fredag 28 september 2018

Kvinnan på tåget

Kvinnan på tåget, som skrivits av Paula Hawkins, blev rosad för flera år sedan och har nu även blivit till film. Det är en thriller, en deckare, men med en del tvister. Dessutom spelar tåg en avgörande roll. Sitter man på tåget från Ashbury till London ser man rakt in till husen på Blenheim Road, och på det tåget sitter Rachel 8.04 varje dag, påväg till sitt före detta jobb som hon förlorade flera månader tillbaka på grund av sin alkoholism. 

Rachel ägnar de fyrtiofyra plus fyrtiofyra minuterna tur och retur varje dag åt att fantisera fram liv hos människorna hon ser från sin fönsterplats i tåget, men en dag ser hon något som gör fantasin till verklighet. Rachel får något att engagera sig i, samtidigt som hon först måste bekämpa sina egna demoner för att ens ha en chans att lyckas. Och det visar sig snart att faran kanske är närmare än hon tror. 

Om jag sitter i vagn D, vilket jag brukar göra, och tåget stannar vid den där signalen, vilket det nästan alltid gör, har jag perfekt utsikt över mitt favorithus invid spåret: nummer 15.
s. 12


* * *

Jag har väntat så länge på att läsa den här boken, och nu när jag äntligen gjorde slag i saken och faktiskt läste den är allt inte riktigt som jag väntade mig. Kvinnan på tåget heter boken och det är ju en titel som man tycker borde skvallra om att tåg har en stor betydelse, vilket förövrigt texten på baksidan också gör, men tåg spelar faktiskt inte någon särskilt stor roll. Det är enbart i början tåg är viktiga, och jag älskar verkligen det här: ”8.04 tåg, samma människor, samma utsikt, sedan hem igen”, men jag hade önskat mer. Mer tåg, något mer unikt.

Så här i efterhand tycker jag mest det är en bok om alkoholism, som jag inte har minsta, lilla relation till, vilket leder till att jag har svårt att relatera till bokens skeenden. Ämnet är dock viktigt och intressant, och det är bra att det tas upp, men det var inte vad jag väntade mig här. I övrigt är dock boken riktigt spännande och jag gillar thriller-inslagen, och att det finns så få möjliga misstänkta, men att det ändå är så svårt att förstå vem som är skyldig. När man väl förstår det bjuder dock Paula Hawkins på några riktigt obehagliga kapitel, där man verkligen känner det som att man umgås med en mördare. Imponerande! 

Förutom det tyvärr sparsamma tågåkandet, som ändå gör boken speciell, sticker boken ut tack vare Rachel. Sällan har jag följt en karaktär som henne. Hon gör mig ständigt frustrerad, när hon vägrar ta tag i sitt beroende, söka hjälp, och när hon fortsätter ljuga för alla om allt. Samtidigt vill jag känna med henne, men det är svårt, för hela hon utstrålar en osympatisk, uppgiven människa som inte bryr sig. Samtidigt gör det mig ont att jag låter den här sjukdomen definiera henne, och att jag har så svårt att se bortom den. Tänkvärt inslag!

Kvinnan på tåget är i egenskap av thriller mycket bra, då den har rätt uppbyggnad för att ge läsaren möjlighet att lösa fallet och då spänningen och obehagskänslan ständigt trappas upp. Dessvärre är den inte så unik som väntat, och jag sörjer att det är alkoholism och inte det intressanta tågåkandet som har huvudrollen, då det ger en väldigt mörk, dyster berättelse - som dock är viktig och tänkvärd, men inte vad jag sökte när jag tog upp boken. 

Betyg:
     

Författare: Paula Hawkins
Förlag: Massolit Pocket
Utgivningsår: 2016 (original: 2015) 
Antal sidor: 396 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: -
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Girl on the Train 
Annat: Läst som pocket

Blev du intresserad? 
Du hittar boken som pocket på Adlibris, Bokus och CDON
Boken i e-format finns på Adlibris, Bokus och CDON

tisdag 25 september 2018

Bokmässan 2018: Planer

Godmorgon, alla!

Det är nu bara dagar kvar till årets bokmässa, och på fredag morgon åker jag ner till Göteborg, för att gå på mässan på fredag eftermiddag och hela lördagen. Idag delar jag med mig av några av de scen- och monterprogram jag är intresserad av. I verkligheten är det många fler jag skulle vilja gå på, men dessvärre skulle jag behöva klona mig själv då...

