måndag 26 februari 2018

Caraval

Caraval är amerikanskan Stephanie Garbers debutroman och första boken i en serie, vars andra bok redan är på gång. När boken gavs ut blev den direkt en bästsäljare och filmrättigheterna till till den är redan sålda. Garber beskriver själv sin bok som en fantasyroman för unga vuxna, och centrum i boken är just Caraval - ett magiskt spel med makalösa effekter och fantastiska priser.

Scarlett har sedan flera år tillbaka skrivit brev till direktören Legend och bönat och bett om att få biljetter till Caraval, för att kunna ta med sin syster och fly från deras hemska far. Plötsligt blir drömmen verklighet och systrarna kan fly, men Scarlett och Tella kommer ifrån varandra från början. Scarletts enda chans att hitta systern är att delta i spelet, men allt det där med att det egentligen bara är ett spel visar sig inte vara helt sant, och Scarlett måste lista ut vem som är fiende och vem är vän för att ta sig levande från den magiska världen.

Vad du än har hört om Caraval, går det inte upp mot verkligheten. Det är mer än bara ett spel eller en föreställning. Det är det närmaste magi man kan komma i den här världen.
s. 27

* * *

Det första jag känner är obehag. Det är verkligen något visst med märkliga världar och spel, och Stephanie Garber lyckas från start att sänka sin bok i en känsla av att något är fel och det gör att man som läsare känner sig illa till mods. Ganska jobbigt, men här passar det fantastiskt bra, och jag imponeras av att den där känslan finns kvar boken igenom.

Sedan fortsätter de kanske första hundra sidorna med positiva känslor, för det är något helt nytt det här med spelet Caraval, och det gör boken intressant. Dessutom gillar jag det oväntade djupet med historiska kopplingar handlingen innehåller, för det är klurigt gjort. Kort därefter går det hela dock överstyr och nu i efterhand är min bästa beskrivning av Caraval "Alice i Underlandet gånger 10", för det är en mycket märklig bok, och det är jobbigt att läsa när man aldrig kan skilja på verklighet och fiktion eller spel och allvar. Samtidigt är det ju en del av boken, men Alice i Underlandet gånger tre hade räckt mer än väl. 

Ett annat problem är att jag aldrig bryr mig. Jag blir aldrig medryckt eller engagerad i handlingen eller karaktärernas relationer, och boken får aldrig någon betydelse för mig. Jag vet inte om det beror på att det inte är min typ av bok, eller om det faktiskt beror på att allt blir för mycket och för avlägset med den märkliga världen boken kretsar kring. Världen känns alldeles för avlägsen och det mesta känns bara som spel, vilket kanske är meningen (?), men vilket också gör att jag har svårt att känna något och beröras av det jag läser.

Dessutom är det som om hela boken består i "plot-twist":ar, och till slut slutar man förvånas av oväntade saker, för det är ju så boken är, så oväntade vändningar får mig inte ens att häpna, och det gör boken ganska tråkig och jobbig att läsa. Jag måste dock tillägga att Scarlett och Julians relation är fin. Inte oväntad, väldigt märklig med alla vändningar, men ändå fin, och om jag hade blivit mer berörd av Caraval hade den funnits kvar i mitt minne, men så långt räcker den inte nu. 

Caraval är förmodligen en av de märkligaste böcker jag läst, och jag tror att det är en sådan där bok man antingen älskar eller ogillar. Jag hör till de nistnämnda, för jag finner ingen ro och ingen betydelse i detta surrealistiska verk där man aldrig kan ligga steget före, för man vet aldrig vilken ny sanning som uppfinns. Samtidigt gör Garber ett ganska bra jobb, genom att bygga en djup handlingen och skapa en obehagskänsla som finns kvar boken igenom. 

Betyg:
    ☆ 

Författare: Stephanie Garber
Förlag: B. Wahlströms
Utgivningsår: 2018 (original: 2017) 
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 424 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 12+
Serie: Caraval, Del 1
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Caraval
Andra delar i serien: Legendary
Annat: 

Länkar: 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON

Boken i E-format finns på Adlibris och Bokus


fredag 23 februari 2018

Flora Banks förlorade minne

Flora banks förlorade minne gavs i originalform ut förra året, och under samma år kom den svenska översättningen. Boken skriven av Emily Barr öppnar en helt ny värld för sina läsare, och det med hjälp av sjuttonåriga Flora Banks. Efter en olycka vid tio års ålder har Flora tappat sin minnesförmåga, och hon minns inget annat än det som hände innan olyckan.

När hon däremot kysser sin bästa kompis sedan barndomen behövs varken lappar, bilder eller ord på armarna för att hon ska minnas. När hennes föräldrar dessutom råkar bli tvungna att bråskande resa utomlands inser Flora att hon måste finna killen, för kanske kan han ge henne sitt minne tillbaka. "FLORA var modig" står att läsa på Floras arm, men räcker mod för att finna sitt livs kärlek när man inte ens minns det som hänt den senaste timmen?

