torsdag 29 mars 2018

Mina smala axlars längtan

Mina smala axlars längtan är Maria Frensborgs första bok för ungdomar. Tidigare har hon skrivit böcker för yngre barn och bland annat de omtyckta böckerna om Ellen och Sorken. Nu tar hon sig an tonåringsgenren och det med en bok om att vara sig själv och att inte förändra sig utifrån vad andra tycker, och om hur det är att vara kär.

Magda går första året på gymnasiet och är störtförälskad i Jens. Jens går i trean och är perfekt på alla sätt, bortsett från att han inte ens vet vem Magda är. Men så en dag blir Magda plötsligt kontaktad av honom och får en förfrågan om att vara med i skoltidningen, som han är redaktör i, och det kan ju inte bli bättre. I samma veva får hon dock en inbjudan till Kvinnliga Gymnasieföreningen, och hon har aldrig tidigare känt sig så speciell som nu. Problemet är bara att Jens avskyr KG, så plötsligt lever Magda två olika liv beroende på vem hon vill gör till lags.

”Alltså Magda, det är farligt att vara så där förälskad. Han skulle kunna få dig att göra vad som helst.”
   ”Himmelska tanke”, svarar jag.
s. 76

* * *

Jag spontanköpte den här boken på Bokmässan förra året, trots att jag egentligen inte planerat att göra det då jag inte kände att det var en bok nödvändig att ha i bokhyllan. Men så träffade jag författaren, Maria Frensborg, och hon var en så härlig och sprudlande person att jag ändrade mig direkt och köpte boken. Vilket jag är ganska glad för, för det är tydligt att det är hon som skrivit.

Språket och berättaren Magda är båda urhärliga. Magda lockar ofta till skratt och hennes historia berättas på ett mycket underhållande och lättsamt sätt, vilket gör boken rolig att läsa. Den är även enkel att läsa och snabbläst, tack vare fint flyt i språket och en handling som aldrig släpper taget, utan är ständigt spännande, och det trots att boken handlar om ett vardagsliv.

Visserligen är det inte bara en vardag med lite kärleks- och vänskapsproblem och sådär, som i den klassiska ungdomsromanen, och det gör att boken sticker ut. Frensborg har varit smart och lagt in flera saker som sticker ut och gör boken speciell, däribland ett gäng gymnasieföreningar och en skoltidning. Boken är ofta väldigt kryptisk i och med det lite mystiska kring dessa föreningar och det gör att man vill läsa vidare och veta mer. 

Vidare är kärlekshistorian inte heller sådär stereotyp och enkel att förutspå, utan Frensborg väljer nya vägar att gå, vilket gör att man ofta blir förvirrad, även om hon skriver ganska enkelt och trevligt, men inte så mycket mer. Något jag dock inte förstod var inslaget med Magdas mamma, som aldrig kändes som att det blev riktigt färdigt, och istället för att bli ett bra inslag blev det något som drog ner hela boken lite grann.

Jag älskar dock budskapet och budskapen, som i och för sig är ganska klassiska, men här så himla tydliga, vilket man ibland saknar. Det är tydligt direkt vad författaren vill säga med Magdas berättelse och jag tycker att allt binds ihop bra, även om det ibland blev lite för mycket med föreningar och tidningar hit och dit för att det skulle kännas som ett vardagsliv. Tilläggas bör också att jag gillar karaktärerna skarpt. Sättet Jens byggs upp på är verkligen perfekt och mycket trovärdigt och det är av stor vikt i den här boken.

Mina smala axlars längtan är ingen ny favoritbok, men i sin genre sticker den ut tack vare speciella inslag, ett kvickt och härligt språk, och karaktärer det är tydligt att man jobbat hårt med. Resultatet blir en unik bok som tydligt för fram sitt fina budskap, men på ett humoristiskt och lättsamt sätt. Jag är dock osäker på om längden är en för- eller nackdel, för med färre sidor skulle det vara den perfekta "läsa-bara-för-att-koppla-av"-boken, men nu blir den något slags mellanting.

Betyg: 
    ☆ 

Författare: Maria Frensborg
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2017
Antal sidor: 376 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Mina smala axlars längtan
Annat: 

Länkar: 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON

Boken i E-format finns på Adlibris, Bokus och CDON


måndag 26 mars 2018

Vi som överlevde

Vi som överlevde gavs ut på engelska förra året, och kort därefter också på svenska. Författarparet bakom är Michael Bornstein och Debbie Holinstat Bornstein. Michael föddes år 1940, i ett getto i Polen. Fem år senare blev han ett av barnen som genom ett välkänt fotografi symboliserar de sovjetiska soldaternas befrielse av koncentrationslägret Auschwitz.

Det här är Michaels berättelse om sig själv, sin familj och alla andra som överlevde, men också de som dog, under Förintelsen. Tillsammans med dottern Debbie har han skrivit den här skönlitterära romanen får ungdomar. Boken som handlar om familjen Bornsetin och andra i deras närhet och livet under och efter andra världskriget är baserad på verkliga händelser, men där Michaels minne inte räckt till har skeenden arbetats fram med hjälp av andras berättelser och anekdoter. 

Av de hundratusentals barn som kom till Auschwitz var det bara femtiotvå under åtta års ålder som överlevde. De var bäst i världen på att gömma sig. Jag var ett av dem.
s. 180 (E-boken)

* * *

Det finns otaliga böcker om andra världskriget. Även inom ungdomsgenren finns det många böcker inom ämnet, och det gör att det är svårt att år 2017 komma med ännu en ungdomsbok om kriget och hoppas att den ska sticka ut. Fast faktum är att Vi som överlevde sticker ut. Jag vågar till och med säga att det är en av de bästa böckerna som skrivits om ämnet, och det finns många olika orsaker till det.


