Vardagsjuridik för unga: ta kontroll över ditt liv (innan någon annan gör det)

Vardagsjuridik för unga är - förutom sin otroligt långa titel - en bok om hur samhället fungerar juridiskt sätt. Författaren själv skriver att han främst riktar sig till de mellan 15 och 19 år, men att alla kan ha nytta av boken. Boken är uppbyggd med korta kapitel om bland annat föräldrarnas ansvar och skyldigheter, skolans rättigheter, hur ett avtal ser ut och vad som gäller för unga som vill jobba. Här får man svar på frågor kring huruvida lärare får beslagta mobiltelefoner, vilka rättigheter man har vid en reklamation och vad som händer om man kör moped utan hjälm. 

* * *

Jag älskar böcker som Vardagsjuridik för unga. Böcker där man får konkreta tips, användbara uppslag och intressant information, på ett enkelt sätt. För boken är verkligen enkelt skriven och därmed tillgänglig för många. Kapitlen är korta och avslutas alla med en kort sammanfattning, som direkt knyter ihop säcken och gör att man enkelt hänger med.

Fast trots att boken är så kort känns det som att jag genom den lärt mig lika mycket som jag gjort under alla mina hemkunskaps- och samhällskunskapslektioner i ämnet. För min del är boken en perfekt uppfräschare, som också gav mig mer kött på benen, och för andra kan den vara ett perfekt verktyg för att lära sig ännu mer. 

Det bästa kapitlet i boken tycker jag är Några NO-NO:s, där författaren kortfattat tar upp vad konsekvenserna av exempelvis nedladdning av film, plankning och falskleg kan bli. Det är sådant alla vet är fel, men genom att visa på vilka påföljder sakerna kan ge tror jag att många som läsare boken kan få sig en ögonöppnare. Det är helt enkelt en väldigt viktig bok, och den känns också otroligt seriös tack vare de många tacken till sakkunniga i slutet.

Vardagsjuridik för unga är viktig läsning som borde sättas i handen på varje tonåring. Med ett enkelt språk och ett tydligt upplägg förmedlar Axel Af Petersens mycket information, utan att det blir överväldigande. Det är en bok fylld av fakta och tips som passar för alla. Ge boken en timme av ditt liv, för du kommer få så mycket tillbaka!

Betyg: 
★ ★ ★ ★ ☆ 

Författare: Axel Af Petersens

Förlag: B. Wahlströms 

Utgivningsår: 2017

Antal sidor: 97 st (Inbunden: 87 st)

Åldersgrupp (Enligt mig): 13+

Serie: -

Originalspråk: Svenska

Originaltitel: Vardagsjuridik för unga: ta kontroll över ditt liv (innan någon annan gör det)

Annat: Läst som e-bok

Blev du intresserad? 

Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON. 
Boken i e-format finns på Adlibris, Bokus och CDON. 

Dit solen aldrig når

Recensionen kan innehålla spoilers från tidigare delar 

Dit solen aldrig når är den tredje boken i Marianne Cedervalls serie om hobbydetektiven Anki Karlsson, som inte kan hjälpa att hon gång på gång blir delaktig i spännande och farliga brottsutredningar. Den här gången spänner brottshistorien mellan både dåtid och nutid. När den unga journalisten Ninni börjar kräva i en gammal historia kring ett boende som tog hand om kvinnor väcks oro i det lilla gotländska samhället.

Tryggve och Anki blir snart indragna, då Tryggve minns ett fall han hade hand om som sin tid som polis, och som nu kanske äntligen kan få sin lösning. Men när ett fruktansvärt mord sker blir det tydligt att det är allvar. Någon tycks vilka dölja det som skedde med kvinnorna på boendet för så många år sedan. Vem kan det vara, och vem är nästa offer på tur?


”Ninni hade tagit flera foton på de röda huslängorna och när hon visat dem för medarbetarna i församlingen hade hon fått en enda reaktion.
   ”Dit solen aldrig når”, hade den unge prästen sagt och menat klippan som skuggade området.”
s. 89-90 (e-boken)

* * *

Jag tar upp en Marianne Cedervalls böcker då och då, för att de är så otroligt mysiga, och därmed perfekta böcker att läsa när man inte vill engagera sig så mycket i något. Det är verkligt otroligt hur Cedervall lyckas skriva på ett så mysigt och härligt sätt, trots att hennes böcker till stor del bygger på mord och andra fruktansvärda brott, men det är också det som är styrkan i Dit solen aldrig når. Det finns så många olika känslor i boken, och det är imponerande hur författaren lyckas skapa spänning och obehag hos mig medan jag läser, samtidigt som andra partier i boken får mig att längta till gotländska socknar!