Jag läser, men det behövs inte, för jag minns det.
   Den svarta stenen ligger på mitt sängbord. Jag minns. Jag är sjutton år.
s. 26

* * *

Berättelsen om Flora Banks är extremt fascinerande, för den är egentligen fruktansvärt märklig och jobbig att läsa, men det blir ändå aldrig något negativt, för boken är ju så unik och intressant. Och det är sannerligen lärorikt att följa med i vardagen (?!) för en person som inte minns någonting, för det ger upphov till tankar om hur man kan lösa allt och hur mycket som egentligen förloras och måste tänkas på när man gömmer allt som sker. 

Flora Banks själv är dock på både gott och ont. Hon är en underbar person och jag önskar att jag var lite mer som henne i hennes problemlösningsförmåga, spontanitet och uppfinningsrikedom. Dessutom fascineras jag av hur hon ser på sitt liv och löser sin vardag. Dessvärre går allt ibland lite för långt och det blir mer jobbigt än ett nöje att läsa boken. Saker upprepas ständigt, för det är ju så Floras liv ser ut. Visserligen hade det inte funnits mycket till trovärdighet om saker inte upprepades, så i fråga om det har författaren helt klart lyckats.

Jag gillar också Flora eftersom att hon påminner mig lite om Luna Lovegood i Harry Potter, och därmed är en mycket speciell och fascinerande figur som jag har stora problem med att få grepp om. Det gör dock inte så mycket, för Floras historia griper tag i mig direkt och engagerar ända till sista sidan, så där har författaren återigen gjort ett riktigt bra jobb. 

Jag kan dock komma på mig själv med att ofta önska lite mer av Emily Barr och boken. Lite mer känslor, lite mer tankar, lite mer djup. Del tre i boken är helt klart min favorit, för där finns mer av det mesta. Budskapet blir tydligt - och det är ett fantastiskt sådant - men samtidigt slängs också en del onödiga saker, såsom ett olyckligt, omotiverat dödsfall in, och sådant förstör lite av det där ganska perfekta som fanns där innan. Boken hade vunnit på att koncentrera sig mer på en sak. I övrigt är dock handlingen väldigt tänkvärd och fascinerande.

Sedan kommer också en stor vändning och där och då känner jag mig helt klart snopen, vilket är bra, för det är förmodligen författarens mål. Jag tror dock att den här vändningen hade mått bra av en lite bättre uppbyggnad inledningsvis, för nu finns ingen riktigt bra, trovärdig grund för den. Språket gynnar inte heller vändningen, då det är ganska stolpigt, men samtidigt passar det ju någonstans in, för det är ju så Floras liv ser ut. 

Flora Banks förlorade minne: Det är egentligen en extremt märklig bok och vore det inte för att jag blir så engagerad och tagen av Floras livshistoria skulle det där märkliga inte varit något positivt. Jag blir fascinerad av hur Floras liv går runt och jag gillar att författaren tillåter både henne och boken sticka ut väldigt mycket, för boken har något väldigt eget, även om det saknas lite för att den ska nå hela vägen fram. Boken är dock mycket läsvärd och en av få böcker där saker som känns helt ologiska faktiskt känns nästan vettiga, och det är tack vare den underbara Flora Banks.

Betyg: 
    

Författare: Emily Barr
Förlag: Alfabeta
Utgivningsår: 2017 (original: 2017)
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 318 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: -
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The One Memory of Flora Banks
Annat: 

Länkar: 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON


tisdag 20 februari 2018

Fandom

Tack, B. Wahlströms, för ett underbart recensionsexemplar!

Fandom är brittiska Anna Days debutroman. Det är en science fiction-roman där man lekt med tanken på idén om fandoms och deras påverkan på människors liv. Vi möter tonåringarna Violet, Alice, Katie och Nate. Bortsett från Katie är alla hängivna fans till dystopin Galgdansen av succéförfattaren Sally King. Violet har alltid drömt om att få vara som huvudkaraktären Rose, och Alice skriver fanfiction om karaktärerna. När de är på Comic Con för att träffa några av skådespelarna till filmatiseringen av boken händer något oväntat.

Plötsligt befinner sig alla fyra i en annan värld, och det är inte vilken värld som helst, utan världen från Galgdansen. Gemmar kantar gatorna och står och hejar på när impar blir hängda. Och när huvudpersonen Rose råkar bli dödad på grund av Violet och de andra, tvingas Violet ta hennes roll. För om Rose inte dör i galgen medan gemmen Willow förklarar sin kärlek till henne, kommer revolutionen som är central i boken aldrig ske, och då förändras allt. 

Och jag vet att vi tänker en och samma tanke:
Det här är inte cosplay.
s. 42

* * *

Det här kan vara månadens bästa bok. Nu är det ju visserligen också den första boken jag läser i februari, men jag är i det närmsta övertygad om att den behåller sin förstaplats månaden ut, eller åtminstone stannar vid topp tre. Det säger ju ganska mycket om hur bra Fandom faktiskt är. Det finns många olika saker som gör att jag älskar den här boken, och det många av dem har gemensamt är att det är något nytt.


