Det är väl inte bara jag? Man läser en sprillans ny bok och kan ju inte öppna den helt, för då bryts ju ryggen, och det är ju förfärligt! Och särskilt när det är pocketböcker, för de får ju ett fult veck på omslaget om man viker upp dem för mycket. Det är ju en av fördelarna med de stackars biblioteksböckerna - deras ryggar är redan sönderbrutna...

4. Gå och lägga sig = Gå och läsa en timme eller så...
"Ska du redan gå och lägga dig?” Har du inte lärt dig än, mamma? Gå och lägga sig tidigare = mer lästid! Och att "gå och lägga sig" betyder ju egentligen gå och läsa en halvtimme, en timme eller något. Så vill man sova klockan elva är det ju bara att räkna när man måste "gå och lägga sig" för att hinna läsa en härlig stund! Det händer ofta att jag säger godnatt till familjen och när de kommer upp till sovrummen trekvart senare ligger jag fortfarande och läser..!

5. Läshögar som aldrig tar slut.
Det är så klassiskt problem - man har en hel hög med böcker att läsa, och innan man hunnit igenom den har några böcker lagts till, och sedan ytterligare några. Och de där stackars böckerna som först var aktuella och sedan inte hann läsas, som bara hamnar längre och längre ned i högen när den fylls på... Förlåt!


onsdag 22 november 2017

Höstväsen

Höstväsen är B. Wahlströms svar på höst och allt rysligt som inträffar under de mörka månaderna. Sju svenska författare, sju noveller. Alla på temat skräck och med hösten i fokus. I Det som existerar skriver Kerstin Lundberg Hahn och Jonna och en flytt hemifrån som blir till en mardröm. I Anders fagers Dejta med Liam möter vi Liam som tar hand om ett monster. Magnus Nordins Nattsköterskan utspelar sig en natt på ett sjukhus där något är fel.

New view, av Madeleine Bäck, är en modern mardröm där teknik blir skrämmande verklighet. Alex Haridi bygger novellen Alla helgons dag på ett tillagt namn på prästens dödslista som får livshotande konsekvenser. I Saknad delger Lena Ollmark en berättelse om sökandet efter försvunna, ofta döda människor och novellsamlingen avslutas med Niklas Krogs Stilla ligger Kyrksjön där något okänt ruvar i det mörka vattnet...

Hon hyssjade med ett finger framför läpparna och kastade en blick över axeln. Sedan fortsatte hon tala, snabbt och nervöst:
   ”Du borde inte vara här. Han är på väg. Men man vet aldrig exakt när han kommer.”
s. 28 (Det som existerar av Kerstin Lundberg Hahn)



* * *

Det som existerar lyckas förmedla en viss känsla av obehag, även fast jag saknar den klassiska skräckkänslan och miljöerna känns för vardagliga. Den skrämde mig dock tillräckligt för att jag ska ångra att jag läste den kvart i elva en kväll ensam vaken i ett stort, mörkt hus. 

Dejta med Liam är en besvikelse, för det är inte det jag väntat mig när jag hör orden "höstväsen" och "skräcknoveller". Det läskigaste i novellen är Liam och hur fruktansvärt ond och omänsklig han är. Jag fastnar inte alls för storyn, som mest känns märklig och överdriven och inte riktigt genomtänkt. 

Nattsköterskan är obehaglig och den mest novell-lika novellen av alla i samlingen. Jag gillar beskrivningarna, den krypande rysarkänslan och jag gillar verkligen hur Nordin låter läsaren tänka själv genom flera vändningar och ett ganska öppet slut. Novellen är inte lång, men den ger ändå så mycket och är ett äventyr att läsa.

New view blir fel redan i titeln. Ämnet är alldeles för modernt för att jag ska bli skrämd på det där sättet som man vill bli när man hör ordet "höstväsen": Dessutom har jag svårt för det grova och nästan fula språk som Madeleine Bäck använder. Handlingen är även för bred för en så kort berättelse, så allt går så snabbt fram att novellen känns alldeles för overklig.

Alla helgons dag har allt en novell på temat skräck behöver. Den är gammaldags, vilket gynnar rysligheten, det finns flera oväntade vändningar, den är obehaglig och inte för modern. Ren och skär traditionell skräck går alltid hem, och att Alex Haridi dessutom berör mig med sin berättelse är ett plus. Jag blir skrämd och påmind av vad som betyder något här i livet.