Livet var så normalt som en jude i Polen kunde hoppas på under kriget.
s. 46-47 (E-boken)

Boken får en positiv skjuts redan från början, då den är baserad på verkliga händelser till nästan hundra procent. Att läsa boken och veta att det man läser om faktiskt har hänt på riktigt är mäktigt, och gör att man blir berörd på ett sätt som sällan är möjligt när man läser fiktiva böcker. Det är en otroligt känslosam bok, men det författarna ska ha en eloge för är att de lyckas göra innehållet känslosamt, utan att känslorna tar över. De kunde säkert skrivit boken på ett sätt som får läsaren att gråta från sida ett, men det gör man inte, vilket är en fördel då man får ut mer av boken och budskapet kommer fram tydligt.


Vi visste inte vad som väntade. Utanför Żarkis gränser var fler förändringar på väg att genomföras. Nazistledaren Adolf Hitler och hans hantlangare finslipade sin plan för att utplåna judarna från Europas yta. Det skulle så småningom komma att kallas ”den slutgiltiga lösningen”. 
   Ondskans hjul rullade snabbt och tyst nu. Vi hörde inte ens att de närmade sig.
s. 57 (E-boken)

Det finns en annan bok om andra världskriget som jag läst som kan jämföras med Vi som överlevde och det är Boktjuven. Det jag tänker på är att författarparet Bornstein här lyckas få fram små guldkorn som lätt glöms bort när man tänker på andra världskriget och Förintelsen. Främst i början av boken, men även delvis boken igenom, visar författarna på hur vissa nazister och "vanliga" landsmän från exempelvis Polen och Tyskland hjälpte judar och andra utsatta, och det tycker jag är viktigt då det är något man ofta glömmer. Det är så lätt att dra alla över en kam, men här blir det tydligt att alla kan förändras och att man aldrig ska förutsätta hur en person är innan man vet. 


Det där pappret som hittades av ett museum många år efter kriget fastställde ett mirakel - en sjukdom räddade mitt liv.
s. 180 (E-boken)

Något annat som får mig att gilla den här boken är att den är skriven för ungdomar. Det känns som att en vuxen person som väljer att skriva om sitt liv normalt sätt vänder sig till vuxna, men Michael Bornstein skriver här om sitt liv för ungdomar, och bara det är värt så mycket. Det är ju faktiskt de unga som kommer finnas kvar i världen längst och behöver veta vad som kan hända, och att författarna här vänder sig till ungdomar och anpassar sitt innehåll efter det gör att boken sticker ut. 


De sovjetiska befriarna hade med sig choklad och kakor. Vi visade våra tatueringar för att identifiera oss, men de föste undan våra armar och frågade vad vi hette. Vi var inte fångar längre - vi var människor. Och vi var fria.
s. 180 (E-boken)

En annan sak som gör att boken sticker ut är den breda handlingen. Jag har aldrig tidigare läst en bok om andra världskriget som lyckas ringa in en hel världssituation på inte ens 300 sidor. Man får följa olika personers öden under kriget, och det är alltifrån getton och koncentrationsläger till flyktingar som levde under falsk identitet. Dessutom får man läsa mycket om livet efter kriget, och det har jag inte läst om tidigare. Det är ju lätt att tänka att krigsslutet var slutet, men så var det ju inte riktigt, vilket författaren verkligen får fram på ett mycket intressant sätt. I vanliga fall behöver man läsa ett antal böcker för att få en helhetsbild av kriget, men läser man Vi som överlevde får man så mycket direkt. 

Vi som överlevde är inte bara en i mängden av böcker om andra världskriget. Tack vare det självbiografiska innehållet, en bred handling som bara utelämnar få av detaljerna som ger en helhetsbild av världen under andra världskriget sticker boken ut. Sidorna präglas av träffande citat som ger upphov till många känslosamma tankar. Det är en bok som kommer finnas kvar i mitt minne, och jag rekommenderar alla att läsa den!


Betyg: 
    ☆ 

Författare: Michael Bornstein & Debbie Holinstat Bornstein
Förlag: B. Wahlströms
Utgivningsår: 2017 (original: 2017) 
Antal sidor: 348 st (Inbunden: 285 st)
Åldersgrupp (Enligt mig): 12+
Serie: -
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Survivors Club
Annat: Läst som E-bok 

Länkar: 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON

Boken i E-format finns på Adlibris, Bokus och CDON


onsdag 21 mars 2018

Hata Gustavsberg

Hata Gustavsberg är Agnes Lindströms debut och boken gavs ut av Bonnier Carlsen förra hösten. Inför omslaget som är inspirerat av Gustavsbergs-porslin döljer sig en unik berättelse om femtonåriga Miranda. Miranda som är trött på Gustavsberg, för ingenting händer, och alla är för vanliga där de bor i sina radhus med stora små bilar och tittar på Let's Dance på fredagskvällarna. 

