Högt spel är första boken av två om ett gäng vilsna ungdomar som lever på gatorna i Ketterdam, och tvingas ta till det mesta för att överleva. Det är Leigh Bardugos andra stora serie, och liksom i "Grisha-trilogin" finns det grishor här också. Och många grishor riskerar att råka illa ut när man har utvecklat drogen jurda parem som förstärker grishornas krafter, men ger dem ett dödligt beroende. Vissa ser möjligheten att använda grishor som vapen nu, och samtidigt får Kaz Brekker, en av gatans höjdare, i uppgift att finna mannen bakom drogen.
Problemet är bara att han tycks vara inlåst i Isfästningen, en av de mest bevakade platserna i grishafientliga Fjerda. Med sig på sitt uppdrag tar Kaz Vålnaden, en grisha, en hämndlysten grishahatare, en spelberoende prickskytt, samt en rik kille som just har förlorat allt. Det blir ett uppdrag svårare än allt annat de någonsin har gjort, och det krävs en noggrann plan och många chansningar. Under uppdraget prövas dessutom många lojaliteter, samtidigt som Kaz upptäcker en mer sårbar och känslosam sida av sig själv, och den kan leda till hela gruppens död.
”Matthias nickade, och bronsflickan skar av repen som band honom.
”Nina känner du visst sedan tidigare”, fortsatte Brekker. ”Den förtjusande flickan som befriar dig nu är Inej, vår hemlighetstjuv och den bästa i sin bransch. Jesper Fahey är vår prickskytt – född i Novyi Zem, men det kan han inte hjälpa – och Wylan här är den bästa sprängaren i hela kaggen.”
s. 116
”Nina känner du visst sedan tidigare”, fortsatte Brekker. ”Den förtjusande flickan som befriar dig nu är Inej, vår hemlighetstjuv och den bästa i sin bransch. Jesper Fahey är vår prickskytt – född i Novyi Zem, men det kan han inte hjälpa – och Wylan här är den bästa sprängaren i hela kaggen.”
s. 116
* * *
Ni vet när en bok fångar än från början, fortsätter engagera genom hundratals sidor, och inte släpper en förrän på sista sidan? Precis så är Högt spel.
Jag är fast från första sidan, tack vare ett lättläst, drivande och medryckande språk. Jag fastnade aldrig för språket i Leigh Bardugos trilogi om grishorna (I ljusets makt osv.), men sättet hon skriver på här passar mig alldeles utmärkt. Språket innehåller ingen onödig utfyllnad, men trots det skapas känslor, engagemang och djup utan dess like, vilket gör att boken lyckas väl med konsten att engagera sina läsare.
Dessutom älskar jag handlingen och idén. Jag gillar att Bardugo spinner vidare på berättelser om sina grishor, samtidigt som det här också finns mycket annat. Jag gillar också hur man från början lär känna karaktärerna väldigt ytligt, vilket gör allt ganska ointressant, men därefter får alla deras historier, vilka gör allt i hela boken otroligt betydelsefullt. Det är kul att läsa om denna kupp som ska utföras och det märks att Bardugo verkligen har tänkt till när hon utformade planen i Kaz huvud, för allt känns så perfekt och verkligt.
Jag älskar också hur Bardugo låter alla karaktärer utvecklas och komma närmare varandra under resans gång, för det blir väldigt realistiskt, samtidigt som det ger boken ännu en dimension. Det är så spännande att läsa om Nina och Matthias och hur de vill ömsom döda, ömsöm kyssa varandra, och att få alla skälen bakom till detta. Det är även intressant att följa Jesper och Wylan, och få förståelse för Wylans val i livet. Bardugo har verkligen lyckats skapa otrolgit unika, färgstarka och intressanta karaktärer som bidrar till boken på ett fantastiskt sätt, och ändå blir det aldrig för mycket.
Det bästa är dock att läsa om Inej och Kaz och deras respektive historier samt relation till varandra. Kaz är så speciell som person, då man inte riktigt får fatt i vem han faktiskt är och vad som egentligen finns inom honom, så jag ser verkligen fram emot att se honom utvecklas ännu mer i nästa bok. Vilken jag förresten skulle behöva nu, med tanke på det här slutet som jag läste intet ont anande tills denna magnifika vändning - vilka hela boken är fylld med - som gjorde mig otroligt bedrövad. Och det om något visar ju att Högt spel har nått mig.