Till att börja med är det inte första boken i någon trilogi, duologi eller någon annan -logi. Serier i all ära - jag älskar att följa nya favoritkaraktärer genom tusentals sidor, jag älskar att vänta i månader på uppföljaren och tre böcker i en serie är ofta ett välfungerande koncept som sällan gjort mig besviken. De senaste åren har dock trilogier gått och blivit någon form av märklig trend, och det gör att jag direkt blir intresserad när en debutant utkommer med bok ett av ett inom science fiction-genren.

Att Anna Day också lyckas så bra är bara en bonus, för bara grejen med att gå emot alla "normer" där science fiction skrivs i form av serier är så modigt och professionellt gjort. För det är ovanligt med singelböcker inom science fiction, men det är ju uppenbarligen ett vinnande koncept. Självklart skulle inte mer Galgdansen, Violet, Ash och så vidare skada, men efter de 479 sidorna känner jag mig ändå klar, och det är en imponerande bedrift att skapa en ny värld, en handling med flera vändningar och unika relationer, och sedan avsluta det innan ens 500 sidor har gått. Hoppas inte Day skriver en uppföljare nu, för då var de två senaste styckena helt onödiga.

Nu när jag redan har försiktigt närmat mig bokens handling är det lika bra att vi går in där direkt. Jag älskar den. Jag älskar idén med att bygga upp en bok kring ett/en (?!) fandom och att det är i form av en påhittad dystopisk roman som också blivit film och heter Galgdansen är ju bara en bonus. Jag identifierar mig direkt med karaktärerna i deras fascination för bokens värld och kärleken till dess karaktärer, och det är så roligt att läsa om, för det här ämnet har jag aldrig tidigare mött i någon bok. Tanken på Fandoms påverkan är också svindlande och intressant.

Man ska vara försiktig med vad man önskar sig, för ibland blir drömmen en mardröm.
s. 5, 136

Dessutom gillar jag kopplingarna till vår värld, där exempelvis Divergent och Hungerspelen nämns, som får mig att känna mig ännu mer hemma. Något annat som är unikt med Fandom är inledningen. Så fort vi pratar nya världar i böcker tycks grundtanken vara att de första femtio sidorna ska vara så förvirrande som möjligt, men ändå ge all information, och det fungerar inte. Day har insett det, och håller sin inledningen mycket enkel med en kort, spännande prolog och därefter en skolredovisning. Faktum är att det är en inledning jag kommer minnas trots dess alldaglighet, för den gör det lätt att komma in i boken, och ofta är det det allt hänger på. 

Vidare gillar jag hur tydlig boken är. Det finns inga oklara händelser, utan allt är lätt att förstå, vilket gör att läsningen enbart känns positiv. Något som är märkligt är att boken går ganska långsamt att läsa, trots att det är riktigt bra flyt i språket. Ännu märkligare är att det inte är en nackdel, utan tvärtom är jag glad så länge jag får stanna i Fandoms underbara värld, och det säger ju mycket. Det enda jag kan klaga på är att det ibland blir lite oklart vad i tiden man är. Jag vet att boken utspelar sig främst under en veckas tid, men där i mitten blir det lite oklart var i veckan man befinner sig. 

...kanske behöver mänskligheten skavanker - kräver det - för utan brister upphör den att existera.
s. 347

Jag måste ju också säga några ord om slutet. Jag älskar alla vändningar som sker och hur rätt slutet känns. Det blir som en upprättelse för allt och alla, och är tillräckligt bra för att jag ska kunna släppa boken helt, då jag är nöjd. Gå med en bok i minnet på grund av frustration har jag gjort tillräckligt, och det här är första gången en författare lyckats så här bra med slutet. Jag vill också slå ett slag för de fantastiska karaktärerna, som gör mig avundsjuk för att det inte var jag som fick åka till min drömvärld. Jag gillar hur de utvecklas och budskapen det för med sig, och deras relationer är så fina och alldeles lagom med fokus läggs där. 

Slutligen: Omslaget! Det är fantastiskt vackert och så passande till boken. Att även bokryggen pryds av illustrationer är klurigt gjort, för det gör att boken blir så himla snygg, vilket gör att den ser riktigt intressant ut.

Fandom är boken jag längtat efter. Debutanten Anna Day visar på en oväntad skicklighet i sitt skrivande och får mig medryckt och engagerad i handlingen direkt. Det är en unik bok om ett unikt och oväntat spännande ämne, och jag älskar alla kloka budskap och all igenkänning som smyger sig in. Day har dessutom slagit på stort, för Fandom är med Galgdansen inkluderad två böcker i en, och det får den att sticka ut ännu mer och gör den och författarens förmåga ännu mer imponerande. Jag hoppas få läsa mer av Day!