I ren ilska kommer Miranda ut som lesbisk under en släktträff och när ingen tycks tro att hon menar allvar gör hon det till sin uppgift att bevisa att de har fel. Frågan är bara om hon verkligen är lesbisk. Hur vet man det? Man bara vet, säger alla hjälpsidor på internet, så Miranda låter känslorna styra, men det leder till större problem än hon kunde ana. Samtidigt blir det strul på både familje- och kompisfronten, och plötsligt har Miranda ingen

Nu har jag ju kommit ut. Nu kan jag inte ta tillbaka det, speciellt inte eftersom inget riktigt verkar tro mig. Jag måste övertyga dem.
s. 32

* * *

Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig av Hata Gustavsberg. Drömmen var något i stil med John Greens knasiga ungdomsromaner om livet, men nu i efterhand inser jag att det var att sätta ribban lite högt. För att vara en debut på inte ens 250 sidor är Hata Gustavsberg lyckad, men jag hade ändå hoppats på något mer, på grund av sättet som beskrivningen av boken byggde upp något unikt på.

Unikt, det är det. Handling är olik det mesta i bokväg jag någonsin kommit över, och det är en så galen idé som först bara kändes jättemärklig, men som nu fungerar riktigt bra. Jag gillar det naturliga inslaget av olika sexualiteter och jag gillar också hur Agnes Lindström tar upp frågan kring hur man egentligen ska kunna veta vilken sexualitet man har. Det är inget jag tidigare tänkt på, men när det tas upp är känns det så självklart, och det är något särskilt med böcker som lyckas hitta något så självklart som ändå blir en tankeställare.

Även om jag gillar grundtanken med handlingen gillar jag inte riktigt hur mycket som trycks in på de få sidorna. Det är alltifrån kärlek och vänskap till familjeproblem, blåtiror och droger. Jag gillar tanken med att låta boken representera hur det är att vara tonåring, men att trycka in så här mycket på så kort tid gör att allt går overkligt snabbt, och det förstör lite av känslan att det är en bok om vardagslivet, vilken jag faktiskt hade höga förhoppningar på.

Något jag dock älskar är Mirandas relation med storebrodern William, för den känns så äkta och är ändå så fin. Syskonskap är ju fint, men det involverar ofta mycket bråk, men här lyckas Lindström få det att kännas äkta trots att det är mest kärlek mellan de två, och det ska hon ha en eloge för. Sedd utifrån känns relationen ganska märklig, men den är ändå så rätt, och precis så är det ju att ha syskon, och det har verkligen kommit fram bra här.

Hata Gustavsberg är unik, tack vare en galen idé till en aktuell och tänkvärd handling. Grundtanken är god, men det som förstör är alla andra saker som trycks in på de 237 sidorna, för det gör att den vardagliga känslan försvinner. Samtidigt har Agnes Lindström lyckats fantastiskt med flera av relationerna, och jag verkligen älskar syskonrelationen mellan Miranda och William.

Betyg: 
    ☆ 

Författare: Agnes Lindström
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2017
Antal sidor: 239 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 15+
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Hata Gustavsberg
Annat: 

Länkar: 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON

Boken i E-format finns på Adlibris, Bokus och CDON


lördag 17 mars 2018

Kronprinsessan

Recensionen kan innehålla spoilers från tidigare delar 

Kronprinsessan är den från början oplanerade fortsättningen efter de tre böckerna om America och Maxon och deras oväntade kärlek. Nu har många år gått, och här möter vi istället Eadlyn Schreave. Hon är dotter till Maxon och America och som artonåring och därmed äldst i syskonskaran är hon Illéas första kvinnliga tronarvinge. Snart kommer hon vara mäktigast i landet, men hon är osäker på om hon kommer bli lika älskad av folket som hennes föräldrar. 

Numera är det orättvisa kastsystemet avskaffat, men trots det råder missnöje i landet. Till Eadlyns förfäran involveras hon och hela hennes framtid i sina föräldrars planer på att lugna folket. De vill nämligen hålla ett nytt Urval, där hon ska hitta sin make, men Eadlyn är inte redo och dessutom kan hon inte tänka sig någon hon vill dela sitt liv och ansvar med. Trots det tvingas hon in i Urvalet, som kanske kommer förändra hela hennes liv, för alltid. 

Jag kunde inte låta bli att känna att jag hade missat någonting, att det fanns ett gapande hål i skyddsnätet jag skapat åt mig själv.
   Men det fanns ingenting jag kunde göra nu. Jag hade redan tagit språnget.
s. 37-38


* * *

Jag inbillar mig att det är riktigt svårt och utmanande att skriva en oplanerad fortsättning på en trilogi som redan känns så avslutad, för efter Den utvalda var jag ganska nöjd, och den kändes som ett bra slut på berättelsen om America Singer. Kiera Cass visar dock ännu en gång på enorm författarskicklighet när hon skriver sin uppföljare och får mig att vilja läsa nästa (och sista) bok direkt.

Från början var jag skeptisk till att jag skulle ha fått nog av Cass värld och att handlingen nu skulle kretsa kring America och Maxons artonåriga dotter. Jag var föga imponerad av återseendet av Harry, Ron och Hermione i den åttonde boken, för de kändes helt fel som vuxna med barn. Här blir det dock bra, och jag tror att det beror på att Cass valt att behålla America och Maxon och tidigare karaktärer väldigt mycket i bakgrunden, så man känner aldrig någon sorg över att de inte är som tidigare, då Eadlyn är den uppenbara huvudpersonen, vilket helt klart är en fördel.

I början är jag dock väldigt skeptisk till Eadlyn, men det får jag äta upp senare. Först är jag lite besviken över att hon inte har Americas rebelliska och humoristiska drag, även om jag känner igen mig mer i henne än hennes mamma. Däremot utvecklas hon snabbt och förändras mycket, och blir mer och mer intressant och till en sådan där karaktär man verkligen aldrig slutar fascineras av, så det var helt klart en positiv överraskning.