Fredag:
15.20-15.40: Marika Carlsson om sin bok Såna som du ska inte vara här. Låter verkligen viktig och intressant.
15.30-15.50: Lovisa Wistrand om Alvblodstrilogin, som jag verkligen gillar! Redan här krockar det dock... 
16.30-16.50: Agnes bokblogg intervjuar PAX-författarna. Så häftigt för Agnes, och ska bli jättekul att lyssna!
17.30-17.40: Elin Säfström om böckerna om Tilda. Alltid lika roligt att lyssna, men så synd att det är så kort varje gång! Hit ska jag dessutom gå med Agnes!
18.00-18.40: Paneldebatt om fantastik, där bland annat Kristina Suomela och Cecilia Larsson Kostenius, vilka skrivit böcker jag verkligen gillade, deltar!

Lördag:
10.00-10.15: Jonas Jonasson om den nya boken efter Hundraåringen. Jag läste aldrig första boken, utan såg bara filmen, men den var ju underbar, så denna vill jag läsa!
13.00-13.45: Jojo Moyes signerar sina böcker, så förhoppningsvis hittar jag någon bok hon kan sätta sin signatur i här!
14.20-14.40: Émilie Fréche som skrivit boken Jag ska rädda er alla, och här pratar om radikaliseringen av Europa. Viktigt och intressant!
14.30-15.00: Krock igen, när Jessica Frej lagar mat från sin nya bok Hur lätt som helst, så vi får se hur det blir här...
15.00-15.20: Linn Maria Wågberg pratar om sin bok Himlen måste sakna en ängel, som jag läste och skrev en recension om, vilken hon uppskattade. Skulle vara roligt att möta henne på riktigt!
16.00-16.25: Cilla & Rolf Börjlind om sin senaste bok Kallbrand, som jag gärna vill läsa snart. Jag väntar nog dock till den kommer som pocket. Just nu följer jag Springfloden II spänt på teve. 

Så, det var lite av de saker jag planerar att göra på bokmässan i år. Kanske ska ni också dit? Vad ser ni mest fram emot isåfall?


lördag 22 september 2018

Kapten Sverige

Tack, Inhamn förlag, för det unikt, viktiga recensionsexemplaret!

Kapten Sverige, skriven av Kim Fredlin, är en bok om Sverige och den sociala delen av vårt samhälle och bristerna i den. Vi möter en fjortonårig Samira, vars pappa just har gått bort. Som föräldralös tvingas hon flytta från sitt liv i Göteborg, ut till den lilla orten Inhamn. Inhamn - där alla känner alla och där personer som Samira, som inte har enbart svenskt ursprung, om man frågar vissa inte är välkomna.

I den nya skolan blir Samira trakasserad, och det enda stödet är kusinen Malin. Fast när märkliga saker händer och en kille av en slump blir skadad räcker inte det stödet. Inom loppet av några dagar är Samira polisanmäld för våldsamheter, avstängd från skolan och i det närmsta utestängd från samhället. Det trots att hon själv inte ens fått yttra sig i frågan. Samira måste inte bara tampas med förlusten av en förälder, utan också med känslan av skam när hon vet vad folk tror om henne, och frustrationen i att det är samhället som gjort det här mot henne. 

Hon hade ju inte gjort något fel, bara klivit undan när den där Jimpa försökte vräka omkull henne. [...] De skulle peka ut henne, berätta hur hemsk och dålig hon var och ingen skulle komma till hennes försvar. För så fungerade tydligen samhället.
s. 98

* * *

Det här är verkligen en sådan där bok som man börjar läsa och sedan läser ut snabbt, snabbt, och efteråt bara sitter man där och undrar vad sjutton man just läst. Och det är ju precis så det ska vara. Kapten Sverige lämnar verkligen ett avtryck hos mig, och är svår att släppa i efterhand, och när det är så är det tydligt att författaren lyckats.

Att läsa den här boken är som att bli tagen på sängen, för Kim Fredlin ifrågasätter det svenska samhället med stor precision på ett sätt som är svårt att sätta sig emot. Han pekar verkligen precis på hur samhället kan tappa bort individer, som då hamnar utanför och inte har en chans att komma tillbaka, då det bara blir en ond cirkel. Det övernaturliga inslaget är välkommet och gör att boken blir lite mer lättsmält och att lite av det tunga, allvarliga kan komma fram lite lättare. 

Visserligen är boken ganska överdriven i allt som händer. Det gör dock att budskapet effektivt kommer fram, och här är det faktiskt det viktigaste. Dessutom känns boken i stora drag trovärdig och verklig, och framförallt är den mycket intressant och tänkvärd. Att den utspelar sig under så kort tid gör dock att det mesta som sker känns lite overkligt. Det är dock lätt att bortse från med tanke på det unika budskapet och en handling värd att fundera lite mer på.

Kapten Sverige är träffsäker, unik, intressant och mycket tänkvärd. Kim Fredlin skriver om seriösa samhällsproblem på ett lättsamt sätt, och lämnar mig något klokare och med en hel del tankar. Att boken är delvis overklig och överdriven är sak samma, för budskapet förs fram på ett snyggt sätt, och det är både oväntat, unikt och viktigt. 