Det som skiljer Dit solen aldrig når från de tidigare böckerna om Anki och Tryggve är hur historiska händelser så professionellt blandats in i den nutida storyn. Det är alltid ett vinnande koncept att låta sin boks handling spinna över flera år, för det gör att allt blir otroligt spännande och intressant. Att Cedervall dessutom lyckats otroligt bra med detta är bara en bonus, vilket gör att boken verkligen fångar mig direkt, och sedan är det svårt att sluta läsa.

I övrigt måste jag dock erkänna att jag tycker att boken är för lik sina föregångare. Bortsett från inslaget om historia är konceptet likadant som i de tidigare böckerna, och det gör att det inte finns så mycket nytt som förvånar eller överraskar. Inslaget med Ankis barnbarn var dock en liten krydda som skapade en ny nyans, men det hade behövts mer. Tack och lov räcker mysfaktorn bra för att jag ska vilja läsa ännu mer om Anki, men nästa gång hoppas jag på att få bli lite mer överraskad!

Dit solen aldrig når är lika bra som Marianne Cedervalls böcker, med en otroligt mysig känsla blandad med spänning, intriger och obehag. Och det är just det som är problemet. Jag blir aldrig förvånad när jag läser, för seriens tredje bok förljer samma mönster som de tidigare böckerna, och det räcker inte riktigt ända fram. Inslagen med historia och barnbarnet är dock det som rädda Dit solen aldrig når. Ja, och så all mysighet, för jag lovar att jag kommer tillbaka till Mullvalds socken enbart tack vare den!

Betyg: 
★ ★ ★ ☆ ☆ 

Författare: Marianne Cedervall
Förlag: Lind & CO
Utgivningsår: 2017
Antal sidor: 342 st (Inbunden: 297 st)
Åldersgrupp (Enligt mig): 
Serie: Anki Karlsson, Del 3
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Dit solen aldrig når
Andra delar i serien: Av skuggorna märkt, Låt det som varit vila
Annat: Läst som e-bok

Blev du intresserad?
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON.
Boken i e-format finns på Adlibris, Bokus och CDON. 

Hasselskogen

Hasselskogen är Melissa Alberts debutroman, och den kvalar in i genren fantasy. När Alice, 17 år, tar en oväntad och otrevlig vändning blir hon plötsligt varse att allt inte är som hon alltid trott, och kanske är sagorna inte bara sagor. Alice och hennes mamma Ella har alltid bara haft varandra, levandes i skuggan av Alices mormor Althea, som skrev Sagor från Hinsidan och tog världen med storm, men nu tycks vara nästan spårlöst borta. Men när Ella plötsligt försvinner förändras allt.

Alice tar hjälp av ett av Altheas många fan, som kan hennes sagor utan och innan. Trots alla varningar hon får inser hon att hon måste ta sig till Hasselskogen, till sagornas värld, om hon ska finna sin mamma igen. Det blir en livsfarlig resa, men också en resa som avslöjar för Alice vem hon egentligen är och hur världen faktiskt ser ut. 

””Din mamma är borta”, sa Audrey med samma döda röst som innan. 
[...]
   ”Vilka har tagit henne? Vilka?”
   Audreys pupiller var sammandragna, såg jag nu, antagligen av chock. ”Hinsidan”, sa hon. ”De sa att de kom från Hinsidan.”
   Jag höll på att kollapsa på marmorgolvet.”
s. 78

* * *

När det gäller mig och fantasy kan det antingen bli helt rätt (Läs: Harry Potter, t ex) eller helt fel, eller som med Hasselskogen; Helt okej. För jag gillar Hasselskogen - det gör jag - men det är inte så mycket mer än det. Det är en bra bok, men jag har lite svårt för den typ av fantasy det är, och det gör boken lite mindre bra, då det inte är en bok i min smak, helt enkelt. 