Ytterligare ett Urval kändes också som en lite sliten handling, men jag tror att det kan vara en av de bästa handlingar som en författare någonsin kommit på, för romantiska gester känns aldrig dåligt underbyggda, då allt kretsar kring romantik, och så många olika relationer byggs, vilket är fascinerande att läsa om. Här lyckas Cass dessutom om möjligt bättre än i tidigare böcker, för av de 35 killarna är det omöjligt att veta vem som ska bli utvald, och det gör läsningen ständigt spännande, och sidorna bara flyger förbi.

Dessvärre är ju boken som när man tittar på "Talang" och "efter pausen" visar sig vara efter pausen, fast också efter två eller tre avsnitt. För inte kommer man närmare svaret på hur Urvalet ska sluta när de 324 sidorna är förbi, och det är smått irriterande då boken, liksom tidigare böcker, känns lite halv. Samtidigt hade det inte blivit bra om man hade fått svaret efter dryga 300 sidor, och att Cass vågar skriva sina böcker på det här lite annorlunda sättet visar än en gång hur skicklig hon är!

Kronprinsessan är jag från början mycket skeptisk till, men skepsisen ersätts snabbt av att jag blir grymt imponerad av hur Kiera Cass än en gång lyckas så långt över förväntan. Det tar inte lång tid innan jag fastnar för karaktärerna, och Urvalet slutar aldrig att engagera då det är omöjligt att förutsäga hur det ska sluta. Dessutom blir det inte ett dugg så där fel som det kan bli när "x år senare"-boken kommer, utan det här blir bara ett kärt återseende av Illéa och dess kungafamilj!

Betyg: 
     

Författare: Kiera Cass
Förlag: B. Wahlströms
Utgivningsår: 2017 (original: 2015) 
Antal sidor: 324 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 12+
Serie: The Selection, Del 4
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Heir
Andra delar i serien: CeremoninElitenDen utvalda, Drottningen + flera noveller. (Läs om dem här)
Annat: 

Länkar: 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON

Boken i E-format finns på Adlibris och Bokus.



onsdag 14 mars 2018

Andekrigare

Tack, Pärlan Förlag, för ett spännande recensionsexemplar!

Andekrigare är första delen i äventyrs- och fantasyserien Barn till änglar, skriven av Jerel Law. Law är pastor och mycket religiös och idén till hans serie kom då han ville göra något för att uppmuntra barn till att fortsätta tro och försöka göra deras tro mer levande. Därför är kristendom och Gud centrala delar i boken om Jona Stone, en alldeles vanlig pojke ända till den dag då han får veta att han är en fjärdedels ängel.

När Jona får beskedet öppnar sig en helt ny värld för honom, men det tar inte lång tid innan det positiva vänds till något negativt. Jonas mamma, som är till hälften ängel, blir kidnappad av någon som har ondskefulla planer för hela världen, och det blir upp till Jona och hans lillasyster Eliza att rädda henne, men hur ska två barn kunna lyckas med det? De inser dock snart att tron är mäktig, och kanske kan den och deras tilltro till Gud rädda dem alla.

Håll ögonen öppna, Jona. Det finns en hel värld till där ute. Skrämmande och vacker. Och farlig.
s. 52

* * *

Jag har aldrig tidigare läst en bok där religion och kristendom spelar en så central roll som i Andekrigare och det i sig gör boken väldigt intressant. Författaren skriver själv att han började skriva böcker inom ämnet för att levandegöra barns tro och uppmuntra dem till att behålla den, och även om jag själv inte är troende är jag ganska säker på att Andekrigare är en lyckad bok i det avseendet. Law gör tron hos unga central i boken, men låter ändå inslag av äventyr och fantasy bli viktiga, och jag gillar mixen.

Har man som läsare en större anknytning till religion tror jag dock att boken kommer uppskattas mer än vad den gjorde hos mig. Jag gillar storyn, för med de religiösa inslagen är den nytänkande och kommer med ett väldigt fint budskap, men ibland blir det lite för mycket för mig. Jag har lite svårt för att köpa delarna där Jona förlitar sig på Gud och så vidare, men det beror enbart på att jag själv inte är religiös. Det är fantastiskt att en sådan här serie skrivs för barn med kristen tro, och jag gillar idén med att boken utgår från delar av Första Moseboken. 

Språket är egentligen inget speciellt, men det passar bra till boken då det ger lagom med fart, men också lite rum för eftertanke, vilket faktiskt krävs i en bok som den här. Boken är ganska kort och det är en fördel, för det gör att även unga och mindre läsvana läsare lockas. Dessutom har språket bra flyt och trots dess enkelhet är det ganska mångsidigt med både dialog, beskrivningar och lite djupare inslag, vilket ger en riktigt bra helhet som gör att boken passar alltifrån yngre barn till tonåringar utan problem. 

Andekrigare är inte en ny favorit hos mig, men för rätt läsare kan den ses som ett mästerverk. Den kristna tron är central, vilket gör boken intressant och unik, och jag gillar hur skickligt Law väver in det religiösa mitt ibland äventyr och fantasy och mixen blir bra. Språket är enkelt, men oväntat mångsidigt, så boken blir aldrig trist att läsa. För mig tar dock det religiösa över lite för mycket, men för unga kristna kan jag tänka mig att den här boken är en ny favorit!