Betyg: 
    

Författare: Kim Fredlin
Förlag: Inhamn Förlag
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 218 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Kapten Sverige
Annat: 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Bokus


torsdag 20 september 2018

Luna Olympia

Tack, Fafner Förlag, för det spännande och unika recensionsexemplaret!

Luna Olympia, den sprillans nya boken av Ulrika Fjellborg, tar sin början på en skyttel mitt ute i rymden. Ombord finns piloten Rebecca och klonen Chris London, som just kommit från Stella Nova där han skapats efter en specialbeställning. Nu är han påväg till Tellus, och till politikern Cedric, som han skapats åt och nu ska jobba för. 

När Chris blir oskyldigt anklagad för ett fruktansvärt brott ställs allt på sin spets och han blir betraktad som brottsling och hamnar med ett gäng kriminella på en skyttel som går mot döden. Förutom Chris bekymmer med att agera som en människa måste han nu också kämpa för sitt eget liv, och det visar sig dessutom att saker och ting är större än Chris först trott och att insatserna är högre än man kan föreställa sig...

Du är en klon, vem kommer någonsin att sakna dig? De fyller bara ett nytt provrör på Stella Nova och snart har de odlat fram en ny, just som du. Ni är förbrukningsvaror, ett universums avfall.
s. 112

* * *

Omslaget fick mig att känna en hel del skepsis inför boken. Det är visserligen snyggt gjort, men känns kanske långt ifrån den värld jag lever i, och hintar om en handling som inte intresserar mig. Detsamma gäller dock filmer som Star Trek, Guardians of the Galaxy och en massa andra sådana där filmer jag inte ens vet namnet på. Det finns dock en serie som min familj introducerat mig till med framgång, och det är Star Wars. 

När jag läser Luna Olympia är det just Star Wars jag tänker på. Jag har aldrig tidigare läst något i stil med Luna Olympia, och den är helt unik i ungdomsgenren. Det är alltid roligt att läsa något helt nytt och oväntat, och den här boken gör mig verkligen nyfiken på att läsa mer i stil med den.

Jag gillar faktiskt att boken är så långt ifrån vår verklighet, för det gör den extra intressant och extremt underhållande att läsa. Dessutom skriver Ulrika Fjellborg mycket tacksamt om sitt Stella Nova och Tellus, och gör inte det klassiska misstaget att slänga fram all information kring denna okända värld på en gång, vilket resulterar i en otroligt seg start. Istället är Fjellborg skicklig och professionell när hon väver in all information i handlingen, och det gör att boken har fantastiskt flyt redan från början! En sådan liten detalj gör verkligen allt.

”Från och med nu tillhör ni och era patetiska liv förenade rebellalliansen! Välkomna till Luna Olympia, gudarnas hemvist!”
s. 125

Att boken utspelar sig i en helt annan värld än vår gör dock att det är svårt att relatera till karaktärer och situationer, och rent känslomässigt påverkar mig boken inte så mycket, just för att handlingen och alla karaktärer känns så långt borta. Jag gillar dock skarpt att läsa om saker bortom vår värld, för det är en intressant kontrast till min vardag. Det gör ju ingenting när saker är helt overkliga, utan tvärtom är det bara intressant. 

”Sextiosex procent av Beckys benmassa är utbytt mot metallproteser. [...] Men det som finns mellan ögonen är mänskligt. [...]
   ”Varje cell i min kropp är människa”, sa Chris och knackade sig på skallbenet, ”utom just det här.”
s. 257

Slutligen älskar jag inslaget med klonerna. Det är en så intressant värld Ulrika Fjellborg byggt upp, med allt kring vilka som gör de bästa klonerna, människor med konstgjorda skelett och så vidare. Det är ett enkelt, men ändå fulländat och komplext, världsbygge författaren gjort, och jag ser fram emot att läsa mer av Ulrika Fjellborg, och kanske rent av Chris och Rebecca? 

Luna Olympia revolutionerar ungdomsgenren, med en handling som inte liknar någon annan bok, men påminner starkt om Star Wars. Parallellerna till vår värld är få, och det gör att det svårt att relatera och känna igen sig i boken, men samtidigt gör det boken unik. Det är tempo och spänning från första sidan, och boken fascinerar och fångar mig direkt. Det är en bok för alla som gillar sci-fi, fantasy och Star Wars-liknande berättelser - och alla andra som vill läsa unik bladvändare!