Betyg: 
   

Författare: Anna Day
Förlag: B. Wahlströms
Utgivningsår: 2018 (original: 2017) 
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 479 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: -
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Fandom
Annat: 

Länkar: 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON

Boken i E-format finns på Adlibris och Bokus


lördag 17 februari 2018

"Jag har så många berättelser som vill ut." - Intervju med Cecilia Kostenius Larsson

God morgon, alla! Här firar vi in helgen med en spännande författarintervju. Bakom svaren står Cecilia Kostenius Larsson, författaren bakom De Ursprungliga, som jag recenserade förra veckan. Den recension kan ni läsa här, och läs nu vidare för att lära känna författaren bakom boken lite bättre!

Beskriv De Ursprungliga med en mening!
De Ursprungliga är en bok om att vara sig själv, om att samarbeta, och om att ta vara på varandras olikheter som tillgångar.

Varifrån kom inspirationen till boken?
Idén till den här bokserien kom i samband med att jag började känna mig utbränd. Jag funderade mycket kring varför så många i dagens samhälle mår dåligt. Var kommer all negativ energi ifrån? Då fick jag en tanke om det här viruset som vill ta sig in i världen, och som sprider olycka och sjukdom omkring sig, förpestar allt som är rent och hindrar människorna att leva ett lyckligt liv. Och då tänkte jag att om vi någonsin ska kunna bli av med den här negativa energin som sprider sig i världen, så måste vi jobba på det allihop, oavsett var vi kommer ifrån och vilket ursprung vi har. Ur detta föddes idén om att världens olika folkslag måste kämpa tillsammans.

Vad är det svåraste med att skriva fantasy?

Det är egentligen väldigt lätt att skriva fantasy, eftersom det inte finns några ramar att hålla sig inom. Allt kan hända och om något inte finns så är det bara att uppfinna det. Det behöver inte vara historiskt korrekt, och man kan utmana alla normer. Det svåraste är väl i så fall att få det att verka trovärdigt, att läsaren köper det man skriver.

Vad är det bästa med att vara författare?
Det bästa är att få skriva ner alla idéer som trängs i huvudet. Jag har så många berättelser som vill ut. När jag sätter mig vid datorn och börjar skriva hamnar jag snabbt i flow, och helt plötsligt har det gått flera timmar. Det är som att man får fly in i en egen värld. Det är jättespännande att gå omkring i den världen och bestämma hur allt ska vara, även om det inte alltid blir som jag har tänkt mig från början. Ibland är det som att mina karaktärer lever sina egna liv, så att jag måste ändra historien tills det passar dem. Det är lite som att se en film där man själv får bestämma handlingen, eller kanske mer som att spela ett spel där man styr olika avatarer.

Vem borde läsa De Ursprungliga?
Alla som gillar fantasy borde läsa De Ursprungliga. Boken har i och för sig gillats även av dem som i vanliga fall inte brukar läsa fantasy, så om man är öppen för att allt inte är som i vår verkliga värld så kan man ge boken en chans. De Ursprungliga har tilltalat både ungdomar och vuxna, så åldern har ingen betydelse. Det är en så kallad crossover novel som passar alla. Språkmässigt bör man nog vara över 13, för det är en del äldre ord och uttryck som kan vara svåra att förstå, men det beror såklart på läsvana och om man i övrigt är van vid ”fantasyspråk” som brukar vara lite ålderdomligt.

Ge mig ditt bästa tips på en ungdomsbok!
Åh, det finns så många att välja mellan. Den första jag kommer att tänka på är Guldkompassen av Philip Pullman. Den utspelar sig i ett parallellt universum där varje människa har endaimon, ett slags själsdjur som finns utanför den fysiska kroppen. Boken handlar om Lyra som måste ta upp kampen mot onda människor som vill stjäla daimoner från barn.

Har du något bra skrivtips?
Det är att skriva. I början ska man inte bry sig så mycket om skrivregler, layout och upplägg. Bara skriv. Efteråt kan man se över strukturen, flytta stycken fram och tillbaka, fylla på och stryka bort samt kolla stavning och ordval. Men först måste man få ur sig sin historia.


Vad är planen för De fem elementen? Hur många böcker blir det?
Det kommer att bli fem böcker i serien, en bok för varje element. Den andra delen Gudarnas skymning kommer enligt planen att släppas i maj 2018, och efter det blir det alltså tre till. Jag har redan börjat få idéer till flera sidohistorier som utspelar sig i samma värld, men de kommer i så fall att bli helt fristående.
Läs mer om Cecilia Larsson Kostenius och hennes böcker här:
www.facebook.com/defemelementen
www.ymperia.com/defemelementen



Tack, Cecilia, för dina intressanta och spännande svar, och för att du ville vara med i intervjun!

onsdag 14 februari 2018

Vakuum

Vakuum av Mia Öström är en bok om just det. Vakuum. Vakuum finns i rymden, men nu också i en villa någonstans i Sverige. Där bor Jonna tillsammans med sina föräldrar och sedan hennes storebror tog livet av sig, nu för nästan ett år sedan, är inget som det brukar. Jonna känner en stor tomhet och vet inte hur hon ska gå vidare, och varför hon ens skulle vilja.