Betyg: 
    

Författare: Jerel Law
Förlag: Pärlan Förlag
Utgivningsår: 2013 (original: 2011) 
Antal sidor: 232 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 10+
Serie: Barn till änglar - Jona Stone, Del 1
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Spiritfighter
Andra delar i serien: Eldsprofet, Skuggjägare, Truth Runner
Annat: 

Länkar: 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON

söndag 11 mars 2018

Till alla killar jag har gillat

Till alla killar jag har gillat är första delen i den amerikanska, bästsäljande trilogin om sextonåriga Lara Jean. Jenny Han tar med läsarna på en oförglömlig resa med kärleken i centrum. Allt börjar med en hattask. Lara Jean fick asken av sin mamma som sa åt henne att stoppa sina viktigaste saker där. Nu ligger där fem kärleksbrev, vilka Lara Jean skrivit till killar hon gillat, men bestämt sig för att sluta gilla, utan att skicka dem. Men plötsligt är de alla skickade. Skolans populäraste kille Peter får ett, och storasystern Margots pojkvän Josh ett annat, och stämningen blir katastrofartad.

Lösningen blir att Lara Jean och Peter låtsas vara tillsammans, för att Peter ska göra sin före detta flickvän svartsjuk och Lara Jean kunna bevisa att hon inte har några känslor för Josh längre. Men Lara Jean börjar bry sig mer och mer om Peter, och samtidigt vet hon inte hur hon ska hantera Josh och deras vänskap längre. Och till slut hotas även Lara Jeans systerrelation med Margot och Kitty av killproblem...

Jag öppnar ögonen. Jag drömmer inte, det är på riktigt. Det är en mardröm. Peter Kavinsky har mitt brev i handen. Det är min handstil, mitt kuvert, mitt allt. "Hur... hur fick du tag på det där?”
s. 73

* * *

När jag för ett tag sedan upptäckte att Lavender Lit skulle ge ut den här boken funderade jag först på om jag skulle läsa den på engelska, då den verkade ganska lagom. Fast en dag stod den bara där, i en hylla på biblioteket med en lapp med orden "NY BOK!" på. Nu har jag dock redan reserverat del två på biblioteket, och då på engelska. När en bok får mig att frivilligt längta efter att läsa på engelska, då är det en riktigt bra bok!

Det finns böcker som man inte riktigt kan sätta fingret på vad det är som är så bra, utan de är bara riktigt grymma, och Till alla killar jag har gillat är precis en sådan bok. Jag tror att det är den där härligheten och myskänslan och sprudlande känslostormen, som boken faktiskt är, som gör det. Det är ingen unik eller särskilt djup bok, inte alls, men den är ändå så underbar att läsa, och på ett sätt är det faktiskt lite bättre än en sådan där djup och budskapsbaserad bok. Här kan man bara flyga med och njuta av hur härligt livet kan vara en stund, och jag fullkomligt älskar det.

Lara Jean är ju bara en bonus, för hon är verkligen underbar. Liksom många andra nämnt i sina recensioner är hon inte sådär som en sextonåring "ska" vara, utan hon trivs bäst med familjen och inte ens när alla hennes kärleksbrev skickas iväg tillåter hon sig att skämmas. Hon är verkligen en bra förebild, och förutom det kan jag också känna igen mig mycket i henne. Dessutom är hon en fantastisk berättare, då hon har en unik röst som verkligen bidrar till den här sprudlande och galen-härliga känslan som jag verkligen saknar i många andra böcker.

Att boken är snabbläst är ytterligare en fördel. Sidorna flyger förbi, och det är både bra och dåligt, för det här är en sådan där bok som skulle kunna få vara för evigt, bara för att den är så härlig, lättsam och rolig. Visst, den är ganska förutsägbar, men det var ändå svårt att veta hur allt skulle sluta, och handlingen i stort är lite nytänkande och inte den där klassiska kärleksromanen, även om de typiska delarna finns där. Det gör mig dock ingenting, för jag älskar berättelsen, för den är så... ja, härlig!

Något annat jag gillar är den breda handlingen. Det är inte någon särskilt lång bok, och med luftig text borde det inte finnas utrymme för särskilt mycket, men trots det lyckas Jenny Han proppa boken full med ett helt liv, utan att det känns märkligt. Det är alltifrån en död mamma och en storasyster som flyttar till kärlek, vänskap och skolresor och det gör att man aldrig får en tråkig stund med Lara Jean. Dessutom älskar jag inslagen med systerskap, för det är något som gör att boken sticker ut, och något så inspirerande att läsa om, för sällan läser man om systrar som betyder så mycket för varandra som Song-tjejerna, och det är fint!

Till alla killar jag har gillat får mig att längta efter sommar, oväntad vänskap, problematiskt kärlek och starka syskonrelationer. Och även efter nästa bok, som jag behöver nu. Boken genomsyras av sprudlande känslor i form av systerskap, vänskap, och kärlek och med en fantastisk berättare är succén ett faktum. Jenny Han har inte gjort det svårt för sig, men ibland är det enkla också det bästa, och det är Till alla killar jag har gillat ett utmärkt exempel på! 

