torsdag 19 april 2018

Himlen måste sakna en ängel

Himlen måste sakna en ängel är en verklig berättelse skriven av Linn Maria Wågberg. Berättelsen tar egentligen sin början den sextonde juni 2015. Linns son Leo har efter sin mammas önskemål åkt iväg på ett konfirmationsläger han egentligen helst velat slippa, och den här dagen förändras allt. Leo och två kompisar kantrar med en kanot och hamnar i iskallt vatten. Tillslut, mer än två timmar senare, hittas Leo av två fjällräddare och med en kroppstemperatur på 14,5°C finns varken puls eller hjärtslag.

Leo var död i sex timmar, men efter tolv dygn av avancerad sjukvård vaknar han mirakulöst nog. Där början en annan resa. Linn som först förlorat sin son riskerar nu att förlora honom igen, för man vet inte hur omfattande skadorna är. Det här är berättelsen om livet efter döden och resan tillbaka, för både Leo och alla andra, men det är också en berättelse om hopp, sorg och att ta modet att gå vidare. 

Det är tyst i luren
   - Hallå, säg bara att han lever.
   Tystnad, en harkling. Sedan tystnad.
s. 9-10 (e-boken)

* * *

Det är något alldeles särskilt att läsa böcker vars berättelser har skett i verkligheten. Man blir berörd på ett unikt sätt, och där är Himlen måste sakna en ängel inget undantag. Det är en mycket stark bok som verkligen sätter igång tankarna kring allt vad livet innebär och är värt. Det ryms så många fina budskap innanför omslaget, och det gör att boken har så mycket att ge alla. Jag har verkligen fått en ny syn på livet och dess värde efter att ha läst den här boken, och när det är så har författaren verkligen lyckats.

”Ingen säger att han lever.
   För just i den stunden gör han inte det.
   Min son har just dött i en kall sjö sjuttio mil ifrån mig. Men om det vet jag inget. Jag vet bara att ingen kommer till mig och berättar att han lever.
   Där och då dör jag också.”
s. 10 (e-boken)

Budskapen är många och viktiga och jag gillar att de tas upp. Man får perspektiv på hur det är att sörja, hur alla "första gången efter olyckan"-händelserna är, hur man ska kunna gå vidare och om man verkligen kan vänta på en ursäkt och upprättelse. Extra mycket gillar jag hur författaren lägger vikt på hur det var för Leo, som inte mindes sjukhustiden, kontra familjen, som faktiskt förlorat en son/bror och aldrig kan glömma det. Det var något jag aldrig tänkt på, men det är så sant att de anhöriga drabbas på ett fruktansvärt sätt. 

”Jag hör Leos pappa fråga:
   - Så du säger att han har överlevt det är?
   Och att läkaren svarar:
   - Jag säger att han hålls vid liv.”
s. 12-13 (e-boken)

Jag berörs också så mycket när hur Linn berättar om att hon först förlorar sin son, sedan återfår hoppet när han trots ett extremt långt hjärtstillestånd och jättelåg kroppstemperatur överlever, och sedan förlorar honom igen när läkaren berättar om de mycket omfattande skadorna och att han i stort sett är död då det bara är en maskin som håller honom vid liv. Det är så otroligt - att först förlora någon, sedan återfå personen, och sedan förlora den igen, och i boken framställer Linn det här så himla bra. 

”Jag förstår inte det oerhörda i vad han just yttrat.
   Menar han att jag förlorat mitt barn ändå? Att Leo dog i den där förbannade sjön, överlevde mirakulöst och nu ändå är förlorad? Att han hålls vid liv där ute av de där maskinerna men ändå är borta? I Stort sett död?”
s. 28-29 (e-boken)

Vidare är språket underbart. Det är så simpelt, så vanligt, egentligen intetsägande, men tillsammans med den brutalt ärliga historien som Linn berättar uppstår magi. Boken är naket skriven, och det gör att allt känns så äkta och så nära. Det är verkligen som att man själv är där, och det är tydligt att det här är sanningen precis som den är. Dessutom finns minnesvärda citat att insupa överallt, och det gör att boken aldrig slutar beröra eller ge något till läsaren. 