Det jag dock vill ge Melissa Albert en stor eloge för är stämningen hon skapat i sin roman. Den tar sin början i ett helt vanligt tonårsliv i vår tid, men förflyttar sig sedan till mystiska sagovärldar där tid är någonting relativt, och det finns verkligen en känsla av mystik genom hela boken. I vissa fall ger den till och med lite obehag, för boken är faktiskt lite smått ryslig, och jag tycker att det passar. Det finns tydliga känslor genom hela boken, och författaren har därmed lyckats bra. 

För övrigt har jag dessvärre inte så mycket att säga om Hasselskogen, då det är en bok som aldrig engagerade mig, just för att den inte är min typ av bok. Något jag dock saknade i boken var att relationen mellan Alice och Finch (?) skulle utvecklas lite mer, för det kändes hela tiden som att det fanns något där i bakgrunden, men så fick det ett så abrupt slut att det kändes lite snopet. Jag hade hoppats på lite mer där. Jag gillar dock hur en mor och dotter-relation får ta mycket plats, för det är något man sällan läser om.

Hasselskogen är en läsvärd bok, för den som gillar mystik, fantasy och att känna håren på armarna resa sig lite. Det är en bok fylld av mystiska saker, vilket gör den intressant och unik, men det är inte min typ av bok, och den lyckas aldrig fånga mig av den anledningen. Gillar du böcker i stil med Miss Peregrines hem för besynnerliga barn, tror jag dock att den här boken passar dig utmärkt!

Betyg: 
★ ★ ★ ☆ ☆

Författare: Melissa Albert
Förlag: Modernista
Utgivningsår: 2018 (original: 2018) 
Antal sidor: 312 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: -
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Hazel Wood
Annat: 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON.
Boken i e-format finns på Adlibris, Bokus och CDON.

En helt vanlig familj

En helt vanlig familj skriven av Mattias Edvardsson, har fått sina rättigheter sålda till ett tjugotal länder, och i många fall liknats med Malin Persson Giolitos Störst av allt. Edvardssons roman kretsar kring en helt vanlig familj, bestående av pappan som är präst, mamman som är advokat och dottern Stella som just slutat gymnasiet. De har upplevt mer eller mindre stora problem under åren, men nu förändras allt.

Stella blir anhållen för mord och får tillbringa en fasansfull tid i ett svenskt häkte. Samtidigt gör polisen, rättsväsendet och föräldrarna allt i sin makt för att förstå vad som hände den där natten som fick den helt vanliga familjen att raseras. Vi följer alla familjemedlemmars perspektiv och får läsa om hur långt man kan gå på grund av kärlek, hat och önskan att förbli en helt vanlig familj. 

””Stella Sandell är skäligen misstänkt för mord.”
   Ingen förälder tror någonsin att man ska höra sitt barns namn i ett sådant sammanhang. Ingen som har haft sitt barn liggande på bröstet med sprattlande miniatyrfötter och gurgelskratt har kunnat föreställa sig någonting sådant. Det händer andra. Inte oss.
[...]
   Vi var en helt vanlig familj. Det var inte vi som skulle sitta där. Och ändå gjorde vi det.”
s. 84 (e-boken)

 * * * 

Ärligt talat är jag lite upprörd på En helt vanlig familj. Den där helgen då jag sträckläste den var tanken nämligen att jag skulle intensivplugga inför den kommande, tuffa skolveckan, men Mattias Edvardsson satte stopp för de planerna. Där och då var jag otroligt glad över det, väckan därpå inte så glad över det, och nu är jag återigen mycket glad över det! För att sträckläsa böcker för att man bara inte kan släppa dem är underbart.

Den här boken är perfekt sträckläsningsmaterial, då det ständigt händer något i den. Edvardsson lämnar inte läsaren med en enda tråkig stund, utan nya upptäckter görs ständigt, och nästan lika ofta sker oväntade vändningar, som gör att jag sitter som klistrad vid boken när jag väl börjat. Det är en otroligt spännande story som aldrig upphör att förvåna, engagera eller underhålla. Konceptet är likt Störst av allt, och boken inleds i slutet och blickar sedan tillbaka till början och vägen till slutet. Det är ett optimalt koncept, för det gör att det direkt skapas intresse och frågor, och efter bokens början är jag fast.