Betyg: 
    ☆ 

Författare: Jenny Han
Förlag: Lavender Lit
Utgivningsår: 2018 (original: 2014) 
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 363 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: Lara Jean, Del 1
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: To all the boys I've loved before
Annat: 

Länkar: 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON


torsdag 8 mars 2018

Läst i februari

Antal böcker: 7 st 
Fandom av Anna Day
Caraval av Stephanie Garber
Jag är Fiona som dödar av Urban Johansson
Hotet av Mats Söderlund
En rumpa att dö för av Nina E. Grøntvedt
Till alla killar jag har gillat av Jenny Han
Andekrigare av Jerel Law

Antal sidor:  2652 st
Antal sidor/dag (genomsnitt): ca 95 st

Kommentar: Efter en tuff start gick läsningen bättre, och det mycket till stor del tack vare sportlovet! Det blev mycket variation på läsningen, och jag läste några riktigt bra böcker. Jag är dessutom mycket nöjd över att ha hunnit läsa så här mycket under årets kortaste månad!

Böckerna i rangordning (där 1 är bäst):
1. Fandom av Anna Day
2. Till alla killar jag har gillat av Jenny Han
3. Caraval av Stephanie Garber 
4. Jag är Fiona som dödar av Urban Johansson
5. Andekrigare av Jerel Law
6. En rumpa att dö för av Nina Grøntvedt
7. Hotet av Mats Söderlund


Mest...
Överraskande: Jag är Fiona som dödar
Sorglig: Jag är Fiona som dödar
Spännande: Fandom

Bästa...
Karaktär(er): Lara Jean, Kitty - Till alla killar jag har gillat
Titel: Jag är Fiona som dödar
Citat: 

Allt kommer att bli bra?
Jag är Vesuvius med planer för Pompeji.

s. 95, Jag är Fiona som dödar


Annat: -

onsdag 7 mars 2018

Pressmeddelande från Cecilia Larsson Kostenius

Hej! Här kommer ett pressmeddelande från författaren Cecilia Larsson Kostenius angående hennes bok De Ursprungliga, så läs gärna vidare för att ta del av informationen!

Den senaste tiden har efterfrågan på De Ursprungliga varit mycket hög. Det är fantastiskt roligt att så många vill läsa om De fem elementen, men just nu är boken slut i lager hos nätbokhandlarna. Lyckligtvis är nya böcker på väg!! Snart ska det åter gå att beställa De Ursprungliga som vanligt.

Tyvärr har snökaos och trafikolyckor försenat flera försändelser och det kan ta tid innan böckerna kommer fram. Under tiden går boken att få tag på via http://www.ymperia.com/books. Enskilda böcker direkt till slutkund går bättre att leverera än stora paket. Och för dem som bor kring Boden och Luleå går boken att få tag på i flera butiker som säljer böcker.


måndag 5 mars 2018

En rumpa att dö för

En rumpa att dö för är från början en norsk bok skriven av Nina E. Grøntvedt. Nu har Gilla böcker/Lilla piratförlaget gett ut boken om fjortonåriga Pauline på svenska. Berättelsen börjar med att Paulines klass får besök av en skådespelare, och efter att Pauline från början varit skeptisk blir hon blixtförälskad i skådespelaren Ingvar och längtar till nästa lektion hon ska få träffa honom.

Plötsligt pryder Ingvar hennes rums väggar och finns alltid i hennes tankar. Bästa kompisen Martin hamnar i bakgrunden när all Paulines lediga tid går åt till att leta efter Ingvar. Frågan är bara hur hon ska få en ungefär tio år äldre man intresserad av henne. När hon får jobb på teatern blir allt dock enklare, och då verkar det dessutom som att Ingvar är intresserad av henne också. Pauline inser dock att Ingvar är lite finkänslig och vill vänta med att de blir ett par tills han slutat undervisa henne, men snart ska kommer det vara de två. Visst?

När Ingvar ler världens vackraste leende känns det som om mitt bröst ska sprängas, det går elektriska stötar genom hela kroppen och jag kan nästan inte andas. Och jag vet att han också känner så.
s. 83

* * *

Jag läste En rumpa att dö för under två dagar, i några få sittningar. Det är egentligen inte någon särskilt kort bok, men ändå gick den makalöst snabbt att läsa och det är tack vare ett fantastiskt flyt. Kapitlen är överlag på bara några få sidor, och till skillnad från i vissa böcker där det enbart är störande med många avbrott, passar det här jättebra och gör att boken blir väldigt luftig och går lätt och snabbt att läsa. Att den ändå kan vara ganska lång är häftigt, och det är skickligt av författaren att skapa en historia som är simpel men som inte tröttar ut en efter kanske 200 sidor.

Det är ingen bok jag kommer bära med mig resten av livet, men det är inte heller grejen med En rumpa att dö för. Istället är det en sådan där perfekt bok att läsa när man bara behöver en paus och inte vill vara tvungen att tänka så mycket för att hänga med. Jag sveps med direkt av Paulines skarpt underhållande berättelse och sedan behövs det inget mer engagemang från min sida, utan boken sköter resten, och det är underbart.

Till slut blir jag dock lite trött på handlingen. Pauline är jag dessvärre trött på ganska tidigt, och jag tror att det beror på en handling som är väldigt fånig. Jag kan inte känna igen mig alls i hennes känslor och tankar och hennes kärlek känns aldrig verklig, utan mest lite läskig, så handlingen når inte hela vägen. En person i elvaårsåldern hade nog tilltalats mycket mer än jag gör av handlingen, men samtidigt tycker jag att boken i övrigt passar bättre för tonåringar, så det blir lite märkligt och känns som en liten miss av författaren. 