Betyg: 
   

Författare: Ulrika Fjellborg
Förlag: Fafner Förlag
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 373 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 12+
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Luna Olympia
Annat: 

Blev du intresserad?
Du hittar boken på Adlibris och Bokus. Boken i e-format finns på Adlibris


onsdag 19 september 2018

Midsommarmorden

Midsommarmorden, Magnus Nordins senaste thriller för unga, är en bok om mord, besatthet och livsfara. Ossian går sista året på gymnasiets medieprogram, och på grund av hans fascination för seriemördare och mordgåtor är ämnet för hans gymnasiearbete självklart - han ska göra en film om Midsommarmorden. Det var två mord som skedde vid sjön Glimten och offren var några tältande ungdomar. Mördaren var klädd i grismask, och inte ens tjugofem år senare vet man vem som dolde sig bakom masken.

Snart blir det dock tydligt att det är någon som inte uppskattar hur Ossian nystar i fallet och gör det till sin historia, då han börjar få hotfulla meddelanden från någon som utger sig för att vara mördaren. Ossian tvingas hålla allt hemligt, och lögnerna för honom och flickvännen Emina, samt bästa kompisen Abbe. Dessutom visar det sig att Ossians önskan att själv lösa morden kan ta honom till livshotande situationer. Hur mycket är han beredd att offra?

Jag tror inte att vi någonsin kommer att få veta sanningen om vad som verkligen hände vid Glimten den där midsommarnatten för snart tjugofem år sen. Varför? De finns de som inte vill att sanningen kommer fram.
s. 19

* * *
Jag vet inte riktigt hur jag ska säga det här utan att det ska låta fruktansvärt, men oj, vilken bok! Den var så mycket bättre än jag någonsin kunnat tro, för helt ärligt var jag ganska säker på att det skulle vara en i raden av småläskiga ungdomsromaner med ett mycket simpelt språk och en bok man inte minns alls så fort man läst ut den. Varför jag väntade mig det? Tja, till att börja med är boken ganska kort. Dessutom har Magnus Nordin inte imponerat så mycket med sina tidigare böcker, men nu är jag helt klart omvänd.

Att boken är kort märks knappt, för Nordin fyller effektivt sidorna, lämnar inget till slumpen och bygger med hjälp av utmärkt berättarteknik upp spänning som får en att vilja läsa vidare. Boken är en riktig bladvändare, och dessutom är den lättläst, utan att jag som älskar ord tycker det blir för simpelt. Det är en balansgång det där, men Magnus Nordin har hittat balansen. 

Handlingen är genialisk. Jag är otroligt svag för böcker vars handlingar utspelar sig i dåtid och nutid, och lite av det får man här också, och det på ett väldigt skickligt skrivet sätt. Jag gillar också det otroliga, gedigna arbetet som ligger bakom boken. Författaren gör inslag om olika mordgåtor, böcker om mord och journalister som talar om morden, och allt det på ett väldigt trovärdigt sätt. Jag gillar storyn kring en karaktär som är så intresserad av mordgåtor, och jag gillar inslagen om att mördare vill ta åt sig äran och så vidare, för det är intressant och nytt att läsa om.

Karaktärerna är också en överraskning. Jag är riktigt imponerad av hur man lyckats bygga upp alla dessa trovärdiga relationer på inte ens 300 sidor, och alla karaktärer är verkligen välgjorda utan att man någonsin drabbas av sådana där taffliga stycken med karaktärsbeskrivningar. Och slutligen - slutet, som verkligen var bra, oväntat och något jag faktiskt inte kommer glömma nu i första taget. Det som sker i epilogen spelar egentligen ingen roll, men ändå känner jag mig så lurad, och jag älskar det!

Midsommarmorden överraskar mig totalt, för det är inte den typiska lättlästa, korta boken med otroligt platta karaktärer. Istället är det en intressant, unik och otroligt spännande story som är svår att släppa. Språket är enkelt, men tillräckligt detaljerat, och karaktärerna liksom relationerna mellan dem är välgjorda. Magnus Nordin prickar alla rätt och jag ser fram emot att läsa fler deckare av honom.

Betyg: 
   

Författare: Magnus Nordin
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 263 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Midsommarmorden
Annat: 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON
Boken i e-format finns på Adlibris och Bokus.

söndag 16 september 2018

Läst i augusti

Antal böcker: 6 st 
Midsommarmorden av Magnus Nordin
Finns det björkar i Sarajevo? av Christina Lindström
Always and forever, Lara Jean av Jenny Han
Kvinnan på tåget av Paula Hawkins
Av gudarna märkta av Snezana Lindskog
Björnen sover inte av Monica Grönlund

Antal sidor: 1987 st
Antal sidor/dag (genomsnitt): ca 64 st

Kommentar: 
En mindre bra läsmånad, i jämförelse med julias 10 böcker. Dock förståeligt - en vecka försvann i Kittelfjäll, och ca en vecka försvann med skolstarten. En del bra blev dock läst ändå!