Vad jag också älskar med En helt vanlig familj är att man får läsa från hela familjens perspektiv, och de har väldigt skilda livssyner och idéer om saker i största allmänhet. Något jag tycker är särskilt intressant att läsa om är prästyrket och pappans tankar om sin tro, för det känns så äkta och väcker många frågor. Jag har aldrig tidigare läst så realistiskt om religion och att vara präst, och det är ett väldigt intressant perspektiv att få, som var oväntat, men som passar oväntat bra här. I boken ryms också ämnen som föräldraskap, barn som växer upp, otrohet, våldtäkter och framtidsdrömmar, och det resulterar i en perfekt, tänkvärd och unik mix som jag aldrig kan få nog av. 

Något annat Edvardsson lyckas otroligt bra med är att låta språket spegla berättaren, för det är verkligen som att höra berättelser från tre skilda röster när man läser, utan att det blir hackigt eller känns framtvingat. Något unikt för den här boken är dock att perspektiven inte varvas, utan istället är boken indelad i tre delar med olika berättare, och till en början gillade jag det inte alls. Nu i efterhand tycker jag dock verkligen om det, för bokens upplägg är verkligen genomtänkt och berättarna passar perfekt till sina delar. Det måste ligga så otroligt mycket arbete bakom den här boken!

En helt vanlig familj är fantastisk läsning! Konceptet och upplägget är perfekt och väcker intresse från sida ett, och språket är genomtänkt och måste vara otroligt genomarbetat. Jag kan inte släppa boken när jag väl börjat, för tack vare alla vändningar och all information som kommer fram vänder jag sida efter sida. Läsningen är beroendeframkallande och Mattias Edvardsson behåller mig i sitt grepp, tack vare bokens unika och oväntade handling, ända till sista sidan. Vilken bok!

Betyg: 
★ ★ ★ ★ ★ 

Författare: Mattias Edvardsson
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 564 st (Inbunden: 454 st)
Åldersgrupp (Enligt mig): 15+
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: En helt vanlig familj
Annat: 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON.
Boken i e-format finns på Adlibris och Bokus.

Dvärgen

Dvärgen är skriven av den svenska, nobelprisbelönte författaren Pär Lagerkvist. Han är bäst känd för sin kamp för humanismen, mot nazismen och fascismen och Dvärgen är hans mest kända roman, skriven som ett svar till Hitlers nazism i Tyskland på 1930- och 1940-talet. Det är en studie i ondska, och en dagboksroman skriven av en dvärg vid ett italienskt furstehov under renässansen.

Dvärgen skrattar aldrig och enbart krig, våldsamheter och död får honom att känna glädje. Genom boken följer vi Dvärgen och hans ondska och hat mot människor. Samtidigt är Dvärgen en realistisk skildring av renässansens Italien, vilket gör boken till en tidsresa. Genom Dvärgen ges läsaren flera nya perspektiv på ondska, och de flesta är mycket dystra och pessimistiska, men likväl oerhört tänkvärda och viktiga att bära med sig. 

”Jag är 26 tum lång, välväxt, med de rätta kroppsproportionerna, möjligen är huvudet något för stort. [...] Mina kroppskrafter är ansenliga, särskilt om jag blir retad. När brottningskampen anordnades mellan mig och Josafat tvingade jag honom efter tjugo minuters strid ner på rygg och strypte honom. Sedan dess är jag ensam dvärg här vid hovet.”
s. 9

* * *

Jag läste Dvärgen som ett skolarbete i svenska, och därför har jag verkligen djupläst den och analyserat alla små detaljer. Och tack vare det förstår jag vilket mästerverk det är som Pär Lagerkvist ändå har skapat. Jag har aldrig läst en bok med så tydliga teman och huvudidéer, och det gör Dvärgen till en riktigt bra bok.

Boken utspelar sig under renässansen och kopplingarna dit är många och välgjorda, intressanta, samt verkligen realistiska, vilket gör att boken lär mig om historia, för det märks verkligen att Lagerkvist är väl påläst om den tid där han låter sin ondskefulla dvärg leva sitt liv. Det är verkligen tydligt genom hela boken att Pär Lagerkvist har lagt ett enormt arbete, en massa tid och stora mängder energi i skapandet av Dvärgen, och det gör det svårt att inte tycka om den. 