En bror har dött, en son har dött, men Jonnas föräldrar lever vidare som om ingenting har hänt. Ju närmare årsdagen, desto svårare blir det dock för Jonna att hantera de känslor som hon tidigare dolt. När hon hittar en gammal lapp från sin bror blir hon dock ivrig att ta reda på vad han ville säga henne, men vägen mot eventuella svar är ingen dans på rosor. Kanske kan Jonna dock äntligen få ett riktigt avsked. 

357 dagar sedan. Du har varit borta i snart ett år.
   Jag med.
s. 21-22 (e-bok)


* * *

Först tänkte jag att Vakuum bara är en i mängden av böcker om fruktansvärda dödsfall, saknad och de som lämnas kvar. Så här i efterhand inser jag dock att Vakuum faktiskt är mycket mer än så och Mia Öström imponerar genom att förmedla en berättelse och ett budskap på knappt 200 sidor. 

Böcker om död och sorg och att hantera det som hänt är inget nytt, och Vakuum går delvis ned i det träsket. Samtidigt sticker den ut, och det av flera olika anledningar. Dels är boken mycket kort, men ändå precis lagom lång för att inte bli för tung att läsa. Författare som skriver liknande om döden och om att sörja tenderar att dyka så djupt in i det mörka att man som läsare har minst 300 sidor av sorg att se fram emot, men Mia Öström har valt en annan väg, och det är proffsigt och ger ett resultat som är behagligt att läsa. 

Det låter inte helt rätt i sammanhanget men Öström skriver effektivt och tydligt och lindar inte in känslor i märkliga meningar, och det gör boken enkel att läsa och unik i sitt slag. Något annat som gör boken unik är att den utspelar sig lång tid efter en fruktansvärd händelse. Andra böcker brukar sluta vid årsdagen, men här är det istället där det börjar, och det känns rätt, för kanske är det först då det egentligen finns något att berätta.

Jag gillar också hur centralt "vakuum" faktiskt är. Det här inte bara någon vanlig bok om sorg med en djup titel, utan titeln här har faktiskt en tydlig mening, vilket jag gillar. Dessutom är vakuum en intresseväckande del av boken. Jag gillar också de nya perspektiven Öström ger. Hon talar om hur den som blir kvar också kan känna sig död, och som om den följt med, och det gör att boken känns givande. Den är inte bara en upprepning av tidigare böcker inom ämnet, och budskapet är riktigt tänkvärt.

Samtidigt är boken delvis lite för ordinär och vanlig. Jag tror att det är svårt att skriva inom det här ämnet, för det är så lätt att halka in i spår som hundratals andra författare redan följt, och även om Vakuum är delvis sin egen är den också lik många andra böcker. Man blir aldrig förvånad när man läser, utan boken följer väldigt klassiska mönster, vilket gör den tråkig att läsa.

Jag har också en del problem med huvudpersonen Jonna. Hon beskrivs inte så tydligt rent personlighetsmässigt, men däremot lite mer utseendemässigt, och jag får aldrig ihop vem hon egentligen är. Jag har svårt att föreställa mig henne som person och jag kan inte heller känna igen mig i henne, vilket ställer till det lite grann under hela boken, i och med at hon är berättaren. Jag hade också önskat lite kortare kapitel. Nu är boken uppdelad i dagar och det gör att delarna ofta bli lite för långa, och då tappar man lätt sammanhanget och den röda tråden. 

Vakuum är en mycket positiv överraskning. Mia Öström förmedlar ett tungt budskap och en ledsam historia på ett enkelt sätt, utan att det för den skull känns overkligt. Hon väljer också att gå ifrån vissa klassiska mönster inom genren, och det gör att boken sticker ut och blir sin egen, vilket jag älskar, även om det krävs ännu lite mer för att en bok av den här sorten ska stanna kvar i mitt minne. Helt klart läsvärd, då det är en nytänkande och lättläst bok. 

Betyg: 
    ☆ 

Författare: Mia Öström
Förlag: Gilla Böcker
Utgivningsår: 2017
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 147 st (Inbunden: 207 st)
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Vakuum
Annat: Läst som e-bok

Länkar: 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON

Boken i E-format finns på Adlibris och Bokus


söndag 11 februari 2018

De Ursprungliga

Tack, Cecilia Larsson Kostenius, för det spännande recensionsexemplaret!

De Ursprungliga är första delen i en ny, svensk fantasyserie med namnet De fem elementen. Boken skriven av Cecilia Larsson Kostenius utspelar sig i en värld där människor är indelade utifrån olika element. De rena raserna tillhör antingen vatten, eld, jord eller luft, och tillber respektive elements gudinna. Men de fyra gudinnorna har ytterligare en syster - Oriana, som härskar över det femte elementet - virus. 