Böckerna i rangordning (där 1 är bäst):
1. Always and Forever, Lara Jean av Jenny Han
2. Finns det björkar i Sarajevo? av Christina Lindström
3. Kvinnan på tåget av Paula Hawkins
4. Midsommarmorden av Magnus Nordin
5. Björnen sover inte av Monica Grönlund
6. Av gudarna märkta av Snezana Lindskog

Mest...
Överraskande: Finns det björkar i Sarajevo?
Sorglig: Björnen sover inte
Spännande: Kvinnan på tåget

Bästa...
Karaktär(er): Lara Jean - Always and Forever, Lara Jean
Titel: Av gudarna märkta
Citat: Inget speciellt.

Annat: -


torsdag 13 september 2018

Tvåhjärtat

Tack, Marija Fischer Odén, för recensionsexemplaret!

Tvåhjärtat är författaren Marija Fischer Odéns första bok och första delen i en serie. När ett märkligt, omänskligt barn föds tvingas jordemodern Lin ut för att ta barnet därifrån, för ett barn som det där skulle vara en skam för alla. Flera år senare måste hon dock ut igen för att finna den där varelsen, och den här gången är hon inte ensam. Dels har hon sina vänner med sig, men skogarna tycks också vara fyllda med magiska tingestar och en del mindre välkommet sällskap. 

Lin stod tyst. Det var ett tecken. Det kunde inte vara något annat. Och om Uv fått ett tecken måste det betyda att han förtjänade att veta sanningen.
s. 14-15


* * *

Dessvärre är det här en av de (tack och lov trots allt mycket få) böcker där det blir fel från början. Jag känner direkt att det här inte är en bok för mig, och om det inte vore för att jag fick boken som ett recensionsexemplar skulle jag stoppat redan då. Det är dock med största sannolikhet ingen dålig bok, utan det är bara inte min typ av bok. Jag tror inte att det finns så många dåliga böcker, utan om en bok framstår som dålig har den bara inte hittat rätt läsare.

När det gäller Tvåhjärtat är jag inte rätt läsare, då jag helt enkelt inte gillar miljöerna, ämnet, tiden eller situationerna. Jag tycker att det blir en märklig mix av fantastik, vår värld, nutid och dåtid. Jag vet faktiskt inte ens när boken utspelar sig - kanske nämndes det någon gång, men dessvärre klickar jag och boken så illa att jag inte utmatar så mycket mer än handlingen i stora drag.

Det hade underlättat för boken om den haft ett lite bättre flyt i språket och en mer konkret handling. Jag uppfattar det mesta som händer som ganska ”flytande” och oklart, och det blir därför aldrig något riktigt driv då inga omvälvande saker sker från en sida till en annan. Det gör också att jag aldrig ens får något intresse för handlingen. I andra fall finns intresset där från början och tappas först senare, men här känner jag ingenting för ämnet i början och då krävs det mer för att fånga mig. 

Tvåhjärtat är inte min typ av bok, och det är det som präglar hela min upplevelse av den. Jag fångas aldrig av bokens handling, vilket gör den svår att ta sig igenom och att läsningen inte känns positiv. Jag är dock nästan säker på att det inte är en dålig bok - det är bara jag som är fel läsare. Rätt läsare är kanske den som gillar öppna händelser, magi, mystik och världar lite skilda från vår. 

Betyg: 
    ☆ 

Författare: Marija Fischer Odén
Förlag: Undrentide förlag
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 257 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 12+
Serie: Tvåhjärtat, Del 1
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Tvåhjärtat
Andra delar i serien: 
Annat: 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON
Boken i e-format finns på Adlibris och Bokus

måndag 10 september 2018

Karne - Skriet från häxberget

Tack, Kristina Suomela Björklund, för ett intressant och otroligt spännande recensionsexemplar!

Karne - Skriet från häxberget är en rysare skriven av Kristina Suomela Björklund. Författaren tar med läsaren på en läskig resa i tid och rum. En dag kommer en märklig kvinnan in till de arbetande på Ödets förlag, och för Märit berättar hon en fruktansvärd historia om häxprocesserna i Sverige. Det är tydligt att det är material för en bok, men nu så fort Märit och hennes kollegor börjar arbetet med den börjar märkliga saker hända.

Plötsligt ser Märit människor utan ansikten, och hon lever sig i berättelserna om hur kvinnor som utpekades som häxor halshöggs och brändes på bål på ett nästan magiskt vis. Och när Märit, Gustav och Rebecka åker upp till Ångermanland för att studera platserna för händelsernas centrum ställs allt på sin spets, och Märit börjar tveka kring huruvida det här med häxor bara var rena påhitt...