Saknad är bra, men jag hade önskat en mer koncentrerad handling. Dock är jag glad över alla vändningar som kommer. Dessutom är slutet väldigt passande, om än fruktansvärt, för det förstärker det läskiga och gör mig grymt illa till mods. Och den här känslan av allt drar ihop sig närmare slutet - klockren!

Stilla ligger Kyrksjön är är för alldaglig och framför allt för oklar för att skrämma mig på allvar. Det är synd, för potentialen finns där och när Krog väl tar fram skrämseltekniken så är den grym. Det blir dock för mycket fokus på svartsjuka och relationer, även om det är en viss del av temat, så skräcken hamnar i skymundan.

Höstväsen gör mig delvis besviken, för jag ville ha mer ren och skär, traditionell skräck. Många författare har tagit allt ett steg för långt i sin vilja att skapa något unikt, och det är de författare som hållit sig till det traditionella som lyckats bäst. Nattsköterskan och Alla helgons dag är de överlägset bästa novellerna, och de förtjänar mer än de tre stjärnor boken som helhet är värd. Läsvärd och intressant format, men inte tillräckligt skrämmande.

Betyg: 
    

Författare: Kerstin Lundberg Hahn, Anders Fager, Magnus Nordin, Madeleine Bäck, Alex Haridi, Lena Ollmark, Niklas Krog
Förlag: B. Wahlströms
Utgivningsår: 2017
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 252 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Höstväsen
Annat: 

Länkar: 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON

Boken i E-format finns på Adlibris och Bokus. 



söndag 19 november 2017

The Hate U Give

The Hate U Give blev en internationell succé, och inte kort därefter blev boken översatt till svenska. Den amerikanska titeln behölls dock, för den är en viktig del av handlingen. Det är författaren, Angie Thomas, debutroman och berättelsen i hur den kom till kommer delvis från egna erfarenheter. Liksom Starr i boken levde Angie Thomas två parallella liv - ett på "orten" och ett i de civiliserade delarna av staden. Romanen ger en inblick i polisvåldet mot svarta och hur det är att leva två vitt skilda parallella liv.

I Garden Heights måste Starr kämpa för att synas, men i skolan på annan ort sticker hon ut ändå, för att hon är svart. Att hålla isär de två världarna är svårt och Starr kan aldrig riktigt vara sig själv, men att föra samman dem skulle sluta i katastrof. Men när Starrs barndomskompis Khalil blir skjuten av en polis faller hennes värld samman och hon måste bestämma sig för om hon ska gömma sig eller tala ut. Att vara tyst eller inte - båda valen kommer med faror, och Starr får uppleva de oanade konsekvenser tre pistolskott kan få. 

The Hate U - bokstaven U - Give Little Infants Fucks Everybody. T-H-U-G-L-I-F-E. Vilket betyder typ att det samhället ger oss när vi är små får samhället tillbaka när vi blir större och börjar göra en massa skit.
s. 26 (E-bok)

* * *

Jag svär inte, aldrig. Men det här är en bok som nästan får den principfasta jag att tänja lite på gränsen, för ”Thug life" och den eventuella betydelsen av uttrycket fångar mig på så många plan och känns inte obetingad alls, så jag skulle gärna delge andra den. Det är en fullträff och lite av en smocka rakt i ansiktet och bara de orden ger mig en större förståelse för, och en bättre inblick i, polisvåldet mot svarta i USA. 

Redan på sida 26 är jag därmed trollbunden av den helt unika storyn Angie Thomas så utomordentligt delger mig med väl valda ord och ett stort mått av egna erfarenheter, vilket gör boken mycket trovärdig och äkta. Jag har aldrig läst något liknande och är så glad att den här boken skrivits, för ämnet hon berör är inget nytt, men debatten alldeles för bred för att jag ska kunna följa med i den. En bok sammanfattar det perfekt, och jag har lärt mig så mycket efter att ha läst The Hate U Give.

Det är dock inte bara en bok om polisvåld, utan den handlar även om mycket mer. Jag älskar inslaget om Starrs liv i skolan jämfört med hennes liv hemma i Garden Heights. Det är mycket intressant att tänka på hur man anpassar sig efter olika situationer och förändrar sin personlighet beroende på vilka man umgås med just då. Thomas breddar handlingen, vilket gör att det aldrig blir för mycket av något. 