För tretton år sedan växte sig viruselementet starkt och Oriana var nära att lyckas utplåna världen. Eldkungen såg då till att samla de rena elementen och tillsammans kunde de slå tillbaka. Nu vill Oriana förinta sina systrar för gott, och eld, luft, vatten och jord måste återigen gå ihop. Alla som vill får delta i striden mot virusgudinnan och därför möts Odal, Regina, Svala och Pål. De kommer från olika element, men för att rädda världen måste de samarbeta. Frågan är bara hur människor som aldrig haft något med varandra att göra ska komma överens. 

Kallelsen har gått ut till alla de rena raserna, för att vi gemensamt ska gå till attack. För att vi en gång för alla ska besegra virusgudinnan Oriana och hennes fördömda raser.
s. 35


* * * 

Det finns böcker man skulle vilja ge alla världens rosor, för man vet att det finns något där som kommer bli riktigt bra, när boken och serien väl blommar ut. Problemet är bara att just den boken inte når riktigt hela fram, eftersom att den är en del av något större och behöver en hel serie för att nå hela vägen. Bland de böckerna finner man De Ursprungliga

Liksom att en lärare inte kan ge en elev högsta betyg för något den ännu inte visat, trots att det är självklart att eleven kan det och kommer visa det sedan, kan jag inte bedöma den här boken för något den inte är. För De ursprungliga är beroende av flera böcker, och kan först då bli fulländad. Det är lite som med Harry Potter, med skillnaden att handlingen här är en ännu mindre del av det hela, vilket gör boken svår att ge högsta betyg.

Trots det känner jag redan nu att det här kommer bli något bra. Författaren skickade ett mejl till mig för ett tag sedan och frågade om jag var intresserad av att läsa den första boken i hennes fantasyserie. Det som lockade mig mest var att hon lovade att det inte skulle vara någon seg fantasy, utan snabbläst sådan. Och Cecilia Larsson Kostenius har rätt, för De Ursprungliga är lagom lättläst och har bra flyt redan från början, vilket gör läsningen till enbart ett nöje. 

Något mycket positivt jag förstår när jag läser boken är att den verkligen vill säga mig något. Det märks tydligt att författaren har mycket att berätta, och det gör läsningen fantastiskt rolig, för det fullkomligt spirar av glädje och njutning från sida ett. Mycket av det författaren vill berätta är saker med en djup mening, och det gör boken unik och intressant att läsa. Det är inte bara en massa action inbakat i en okänd, fantasivärld, utan De Ursprungliga är så mycket mer än klassisk fantasy.

Boken är verkligen fylld av sådana budskap som alla kan relatera till, och det gör att jag är säker på att det här är en bok och förhoppningsvis också en serie som personer i de flesta åldrar kan få ut något av. Larsson Kostenius skriver om saker såsom samarbete och att en grupp aldrig är starkare än sin svagaste länk och om samarbete mellan "raser", och det är fina budskap som jag faktiskt saknat i ungdomslitteratur. Allt ska alltid gå så himla djupt, men här väljer man att "keep it simple" och det är en fördel och gör att boken sticker ut.

Något jag dock reagerar på är allt prat om raser, rena raser och orena raser. Jag hoppas, hoppas, hoppas att Cecilia Larsson Kostenius har tänkt till där och kommer få in något fint budskap kring det också senare i serien. Något i stil med att raserna går ihop och inser att de är lika mycket värda skulle ju sitta fint! ;)

De Ursprungliga är bara en liten del, ett smakprov, av något större. Något som jag har stora förväntningar på, tack vare många unika budskap, en berättarteknik som ger ett snabbläst och rafflande språk och fantasy på ett nytt och vågat sätt. Jag ser fram emot att läsa mer om De Ursprungliga och hoppas på att serien fortsätter i samma spår, för då är det en serie väl värd att läsas av alla!

Betyg:
     

Författare: Cecilia Larsson Kostenius
Förlag: Visto förlag
Utgivningsår: 2017
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 280 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 12+
Serie: De fem elementen, Del 1
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: De Ursprungliga
Andra delar i serien: Gudarnas Skymning
Annat: 

Länkar:  
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON


torsdag 8 februari 2018

Läst i januari

Antal böcker: 7 st 
Väntarna av Cannie Möller 
Drakviskaren av Lovisa Wistrand 
Karta för förälskade och andra vilsna av Johanna Lindbäck 
Hippiespåret av Fredrik Sandberg 
Vakuum av Mia Öström 
Flora Banks förlorade minne av Emily Barr 
De ursprungliga av Cecilia Larsson Kostenius 

Antal sidor:  2478 st
Antal sidor/dag (genomsnitt): ca 80 st

Kommentar: En helt okej läsmånad men många helt okej böcker. En väldig variation på genrer och bara en utländsk författare, vilket är ovanligt och lite roligt! Tre recensionsexemplar hann läsas, vilket är skönt. 

