Recensionen kan innehålla spoilers från tidigare delar Låt det som varit vila är andra delen i Marianne Cedervalls deckarserie om Anki Karlsson, som bytt ut storstadslivet mot ett liv i en liten socknen på Gotland en bit från Visby. Livet i Mullvalds socken blir dock inte fullt så lugnt som hon väntat sig. Socknen har knappt hunnit hämta sig efter mordet på den tidigare kyrkoherden, men redan till hösten förstörs den gotländska idyllen.
Det är tryffelsäsong och i Mullvalds ska en tryffelfestival hållas. Fokus är på den gotländska tryffeln, men också den italienska delikatessen finns med. En dag brinner ett utedass ned och på en vägg syns ett hotfullt meddelande att läsa. Och på kvällen för en exklusiv tryffelmiddag där många deltar ställs allt på sin spets när en person faller död ned. Är det mord, och vad är isåfall motivet? Och är det någon annan som står på tur? Polisen måste jobba snabbt nu, och tur är det väl att Anki och Tryggve gärna hjälper till.
”Han pekade mot fasaden.
Gul-Britt såg också. Tidigare i mörkret hade hon inte lagt märke till klottret men nu gick det inte att undvika. På höger sida om trappan på det trehundra år gamla kalkstenshuset hade någon sprejat med stora svarta bokstäver: DÖD ÅT TRYFFELSVINET!”
s. 75 (e-boken)
* * *
Böcker som den här är verkligen perfekta när man bara vill luta sig tillbaka och njuta. Är man lagd åt det hållet finns alla verktyg för att man själv ska kunna engagera sig i mysterielösningen - vilket jag tycker är riktigt viktigt i deckare - och annars kan man bara följa med utan att tänka så mycket, men ändå få ut så mycket av boken. Underbart!
Jag gillar verkligen sättet Marianne Cedervall skriver på, för utan att boken någonsin är seg eller svårläst går den från att i början vara lite försiktig och trevande, till att till slut bli så rafflande att man knappt hinner vända blad i den takt man vill. Det är verkligen så perfekt sättet som handlingen utvecklar sig.
Något annat som är perfekt är obehagskänslorna, som först är obefintliga och sedan kryper närmare och närmare och blir fler och fler, större och större. Till en början känner jag knappt någonting när jag läser, och luras rakt in i fällan, för i slutet nästan ryser man, då det verkligen blir obehagligt. Och det är riktigt skickligt - särskilt då man bara möter alldagliga, vanliga personer som skulle kunna vara vem som helst i ens egen omgivning, som visar sig vara brutala mördare. Riktigt imponerande!
Jag gillar dock andra (första?!) boken bättre än den här, för jag tycker att handlingen här kom igång lite sent, och jag saknade också lite mer obehag och känslor av en förstörd idyll, som var mer påtagliga i bok ett. Dessutom är handlingen ganska rörig och jag har lite svårt att hålla koll på alla karaktärer, vem som är släkting till vem och på vilket sätt och så vidare. Det är lite för många karaktärer för min smak och jag föredrog när karaktärerna var färre, då jag verkligen älskade den familjära och mysiga "alla-känner-alla"-känslan i förra boken.
Låt det som varit vila håller måttet. Cedervall fortsätter imponera med sin unika och skickligt utformade berättarteknik, ett väl uppbyggt språk och oväntade vändningar. Handlingen är inte lika spännande som förra bokens, och jag hade önskat lite mer känsla av idyll och "alla känner alla". Karaktärerna är lite för många... I allmänhet dock riktigt bra. Det här klockren underhållning utan några krusiduller, och jag älskar det!
Jag gillar verkligen sättet Marianne Cedervall skriver på, för utan att boken någonsin är seg eller svårläst går den från att i början vara lite försiktig och trevande, till att till slut bli så rafflande att man knappt hinner vända blad i den takt man vill. Det är verkligen så perfekt sättet som handlingen utvecklar sig.
Något annat som är perfekt är obehagskänslorna, som först är obefintliga och sedan kryper närmare och närmare och blir fler och fler, större och större. Till en början känner jag knappt någonting när jag läser, och luras rakt in i fällan, för i slutet nästan ryser man, då det verkligen blir obehagligt. Och det är riktigt skickligt - särskilt då man bara möter alldagliga, vanliga personer som skulle kunna vara vem som helst i ens egen omgivning, som visar sig vara brutala mördare. Riktigt imponerande!
Jag gillar dock andra (första?!) boken bättre än den här, för jag tycker att handlingen här kom igång lite sent, och jag saknade också lite mer obehag och känslor av en förstörd idyll, som var mer påtagliga i bok ett. Dessutom är handlingen ganska rörig och jag har lite svårt att hålla koll på alla karaktärer, vem som är släkting till vem och på vilket sätt och så vidare. Det är lite för många karaktärer för min smak och jag föredrog när karaktärerna var färre, då jag verkligen älskade den familjära och mysiga "alla-känner-alla"-känslan i förra boken.
Låt det som varit vila håller måttet. Cedervall fortsätter imponera med sin unika och skickligt utformade berättarteknik, ett väl uppbyggt språk och oväntade vändningar. Handlingen är inte lika spännande som förra bokens, och jag hade önskat lite mer känsla av idyll och "alla känner alla". Karaktärerna är lite för många... I allmänhet dock riktigt bra. Det här klockren underhållning utan några krusiduller, och jag älskar det!
Betyg:
★ ★ ★ ☆ ☆
Författare: Marianne Cedervall
Förlag: Lind & Co
Utgivningsår: 2016
Antal sidor: 358 st (Inbunden: 301 st)
Åldersgrupp (Enligt mig):
Serie: Anki Karlsson, Del 2
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Låt det som varit vila
Andra delar i serien: Av skuggor märkt, Dit solen aldrig når
Annat: Läst som e-bok
Originaltitel: Låt det som varit vila
Andra delar i serien: Av skuggor märkt, Dit solen aldrig når
Annat: Läst som e-bok
Blev du intresserad?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Hej, vad kul att du vill kommentera mitt inlägg! Notera dock att frågor om litterära analyser eller andra skolarbeten enbart besvaras via Swish. Mejla lexie.tusensidor@gmail.com för Swishnummer :)