Sjön är en novellsamling med 44 medverkande författare. Genren är skräck och temat är just sjöar i alla dessa 49 noveller med varierande längd. Här finns berättelser om förhäxade sjöar, sjöodjur, märkliga drunkningar, samt mycket annat. De svenska författaren tar med läsaren i berättelser som rör kärlek, svek och besatthet, och allt med en underton av skräck.
* * *
Sjön är en riktigt ambitiös novellsamling, med lite av allt. Jag hade dock önskat en mer genomtänkt ordning på novellerna än efter bokstav. Jag gillar verkligen det genomgående temat med sjöar. Jag saknar dock skräck i många av novellerna, men de flesta av novellerna är ändå läsvärda och välskrivna. Med 49 stycken noveller blir dock vissa lite väl lika varandra, vilket är synd. Mina favoriter är Jag är inte färdig här och Lyktbäraren.
Betyg:
★ ★ ★ ☆ ☆
Mer om novellerna:
Adeline är lättläst, lagom lång, tillräckligt mystisk och ryslig, men inte överraskande.
Betyg:
★ ★ ★ ☆ ☆
Mer om novellerna:
Adeline är lättläst, lagom lång, tillräckligt mystisk och ryslig, men inte överraskande.
Althea passar inte mig och trots ett hackigt språk är drivet bra i denna händelserika novell.
Auktoritet är vackert skriven med fina naturbeskrivningar, men den gör en också illa mods.
Bada aldrig i okänt vatten skräms, och det obehagliga slutet lämnar ingen oberörd.
Bara ett hus har en bra story och är så ryslig att jag ångrar att jag läste den på kvällen.
Blöta avtryck har för mycket bakgrund och för lite ”nu”, så den passar inte helt som novell.
Bottenlös går ifrån ämnet för mycket, vilket gör att den röda tråden och rysligheten förloras.
Den dåliga flickan är brutal och obehagligt tänkvärd kring hur långt en kan gå för känslor.
Den sista zombien bygger snyggt upp en spänningsfylld stämning inför ett mäktigt slut.
Det drar är annorlunda och bygger på ett viktigt tema, och jag gillar det öppna slutet.
Det som lever i sjön är ryslig, kort och koncis och precis så öppen som en novell ska vara.
Döden under ytan är stämningsfull, och jag gillar öppenheten som gör den fri att tolka.
Falsk som vatten har en intressant story och ett oväntat slut som knyter ihop allt.
Finns i sjön är riktig, ryslig, skrämmande skräck, men den blir lite för lång, bred och plottrig.
Förlorad är lagom lång, härligt dramatiskt och det oväntade slutet är en extra krydda.
Gabriels tavla är obehaglig och unik tack vare den centrala tavlan, och slutet är perfekt.
Gamla synder stiger är spännande och annorlunda, men passar inte riktigt som novell.
Gideons val är inte oväntad, och att allt obehag kommer i slutet gör att balansen blir dålig.
Grumligt vatten är sällsam med språklig finess, och på ett fruktansvärt vis är den vacker.
Hägring är vacker med fantastiska miljöbeskrivningar, och novellen gör en illa till mods.
Hämnden från Fatburssjön sticker ut med ett lyckligt slut, och är i övrigt helt okej.
Helvetesporten berättar en märklig story, men jag älskar den välformulerade inledningen.
Huset runt sjön är för oklar och saknar en poäng, men den är samtidigt vacker och udda.
Iakttagen har optimal längd, men sticker inte ut i mängden och förvånar aldrig läsaren.
Inte ensam är inte mer än vad man kunnat vänta sig, men jag älskar det mäktiga slutet.
Jag är inte färdig här är oväntad, oklar och öppen för fri tolkning - helt perfekt, alltså!
Juvelgäddan bjuder inte på förvåning, men familjetemat gör att novellen berör mycket.
Klagosång är för kort, händelselös och vanlig, men språket är riktigt imponerande.
Lika ensam som sjön är långdragen och klassisk, men slutet väger upp lite grann.
Limnad är välskriven - särskilt inledningen - och novellen är fascinerande och fri att tolka.
Lyktbäraren, med en fantastisk story och en spännande upplösning, är riktigt grym!
Mästaren i sjön har en för lång bakgrundshistoria, men det oväntade slutet uppskattas.
Min barndoms sjö är kort, märklig och snyggt avslutad, och därför mycket lyckad.
Och korparna flög över mig saknar action och känslor, men slutet knyter ihop allt snyggt.
Odjuret – oväntad, spännande, obehaglig och oklar till sista sidan - som det ska vara!
Offertjärnen är unik och oväntad, det obehagliga slutet passar perfekt.
Om natten sticker tyvärr inte ut i samlingen, men jag uppskattar ändå det rysliga slutet.
Priset man betalar är för händelserik, men språket är bra, och den är fin, sorglig och unik.
Sjön har ett språk som passar mig, och jag uppskattar dramatiken och det fulländade slutet.
Sjung för mig är vacker, speciell och spännande, och jag älskar verkligen idén och storyn.
Skogstjärnen är lättläst och lagom lång, men jag saknar sjön som främsta tema.
Spegelblank yta bjuder på en spännande story, men alla stavfel ger ett oproffsigt intryck.
Svart vatten är fin och sällsam, och som alltid blir allt extra känslosamt när barn är i fokus.
Svartmögel är osmaklig och skrämmande, och "du"-berättande gör novellen unik.
