Mordet på Orientexpressen är den tionde boken i den klassiska deckardrottningen Agatha Christies fristående serie om Hercule Poirot. Boken gavs för första gången ut år 1934, men den är fortfarande populär och har nu fått sig ännu ett uppsving tack vare den aktuella biofilmen baserad på boken. Det är vinter och Hercule Poirot befinner sig på ett tåg på väg hem. I en stad får han byta tåg, och märkligt nog tycks det vara fullbokat, trots den ovanliga restiden. Väl på Orientexpressen lyckas han till slut få en kupé och reagerar på den märkliga blandningen människor med helt skild bakgrund och från helt olika klasser. Och det dröjer inte länge innan allt ställs på en spets och en man hittas brutalt mördad. Det hela är mycket märkligt, då det verkar röra sig om fler mördare. Eller kanske är det bara så mördaren vill att det ska se ut?
””En halvtimme efter midnatt fastnade vi i snödrivorna. Efter det kan ingen ha lämnat tåget.”
Monsieur Bouc sa allvarligt: ”Alltså har vi mördaren mitt ibland oss - här på tåget...””
s. 65
* * *
Jag trodde aldrig att jag skulle finna en mer än 80 år gammal bok så bra som jag faktiskt finner Mordet på Orientexpressen. Det är den andra av Agatha Christies böcker jag läser, och jag är fast och vill helt klart ha mer. Det jag gillar är att de är så klurigt uppbyggda och samtidigt lättlästa och snabblästa och lätttillgängliga. Vem som helst kan läsa och få ut något av dem.
Agatha Christie har verkligen en unik förmåga att bygga upp de mest kluriga mysterierna och hon är enormt skicklig på att lämna små ledtrådar som man oftast först i efterhand lyckas förstå. Det är ett rent nöje att läsa boken, för man får verkligen känna sig som en deckare för en stund och det är spännande. Dessutom är boken lagom obehaglig och brutal. Det är inte en sådan där bok där ett brutalt mord gör mig sömnlös flera nätter efteråt, utan allt är lättsmält och tillräckligt bisarrt och oskyldigt för att boken bara känns positiv.
Ibland går det dock lite snabbt fram och det är ganska svårt att hänga med Poirot och de andra när de försöker lösa mysteriet. Christie hade förmodligen inte alls det problemet, då hon var så inne i allt, men för mig blir det ibland lite för svårt att få grepp om hur allt hänger ihop och vad som är ledtrådar och inte. I slutet känner jag mig dock med igen, och det är en fördel, för jag älskar när böcker engagerar!
Boken är som sagt ganska invecklad och komplicerad och texten innehåller mycket information, men trots det är den lätt att läsa. Språket är en perfekt blandning av spänning, djup och beskrivningar. Mordet i Orientexpressen är dock ingen bok med fokus på karaktärer och relationer, även om man möter en stor skara med intressanta personligheter, utan fokus ligger på handlingen, men här är det bara en fördel. Jag älskar att få sätta mig in i detektivyrket och hur man tänker kring förhör och liknande, för Christie ger verkligen en trovärdig bild av det.
Mordet på Orientexpressen är den perfekta deckaren - spännande, klurig, lättläst och lättsmält. Det trots att den är över 80 år gammal, vilket är fantastiskt och helt unikt. Agatha Christie ger en trovärdig bild kring detektivyrket och boken är ett ständigt nöje att läsa. Länge är jag helt förvirrad, men i slutet känner jag mig helt med igen. Dagens deckare är ofta så brutala för att tilltala läsarna, men Christie lyckas uppnå det samma genom lite list, och det är skickligt gjort.
Agatha Christie har verkligen en unik förmåga att bygga upp de mest kluriga mysterierna och hon är enormt skicklig på att lämna små ledtrådar som man oftast först i efterhand lyckas förstå. Det är ett rent nöje att läsa boken, för man får verkligen känna sig som en deckare för en stund och det är spännande. Dessutom är boken lagom obehaglig och brutal. Det är inte en sådan där bok där ett brutalt mord gör mig sömnlös flera nätter efteråt, utan allt är lättsmält och tillräckligt bisarrt och oskyldigt för att boken bara känns positiv.
Ibland går det dock lite snabbt fram och det är ganska svårt att hänga med Poirot och de andra när de försöker lösa mysteriet. Christie hade förmodligen inte alls det problemet, då hon var så inne i allt, men för mig blir det ibland lite för svårt att få grepp om hur allt hänger ihop och vad som är ledtrådar och inte. I slutet känner jag mig dock med igen, och det är en fördel, för jag älskar när böcker engagerar!
Boken är som sagt ganska invecklad och komplicerad och texten innehåller mycket information, men trots det är den lätt att läsa. Språket är en perfekt blandning av spänning, djup och beskrivningar. Mordet i Orientexpressen är dock ingen bok med fokus på karaktärer och relationer, även om man möter en stor skara med intressanta personligheter, utan fokus ligger på handlingen, men här är det bara en fördel. Jag älskar att få sätta mig in i detektivyrket och hur man tänker kring förhör och liknande, för Christie ger verkligen en trovärdig bild av det.
Mordet på Orientexpressen är den perfekta deckaren - spännande, klurig, lättläst och lättsmält. Det trots att den är över 80 år gammal, vilket är fantastiskt och helt unikt. Agatha Christie ger en trovärdig bild kring detektivyrket och boken är ett ständigt nöje att läsa. Länge är jag helt förvirrad, men i slutet känner jag mig helt med igen. Dagens deckare är ofta så brutala för att tilltala läsarna, men Christie lyckas uppnå det samma genom lite list, och det är skickligt gjort.
Betyg:
★ ★ ★ ★ ☆
Författare: Agatha Christie
Förlag: Bookmark Förlag
Utgivningsår: 2014 (original: 1934)
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 335 st (Inbunden: 273 st)
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: Hercule Poirot, Del 10 (fristående serie)
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Murder on The Orient Express
Andra delar i serien:
Annat: Läst som e-bok
Länkar:
Hon hade verkligen en unik förmåga, Agatha Christie. Man kan förstå varför hennes böcker blivit så kända.
SvaraRaderaJa, verkligen, och det är så häftigt att de aldrig tycks gå ur tiden!
Radera