Böckerna i rangordning (där 1 är bäst):
1. Drakviskaren av Lovisa Wistrand
2. Karta för förälskade och andra vilsna av Johanna Lindbäck
3. De ursprungliga av Cecilia Larsson Kostenius
4. Vakuum av Mia Öström
5. Hippiespåret av Fredrik Sandberg
6. Flora Banks förlorade minne av Emily Barr
7. Väntarna av Cannie Möller


Mest...
Överraskande: Drakviskaren
Sorglig: Vakuum

Spännande: Drakviskaren

Bästa...
Karaktär(er): Iszaelda - Drakviskaren, Flora - Flora Banks förlorade minne
Titel: Vakuum, Karta för förälskade och andra vilsna
Citat: -

Annat: -

måndag 5 februari 2018

Karta för förälskade & andra vilsna

Karta för förälskade & andra vilsna utspelar sig under en sommar. För både Julia och Rasmus är det sommaren efter nian och innan första året på gymnasiet. Julia har haft samma bästa vän i flera år, men på senare tid har de börjat glida isär och när Julia inte har råd att följa med på diverse utlandsresor blir hon bortvald och efter ett bråk om en kille tar vänskapen slut helt. Hon väljer därför att fly till landet tillsammans med sin pappa så fort lovet börjar. Där kan hon stänga av, bara läsa böcker och inte tänka på livet hemma.

Rasmus är inte som andra killar. Han trivs bäst när han får sitta ensam i flera timmar och bara rita, men den sidan kan han inte visa bland sina kompisar. Några semesterveckor på en ö bara tillsammans med mamma och ett ritblock kommer därför lägligt. Av en slump möts Julia och Rasmus mitt i en avskild del av verkligheten, där allt kan hända. Fast Julia har ju pojkvän...

Han flyttade sig lite närmare samtidigt som hon också gjorde det, och de höll nästan på att krocka. [...] 
   ”Det är lugnt”, sa Rasmus snabbt på reflex, som man gör, men så fort orden lämnat munnen visste han att det var lugnt. En del människor inkräktar på ens personliga sfär fast de står tio meter bort, andra kan sitta nästan  en utan att vara det minsta jobbiga.
s. 27-28 


* * *

Jag känner direkt att det här är en given bok på sommarlistan, för sommarkänslan är total. Det är inte bara sol och semester, utan Lindbäck sätter också ord på andra saker. Hon skriver om att ta en paus från vardagslivet, kompisarna och bara vara under några veckor, och hon gör det på ett sätt som får mig att undra om det är mitt liv hon kanske berättar om. Man, eller åtminstone jag, känner verkligen igen mig i boken, och det är väldigt viktigt i en bok som den här.

Det är en bok på temat vardag och verklighet, och det sätter en hel del press på den. Dels krävs det att boken faktiskt stämmer överens med verkligheten åtminstone till viss del, men att igenkänningsfaktorn är slut har vi redan rätt ut. Dessutom krävs det också att boken sticker ut mycket, för att den ska nå någonstans inom en genre fullproppad med litteratur. Där når tyvärr inte boken om Julia och Rasmus hela vägen fram. Den är ganska klassisk och väldigt förutsägbar, och det gör den inte dålig, men inte heller fantastisk.

Det finns dock vissa saker som gör att Karta för förälskade & andra vilsna sticker ut och det är dels tack vare att Julia och Rasmus relation aldrig är någon dans på rosor. Även om det snabbt är enkelt att lista ut vad som ska hända är boken inte riktigt den klassiska pojke-möter-flicka-kärlek-uppstår-boken, utan Lindbäck har lagt in flera tvister. Hon låter saker som vänskap, att hitta sin identitet, relationer till föräldrar och att växa upp att få stora roller, och det gör boken väldigt intressant och givande. Dessutom väcker hon nya tankar kring vad kärlek egentligen är när man är sexton år. Och jag älskar de många inslagen där modern ungdomslitteratur nämns!

Därför är det något med boken som fastnar hos mig, trots att den är delvis för klassisk inom sin genre. Jag måste också säga att jag älskar titeln och vilken roll den har genom hela boken. Titeln spelar faktiskt stor roll för en bok, och jag har läst alldeles för många böcker med klyschiga titlar utan någon större innebörd i boken, men här finns kartan med från början av boken till slutet av boken, och jag gillar det, för det gör att boken känns så genomtänkt och välarbetad. Det märks att författaren velat göra något bra

Jag måste också slå ett slag för både Julia och Rasmus, för de går också mot hela idén om den klassiska ungdomsroman på temat vänskap och kärlek. Julia går emot alla märkliga ideal som finns och något väldigt fint Lindbäck lyfter fram är hur det är att leva med lite pengar och samtidigt vara vän med personer med väldigt mycket pengar. Rasmus är ju något av en dröm och jag älskar att författaren valt att göra killen i boken till den konstnärlige som helst spenderar tid med sig själv. Dessutom skriver Johanna Lindbäck så naturligt från bådas perspektiv, och skiftena är alltid smidiga och naturliga, vilket är viktigt att belysa. 