”Häxor! Nu ska ni dö!”
   Flera av kvinnorna började gråta högljutt.
[...]
   Prästen mässade och yxan höjdes. Strax innan yxan föll lystes himlen upp av blixtar och marken skakade av en hård åskknall.
s. 6-7

* * *

När Kristina Suomela Björklund kontaktade mig och frågade om jag ville läsa första delen av i nuläget två, i en fristående serie om häxprocesserna i Sverige under mitten av 1600-talet, var det just det unika ämnet som lockade mig. När jag väl fick boken och såg att den inte ens mätte 200 sidor väcktes min skeptis, för sällan har jag läst böcker som är korta och ändå ger mig som läsare mycket.

Det finns två anledningar till att den här boken är otroligt unik. Till att börja med har jag aldrig tidigare läst en bok om de fruktansvärda häxprocesserna i Sverige, och ämnet är mycket intressant att läsa om. Suomela Björklund presenterar det på ett mycket bra sätt, och varvar lite fakta med en hel del fiktion, och det gör att det bara är ett rent nöje att läsa. Dessutom är jag glad att hon gör den här klockrena mixen mellan nutid och 1600-tal. En bok med mer fokus än så här på historia hade lätt blivit tråkig att läsa, men författaren gör här en perfekt avvägning och kontrasten är perfekt.

Dessutom är handlingen i övrigt otroligt spännande, och storyn känns väl genomtänkt då det görs schyssta små planteringar redan från början och den har många olika element. Man möter alltifrån vänskap och kärlek, till ond, bråd död och kombinationen är oväntad men perfekt. Dessutom skriver författaren otroligt skickligt. Alla dessa cliff-hangers får mig att vända blad efter blad, och efter sista sidan är det nära att ett frustrerat vrål undslipper mig. Får man ens göra sådär?!

Den andra anledningen till att boken är helt i sin egen klass är dess längd. Jag var otroligt skeptiskt till en början, för min erfarenhet av böcker under kanske 250 sidor är att det är nära omöjligt att bygga upp en bra story, fha lagom med saker som händer hela tiden och låta läsaren lära känna karaktärer. Att Suomela Björklund inte bara sätter alla tre, utan att hon också gör det på ett sätt som får mig att längta tillbaka till hennes värld direkt, är imponerande och den främsta anledningen till att det här är en bok jag rekommenderar alla fantastik- och historiaintresserade tonåringar och vuxna att ägna en kort stund åt!

Karne - Skriet från häxberget överraskar mig totalt, med en unik story och karaktärer man vill träffa på riktigt och lära känna ännu mer. Att läsa om häxprocesserna i Sverige på det här otroligt lättsamma, underhållande och ändå informativa sättet är underbart. Jag längtar redan efter att läsa uppföljaren - inte minst tack vare Kristina Suomela Björklunds fruktansvärda cliff-hangers som är otroligt svåra att släppa!

Betyg: 
     

Författare: Kristina Suomela Björklund
Förlag: Whip Media
Utgivningsår: 2018 (original: 2017) 
Antal sidor: 179 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 14+
Serie: Fristående serie
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Karne - Skriet från häxberget
Andra delar i serien: Bakom väggens dörrar
Annat: Andra upplagan

Blev du intresserad?
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON
Boken i e-format finns på Adlibris, Bokus och CDON

lördag 8 september 2018

Björnen sover inte

Tack, Anders Grönlund och Ordiraptus förlag, för ett unikt recensionsexemplar!

Björnen sover inte är egentligen den helt fristående fortsättningen på Monica Grönlunds första deckare Varje kommer. Här möter man återigen mordutredaren Tom, men i bakgrunden av hans tidigare kollega Harry. När en femtonåriga flicka som varit försvunnen sedan nyårsafton av en slump hittas död och troligen mördad får Harry hand om fallet. Ja, Harry inom lokalpolisen i Sveg-området, och Eskil Thamm som är polis i Östersund och inte den Harry skulle valt själv som samarbetspartner.

Snart tar Harry hjälp av Tom i fallet, för att förhöra människor man växt upp med och levt hela livet sida vid sida med är inte lätt. Snart kryper också oväntade saker fram, och det tycks som om halva Härjedalen hade vägarna förbi mordplatsen under nyårsnatten. Frågan är bara vem, eller vilka, som dödade Ellinor. 

Skogen är tyst. Enda tecknet på liv är kroppen som rycker och sedan slaknar. Han lyfter bort sina händer från hennes mun och näsa.
   Han känner sig fortfarande rusig av upphetsning, när det går upp för honom att hon har slutat andas.
s. 11


* * *

När jag fick förfrågan om att läsa och recensera Björnen sover inte var det framför allt en sak som lockade mig - En bok och särskilt deckare som inte utspelar sig i Stockholm, Göteborg, Malmö eller någon annan storstad, och inte heller på Gotland. De klassiska deckar-platserna känner man ju väl till, men Björnen sover inte utspelar sig istället i mörka, kalla Hörjedalen, omkring Sveg och Linsell, och därför blev jag direkt intresserad.