Ett mycket tydligt tema i boken är ondska, vilket verkligen är intressant att läsa om. Boken skrevs under andra världskrigets tid och det finns tydliga kopplingar till nazism och antisemitism i de saker som sker och i Dvärgens tankar. Vetskapen om att Lagerkvist hade just detta krig som bakgrund till boken gör den verkligen obehaglig och skrämmande att läsa, men samtidigt är den än i dag otroligt viktig läsning, just för att den så tydligt pekar på vad som sker om vi inte stoppar ondska och om vi börjar skilja på personer och utvecklar hat mot folkgrupper. 

Det är också intressant att Lagerkvist valt att personifiera ilskan i form av en dvärg, och det faktum att dvärgen verkligen är ondskan, gör Lagerkvists många, intressanta och lärorika budskap väldigt tydligt. Det går inte att undgå vad författaren vill berätta, och han gör det också på ett oväntat sätt som gör att Dvärgen verkligen blir unik och sticker ut ur mängden. 

Jag måste dock säga - och det reagerade jag väldigt snabbt på - att jag ogillar det faktum att boken saknar kapitel. Det sägs vara en ”dagboksroman”, och visst finns det vissa gånger då det blir en blankrad och man förstår att det är dags för en ny dag, men jag saknar ändå verkligen kapitel. Det finns aldrig några naturliga ställen att avbryta läsningen på, men samtidigt blir det ju väldigt realistiskt med enbart små avbrott, just för att boken ska föreställa dvärgens dagbok. 

Även språket är helt klart utformat efter dvärgens karaktär, då det är väldigt hackigt, rakt på och utan någon som helst utfyllnad. Till en början är det ovant att läsa, men efter ett tag blir flytet bättre, när jag har vant mig, och då tycker jag enbart att det är en bra idé. Lagerkvist har verkligen tänkt igenom var och en av sina 226 sidor, och inte lämnat något åt slumpen, och bara det är värt en hel del.

Dvärgen är en bok unik i sitt slag. Utspelad under den italienska renässansen är den fylld av inbäddad fakta, och det märks att författaren Pär Lagerkvist har gjort ett gediget arbete bakom sin roman, från pärm till pärm. Allt är genomtänkt - från symboler, till teman, till det språkliga uttrycket. Dvärgen är en otroligt mörk, skrämmande och negativ roman, men den är fantastiskt välskriven, intressant och lärorik, och därför mycket svår att inte tycka om.

Betyg: 
★ ★ ★ ★ ☆ 

Författare: Pär Lagerkvist
Förlag: Brombergs förlag
Utgivningsår: 2017 (original: 1944) 
Antal sidor: 226 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 15+
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Dvärgen
Annat: Läst som pocket.

Blev du intresserad?
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON.
Boken i e-format finns på Bokus och CDON. 

Inom cirkeln

Tack snälla, Kristina Suomela Björklund, för det rysligt spännande recensionsexemplaret!

Inom cirkeln är en helt ny och ännu inte utgiven bok av Kristina Suomela Björklund. Där möter vi paret Moa och Thomas, som av en slump hittar en liten pojke ensam i en stuga i skogen. Moa, som alltid drömt om att bilda en familj, bestämmer sig direkt för att ta pojken under sina vingar. De åker ändå in till polisstationen, men pojken kallar redan Moa för "mamma", och snart börjar märkliga saker ske, så de flyr hem.

Hemma visar sig dock att inte heller vara en trygg plats, för snart börjar märkliga saker hända både i huset och utanför och på teve kommer larm om en fruktansvärd epidemi som sprider sig bland människor, och gör dem till något likt djur. Moa och Thomas och pojken tvingas nu fly för sina liv, för att skydda sig mot "de vitögda" och flykten tar dem djupt in i skogen där andra, kanske ännu värre faror dessvärre verkar lura. 

”Ha, jag visste det. Du är blandblodad”, sa hon. ”Du har tur som har mest av det friska blodet, flicka, annars hade du slutat som sonen min.”
[...]
”Jag är din farmor och du, min vän, får se upp vem du blandar ditt blod med.”
s. 6

* * *

Det tog ett litet tag men när jag väl hade kommit in i boken ordentligt bara flög sidorna förbi, precis som det ska vara. Läsningen gick undan, då boken blev så otroligt spännande att jag var tvungen att läsa vidare, tvungen att få veta hur det skulle gå för Thomas, Moa, Nua och alla andra.