Karta för förälskade och andra vilsna är en bok jag önskar att jag hade läst under sommaren, för den ger en så underbar och delvis nytänkande bild av sommarlovet och dess innebörd. Det är en delvis för ordinär bok, och det gör den förutsägbar och trist att läsa, men samtidigt öppnar Lindbäck upp till nya tankar och idéer hos sina läsare, och det gör att det ändå är en bok jag kommer minnas. Julia och Rasmus är inga stereotypa ungdomar, och det gör boken unik och läsvärd. Helst under lata sommardagar, men januariväder går också bra!

Betyg: 
    ☆ 

Författare: Johanna Lindbäck
Förlag: Gilla Böcker
Utgivningsår: 2017
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 286 st (Inbunden: 286 st)
Åldersgrupp (Enligt mig): 13-18
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Karta för förälskade & andra vilsna
Annat: Läst som e-bok

Länkar: 

Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON

Boken i E-format finns på Adlibris och Bokus.



fredag 2 februari 2018

Väntarna

Väntarna, skriven av Cannie Möller, är en bok med ett mycket aktuellt innehåll. Hoi Förlag är utgivaren till boken med fokus på flyktingsituationen i Sverige. Cannie Möller belyser i Väntarna frågan från olika perspektiv, både från flyktingar, invandrare och personer som bott i Sverige under hela sina liv och inte vet hur det är att vänta på ett brev som berättar om man är välkommen eller måste fly vidare.

Zahin har flytt till Sverige och väntar nu på Migrationsverkets utlåtande och till slut får han veta att han inte får stanna och han har inte mycket tilltro till överklagandet och undrar vad han ska ta vägen nu. Samtidigt möter vi Mira, vars föräldrar invandrade till Sverige för länge sedan. När flyktingboendet bränns ner vill hon hjälpa till, men när det visar sig att någon i hennes närhet kan ha med saken att göra ställs hon inför svåra val. Hur ska hon visa att hon inte är som den här personen?

Han står med brevet från Migrationsverket i handen. Brevet han väntat på så länge, nu vet han inte om han vågar öppna. Slamret i matsalen har tystnat omkring honom, alla vet vad sådana där brev betyder: få stanna eller inte.
s. 5 (e-boken)


* * *

Det jag gillar mest med Väntarna är det breda persongalleriet. Man får möta så många olika karaktärer med olika bakgrund, erfarenheter och syn på olika saker, och det gör boken väldigt intressant och givande att läsa. Dessutom gillar jag att berättarperspektivet också varvas mellan flera olika karaktärer, för det gör boken mångsidig och handlingen flyter fram mer naturligt när man inte bara läser från en persons perspektiv.

Något annat jag tycker är viktigt att nämna när man pratar om den här boken är hur verklighetstrogen den är, för det är helt klart av stor vikt i en sådan här bok. Möller skapar en berättelse med en hel del inspiration från verkligheten, men också med egna, fiktiva inslag, och det gör att boken känns väldigt äkta. Man får en verklig bild av situationen i Sverige och boken fyller verkligen sitt syfte genom att framföra budskapet om vad det är som egentligen händer i världen och i Sverige.

Personligen föredrar jag dock böcker med mer fiktiva inslag, och den här boken blir faktiskt lite trist att läsa just eftersom att det finns så mycket man kan känna igen från verkligheten. Man blir sällan överraskad, utan ycket påminner om verkliga händelser. Samtidigt är ju det viktigt och intressant att läsa om också, och även om det blir en lite tvist i slutet som skapar mycket positivitet känns boken i sin helhet för vanlig. Att föra fram det här budskapet på något annat sätt hade nog dock varit svårt, och Cannie Möller lyckas ändå bra.

Något jag dock ogillar skarpt är det här omotiverade inslaget med Mira och Morgan och deras relation. Det känns som att det är helt taget ur luften och ska fungera som någon form av utfyllnad, vilket känns synnerligen onödigt i en bok som redan har en så himla komplex historia att berätta. Boken tog ett ganska stort steg ifrån sitt tema där, och för mig blev det bara helt fel, för det känns inte heller som att det här lilla sidospåret någonsin fullföljdes och avslutades. Det blev en märklig del av boken, som tyvärr sänkte helhetsintrycket.

Väntarna är en viktig och intressant bok att läsa. Cannie Möller blandar verklighet med delvis fiktiva inslag och resultatet blir en verklighetstrogen berättelse som lyckas framföra sitt viktiga budskap och väcka flera tankar i mig. Jag gillar att läsa från olika personers perspektiv, då det passar bra i en bok med så mycket att belysa. Något jag dock inte gillar är inslaget med Mira och Morgan och deras relation, för den har inget med resten av boken att göra och känns för tagen i luften. I övrigt är boken dock väl värd att läsas av de flesta!

Betyg: 
    

Författare: Cannie Möller
Förlag: Hoi Förlag
Utgivningsår: 2017
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 326 st (Inbunden: 245 st)
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Väntarna
Annat: Läst som e-bok

Länkar: 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON

Boken i E-format finns på Adlibris och Bokus