Pratar man om en byhåla i närheten av Sveg kommer fördomarna nästan fram automatiskt. Ni vet, det är mörkt och trist och så vidare, och jag hade hoppats att Monica Grönlund skulle ge en ny bild av norra Sverige, vilket hon tyvärr inte gör. Jag måste dock säga att jag älskar det här ”alla känner alla”, och just i deckargenren fungerar faktiskt fenomenet riktigt bra och gör boken otroligt spännande.

Något annat jag älskar är hur norrländskt allt är. Man möter verkligen stereotypa norrlänningar, med härlig dialekt, såvida de inte är extremt fåordiga och tystlåtna. Jag blir riktigt imponerad av hur Grönlund lyckas skriva sina dialoger på ett sätt som gör att man verkligen kan föreställa sig den norrländska dialekten på pricken. Det är så unikt och oväntat att få till dialogerna så bra, och det är verkligen skickligt gjort.

”Alltså de ä ju int min sak detta, men jag såg faktiskt Knutssons pickup ve vägkanten. Jag tror han hade stannat för å röke, för je såg att de glödde nå't och je minns att je tänkte att killen ring' väl om han behöv' hjalp.”
s. 264

Resten av boken är jag dessvärre inte lika imponerad av, men med det inte sagt att den är dålig. Det är helt enkelt i övrigt en ganska klassisk, bra deckare, men inget som sticker ut särskilt mycket, bortsett från det norrländska. Jag saknar lite mer djup och känslor - en person har ju faktiskt dödats! - och skulle gärna ha lärt känna fler karaktärer lite mer. Samtidigt är det dock trivsamt med en lite kortare deckare.

Björnen sover inte är en vanlig och bra deckare. Det som gör den unik är först och främst att den utspelar sig i Norrland och Härjedalen och Sveg-trakterna. Det är intressant med nya, ovanliga miljöer, och jag älskar och imponeras av dialogerna, där Monica Grönlund får fram den norrländska dialekten på ett sådant klockrent sätt. Jag saknar dock djup och känslor, även om det är kul att ibland läsa korta, enkla deckare.

Betyg: 
    ☆ 

Författare: Monica Grönlund
Förlag: Ordiraptus förlag
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 302 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 14+
Serie: Fristående fortsättning på Vargen kommer
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Björnen sover inte
Andra delar i serien: Vargen kommer
Annat: 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON
Boken i e-format finns på Adlibris och Bokus

onsdag 5 september 2018

Hur gick sommarläsningen?

Sommarlovet är nu sedan några veckor över, och i början av lovet satte jag upp några sommarläsningsmål, vilka det nu är dags att titta på igen för att se hur det egentligen gick!

Målen:
• Läsa 18 böcker
• Läsa ut Fallen ängel-serien
• Läsa Sarah Dessens ”En gång för alla”
• Läsa Jenny Hans ”Always and forever, Lara Jean”
• Läsa den obligatoriska skräckboken
• Göra något åt min bokförvaring
• Göra en ny bloggheader

Lästa böcker:
”Lysande blå” av Emelie Beijer
”Hatar alla utom dig” av Allison Raskin & Gaby Dunn
”Inuti huvudet är jag kul” av Lisa Bjärbo
”Sista brevet från din älskade” av Jojo Moyes
”Noras val” av Becca Fitzpatrick
”Änglarnas kamp” av Becca Fitzpatrick
”Sov du lilla videung” av Cilla & Rolf Börjlind
”Livsblod” av Gena Showalter
”Eliza och hennes monster” av Francesca Zappia
”Livet i en skokartong” av Liv Marit Wiberg
”Under odjurspälsen” av Klara Krantz
”Love, Simon” av Becky Albertalli
”Freak” av Karina Berg Johansson
”En gång för alla” av Sarah Dessen
”#Walkwithme” av Katarina Wilk
”Demonviskaren” av Lovisa Wistrand
”Midsommarmorden” av Magnus Nordin
”Finns det björkar i Sarajevo?” av Christina Lindström
”Always and forever, Lara Jean” av Jenny Han
”Kvinnan på tåget” av Paula Hawkins



Jag läste 20 böcker - 5 fler än sommaren 2017!
• Jag läste Noras val och Änglarnas kamp, så jag avslutade Fallen ängel-serien.
• Jag läste En gång för alla av Sarah Dessen.
• Jag läste Always and forever, Lara Jean av Jenny Han - i sista stund!
• Jag läste ingen riktig skräckbok - den tänkta Midsommarmorden var mer en deckare.
• Jag gjorde mer plats i mina bokhyllor, men det är en bit kvar där...
• Jag gjorde en ny bloggheader!

