Tack, Kristina Suomela Björklund och Miramir förlag, för ett skrämmande recensionsexemplar!
För evigt din är skriven av Janne Persson, och boken gavs ut förra året. Det är skrämmande, verklighetsskildrande framtidsroman, där artificiell intelligens och teknologi har kommit ännu längre än idag. Lars Grip är en känd hjärnforskare, och när han söker hjälp och Sofia blir tillfrågad kan hon inte annat än säga ja. Hon inser dock inte först vad hon gett sig in på. Lars fru Anna har just blivit helt förlamad och kan enbart kommunicera genom ögonblinkningar, och snart inser Sofia att Anna har en viktig roll i Lars projekt.
Men är det som Lars planerar verkligen etiskt och moraliskt korrekt? Han försvarar sig med att det är för världens bästa, men är det ens då okej att använda sin egen hustru som försöksobjekt? Sofia blir mer och mer skeptisk, även om hon fortfarande dras mer och mer till Lars. Kommer Lars projekt lyckas, och vad händer isåfall med Sofia? Borde hon backa ur eller är hon redan mer fast än hon förstår?
”Glöm inte att jag älskar dig. Att jag är för evigt din. Det är därför jag måste vara hård mot dig. Kärlek gör ont ibland.”
s. 18
Huh!
Den här boken får mig att må dåligt på så många olika sätt. Dels för att Janne Persson så otroligt skickligt skriver om aktuella ämnen, med riktigt skrämmande tvistar. Han målar verkligen upp förfärliga scenarion, och med hjälp av sitt språk lyckas han få allt att kännas så äkta, så nära och så vidrigt. Man börjar verkligen fundera på vart världen är på väg.
Jag älskar verkligen ämnet Persson valt, och hans story är otroligt fascinerande, men samtidigt väldigt vag och oklar. Allt det är dock en del av charmen, för ämnet är ju i verkligheten ännu något där man famlar i mörkret och inte riktigt vet vad man gett sig in i. Den känslan är verkligen här i boken, och det gör läsningen i allmänhet otroligt obehaglig, och det är verkligen precis den känslan som passar här.
Det finns dock andra delar av boken som får mig att må dåligt på betydligt mindre trivsamma sätt. Ärligt talat, vore det inte för de förfärliga sista 50-70 sidorna som fick mig att må så illa att jag knappt kunde äta middag den kvällen, skulle boken fått 4 av 5 stjärnor. Jag klarar inte riktigt av sättet Persson så välutvecklat och gestaltande beskriver hur det borras i människohuvuden, hur var sprutar ur infekterade sår och hur fåglar sliter sönder sina offer. Där går min gräns, men jag vill också ge en eloge till författaren, för han har verkligen lyckats göra allt otroligt autentiskt och realistiskt. Ibland hade dock hälften varit nog. När ordet "penetrera" upprepas för sjuttioelfte gången i samband med ännu något makabert borrande/skörande/stickande som får blodet att spruta så RÄCKER DET. Verkligen.
I övrigt gillar jag verkligen boken. Den är nytänkande och unik i sitt slag. Dessutom är den så spännande att sidorna bara flyger förbi redan från början. Något speciellt med boken är också alla inslag om olika delar i hjärnan, samt deras funktion. Det märks att Persson har lagt mycket arbete bakom boken, och dessa inslag är välkomna som något som bryter av lite då och då, eftersom att de verkligen passar till ämnet och ger boken ännu en oväntad, unik och intressant dimension.
För evigt din är skrämmande på så många sätt. Skrämmande på det sätt att den beskriver baksidan med den utveckling vi är på väg mot idag, med saker som artificiell intelligens. Men också med tanke på Janne Perssons makabra och så rättframma sätt att skriva om Lars fruktansvärda handlingar mot sina försöksobjekt. Det är en otroligt magstark bok, men om man ser bortom det döljer sig en välgjord, fasansfull framtidsvision som förhoppningsvis kan få oss att stanna upp och tänka en gång extra mot vad vi egentligen är på väg. Jag är otroligt glad att jag läste boken, men nästan ännu gladare att jag fick behålla middagen kvällen då jag läste ut den.