Vissa gånger ångrade jag dock att det här var den bok jag sysselsatte mig med under mörka, tysta, sena kvällar, för den är verkligen fruktansvärt obehaglig, och det märks att det är något Kristina Suomela Björklund jobbat på. Att skrämmas har hon verkligen lyckats med, för boken är extremt ryslig och gör mig verkligen illa till mods, utan att det går för långt. Det är en balansgång det där, och jag imponeras av att Suomela Björklund lyckas med bedriften att skrämma mig där och då, men låta det läskiga stanna i boken och inte följa med mig ut i verkligheten. Jag ogillar böcker som är så läskiga att de aldrig släpper taget, men Inom cirkeln sticker ut där och lyckas på något outgrundligt vis att skrämmas på ett förstaklassigt vis, men bara i stunden. 

Det finns dock mindre bra saker med boken, och jag personligen tycker att boken innehåller för mycket sexuella anspelningar. Kanske är det vad många vill läsa om, men jag själv hade uppskattat boken mer om den varit koncentrerad på rysligheterna och skrämseln. Jag tycker också inte riktigt att storyn höll hela vägen. Det är dock en fantastisk story författaren byggt upp, och jag har aldrig läst något liknande som varit så långt ifrån vår värld, men ändå så tydligt kopplat till vår värld. Jag gillar dock inte hur naiv Moa är angående Nua så länge. För mig som läsare var allt kring honom tydligt redan från början, och det kändes därmed overkligt att det skulle ta så lång tid för Moa.

Ytterligare beröm till Suomela Björklund vill jag dock ge för det enorma arbetet bakom att berätta ur så många olika perspektiv. Inom cirkeln spinner över tusentals år, och sakta men säkert tas man närmare och närmare nutid. I ett annat perspektiv är man istället i nutid från början, och i ytterligare ett perspektiv befinner man sig i nutid, men på en helt annan plats, i ett helt annat liv. Det som är imponerande är att allt håller, och att läsningen aldrig blir förvirrande med alla skilda perspektiv. Sådant här tenderar att ofta skapa förvirring, men Suomela Björklund har skickligt byggt upp sitt berättande i Inom cirkeln. De många perspektiven ger också ett unikt driv framåt. 

Inom cirkeln är en ny, ryslig bok av Kristina Suomela Björklund. Storyn är unik, men ibland lite overklig. Jag älskar dock de perfekt rysliga obehagskänslorna som alltid finns där, men som aldrig blir för mycket. Suomela Björklund imponerar med sin unika berättartekniska förmåga, då de många berättarperspektiven aldrig skapar någon förvirring, utan enbart gör Inom cirkeln till en ännu bättre, ännu unikare och ännu mer spännande bok. 

Betyg: 
★ ★ ★ ☆ ☆

Författare: Kristina Suomela Björklund
Förlag: Whip Media (Miramir Förlag)
Utgivningsår: 2019
Antal sidor: 307 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 15+
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Inom cirkeln
Annat: 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris och Bokus.

Läst i januari

Antal böcker: 6 st
Inom cirkeln av Kristina Suomela Björklund
Sömnernas sömn av Elin Säfström
Dvärgen av Pär Lagerkvist
Alvy: Den förlorade av M. F. Skuggeld
Suicide Club av Rachel Heng
En helt vanlig familj av Mattias Edvardsson

Antal sidor: 1945 st

Antal sidor/dag (genomsnitt): ca 63 st

Kommentar: Årets inleddes med en helt okej läsmånad, och några riktigt bra böcker lästes, däribland den nya favoriten av Mattias Edvardsson! Så bra att jag nämner den i ALLA nedanstående punkter...

Böckerna i rangordning (där 1 är bäst):

1. En helt vanlig familj av Mattias Edvardsson
2. Sömnernas sömn av Elin Säfström

3. Dvärgen av Pär Lagerkvist
4. Inom cirkeln av Kristina Suomela Björklund
5. Suicide Club av Rachel Heng

6. Alvy: Den förlorade av M. F. Skuggeld

Mest...

Överraskande: En helt vanlig familj (Wow! Vilken fantastisk bok att inleda året med!)

Sorglig: Dvärgen (Så fruktansvärd!), En helt vanlig familj (Våldtäkter, intriger, mord, rädsla, livsöden...)

Spännande: En helt vanlig familj (Det händer alltid något, så det går inte att sluta läsa)

Bästa...

