Suicide Club

Suicide Club är en nytänkande dystopi skriven av Rachel Heng, debutantförfattaren född i Singapore. Istället för krig, förödelse och mörker, ligger fokuset i Suicide Club på kost, hälsa och strävan mot odödlighet. Lea är mer än hundra år gammal, och lever på portionspåsar med Nutripak och genomgår regelbundna kontroller och behandlingar, för att inte förlora ett enda år av sitt liv. Och snart kan evigt liv vara möjligt för henne.

Men när en sedan länge försvunnen bekantskap återvänder till hennes liv, ställs allt på sin spets. Lea begår ett misstag, som leder till att hon hamnar på fel sidan av samhället. Lea upptäcker nya saker om både sig själv och sin omgivning, och börjar omvärdera livet och önskan om att uppnå odödlighet. Kanske finns det något större än detta?

”Lea kände ett häftigt hugg i bröstet. Ett tryck över magen, en åtstramning i strupen. Åttioåtta år hade gått sedan han försvann utan att säga farväl, och där var han igen. På andra sidan gatan, som om han aldrig hade varit borta.”
s. 18

* * *

Jag har läst fler dystopier än jag kan räkna de senaste åren, och nu har jag kommit till det stadium då jag faktiskt är trött på dessa mörka och negativa framtidsvisioner. Och då kommer Suicide Club - uppenbarligen en dystopi, men helt unik i sitt slag, för här ligger inte fokus på krig, statlig kontroll och mörker. Istället beskrivs ett fantastiskt samhälle, där nära oändligt liv är verklighet och fantastiska möjligheter finns att tillgå. 

Det som är intressant med Suicide Club - och det som gör den riktigt bra - är det faktum att Rachel Heng lyckas skriva om teknisk utveckling och framgång för människoarten, och ändå skapar en dystopisk känsla. Hengs värld ligger verkligen helt i tiden, med den aktuella hälsohetsen, larmen om mat som skadar oss och de eviga nyheterna kring hur vår livstil påverkar vår livslängd. Det är skrämmande läsning det här, om ett samhälle där det som redan nu pågår i vårt samhälle har gått överstyr och vilka konsekvenser det får. Heng gör mig illa till mods och väcker tankar jag aldrig tidigare tänkt, och det gör boken otroligt intressant och nästan obehaglig att läsa. 

Det finns dock ett problem med boken, och det är att jag länge saknar en huvudhandling, ett mål, något för både mig och huvudpersonen att lägga fokus på. Jag tycker att själva huvudmeningen med boken tar fart alldeles för sent, och transportsträckan innan dess känns därmed ganska värdelös och går långsamt fram. Jag hade önskat att själva konflikten introducerats tidigare, för ett bättre driv genom hela boken.

Något annat jag inte riktigt kan bestämma mig för vad jag tycker om är Lea. Lea är över hundra år gammal, men samtidigt ingår boken i ungdomsgenren och det gör att jag inledningsvis tänker på Lea som en ungdom. Det är också den känslan resten av boken förmedlar, och det gör allt lite komplicerat. Jag kan inte direkt se på Lea som ung - hon är ju trots allt hundra år gammal - men hon är inte heller vuxen i sitt sätt. Jag har genom hela boken svårt att förstå vad Lea ska spegla, och därmed får jag svårt med att identifiera mig med henne. Samtidigt är det här ett väldigt intressant inslag i boken som jag inte riktigt kan släppa. 

Suicide Club tar dystopigenren till oanade nivåer och beskriver ett oväntat, dystopiskt samhälle, skrämmande nära gemene mans vardag. Det är en bok unik i sin genre, och tack vare nya tänkvärda perspektiv på livet är det en bok att behålla i minnet. Jag saknar dock ett driv i handlingen, och kan inte riktigt bestämma mig för hur jag ska se på Lea. Boken har dock väckt känslor av obehag och funderingar inom mig, och det kan ju inte förklaras som något annat än framgång. 

Betyg: 
★ ★ ★ ☆ ☆ 

Författare: Rachel Heng 
Förlag: Modernista
Utgivningsår: 2018 (original: 2018) 
Antal sidor: 303 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 15+
Serie: -
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Suicide Club
Annat: 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON.
Boken i e-format finns på Adlibris and Bokus.