Störst av allt (Netflix) - Vad tycker jag?

Nu är det ju över en vecka sedan den första svenska originalserien från Netflix släpptes, och det är därför dags för mig att berätta lite vad jag tycker om den.

För er som inte riktigt vet vad jag pratar om handlar det om Störst av allt (Quicksand). Det är en sprillans ny svensk serie i sex delar á 45 minuter, baserad på Malin Persson Giolitos bästsäljare med samma namn. Givetvis har jag läst boken, och det var för närmare 2 år sedan. Här kan ni läsa min recension (vilken för övrigt är det överlägset populäraste inlägget på min blogg sedan lång tid tillbaka!). 

Hur som helst, för att ge en kort liten inledning handlar TV-serien om Maja, som just fyllt arton år, men i stället för att ta studenten sitter häktad med fulla restriktioner. Hon är anhållenefter en skolskjutning i ett klassrum i hemorten Djursholm, där hon är den enda överlevande. Parallellt med att vi följer Majas tid i häktet, i häktesförhandlingar, polisförhör och rättegången, följer vi också tiden innan skjutningen. Det är en berättelse om en överklass i Djursholm där alla gränser suddats ut. En berättelse om föräldrar som inte bryr sig, psykisk ohälsa, drogmissbruk, vänskap, kärlek och att alldeles för sent inse att den alla andra har gett upp om faktiskt inte går att rädda. 

Bildkälla

  
* * *

Jag var verkligen nervös inför att se resultatet av filmatiseringen av en bok som fångade mig totalt, just för att den är så unik, magisk och viktigt på många olika sätt. Jag inser dock snabbt att serien är riktigt fantastisk. Jag kan hålla med vissa kritiska recensenter om att de två första avsnitten var onödigt sega, men i och med att jag läst boken kunde jag tänka in så mycket mer än bara det som hände, vilket gjorde att det inte störde.

I övrigt tycker jag verkligen att serien är lyckad, och de har verkligen fått med allt viktigt. De skildrar verkligen alldeles perfekt hur Sebastian bara stormar in i Majas liv utan att hon kan eller ens vill värja sig, och att deras relation till en början bara för med sig positiva saker för alla. Det är så bra gjort hur hennes bästa vän Amandalo pushar på henne till att hålla kvar vid Sebastian, även när allt börjar gå utför, och alla dessa saker gör det så intressant att följa hur Maja hamnar där hon hamnar. Allt blir otroligt realistiskt, och fångar precis samma känsla som i boken.

En skillnad i mina ögon är dock att Maja var mycket svårare att tycka om i boken än här i teveserien. Det är dock ingen nackdel. Jag vill också slå ett slag för alla skådespelare, och tänker då främst på Hanna Ardéhn (Maja), Felix Sandman (Sebastian), William Spetz (Samir) och Ella Rappich (Amanda). De spelar alla så otroligt trovärdigt. Ardéhn lyckas verkligen göra skillnad mellan Maja "före" och "efter", och Sebastian inger verkligen ett till en början oemotståndligt men ändå skumt intryck, och sedan ett enbart skrämmande intryck. Även skådespelaren till Claes Fagerman är riktigt bra och verkligen så obehaglig och hjärtlös som han framställs i boken. 

Mina favoritavsnitt är helt klart avsnitt tre och sex. Avsnitt tre för att det var otroligt känslosamt med begravningen och hur Maja pratade om Amanda. Jag verkligen älskar Molly Sandéns version av "Rosa himmel" och spelar den flera gånger dagligen numera. Avsnitt sex gillar jag mycket för att det är så bra avslut, och för att Majas advokat verkligen kommer till sin rätt där.

Sammanfattningsvis är Störst av allt en otroligt lyckad TV-serie, och liksom många andra hoppas jag att de lyckas komma på någon idé bra nog för att göra en säsong till!