Karaktär(er): Pappan, Stella - En helt vanlig familj (Pappans prästyrke och hans religion ger en intressant krydda, och Stella är så smart, tuff och verklighetstrogen)

Titel: En helt vanlig familj (Så talande för bokens handling)

Alvy: Den förlorade

Tack, Kristina Suomela Björklund och Miramir förlag för ett spännande recensionsexemplar!

Alvy: Den förlorade är skriven under pseudonymen M.F. Skuggeld, och en en ungdomsroman med den unga flickan Alvy som huvudperson. Alvy lever ett vanligt liv tillsammans med sin pappa, men har alltid känt sig annorlunda och blivit retad för den hon är. När en ny elev - Jenny - börjar i klassen blir dock allt annorlunda.

Och snart förändras livet för Alvy ännu mer, då hon får reda på saker om sig själv och sitt ursprung som hon aldrig väntat sig, men ändå alltid någonstans känt på sig. Alvy tvingas nu in i en kamp som kan kosta både henne och en hel värld livet, men som också kommer klargöra de delar av Alvys liv som tidigare varit så otydliga. 

”Rysningarna avlöste varandra och hon slog ihop boken. Alvy reste sig och gick fram till spegeln på väggen. Sagolik, hade Jenny sagt.
   Skogarna i hennes ögon. Aldrig passat in. Hennes namn i vinden. Diserna, diser. Är inte diser detsamma som alver? Alvy, min lilla Alv, brukade farfar säga.”
s. 89

* * *

Det här är dessvärre en av de böcker som jag inte kommer minnas. Och det är inte för att den är dålig - den är verkligen inte dålig - utan för att den är ganska intetsägande och saknar något som gör att den sticker ut och blir unik. Det är som vilken annan bok inom fantasygenren som helst. Med det klassiska konceptet där två världar kopplas samman och en huvudkaraktär från vår värld visar sig ha en nyckelroll i en fantasyvärld, finns det inte mycket i Alvy: Den förlorade som förvånar mig.

Med det inte sagt att boken inte är läsvärd, för den är otroligt spännande och lättläst, vilket gör läsupplevelsen riktigt härlig och lättsam. Jag måste dock säga att jag tror det är en bok för yngre än jag, då Alvy liksom boken i allmänhet har en ton som jag anser vara lite barnslig. Jag minns inte säkert, men tror att Alvy var någonstans trettonårsåldern, men hon känns mycket yngre, just för att hon är barnslig. Det gör det svårt för mig att relatera till henne och händelserna i boken, och jag blir aldrig engagerad på det sätt som krävs om en bok ska lyckas med utmaningen att bli ihågkommen. 

Jag kan också tycka att bokens startsträcka är lite väl lång. Det tar väldigt lång tid innan det börjar hända saker, och det gör att boken till sin början är seg att läsa. Vidare anser jag att boken i allmänhet skulle ha vunnit på att vara mer händelserik. Jag saknar saker som driver handlingen framåt, för nu känns det som att otroligt mycket får vänta till nästa bok. Här kommer Alvy och hennes nyfunna vänner inte så långt som de skulle ha behövt göra om boken skulle fånga mig. 

Jag vill dock ge M.F. Skuggeld en stor eloge för hur han mixar vår värld med sin fantasyvärld. Genom hela boken är världarna parallella med varandra och kopplas samman, bland annat med Jenny och olika platser, och det ger en fin helhet. Jag tycker också att det var intressant att följa de "onda" karaktärerna ibland också, för att exempelvis läsa om dilemmat med en av dem och dennes svårighet att skada Alvy, vilket var ett riktigt bra inslag som gav lite mera djup och spänning inför seriens kommande böcker.

Alvy: Den förlorade är verkligen ingen dålig bok. Det är bara en bok som saknar saker som gör den unik, vilket gör att den bara blir en i mängden. Språk, handling och karaktärer följer alla fantasygenrens mönster - vilket visserligen är ett lyckat koncept, men som inte bjuder på några överraskningar längre. För yngre tonåringar som längtar efter en relativt spännande och lättläst roman är den här boken dock perfekt!

Betyg: 
★ ★ ★ ☆ ☆ 

Författare: M.F. Skuggeld
Förlag: Miramir Förlag
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 341 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 11+
Serie: Alvy, Del 1
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Alvy: Den förlorade
Andra delar i serien: - 
Annat: 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris och Bokus.