Så jag lyckades riktigt bra med mina mål. Jag är nöjd med att jag lyckades läsa så mycket (för att vara jag) under lovets inte ens tre månader. Även om det inte hade gått bra med målen hade det dock varit okej - jag gillar att sätta upp mål för att känna att man faktiskt lyckas med något när man sitter där och roar och latar sig med en bra bok! 


söndag 2 september 2018

Finns det björkar i Sarajevo?

Finns det björkar i Sarajevo? är en ny bok av den svenska författaren Christina Lindström. Huvudpersonen heter Kevin och är från Sverige. Hans föräldrar är från Bosnien men flydde till Sverige under kriget. Så Kevin ser inte ut som de andra, men vet ändå inget om landet han härstammar från. Dessutom har han storebrodern Charlie som är utvecklingsstörd att hålla reda på, och Kevin skäms för honom och isolerar sig därför mer och mer.

En dag beslutar sig Kevins föräldrar att åka tillbaka till Bosnien, och Kevin och Charlie blir kvar hemma, mot löftet att Kevin håller reda på Charlie. Det misslyckas han med redan första kvällen, och han och Hannes, samt nyfunna vänner ger sig ut på det som börjar med en jakt på Charlie till en jakt på vad meningen med livet egentligen är. 

”Tar du hand om Charlie ordentligt nu? Svär du i blod att du skyddar din bror?”
   Att försöka förstå morsans universum är att försöka få överblick över hisnande höga berg och våldsamma djup. Man skulle kunna tro att ryska torpeder var ute efter Charlie.
   ”Chilla”, suckade jag och lösgjorde mig ur hennes järngrepp.
s. 23-25 (e-bok)


* * *

Böcker som den här får mig att tänka på hur många böcker man missar bara för att det finns så många andra man gärna vill läsa och just den här inte låter helt, totalt fantastisk. Jag hade inte tänkt läsa den här boken, då jag tyckte den lät sådär, men tack och lov att jag läste den, för Christina Lindström har verkligen lyckats med konsten att imponera på mig. 

Det främsta skälet (ja, dessvärre) till att jag inte tänkte läsa boken är för att huvudpersonen är en kille, vilket oftast automatiskt förlänger avståndet mellan mig och den en bit, och gör det svårt att relatera och känna igen sig. Här är det dock inte så, för Lindström har gjort Kevin till en person med känslor, problem och så vidare utan att haka upp sig på de stereotyper som finns.

Dessutom är Kevin så unik som karaktär, och jag tror att många - inte minst tonårskille - kan få ut enormt mycket av att läsa om denna blyga kille som har svårt att hitta in i det sociala livet. Saker som kärlek och vänskap skrivs om på ett ärligt och ingående sätt, och relationerna är så fina. Författaren beskriver vänskap mellan killar och kärlek från en killes perspektiv påsätt som de sällan framställs i medier idag, vilket är unikt och så välbehövligt inom ungdomsboksgenren. 

Samtidigt som vänskap och kärlek spelar stora roller finns också inslag med fotboll, fester och kriget i Bosnien, och trots den omaka blandningen alla dessa och många fler inslag tillsammans bildar känns boken mycket realistisk. Inslagen om kriget i Bosnien, samt hur det är att vara svensk men också bosnier, fast ändå inte, är också intressanta inslag. Det händer så mycket på de relativt få sidorna, men det blir ändå aldrig för mycket, overkligt eller känslan av att allt är ihoptryckt. Så skickligt gjort!

Slutligen är språket helt perfekt för boken, och det blir kronan på verket. Språket är lättläst, rappt och humoristiskt och passar verkligen bra till Kevin som person, och binder helt enkelt ihop boken på ett imponerande och trovärdigt sätt. Det är inget märkvärdigt språk i sig, men det är som skräddarsytt för boken och dess karaktärer och förhöjer upplevelsen ännu ett snäpp. 

Finns det björkar i Sarajevo? imponerar på alla sätt. Handlingen är bred, intressant, unik och händelserik, men ändå blir det aldrig overkligt eller för mycket. Jag älskar hur Christina Lindström går ifrån alla ideal och stereotyper, när hon skapar en fascinerande story och ett gäng unika karaktärer, och språket som passar perfekt till blir kronan på verket hos en bok jag är oerhört glad att slumpen fick mig läsa. 

Betyg: 
    ☆ 

Författare: Christina Lindström
Förlag: B. Wahlströms
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 316 st (Inbunden: 270 st)
Åldersgrupp (Enligt mig): 14+
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Finns det björkar i Sarajevo?
Annat: Läst som e-bok

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON
Boken i e-format finns på Adlibris och Bokus.