Däremot kan jag tycka att vissa inslag blev överflödiga och var onödiga. Jag har dock fått en väldigt detaljerad bild av en för mig okänd värld, vilket är intressant. Samtidigt kunde vissa saker tagits bort. Ännu en bok med en ny aspekt av ämnet skulle inte vara fel. Nu känns det som att författaren haft för höga ambitioner och tryckt in alldeles för mycket i boken, och det blir delvis jobbigt. Men för det mesta går det bra, och jag gillar att det alltid händer något.

Språket är inget jag reflekterar över, och det tolkar jag som något bra. För texten bara är där, sidorna flyter förbi och allt är frid och fröjd. Och att språket inte sticker ut gör inte ett dugg när resten av boken är helt unik på alla sätt och vis. Tvärtom gillar jag det vanliga språket, som varken är dåligt eller fantastiskt. Det passar bra till storyn och tar aldrig över för mycket, och det är viktigt i en sådan här bok.

Ett litet problem med boken är det enorma persongalleriet. Karaktärerna tycks aldrig ta slut och jag vet inte hur många personer man introduceras till. Det har lite att göra med alla bihandlingar som också blir lite för många, och jag står kvar vid att ingen hade förlorat på om några av dem, liksom några karaktärer, valdes bort. I övrigt älskar jag alla olika karaktärer, för de är verkliga unika och helt olika. Jag gillar Starr som berättare och att få ta del av hennes tankar, och framför allt att läsa om hur hon skiljer på sina två olika liv. 

The Hate U Give liknar ingenting jag tidigare läst, och med tanke på hur mycket jag läser är det ganska fantastiskt. Handlingen är unik och intressant, men framför allt viktig. Förutom polisvåld berör boken saker som identiteter och hur mycket man kan förändra sig själv för att passa in, och det är en mycket bra kombination. Ibland blir det dock lite för spretigt och för mycket, och en bättre lösning hade varit ytterligare en bok med ett nytt perspektiv på ämnet. Och en till bok av Angie Thomas tackar jag inte nej till!

Betyg: 
   

Författare: Angie Thomas
Förlag: Natur & Kultur
Utgivningsår: 2017 (original: 2017) 
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 555 st (Inbunden: 447 st)
Åldersgrupp (Enligt mig): 14+
Serie: -
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Hate U Give
Annat: Läst som E-bok.

Länkar: 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON

Boken i E-format finns på Adlibris och Bokus


onsdag 15 november 2017

Flykten från Olympo

Tack, Lisa Hågensen, för recensionsexemplaret!

Flykten från Olympo är första delen i Lisa Hågensens dystopiska serier Purebred. Långt in i framtiden har raser och religioner eliminerats, allt för att skapa fred. Thorbi och hans vänner lever isolerat i Olympo, men när Dora försvinner arrangerar de en flykt för att återfinna henne igen. De tar sig ut ur Olympo och upptäcker en värld de inte visste fanns.

Ute i friheten är inget frid och fröjd. Hotfulla grupper stryker över de ruinerade områdena som var ett samhälle innan krig förstörde allt. Och Thorbi och hans vänner får dessutom höra talas om en fruktansvärd plan om att erövra Europa. Ord som Förintelse och läger med slavar uppkommer, och det verkar som om deras försvunna vän är i större fara än de först trodde.

Vi har funnits här i Olympo i över åttio år utan att en enda människa kommit hit. Tyvärr är vi nog ensamma kvar. Ensamma kvar på en söndrig planet, långt borta från förfallet som ödelade världen, annars hade vi inte lyckats överleva den sista katastrofen.
s. 31

* * * 

För det första är jag lite kluven till idén att skriva en bok om framtiden där en ny förintelse av folkgrupper sker. Det är en intressant idé, men samtidigt känns det lite för enkelt. Det är ju inte samma sak som att komma med en helt ny idé, och dessutom känns det lite sådär att använde en sådan här händelse och förenkla och mildra den lite. Att tala om Förintelsen är ju samtidigt mycket viktigt och tanken är god, men jag vet inte om det här är rätt väg. 

En annan sak som stör är att jag aldrig känner någon spänning när jag läser. Thorbi fastnar i hisschakt, karaktärerna jagas av ondeskulla människor, flyr, rymmer... Men jag känner aldrig något när jag läser. Det blir aldrig spännande och jag saknar det där drivet som man ju vill ha. Några cliff-hangers hade inte gjort något... Jag blir aldrig heller skrämd och känner helt enkelt ingenting när jag jag läser.

Boken berör mig helt enkelt för lite och det gör att den känns oäkta. Jag har även ganska svårt att föreställa mig det jag läser om, och det beror på att beskrivningar av både händelser och miljöer är svåra att ta in, även om de inte är obefintliga. Boken har dock ett riktigt bra flyt och går snabbt att läsa, och det är en fördel. Jag vet dock inte riktigt om vad jag läst när boken väl är utläst, men det är ju en annan historia, och bra flyt är trots allt en stor bedrift att lyckas med. 

Angående karaktärerna känner jag inget särskilt. Jag klickar aldrig med Thorbi, vilket är en nackdel för resten av boken, och det kan bero på att han är kille och för att vi inte har något gemensamt. Något som dessutom stör mig är ordet "freak" som används som någon form av svordom. Det är egentligen bara märkligt, men det är något jag hakar upp mig på och som försämras min känsla av boken som helhet, vilket ju är väldigt synd. 

Flykten från Olympo är en helt okej bok, men för mig blir det fel av flera anledningar. Jag klickar inte med huvudpersonen och stör mig på ordval, men för de utan konstiga idéer är boken läsvärd. Men även om språket har ett riktigt bra flyt saknar jag spänning, driv och cliff-hangers. Jag blir aldrig berörd och har svårt att ta in både beskrivningar och vad som egentligen händer i boken. Och tanken med en modern Förintelse är jag väldigt kluven till...

Betyg: 
    

Författare: Lisa Hågensen
Förlag: Fusce Förlag
Utgivningsår: 2017
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 278 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 13-18
Serie: Purebred
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Flykten från Olympo
Andra delar i serien: Herrefolket
Annat: 

Länkar: 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON

Boken i E-format finns på Adlibris och Bokus


måndag 13 november 2017

Skogens systrar - Trilogin


Skogens systrar är en trilogi skriven av Petrus Dahlin, med fokus på skräck för mellanåldern. Första boken utkom redan år 2009 och den tredje boken kom år 2011. Nu - sex år senare - kom en oväntad fortsättning på boken och minst en till del är planerad. Jag läste trilogin för flera år sedan, men nu har jag läst om de tre första böckerna. 

I Skogens systrar är Tom berättaren och när han är på sitt sommarställe är det något som inte stämmer. Systrarna Tuva, Månfare och Vilda som lever i skogen sedan deras föräldrar lämnade dem. De bor i övergivna sommarstugor och snor mat ur jordkällare, men när Tom och hans familj inkräktar måste systrarna fly, för att inte bli upptäckta och kanske placerade i fosterfamiljer. För det finns nämligen någon i skogen de inte kan lämna - Tilda, den fjärde systern, som dog i en brand men inte riktigt släppt taget ännu...

Ugglorna hoar bakom mig och jag snurrar runt. När jag vänder mig tillbaka står mina skor plötsligt framför mig. Det gjorde de inte för några sekunder sedan, det är jag helt säker på. Med skräck i blicken ser jag mig omkring. Någon måste förfölja mig, någon måste vara här, nära mig.
s. 19-20 (Skogens systrar, E-bok)

* * *

Jag får sådana fina minnen från sommardagar när jag plöjde igenom Skogens systrar, Flykten och Brunnen. Jag satt där i solen, lite smårädd och sidorna bara flög förbi. Nu, ungefär 6 år senare, är känslan inte riktigt densamma, men det är ju inte så konstigt. Det är dock fortfarande tre riktigt spännande böcker och för slukaråldern är serien en given succé.

En sak som utmärker Skogens systrar som serie är att böckerna verkligen behöver varandra. Varken Skogens systrar, Flykten eller Brunnen är någonting utan de andra böckerna, och det är både positivt och negativt. Positivt för att man får följa berättelsen i tre omgångar, men negativt för att en bok inte räcker. En bok i serien känns halvfärdig utan de andra. Jag förstår dock tanken, för unga läsare lockas nog mer av tre korta böcker än en lång. Samtidigt blir känslan av en bok just ingen alls, vilket är synd.

Petrus Dahlin bygger sin serie på en unik och mycket spännande idé. Han ger mig som läsare en obehagskänsla och boken blir mycket spännande tack vare cliff-hangers och övernaturligheter, även om det görs på ett ganska simpelt sätt. För språket är mycket enkelt, men passar därmed många, samtidigt som det finns ett tydligt budskap och mycket känslor mellan pärmarna. Petrus Dahlin har lyckats!