Tanten Aina är inte överraskande, men längden är en fördel, och novellen lättläst.
Tillsammans för alltid är actionfylld och spännande och jag gillar det oväntade slutet.
Under ytan ger ett intressant och utstickande perspektiv på döden, och längden är bra.
Vattnet är märklig och jag väntar på en klargörande vändning, som aldrig kommer.
Varelsen är äcklig, märklig och oklar, och med alla olika perspektiv blir det för mycket.
Auktoritet är vackert skriven med fina naturbeskrivningar, men den gör en också illa mods.
Bada aldrig i okänt vatten skräms, och det obehagliga slutet lämnar ingen oberörd.
Bara ett hus har en bra story och är så ryslig att jag ångrar att jag läste den på kvällen.
Blöta avtryck har för mycket bakgrund och för lite ”nu”, så den passar inte helt som novell.
Bottenlös går ifrån ämnet för mycket, vilket gör att den röda tråden och rysligheten förloras.
Den dåliga flickan är brutal och obehagligt tänkvärd kring hur långt en kan gå för känslor.
Den sista zombien bygger snyggt upp en spänningsfylld stämning inför ett mäktigt slut.
Det drar är annorlunda och bygger på ett viktigt tema, och jag gillar det öppna slutet.
Det som lever i sjön är ryslig, kort och koncis och precis så öppen som en novell ska vara.
Döden under ytan är stämningsfull, och jag gillar öppenheten som gör den fri att tolka.
Falsk som vatten har en intressant story och ett oväntat slut som knyter ihop allt.
Finns i sjön är riktig, ryslig, skrämmande skräck, men den blir lite för lång, bred och plottrig.
Förlorad är lagom lång, härligt dramatiskt och det oväntade slutet är en extra krydda.
Gabriels tavla är obehaglig och unik tack vare den centrala tavlan, och slutet är perfekt.
Gamla synder stiger är spännande och annorlunda, men passar inte riktigt som novell.
Gideons val är inte oväntad, och att allt obehag kommer i slutet gör att balansen blir dålig.
Grumligt vatten är sällsam med språklig finess, och på ett fruktansvärt vis är den vacker.
Hägring är vacker med fantastiska miljöbeskrivningar, och novellen gör en illa till mods.
Hämnden från Fatburssjön sticker ut med ett lyckligt slut, och är i övrigt helt okej.
Helvetesporten berättar en märklig story, men jag älskar den välformulerade inledningen.
Huset runt sjön är för oklar och saknar en poäng, men den är samtidigt vacker och udda.
Iakttagen har optimal längd, men sticker inte ut i mängden och förvånar aldrig läsaren.
Inte ensam är inte mer än vad man kunnat vänta sig, men jag älskar det mäktiga slutet.
Jag är inte färdig här är oväntad, oklar och öppen för fri tolkning - helt perfekt, alltså!
Juvelgäddan bjuder inte på förvåning, men familjetemat gör att novellen berör mycket.
Klagosång är för kort, händelselös och vanlig, men språket är riktigt imponerande.
Lika ensam som sjön är långdragen och klassisk, men slutet väger upp lite grann.
Limnad är välskriven - särskilt inledningen - och novellen är fascinerande och fri att tolka.
Lyktbäraren, med en fantastisk story och en spännande upplösning, är riktigt grym!
Mästaren i sjön har en för lång bakgrundshistoria, men det oväntade slutet uppskattas.
Min barndoms sjö är kort, märklig och snyggt avslutad, och därför mycket lyckad.
Och korparna flög över mig saknar action och känslor, men slutet knyter ihop allt snyggt.
Odjuret – oväntad, spännande, obehaglig och oklar till sista sidan - som det ska vara!
Offertjärnen är unik och oväntad, det obehagliga slutet passar perfekt.
Om natten sticker tyvärr inte ut i samlingen, men jag uppskattar ändå det rysliga slutet.
Priset man betalar är för händelserik, men språket är bra, och den är fin, sorglig och unik.
Sjön har ett språk som passar mig, och jag uppskattar dramatiken och det fulländade slutet.
Sjung för mig är vacker, speciell och spännande, och jag älskar verkligen idén och storyn.
Skogstjärnen är lättläst och lagom lång, men jag saknar sjön som främsta tema.
Spegelblank yta bjuder på en spännande story, men alla stavfel ger ett oproffsigt intryck.
Svart vatten är fin och sällsam, och som alltid blir allt extra känslosamt när barn är i fokus.
Svartmögel är osmaklig och skrämmande, och "du"-berättande gör novellen unik.
Tanten Aina är inte överraskande, men längden är en fördel, och novellen lättläst.
Tillsammans för alltid är actionfylld och spännande och jag gillar det oväntade slutet.
Under ytan ger ett intressant och utstickande perspektiv på döden, och längden är bra.
Vattnet är märklig och jag väntar på en klargörande vändning, som aldrig kommer.
Varelsen är äcklig, märklig och oklar, och med alla olika perspektiv blir det för mycket.
Författare: 44 olika (Lovisa Wistrand m. fl.)
Förlag: Miramir förlag / Whip Media
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 556 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 12+
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Sjön
Annat:
Blev du intresserad?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Hej, vad kul att du vill kommentera mitt inlägg! Notera dock att frågor om litterära analyser eller andra skolarbeten enbart besvaras via Swish. Mejla lexie.tusensidor@gmail.com för Swishnummer :)