Men är det som Lars planerar verkligen etiskt och moraliskt korrekt? Han försvarar sig med att det är för världens bästa, men är det ens då okej att använda sin egen hustru som försöksobjekt? Sofia blir mer och mer skeptisk, även om hon fortfarande dras mer och mer till Lars. Kommer Lars projekt lyckas, och vad händer isåfall med Sofia? Borde hon backa ur eller är hon redan mer fast än hon förstår?
”Glöm inte att jag älskar dig. Att jag är för evigt din. Det är därför jag måste vara hård mot dig. Kärlek gör ont ibland.”
s. 18
* * *
Den här boken får mig att må dåligt på så många olika sätt. Dels för att Janne Persson så otroligt skickligt skriver om aktuella ämnen, med riktigt skrämmande tvistar. Han målar verkligen upp förfärliga scenarion, och med hjälp av sitt språk lyckas han få allt att kännas så äkta, så nära och så vidrigt. Man börjar verkligen fundera på vart världen är på väg.
Jag älskar verkligen ämnet Persson valt, och hans story är otroligt fascinerande, men samtidigt väldigt vag och oklar. Allt det är dock en del av charmen, för ämnet är ju i verkligheten ännu något där man famlar i mörkret och inte riktigt vet vad man gett sig in i. Den känslan är verkligen här i boken, och det gör läsningen i allmänhet otroligt obehaglig, och det är verkligen precis den känslan som passar här.
Det finns dock andra delar av boken som får mig att må dåligt på betydligt mindre trivsamma sätt. Ärligt talat, vore det inte för de förfärliga sista 50-70 sidorna som fick mig att må så illa att jag knappt kunde äta middag den kvällen, skulle boken fått 4 av 5 stjärnor. Jag klarar inte riktigt av sättet Persson så välutvecklat och gestaltande beskriver hur det borras i människohuvuden, hur var sprutar ur infekterade sår och hur fåglar sliter sönder sina offer. Där går min gräns, men jag vill också ge en eloge till författaren, för han har verkligen lyckats göra allt otroligt autentiskt och realistiskt. Ibland hade dock hälften varit nog. När ordet "penetrera" upprepas för sjuttioelfte gången i samband med ännu något makabert borrande/skörande/stickande som får blodet att spruta så RÄCKER DET. Verkligen.
I övrigt gillar jag verkligen boken. Den är nytänkande och unik i sitt slag. Dessutom är den så spännande att sidorna bara flyger förbi redan från början. Något speciellt med boken är också alla inslag om olika delar i hjärnan, samt deras funktion. Det märks att Persson har lagt mycket arbete bakom boken, och dessa inslag är välkomna som något som bryter av lite då och då, eftersom att de verkligen passar till ämnet och ger boken ännu en oväntad, unik och intressant dimension.
För evigt din är skrämmande på så många sätt. Skrämmande på det sätt att den beskriver baksidan med den utveckling vi är på väg mot idag, med saker som artificiell intelligens. Men också med tanke på Janne Perssons makabra och så rättframma sätt att skriva om Lars fruktansvärda handlingar mot sina försöksobjekt. Det är en otroligt magstark bok, men om man ser bortom det döljer sig en välgjord, fasansfull framtidsvision som förhoppningsvis kan få oss att stanna upp och tänka en gång extra mot vad vi egentligen är på väg. Jag är otroligt glad att jag läste boken, men nästan ännu gladare att jag fick behålla middagen kvällen då jag läste ut den.
Betyg:
★ ★ ★ ☆ ☆
Författare: Janne Persson
Förlag: Miramir förlag
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 347 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 15+
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: För evigt din
Annat:
Blev du intresserad?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Hej, vad kul att du vill kommentera mitt inlägg! Notera dock att frågor om litterära analyser eller andra skolarbeten enbart besvaras via Swish. Mejla lexie.tusensidor@gmail.com för Swishnummer :)