Dessutom är boken väldigt förutsägbar och saker som avslöjades nära slutet kändes uppenbara redan från början och blev därför aldrig något som överraskade mig, vilket hade behövts för att lyfta bokens handling. I slutet kommer även ett försök till en vändning, men den blir aldrig särskilt effektfull och det gör att bokens handling blir ganska trist och intetsägande, samtidigt som jag dock gillar att det faktiskt finns någon form av budskap kring allt vad livet innebär, även om det inte känns som att det är där fokus legat. 

Något jag dock älskar med boken är Pauline och Martins vänskap, för den är så himla härlig. Den känns så självklar, trots att alla normer säger att det kanske inte är så, och jag tycker det är så fint hur de kan bråka ibland men ändå alltid hitta tillbaka till varandra. 

En rumpa att dö för är ett nöje att läsa, tack vare ett bra flyt och ett lättläst språk. Dessvärre känns det som att handlingens huvudämne är tänkt för 9-12-åringar, medan resten av boken passar tonåringar bättre, och det fungerar inte. Handlingen är fånig och blir till slut för upprepande, trots alla möjliga inslag med vänskap och kärlek, men det är ändå en perfekt bok att läsa när man behöver enkel underhållning och vill kunna koppla av för en stund.

Betyg: 
    

Författare: Nina E. Grøntvedt
Förlag: Gilla Böcker
Utgivningsår: 2017 (original: 2016) 
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 349 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 13-16
Serie: -
Originalspråk: Danska
Originaltitel: En rumpe å dø for
Annat: 

Länkar: 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON


lördag 3 mars 2018

Hotet

Hotet är Mats Söderlunds senaste bok och första delen i en trilogi som utspelar sig i Sverige i framtiden. Det är ett Sverige och en värld som kantas av naturkatastrofer och miljöförstörelse, och klimatet är totalt förändrat. Dessutom är vatten en bristvara, och man kan inte bestämma sig för om FN ska ta kontroll över vattnet, eller om man ska låta naturen ha sin gång. 

När Jennys mamma måste åka iväg för att styra upp frågan blir inget som Jenny tänkt. Hennes pappa försvann spårlöst för flera år sedan, och trots att hans antas vara död har Jenny aldrig gett upp hoppet om att hitta honom. Och kanske kan han hon lyckas, nu när oväntade sanningar om henne och hennes ursprung avslöjas. Sanningar som är otroliga och farliga för alla inblandade, och kanske är det därför Jenny får ta del av dem först nu.

Vad som än händer, tänkte hon, så måste jag hitta pappa.
s. 43 (e-boken)

* * *

Jag hittade Hotet av en slump och när jag läste att den skulle handla om framtiden, naturkatastrofer och miljöförstörelse blev jag intresserad, för det är så aktuella ämnen som jag inte läst så mycket om tidigare. Bortsett från en rad med dystopier där det funnits med i bakgrunden. Dessvärre kvarstår mitt intresse inte ens halva boken igenom och jag blir besviken, och det av flera olika anledningar.

Till att börja med tycker jag inte att temat miljön i framtiden var en tillräckligt stor del av boken för att den ska sticka ut, utan den känns mest som en "vanlig" dystopi med lite tvist och smak av norra Europa. Jag hade gärna läst ännu mer om vattenbrist, märkliga klimatförändringar och liknande, och kanske beror min besvikelse delvis på att det var det jag hade väntat mig. Samtidigt hade boken blivit så mycket unikare och fokus legat på miljön, men som det är nu sticker den inte ut tillräckligt för att jag ska minnas den.

Vidare är boken i mitt tycke för osammanhängande. Jag läste den som e-bok i mobilen och korta brottstycken då och då, och kanske är det en sådan där bok som måste läsas lite mer fokuserat och i längre sittningar, för att budskapet ska nå fram. Fast då är det visserligen inte heller bra, för jag föredrar böcker som man kan hoppa in och ut ur utan att tappa allt, och det är omöjligt här. Jag hänger inte med i vilka alla karaktärer är eller vilka grupper de tillhör, jag förstår aldrig var handlingen utspelar sig och jag vet aldrig vad som är målet för bokens karaktärer.

Språket faller mig inte heller i smaken. Jag tycker att det är alldeles för tvärt och det på grund av korta meningar och i många fall också meningar som känns halva. Det är mest som påståenden som radas upp och det gör boken i allmänhet tråkig att läsa. Språket får dessutom inget liv, utan är väldigt platt och tråkigt då det inte finns särskilt många beskrivningar. Jag tror också att boken hade vunnit på att vara lite kortare, för med ett mer ihoptryckt innehåll hade det blivit lite mer fart och action, vilket jag saknar nu. 

Hotet är en besvikelse, men samtidigt vill jag inte vara för hård, för jag läste den som e-bok och tror att det är en bok som gynnas av att läsas mer aktivt och med flera kapitel om gången. Jag fastnar varken för språk, karaktärer eller handlingen, som är en besvikelse då jag hade hoppats på en unik bok med fokus på miljön i framtiden. Nu gör mig boken bara förvirrad, då det är svårt att hänga med, så nästa bok i serien kommer inte stå så högt på min lista, men har jag tid vill jag nog ge serien en andra chans, för jag tror den har mer att ge.

Betyg: 
    ☆ 

Författare: Mats Söderlund
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2018
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 683 st (Inbunden: 506 st)
Åldersgrupp (Enligt mig): 12+
Serie: Ättlingarna, Del 1
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Hotet
Andra delar i serien: 
Annat: Läst som e-bok

Länkar: 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON

Boken i E-format finns på Adlibris, Bokus och CDON.


torsdag 1 mars 2018

Jag är Fiona som dödar

Tack, Urban Johansson och Grim förlag, för ett mycket givande och intressant recensionsexemplar!