Något jag gillar är att det är olika berättare i böckerna, för det är skönt med omväxling och att läsa från olika perspektiv. En sak jag dock reagerade på är att Flykten verkligen är den klassiska mellanboken. Den är ganska seg och det händer inte så mycket. Tredje boken är dock riktigt bra. Där kommer inslag av relationer och kärlek och dessutom ett budskap. Men det hade behövts mer av i alla böcker, för jag kan fortfarande inte riktigt förlika mig med känslan av att det här egentligen är en bok som delats i tre. 

Skogens systrar är den ultimata läsningen för slukaråldern och för den som gillar skräck, spänning och att bli skrämd. Problemet är att böckerna för sig inte är någonting utan varandra och det känns mest som en bok som delats i tre, vilket blir lite märkligt. Tre korta böcker kan förvisso locka många fler läsare, och det är en fin tanke, samtidigt som jag hade föredragit tre lite jämnare böcker, alla med inslag av kärlek, djup och spänning. 

Betyg: 
     

Författare: Petrus Dahlin
Förlag: Rabén & Sjögren
Åldersgrupp (Enligt mig): 9-13
Serie: Skogens systrar
Originalspråk: Svenska
Andra delar i serien: HedenSjälen, Frosten
Annat: Läst som e-böcker
Länkar:
Du hittar boken (Hela trilogin) på AdlibrisBokus och CDON

Skogens systrar
Utgivningsår: 2009 
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 93 st (E-boken)
Originaltitel: Skogens systrar
Länkar:
Boken i E-format finns på Adlibris, Bokus och CDON

Flykten
Utgivningsår: 2010
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 91 st (E-boken)
Originaltitel: Skogens systrar
Länkar:
Boken i E-format finns på AdlibrisBokus och CDON

Brunnen
Utgivningsår: 2011 
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 91 st (E-boken)
Originaltitel: Skogens systrar
Länkar:
Boken i E-format finns på AdlibrisBokus och CDON

fredag 10 november 2017

Hon går genom tavlan, ut ur bilden

Hon går genom tavlan, ut ur bilden är den ännu aktiva författaren Johanna Nilssons debutbok från 1996. Boken är delvis självbiografisk och är en brutal skildring av hur grymma barn kan vara och vad mobbning och utanförskap kan leda till. Man får följa Hanna som tio-, elva- och tolvåringar när hon blir dumpad av bästisen Karin för att plötsligt ha hela klassen emot sig.

Ingen sjunger för henne när hon fyller år, hon blir inte bjuden till några födelsedagsfester längre och hon som tidigare älskat skolan gör allt för att slippa gå dit. Lärarna låtsas inte om vad som sker, så det måste ju vara Hanna det är fel på, och hon skäms och stöter bort alla som vill hjälpa. Efter studenten flera år senare befinner hon sig på ett mentalsjukhus och tänker ständigt på det där rakbladet som ligger gömt i madrassen, men också på att få blir fri, få komma hem. 

”Men Hanna, flyga?” Han strök henne över kinden och log lite försiktigt. Visste inte vad han skulle tro. Hon ville berätta om hur lätt det var att bara försvinna och slippa allt. Berätta att hon alltid tänkte på det. Men hon förstod att han skulle bli rädd och ledsen. Förstod att det var bäst om han slapp höra. Kanske tänkte hon konstiga tankar, kanske var det bara hon i hela världen som tänkte på hur lätt det var att ta ett steg ut från klippan och försvinna.
s. 167-168

* * * 
Gud vad ont den här boken gör att läsa, och vetskapen om att det är en delvis självbiografisk roman förstärker den känslan. Min spontana reaktion när jag läst ut boken är ilska och frustration. Ilska och frustration över hur barn kan vara så fruktansvärda som Karin, Peter och de andra i boken är. Det gör ont i mig att veta att sådant som Hanna utsätts för faktiskt sker i verkligheten, och Johanna Nilsson har lyckats beröra mig med sin oerhört viktiga berättelse.

