onsdag 8 augusti 2018

Demonviskaren

Tack, Whip Media, för ett otroligt vackert (och såklart, riktigt bra) recensionsexemplar!

Demonviskaren är uppföljaren till förra årets Drakviskaren, som tog stora delar av den svenska fantasikvärlden med storm. Lovisa Wistrands uppföljare utspelar sig över hundra år senare, men alverna är sig lika. Iszaelda har bytt namn och brytit upp med allt och alla sedan hon förlorade sin älskade Akares, men kanske är det dags att lösa situationen en gång för alla?

Med hjälp av sina tidigare vänner bestämmer hon sig för att hämta hem Akares från dödsriket en gång för alla. Hon måste få Maevux hjälp, men det visar sig vara mer komplicerat än hon trott, särskilt när hon inser vem Maevux egentligen är. Dessutom dras både hon och Acranta in i ett livsfarligt spel på liv och död, och frågan är vem eller vilka som kommer gå segrande ur det. 

Sinnena fyller mig i alla porer och ådror, fingertoppar och hjärtslag. Jag känner ondskan från insidan, pulserande så starkt att jag ryser. [...] Jag är svärdet jag är bestarna jag är alven.
   Demonviskare.
s. 193


* * *

Jag får aldrig grepp om den här serien. Den här boken har tagit mig nära två veckor att läsa - två veckor istället för kanske fyra dagar, och trots att den är så seg att läsa tycker jag om den, tycker att den är bra. Språket var det jag kritiserade hos första boken också, men trots att jag och Lovisa Wistrands ordval inte klickar fungerar det på något märkligt vis riktigt bra ändå. 

Jag tror inte jag läst någon recension av Demonviskaren där recensenten inte påstått att boken ät bättre än Drakviskaren, och på den punkten är jag beredd att hålla med. Till att börja med är handlingen här så bred, till skillnad från den enformiga storyn i bok ett, vilket jag älskar. Man får följa flera olika karaktärer på olika platser och i olika situationer, och Wistrand bygger upp läsarens relation till många olika karaktärer på ett snyggt sätt, då det är välgjort men aldrig tar över.

Dessutom gillar jag skarpt inslaget med relationen mellan Nyx och Keelan. Jag menar, det är uråldrig fantastiks svar på homosexualitet och andra dessvärre ännu tabubelagda relationer, och det är klockrent! Enda nackdelen med handlingen är att man liksom alltid när det gått för lång tid sedan man läste förra boken har svårt att hänga med. Jag mindes till exempel inte riktigt relationen mellan Iszaelda och Acranta. Fast jag tror ärlig talat inte att någon författare kommit på en bra lösning på det här problemet ännu. 

Något jag reflekterade över medan jag läste boken var hur mycket den sticker ut inom genren. Fantasyböcker och liknande har oftast ett tydligt mål som ska lösas under seriens gång, men här finns det inte något sådant, utan enbart mindre problem som uppstår på vägen. Man saknar helt enkelt en Voldemort, en korrupt regim eller liknande, fast samtidigt är det lite skönt att läsa fantasy på ett annat sätt, där det är mer som en berättelse om vardagsliv med vissa (dock ganska stora...) problem i okända världar.

Demonviskaren höjer ribban ännu ett snäpp inför upplösningen, tack vare en bred och rik handling, nytänkande relationer och färgstarka karaktärer. Jag och språket kommer fortfarande inte överens, men att jag trots det fastnar starkt för boken är bara ytterligare ett bevis på hur bra den faktiskt är. Demonviskaren är uråldrig fantasy på ett nytt och unikt sätt!


Betyg: 
    ☆ 

Författare: Lovisa Wistrand
Förlag: Whip Media
Utgivningsår: 2018 
Antal sidor: 462 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 14+
Serie: Alvblodstrilogin, Del 2
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Demonviskaren
Andra delar i serien: Drakviskaren
Annat: 

Blev du intresserad?
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON
Boken i e-format finns på Adlibris och Bokus

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hej! Vad kul att du vill kommentera på min blogg. Kommentera gärna om du har några boktips, bloggtips eller något helt annat på hjärtat! Alla kommentarer är lika roliga att få. Jag svarar på allt!
//Lexie