Jag är Fiona som dödar. Så säger Fiona i den youtube-video där hon berättar precis vad hon tänker göra med alla de människor som förstört hennes liv och sårat hennes själ, och det utan någon som helst ånger. Det är Urban Johansson femte bok och här ligger fokus på en artonårig, trasig själ som bestämmer sig för att hämnas på alla som gjort henne och hennes nära illa.

Resultatet blir en detaljerad plan där mordvapen och sista ord är noggrant uttänkta, allt för att skapa så stora avtryck som möjligt. Frågan är bara om att döda verkligen är rätt väg att gå. Och när flera av hennes uttänkta offer börjar söka efter henne för att rädda sig själva blir det allvar. Samtidigt försöker Fionas nära förstå vad det var om fick bägaren att rinna över.

Om en vecka kommer ett antal män och kvinnor att vara döda. Ingen utredning behövs. Det är jag som ska döda dem.
s. 36

* * *

När författaren Urban Johansson kontaktade mig och undrade om jag var intresserad av att läsa och recensera hans senaste bok var det språket som lockade mest. Andra recensioner nämnde ett mycket intressant språk, liksom Johansson själv. Det krävs helt klart ett spetsigt och humoristiskt språk för att man ska kunna klara av det mycket tuffa ämnet boken berör. Sällan har jag markerat så många sidor med unika och träffsäkra citat, och jag är verkligen imponerad av sättet författaren valt att delge läsarna sin berättelse på!


Den svarta insekt som byggt bo i mitt huvud viskar att det finns fler kulor i geväret, passa på, ta chansen. Jag morrar att om du inte håller tyst ringer jag Anticimex och bokar hjärntvätt.
s. 12

Som ofta finns det dock ett men och i det här fallet innebär det att språket i övrigt inte riktigt går hem hos mig. För det första har jag ganska svårt för att det inte är någon dialog i boken. Även om konversationer sker indirekt sker det aldrig med några dialogmarkörer, utan det är mer som att de återberättas, och det gör texten ganska enformig och jag saknar den där luftigheten som dialoger annars enkelt ordnar. Dessutom är språket lite för kortfattat. Det är uppbyggt av korta, - dock slagkraftiga - avhuggna meningar och det gör att det går segt att läsa, men samtidigt gör det sitt till för boken och jag tror att ett vackert snyftvänligt språk hade gjort boken för klassisk, men nu är den helt sin egen. Så jag är lite kluven...


Jag köper ett kontantkort på centralen till den Nokia som en före detta pojkvän glömde när han sa tack och hej och vände och gick. Det var förresten en lustig typ. Efter två dagar ville han att vi skulle gifta oss. Stick och brinn, sa jag, jag är redan gift. Som i råttgift.
s. 22

Ämnet Jag är Fiona som dödar berör är tungt, men just tack vare språket får man en lagom distans till allt. Jag kan inte säga att boken är lättsam, men ett ironiskt och motsägelsefullt språk som aldrig slutar förbrylla ger boken en unik och oväntad krydda som jag kommer minnas, för det gör boken speciell och det gör att man klarar av att läsa om det hemska. Det hemska, men ack så viktiga, och det är det jag gillar: Johansson skriver om ett viktigt ämne, men har gör det på ett behagligt och mycket givande sätt, och utan att det sorgliga tar över, så man får ut väldigt mycket av boken. 

Trots allt är ju handlingen fruktansvärd och jag blir verkligen berörd och tanken på att en människa kan känna sig tvungen att gå så långt som Fiona är skrämmande, men också ett bevis på att Johanssons budskap går fram, och det på ett så himla skickligt sätt. Ett problem med boken är dock att jag har vissa svårigheter med att förstå var i tiden man är. Dels hur lång tid som går, men också när återblickar sker, för de är inte alltid helt tydliga. Dessutom är det ofta oklart när berättarskiftena byts och det gör att det blir svårt att hänga med, men trots det får jag ut så fantastiskt mycket av en bok på inte ens 300 sidor, vilket är otroligt!

När jag var sex flyttade Döden in.  Mor sa att jag skulle kalla honom för far. Han hade en själ av stål och lyfte vikter. I hans ögon såg jag styrka. Av det slag som hundar skaffar sig efter mycket stryk. Även i sömnen kan jag känna den tydliga doft av iskyla och konstanta stank av alkohol som läckte från honom.
s. 25

Jag är Fiona som dödar kommer med ett starkt och hemskt budskap, som når hela vägen fram tack vare ett helt unikt språk. Det är ett djärvt drag att skriva så kaxigt, avbrutet och ironiskt, men det blir perfekt till en bok som den här, och ett annat språk hade inte nått ens i närheten av samma framgång. Samtidigt fastnar jag inte helt för språket, men jag är ändå grymt imponerad av författarens skicklighet och djärvhet, och han delger läsarna berättelsen om Fiona med bravur och får mig att vilja läsa fler av hans böcker nu direkt!

Allt kommer att bli bra?
Jag är Vesuvius med planer för Pompeji.
s. 95

Betyg: 
    

Författare: Urban Johansson
Förlag: Grim förlag
Utgivningsår: 2018
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 299 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 15+
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Jag är Fiona som dödar
Annat: 

Länkar:
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON

Boken i E-format finns på Adlibris, Bokus och CDON