Läsupplevelsen är sorglig, mörk och tragisk, och det gör boken jobbig och delvis trist att läsa, då det aldrig händer något stort. Jag förstår dock tanken med att låta romanen omslutas i mörker, för det gör den starkare och budskapet blir tydligt. Och budskapet är viktigt och starkt. Nilsson ger ett naket och rått perspektiv och jag gillar särskilt att författaren inte förskönar någonting utan bara beskriver allt rakt upp och ner, för det förstärker trovärdigheten.

Att boken är 21 år gammal märks tydligt på språket. Jag har svårt att sätta mig in i det omoderna språket och jag fastnar inte alls för det, vilket gör läsningen jobbig, men det beror ju på den tid boken skrevs i. Språket har dock dåligt flyt och är något osammanhängande. Dessutom ogillar jag den barnsliga tonen, för den minskar trovärdigheten, även om det blir tydligt att ett barn berättar, vilket gör boken starkare.

Något som är intressant är hur språket skiljer sig mellan de delar som utspelar sig på mentalsjukhuset och de delar som utspelar sig under Hannas mellanstadietid. Det är skickligt av författaren att skriva på två helt olika sätt och få dem att harmoniera med varandra. Det är tydligt att det är två olika versioner av Hanna som berättar och jag gillar det inslaget, för det ökar trovärdigheten och känslan av “före och efter”. 

Det är delvis svårt för mig att sätta mig in i Hannas situation, då jag själv aldrig upplevt något liknande och språket är ganska platt. Det finns fortfarande partier som ger starka känslor och tankar, och de är riktigt bra och förstärker effektivt budskapet. Att Hanna i början själv är med och mobbar Katarina gör dock att jag har svårt att känna sympati för henne, vilket är nackdel. 

Hon går genom tavlan, ut ur bilden är en läsvärd bok som har något att ge alla tack vare intressanta och tänkvärda reflektioner kring mobbning. Att språket är delvis barnsligt minskar trovärdigheten, och jag har delvis svårt att känna med Hanna. Det är en mörk och sorglig berättelse, vilket gör läsupplevelsen både stark och jobbig. Ingen nöjesläsning, men en viktig och stark bok. 


Betyg: 
    ☆ 

Författare: Johanna Nilsson
Förlag: Pocketförlaget
Utgivningsår: 1996 
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 296 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: -
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Hon går genom tavlan, ut ur bilden
Annat: Läst med skolan (därav en så sen recension)

Länkar: 
Du hittar dessvärre inte den fysiska boken någonstans för att köpa, men finns nog på bibliotek och i många skolor!

Boken i E-format finns på Adlibris, Bokus och CDON.

tisdag 7 november 2017

Av skuggor märkt

Av skuggor märkt är första delen i Marianne Cedervalls deckareserie utspelad i den lilla socknen Mullvalds på Gotland. Vi får följa Anki som bestämmer sig för att sent i livet bryta upp och börja ett nytt liv på en ny plats, efter makens bortgång. Hon skaffar sig två islandshästar och flyttar till den lilla socknen Mullvalds, där hon hoppas på frid och ro.

Men det tar inte lång tid innan märkliga saker börjar hända. Kyrkan vandaliseras och alla skyller på utbölingen. När ett lik sedan finns i Ankis trädgård blir hon fundersam på allvar och när poliserna inte verkar kunna sköta saken något vidare väljer hon att ta saken i egna händer. Men det gäller att jobba snabbt och vara försiktig, för snart är det dags för nästa offer och där alla känner alla vet man aldrig vem man kan lita på. 

”Men mordet har inte begåtts här”, sa Anki och såg Camilla Persson fast i ögonen.
   Hon bemödade sig om att låta lugn och försöka sluta klappra med tänderna.
   ”Hur kan du vara så säker på det?” undrade Camilla.
   ”Jag vet det bara, sa hon. ”Är man en smula uppmärksam förstår man det. Men det där tar era tekniker hand om, gissar jag. Är dom på väg?”
s. 151

* * * 
Det här är en sådan där bok jag skulle kunna läsa om och om igen, enbart tack vare de mysiga miljöerna. Tack och lov finns det ytterligare två böcker om Anki och de andra, så jag slipper upprepningen. Men det är en så himla mysig bok! Jag älskar Mullvalds socknen på lilla Gotland och den här "alla känner alla"-känslan är verkligen på topp boken igenom. Det gör boken speciell och helt enkelt genomhärlig och trevlig som omväxling mot andra deckare.