Högt spel lyckas med bedriften att fixa språket, handlingen och karaktärerna. Språket är lättläst och passande och gör boken trevlig att läsa. Handlingen är unik och fylld med oväntade vändningar vilka gör att man ständigt måste vara beredd. Den största styrkan i boken är dock karaktärerna och alla relationer, vilka engagerar, upprör och förvånar, och alltid känns otroligt realistiska och höjer boken ännu ett snäpp, inför ett slut som får mig att i stunden ångra att jag gav mig in i denna värld, och i nästa vilja läsa nästa bok direkt.
Jag är fast från första sidan, tack vare ett lättläst, drivande och medryckande språk. Jag fastnade aldrig för språket i Leigh Bardugos trilogi om grishorna (I ljusets makt osv.), men sättet hon skriver på här passar mig alldeles utmärkt. Språket innehåller ingen onödig utfyllnad, men trots det skapas känslor, engagemang och djup utan dess like, vilket gör att boken lyckas väl med konsten att engagera sina läsare.
Dessutom älskar jag handlingen och idén. Jag gillar att Bardugo spinner vidare på berättelser om sina grishor, samtidigt som det här också finns mycket annat. Jag gillar också hur man från början lär känna karaktärerna väldigt ytligt, vilket gör allt ganska ointressant, men därefter får alla deras historier, vilka gör allt i hela boken otroligt betydelsefullt. Det är kul att läsa om denna kupp som ska utföras och det märks att Bardugo verkligen har tänkt till när hon utformade planen i Kaz huvud, för allt känns så perfekt och verkligt.
Jag älskar också hur Bardugo låter alla karaktärer utvecklas och komma närmare varandra under resans gång, för det blir väldigt realistiskt, samtidigt som det ger boken ännu en dimension. Det är så spännande att läsa om Nina och Matthias och hur de vill ömsom döda, ömsöm kyssa varandra, och att få alla skälen bakom till detta. Det är även intressant att följa Jesper och Wylan, och få förståelse för Wylans val i livet. Bardugo har verkligen lyckats skapa otrolgit unika, färgstarka och intressanta karaktärer som bidrar till boken på ett fantastiskt sätt, och ändå blir det aldrig för mycket.
Det bästa är dock att läsa om Inej och Kaz och deras respektive historier samt relation till varandra. Kaz är så speciell som person, då man inte riktigt får fatt i vem han faktiskt är och vad som egentligen finns inom honom, så jag ser verkligen fram emot att se honom utvecklas ännu mer i nästa bok. Vilken jag förresten skulle behöva nu, med tanke på det här slutet som jag läste intet ont anande tills denna magnifika vändning - vilka hela boken är fylld med - som gjorde mig otroligt bedrövad. Och det om något visar ju att Högt spel har nått mig.
Högt spel lyckas med bedriften att fixa språket, handlingen och karaktärerna. Språket är lättläst och passande och gör boken trevlig att läsa. Handlingen är unik och fylld med oväntade vändningar vilka gör att man ständigt måste vara beredd. Den största styrkan i boken är dock karaktärerna och alla relationer, vilka engagerar, upprör och förvånar, och alltid känns otroligt realistiska och höjer boken ännu ett snäpp, inför ett slut som får mig att i stunden ångra att jag gav mig in i denna värld, och i nästa vilja läsa nästa bok direkt.
Betyg:
★ ★ ★ ★ ☆
Författare: Leigh Bardugo
Förlag: Gilla böcker
Utgivningsår: 2016 (original: 2015)
Antal sidor: 424 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 12+
Serie: Högt spel, Del 1
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Six of Crows
Andra delar i serien: Crooked Kingdom
Annat:
Blev du intresserad?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Hej, vad kul att du vill kommentera mitt inlägg! Notera dock att frågor om litterära analyser eller andra skolarbeten enbart besvaras via Swish. Mejla lexie.tusensidor@gmail.com för Swishnummer :)