”Vi gråter, jublar, skrattar och förundras när Leo återuppstår från de döda.”
s. 34 (e-boken)

”Samtalet kom den 16 juni 2015 klockan 19.14.
   Samtalet som förändrade mitt liv.
   Samtalet som för evigt omdefinierade vem jag är och begravde det som tidigare varit.
   Dagen då jag dog.
   Det var dagen då min son dog.
   Och någonstans inom mig visste jag att det här skulle vara en av de där livsavgörande, definierande stunderna redan när jag hörde orden: ”Sitter du ner?””
s. 10 (e-boken)

Jag älskar också sättet boken är skriven på. Att skriva dagvis och benämna kapitlen med "dag 1" och så vidare gör att det som läsare är enkelt att verkligen följa med på Leo och de andras resa. Man vet alltid var i tid man befinner sig, vilket underlättar för förståelsen, samtidigt som det gör att man känner sig så delaktig. Jag gillar också att Linn förstärker sin berättelse med olika anekdoter. Hon berättar ofta om saker som skett tidigare och kopplar det till det som händer nu, och det gör också att allt känns så himla nära och verkligt, och det gör också att man aldrig glömmer att det fanns ett liv innan, vilket är viktigt att minnas.

”Lite senare när jag vaknar av att dialysapparaten larmar om ett påsbyte kommer en sköterska fram och ser mig djupt i ögonen.
   - Linn, jag känner att han finns där inne. Jag kan inte förklara det men när jag tar i honom så känner jag att han finns där.
   Och just då är de orden det vackraste jag någonsin hört.”
s. 30 (e-boken)

Slutligen gillar jag bokens bredd. Den handlar inte bara om sorg, utan den handlar också om en makalös resa, ett mirakel, livet efter, en fruktansvärd olycka och bristerna på lägret, fantastiska människor som gjorde allt de kunde, och om att gå vidare trots att man inte fått den upprättelse man helst av allt skulle vilja ha. Trots allt det fruktansvärda finns så mycket hopp och positivitet, och framför allt visdom, i boken och det gör att den passar alla. 

”Kylan i vattnet i Ånnsjön blev både Leos räddning och fall. Hade vattnet inte varit så kallt hade han kunnat simma in till land och inte förlorat medvetandet så snabbt.
   Men att det var just så kallt som det ändå var gjorde att hans kropp snabbt gick ner i dvala, skyddade hans hjärna och gjorde en återupplivning möjlig trots det långa hjärtstoppet.”
s. 98-99 (e-boken)

Himlen måste sakna en ängel är en av de starkaste böckerna jag läst. Alla borde läsa och ta del av visdom om livet, hopp, tankar om vad livet är värt och en mirakulös berättelse som visar att allt är möjligt. Linn skriver enkelt och naket, och det gör berättelsen ännu starkare och att man som läsare känner sig delaktig. Det är en bok jag sent kommer glömma, och den har gett mig så mycket jag kommer ha nytta av hela livet. 

Betyg: 
     

Författare: Linn Maria Wågberg
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 218 st (Inbunden: 223 st)
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Himlen måste sakna en ängel
Annat: Läst som e-bok

Länkar: 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON
Boken i e-format finns på Adlibris och Bokus


4 kommentarer:

  1. Lexie, Stort och varmt tack för dina ord om min bok. Det ger mig verkligen en djup känsla av mening när jag ser hur du beskriver att boken når fram på precis det sätt jag önskat att den ska.
    Jag önskar dig allt gott och lovar att skicka nästa bok till dig;)
    Linn Maria Wågberg

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad glad jag blir över att recensionen uppskattas! Jag hoppas verkligen att många fler tar del av din starka berättelse. Tack, vad snällt - jag ser verkligen fram emot att läsa mer av dig! :)

      Lexie

      Radera
  2. Såg dem hos Skavlan, vilken berättelse! Blir sugen på att läsa boken också. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jamen, gör det! Riktigt lättläst bok som ändå berör på djupet och verkligen stannar kvar i minnet, så jag rekommenderar dig verkligen att läsa den!

      Radera

Hej! Vad kul att du vill kommentera på min blogg. Kommentera gärna om du har några boktips, bloggtips eller något helt annat på hjärtat! Alla kommentarer är lika roliga att få. Jag svarar på allt!
//Lexie