Det är nästan lite "Morden i Midsomer" över det hela, om man adderar ännu lite mysighet och minskar karaktärer och storlek på byn. Det är dessutom en ruggigt spännande bok sett till själva mysteriet. Man kan verkligen följa med som läsare och delta i utredningen och något jag särskilt gillar är i slutet när mördaren nämns som "den" väldigt länge, för då man ännu större chans att försöka lista ut vem det är, vilket jag älskar.

Boken som engagerar är verkligen de bästa, och Marianne Cedervall lyckas i alla fall få mig engagerad i de förfärliga händelserna i socknen. Trots att mord sker i den här idyllen känns boken trovärdig och verklighetstrogen. Hela berättelsen är väl genomtänkt och små ledtrådar lämnas då och då, vilket gör att man i slutet får den där känslan av att "hur kunde jag missa det?!". Och precis så ska det vara - jag älskar när författare lyckas lura mig!

Språket är egentligen inget speciellt, men det gör sitt till, mycket tack vare Anki. Anki som bestämmer sig för att börja ett nytt liv på en ny plats, och så blir det plötsligt kaos och hon kan inte låta bli att lägga näsan i blöt. Hon är en störtskön person att följa och hon ger mycket till boken. Det som fascinerar mig mest är att trots att hon är i sextio(?)årsåldern känner jag det inte som om vi är så långt ifrån varandra. Och jag är inte som en sextioåring, utan det är författaren som så skickligt skapta en person de flesta kan relatera till. 

Något annat jag gillar med boken är hur relationer växer fram och hur bakgrundshistorier spelar en viktig roll. Det läggs mycket fokus på tidigare händelser och det är alltid intressant. Och jag tycker mycket om relationen mellan Anki och Tryggve. Den är aldrig oväntad, men ändå så osannolik. Trots det blir jag övertygad om att den faktiskt skulle kunna finnas även i verkligheten, och det är imponerande. 

Av skuggor märkt är en blodig och brutal deckare blandat med en idyll till litet samhälle på Gotland där alla känner alla. Och den här osannolika och unika kombinationen fungerar mot alla odds, och dessutom riktigt bra! Cedervall lyckas engagera sina läsare och det här är den perfekta boken för den som vill ha något spännande men lättsmält och underhållande. Och mysfaktorn - det är den som får mig att längta tillbaka till Mullvalds socknen allra mest!

Betyg: 
   

Författare: Marianne Cedervall
Förlag: Lind & Co
Utgivningsår: 2015 
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 354 st (Inbunden: 299 st)
Åldersgrupp (Enligt mig): 
Serie: Anki Karlsson
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Av skuggor märkt
Andra delar i serien: Låt det som varit vila, Dit solen aldrig når
Annat: Läst som e-bok

Länkar: 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON

Boken i E-format finns på Adlibris, Bokus och CDON

Pocketversionen finns på Adlibris, Bokus och CDON.


lördag 4 november 2017

Läst i oktober

Antal böcker: 8 st
Flykten av Petrus Dahlin
Layers av Ursula Poznanski
Enda vägen av Anna Jakobsson Lund
Down under av Johan Ehn
Grymheten av Scott Bergstrom
Av skuggor märkt av Marianne Cedervall
Brunnen av Petrus Dahlin
Verarnas drottning av Joseph A. Davis

Antal sidor: 2370 st
Antal sidor/dag (genomsnitt): ca 76 st

Kommentar: En riktigt bra månad, då mycket blev läst. Det är fortfarande alldeles för många böcker kvar i läshögen, men jag har i alla fall avslutat en serie och läst ett recensionsexemplar. Och många bra böcker, dessutom!

Böckerna i rangordning (där 1 är bäst):
1. Layers av Ursula Poznanski
2. Grymheten av Scott Bergstrom
3. Av skuggor märkt av Marianne Cedervall
4. Verarnas drottning av Joseph A. Davis
5. Enda vägen av Anna Jakobsson Lund
6. Down under av Johan Ehn
7. Brunnen av Petrus Dahlin
8. Flykten av Petrus Dahlin

Mest...
Överraskande: Papperssjälar
Sorglig: Down under

Spännande: Grymheten, Av skuggor märkt

Bästa...
Karaktär(er): Gwendolyn - Grymheten, Ilasa - Verarnas drottning
Titel: Grymheten, Layers
Citat: Inget särskilt...

Annat: Var på releasen av Höstväsen och smygreleasen för Norra Latin - jätteroligt!