Under odjurspälsen

Under odjurspälsen skriven av Klara Krantz är en bok om kärlek och internetrelationer, men framför allt en bok om att våga vara sig själv, stå för den man är och inse att man är bra nog. För det tror inte Signe att hon är. Det är därför hon letar fram kärleken Joel i parallellklassen på icq-chatten istället för i verkligheten, och presenterar sig som Frida från Karlstad. 

Det går månader och Joel och Frida kommer varandra närmare och närmare och Signe inser att snart måste hon berätta sanningen eller släppa taget. Det är ju faktiskt Signe Joel blivit kär i nu, men räcker det för honom om han får se Signe som känner sig så ful och äcklig. När Signe av en slump träffar Magnus som älskar manga får hon dock annat att tänka på och inser att det kanske inte är Joel som är den rätta.

”Det är ju inte för att luras, skulle jag säga. Jag vill ju inte lura dig Joel.
   Men du måste fatta. Det är jag som är odjuret.
   Du är skönheten och jag har rövat bort dig.”
s. 75

* * *

Jag tänkte läsa den här boken lite som en mellanbok. Ni vet, en bok man läser lite ur då och då, när man inte har tid att sitta och läsa längre stunder, för med en sådan bok fungerar det då den är ganska okomplicerad, lättläst och vanlig. Fast inget av det där stämmer för boken med intressant titel och en lockande handling.

Innan jag brer på med ris vill jag dock ge Klara Krantz en stor eloge för inslaget om Skönheten och odjuret. Hon har på ett otroligt professionellt sätt gjort den tidlösa sagan till en viktig del av boken utan att det känns ett dugg märkligt, och minsta lilla detalj är väl genomtänkt och boken är fylld av små saker som drar naturliga paralleller mellan SIgnes liv och den klassiska sagan. Riktigt imponerande!

I övrigt är jag dock inte imponerad. Till att börja med är bokens språk svårt, och gör att en bok jag trodde skulle vara enkel att läsa tog otroligt mycket av min tid. Språket är hackigt, då det innehåller många halva meningar med ibland bara ett ord. Jag vet att vissa älskar det - ”det blir ju så realistiskt, så äkta”. Jag tänker då aldrig saker som ”Det är jag som. Det är jag som är bäst.”, så mig passar det inte alls.

Dessutom har jag fruktansvärt svårt för Signe, och att hon är berättare förbättrar inte direkt min syn på bokens språk. Jag tror dock inte tanken är att man ska tycka om Signe, utan bokens räddning blir om det uppstår sådan där hatkärlek mellan läsaren och henne, men så är inte fallet för mig. Visst, Signe är verkligen, då hon har så många brister, gör så många fel, är elak och osympatiskt, men jag vänder mig åtminstone inte till en bok för att läsa om en karaktär som inte kan inspirera mig.

Dessutom känns det orealistiskt hur hon ständigt sårar MM, men att han ändå alltid återvänder till henne. Deras relation känns inte alls verklig, vilket är synd då den ju är en så stor del av boken. Och det kanske största problemet: Jag ser inte vad boken vill säga. Visst, det handlar om att våga vara den man är och att man kan göra fel ibland, men det kommer aldrig fram något budskap, då boken är väldigt oklar hela tiden och så även i slutet, och därför känns den för mig ganska meningslös. 

Under odjurspälsen är en besvikelse. Den sticker ut i genren, med sitt genomgående mörker och sin råhet, ett hackigt språk och en mycket osympatisk huvudperson, och det är sånt som vissa förmodligen jublar över. Fast mig passar det inte alls och därför blir det aldrig den förväntade lättsamma läsupplevelsen, utan en tung läsning utan någon som helst mening. 

Betyg: 
★ ★ ☆ ☆ ☆ 

Författare: Klara Krantz
Förlag: Alfabeta
Utgivningsår: 2017
Antal sidor: 286 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 14+
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Under odjurspälsen
Annat: 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON.