fredag 20 juli 2018

(Äntligen) ny bloggheader!

Wow! Äntligen - ungefär ett år för sent - har jag äntligen gjort i ordning en ny bloggheader. Jag har verkligen inte haft tid alls tidigare, men nu har jag tagit några dagar då jag har slitit som bara den för att få till en somrig header. Jag har konkat på bokhögar ute i stekande sol, involverat hela familjen i fotografering, och nu slutligen slitit i flera timmar med att få headern i ett bra format där den inte blir suddig. 

Här är resultatet:



Och här är en bild som tydligt visar precis hur kämpigt det här har varit:


Nu har jag dock en header jag är riktigt nöjd med, bortsett från att gräset är mycket grönare på ena bilden... Tagen bara två dagar tidigare illustrerar den bilden ganska bra hur den nuvarande torkan faktiskt påverkar oss.


torsdag 19 juli 2018

Sista brevet från din älskade

Sista brevet från din älskade av Jojo Moyes. Varje kapitel inleds med ett avskedsbrev kopplat till kärlek, och det är också ett sista kärleksbrev som är bokens centrum. År 2003 hittar Liv ett hjärtskärande brev undertecknat ”B” och sambandet till hennes eget liv får henne att börja nysta i historian. 40 år tidigare ställs livet för den unga kvinnan Jennifer Stirling på sin spets när hon är med om en bilolycka där hon förlorar minnet.

Efter ett tag minns hon sin man och sina vänner, men hon känner sig ändå inte så lycklig som alla anser att hon bör vara, och inser att någonting saknas. Och när hon hittar ett brev som tycks vara till henne börjar hon ifrågasätta sitt liv och den hon väg hon valt, eller tvingats välja. Frågan är bara om en ung kvinnas vilja kan gå före 60-talets England och dess normer. Det är en fråga även Liv vill ha svar på. 

”Jag tror att du och jag skulle kunna göra varandra väldigt olyckliga”, sa hon.
   När han svarade var det som om något djupt inom honom gav efter, som en kapitulation. ”Jag tror”, sa han långsamt, ”att jag väldigt gärna skulle vilja det.”
s. 119


* * *
Jojo Moyes gör en aldrig besviken. Ja, det är ett som är säkert. Det här är den sjätte av hennes böcker jag läser, och det finns inte minsta möjlighet att man med hjälp av tur skriver så många briljanta böcker, utan det rör sig om extrem skicklighet. Även den här boken är briljant, och idén är unik och väldigt intressant att läsa om. Det är en fantastisk kärlekshistoria som egentligen inte känns sannolik alls, men som jag ändå köper direkt, då den är så perfekt, unik och vacker. 

Moyes ger läsaren en unik inblick i livet i allmänhet - men särskilt livet för kvinnor - under 60-talet i England med allt från giftemål, arbete till att vara underkastad en man. Boken är lärorik, men på ett ständigt underhållande sätt. Jag tror inte att någon annan skulle kunna skriva så här underhållande men ändå informerande, för man får verkligen ut så mycket nyttigt av den här boken, utan att någonsin bli uttråkad.

Dessutom är bokenspännande. Under juni månad satte jag den som månadens mest spännande bok, trots att jag också läste flera action-böcker, då den verkligen är genuint spännande och medryckande på ett vardagligt sätt. Man får följa två parallella berättelser som hänger ihop, och utöver det också lite sidinslag kopplade dit, och det finns små cliff-hangers och en ständig önskan om ett lyckligt slut överallt, vilket gör att boken blir mycket beroendeframkallande att läsa.

Jag är också så imponerad av hur lätt det är att hänga med trots att boken dels har två handlingar från olika årtionden, och också inslag från förr och från andra personers perspektiv. Det blir aldrig det minsta rörigt, så Moyes måste ha magi i sina fingrar! Något jag dock reagerade lite på var att Liv var med i början och sedan borta under en väldigt stor del av boken, för att sedan komma tillbaka. Det blev ett märkligt avhopp, som lätt kunde ha lösts med lite mer parallellhandling-känsla. 

Dessutom fastnade jag inte för hennes som karaktär, även om det blev bättre i slutet då hon insåg vad hon gjort fel tidigare. Jennifer beundrade jag dock från början, och hon är verkligen en bra förebild för alla och särskilt kvinnor. Hon inger så mycket hopp, mod och inspiration och är helt klart en av mina favoritkaraktärer just nu, och det trots att vi inte ens är i närheten av jämnåriga. 

Sista brevet från din älskade är en historielektion om Englands 60-tal med fokus på kvinnor, och förmodligen den enda i sitt slag som lyckas underhålla hela vägen igenom. Boken är otroligt medryckande och handlingen engagerande, oväntad, unik och underbar att läsa om. När det gäller Jojo Moyes hade jag dock inte väntat mig något annat!

Betyg: 
   

Författare: Jojo Moyes
Förlag: Printz Publishing
Utgivningsår: 2015 (original: 2010) 
Antal sidor: 491 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 14+
Serie: -
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Last Letter From Your Lover
Annat: Läst som pocket

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON
Pocketversionen finns på Adlibris, Bokus och CDON.
Boken i e-format finns på Bokus och CDON

måndag 16 juli 2018

Tusen sidor fyller 4 år!

Idag för fyra år sedan skrev jag mitt första inlägg här. Jag minns det så väl - hur jag hade jobbat hela våren och sommaren med små ”testinlägg”, för att se om jag verkligen hade något att skriva om, och så var det äntligen dags att skapa bloggen vars namn jag hade kommit på tillsammans med familjen för så länge sedan.

Nu har bloggen bytt namn, men tanken med den är densamma. Jag tänker inte skriva något filosofiskt kring hur mitt liv ändrats sedan jag började blogga om böcker, för det känner jag att jag redan gjort nog av. Inte heller tänker jag skriva något om hur snabbt tiden gått och så vidare, för det känns också ganska slitet.

Jag vill dock trycka lite extra på hur bra just det här bloggåret faktiskt varit. Jag har fått läsa böcker av så många nya författare vars böcker jag aldrig skulle ha hittat annars, jag har lärt känna andra bokbloggare mer än tidigare och framför allt har bloggandet blivit en så naturlig del av mig och mitt liv. Det är verkligen vardag att skriva bokrecensioner och annat numera, och jag älskar det verkligen fortfarande!



lördag 14 juli 2018

Noras val

Recensionen kan innehålla spoilers från tidigare delar 

Noras val är tredje delen i Becca Fitzpatricks serie om Nora och Patch i en värld fylld av änglar och nefiler. När Nora vaknar vet hon först inte vad hon är eller vad hon varit med om. Snart visar det sig att hon varit kidnappad, och på något oförklarligt vis har flera månader av hennes liv försvunnit ur hennes minne. Nora börjar få märkliga hallucinationer som påminner henne om en värld någon velat få henne att glömma, och då bestämmer sig Nora för att ta reda på vad som händer.

Fast det är ju inte så lätt när till och med bästa vännen och familjen ljuger henne rakt upp i ansiktet. Vad är det som de vill att hon ska fortsätta glömma, och varför? Nora får hjälp från oväntat håll, men kanske finns det en baktanke med det hela. Samtidigt påminns hon om sin tidigare pojkvän Patch, och med honom vid sin sida gör hon allt för att lösa frågan om sin kidnappning. 

Ängel, hörde jag en mjuk röst viska. Du är min.
   Jag rodnade - av alla fåniga, förvirrande saker jag kunde ha gjort - och såg mig omkring för att försäkra mig om att rösten inte var verklig.
   Jag har inte glömt dig.
s. 38


* * *

Tack och lov att Nora var så himla förvirrad i början på grund av sin minnesförlust, för det hjälpte mig själv att hitta tillbaka till en serie som jag påbörjade för väldigt länge sedan. Annars hade nog läsningen blivit allt annat än underhållande och positiv, men nu kom jag faktiskt oväntat snabbt in i handlingen, som är väldigt spännande och fartfylld, men ändå inte riktigt fastnar hos mig. Jag vet inte riktigt vad det är, men jag engageras helt enkelt bara aldrig fullt ut av Patch och Nora och deras äventyr.

Kanske kan det bero på att storyn är väldigt osannolik och ganska upprepande från tidigare böcker. Det händer saker, men aldrig stora och oväntade saker, utan det är som att läsa en vardagsbok om en värld där änglar existerar, och sedan inte så mycket mer. Dessutom har jag väldigt svårt att köpa hur Patch och Nora ständigt lyckas klara sig från alla missöden, för det känns inte trovärdigt alls när det sker ständigt.

Jag är inte heller så imponerad av deras relation, som är en väldigt stor del av boken. Visst, det är romantiskt, men det känns ändå aldrig särskilt äkta då man aldrig kommer nära Patch, som därmed aldrig får någon personlighet eller känns sympatisk. Desto mer gillar jag dock Scott och relationen mellan honom och Nora, och ärligt talat hade jag nog föredragit dem som par, då Scott är så mycket trevligare som karaktär än Patch, som för mig är ganska mycket så som Vee ser honom...

Boken har dock en ganska bra mix mellan vardag och fantastik, även om just fantastikinslagen ibland blir för vardagliga. I övrigt har Becca Fitzpatrick dock lyckats bra med att kombinera Noras vardagsliv med allt det andra. Hon har också lyckats bra med att inte introducera för många nya karaktärer, utan håller sig till några få, som dock gärna kunde ha fått utvecklas lite mer. Dessutom avskyr jag grejen med att man aldrig vet vem man kan lita på, men samtidigt är det ju lite grejen med boken och serien.

Noras val fångar mig aldrig totalt, även om mixen mellan fantastik och vardag är lyckad. Handlingen känns dock ibland upprepande och blir tråkig, och ett stort problem är också att den centrala relationen i boken känns oäkta och inte engagerar mig. I övrigt är dock karaktärer relativt lyckade, även om de känns ovanligt platta efter tre böcker, och boken är lättläst och därmed perfekt för den som söker lite action, romantik och vardag i en osannolik blandning. 

Betyg: 
     

Författare: Becca Fitzpatrick
Förlag: Ponto Pocket
Utgivningsår: 2013 (original: 2011) 
Antal sidor: 316 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: Fallen ängel, Del 3
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Silence
Andra delar i serien: Fallen ängel, Förlorad ängel, Änglarnas kamp
Annat: Läst som pocket

Blev du intresserad? 
Du hittar boken i pocketform på Adlibris, Bokus och CDON.
Boken i e-format finns på Adlibris, Bokus och CDON

torsdag 12 juli 2018

Inuti huvudet är jag kul

Inuti huvudet är jag kul, skriven av Lisa Bjärbo och nyligen utgiven, är en ungdomsroman om Liv. Liv vars pappa besitter fantastisk social kompetens, medan det för Liv själv låser sig så fort hon träffar en annan människa. Fast inuti huvudet kan hon ju vara riktigt kul. När pappan beslutar att de ska flytta ut på landet blir det inte bättre. Liv som just börjat gymnasiet måste nu börja i ny skola igen, och allt ställs på sin spets. 

Det är en bok om att vara introvert och så blyg att man inte vågar svara på tilltal, men också en bok om vänskap, kärlek och psykisk ohälsa. Det är den där boken vars huvudperson är som så många andra, men än så länge ändå unik i sitt slag, då det här är ett hittills sällan omnämnt ämne. 

Jag har märkt att jag ofta tänker på mig själv i procent. Hela jag, allt det jag är, inuti. Det är 100 %. [...] I skolan nu är jag max... 12 %.
s. 168-169 (e-boken)


* * *

Jag trodde att jag var blyg och introvert. Fast nu när jag träffat Liv framstår jag som mycket social och utåtriktad, vilket kanske är positivt. Jag undrar dock om det som Lisa Bjärbo skriver om kring Liv är vanligt. För mig känns det nästan extremt och jag får mycket svårt att relatera till Liv, och jag fastnar inte alls för storyn. Här går jag dock ut på lite hal is, så jag tror jag stannar här kring frågan huruvida temat är väldigt extremt eller faktiskt vanligt.

Det är dock en viktig bok, även om den inte når hela vägen fram oss mig av ovan nämnda skäl. Jag har inte läst så mycket om psykisk ohälsa på det här sättet innan, och det är intressant och lärorikt. Bjärbo skriver på ett väldigt enkelt sätt med luftigt språk och korta kapitel, och det gör att boken är lätt att ta till sig. Att boken utspelar sig under en knapp månad känns dock inte helt realistiskt.

Hur som helst, något jag verkligen älskar med boken är relationen mellan Liv och hennes pappa, då den är så unik för att vara mellan en 17-åring och hennes pappa. Den är ju visserligen inte så bra som den först verkade, men i slutet blir allt bra när de kan prata om vänskap och liknande, och jag verkligen älskar den här relationen då den är så ovanligt bra!

Något jag nästan gillar är inslagen om miljön och djurhållning, då jag saknar dem mycket i skönlitteratur. Problemet är bara sättet de slängs in mitt i helt andra sammanhang i boken. Det finns tillfällen där det bara kommer ett stycke rakt upp och ned om exempelvis boskap och hur de behandlas och det förstör resten av boken. Hade de kommit mer naturligt hade det varit perfekt, men nu känns det framtvingat och passar inte in alls, tyvärr.

Inuti huvudet är jag kul är viktig läsning framförd på ett enkelt men väl fungerande sätt. Problemet är bara att boken i mina ögon inte känns helt realistisk, och att jag har svårt att relatera till det som sker. Den är dock unik i sitt slag, och jag älskar relationerna, men inslagen om miljö med mera är slarvigt inslängda och helheten är inte vad jag hoppats på.

Betyg: 
    ☆ 

Författare: Lisa Bjärbo
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 331 st (Inbunden: 269 st)
Åldersgrupp (Enligt mig): 15+
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Inuti huvudet är jag kul
Annat: 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON
Boken i e-format finns på Adlibris och Bokus

måndag 9 juli 2018

Halvvägs + En mitt-på-året-tag

Vi är en bit in i ljuva juli, så mer än halva året har nu gått! Jag har nu officiellt skapat en liten tradition där jag varje år (sedan förra året...) stämmer av hur läsningen gått när halva året gått. Så först tar vi en titt på årets läsmål och vad jag hann med fram till juni och därefter kommer en liten tag om läsningen från januari till juni!

Årets läsmål:

• Serier jag vill avsluta:
(2/3) ”Me before you” av Jojo Moyes
(3/4) ”Razorland-trilogin” av Ann Aguirre 
✓”Grisha-trilogin” av Leigh Bardugo
✓”The Mortal Instruments” av Cassandra Clare
✓”Harry Potter” av J. K. Rowling
✓”Fallen ängel” av Becca Fitzpatrick
(3/4) ”The lunar chronicles” av Marissa Meyer
(2/4) ”En mördares anteckningar” av Anne Cassidy
✓”Lynburn Legacy-trilogin” av Sarah Rees Brennan
(2/3) ”Den femte vågen av Rick Yancey
Status: 5/10

• Läsa för att det är kul, utan att känna press
Status: Liksom alltid omöjligt att säga hur det går här. Jag läser fortfarande för att jag älskar det, men självklart läser jag ju alltid extra mycket de sista dagarna en månad om jag bara har lite, lite kvar av en bok! ;)

• Läsa 70 böcker
Status: 46/70 - Det går ju riktigt bra här med bara drygt en tredjedel kvar!

• Läsa 22 000 sidor
Status: 15699/22000 - Wow! Snart bara en fjärdedel kvar!


Nu vidare till en liten ”Mitt-på-året-tag” inom just läsning!

1. Årets bästa bok hittills
Hittills i år har jag inte gett någon bok fem stjärnor (wow, jag har blivit så krävande!), men årets än så länge bästa böcker jag har läst utan inbördes ordning är:
Fandom av Anna Day
• I sparvens klor av Karin Söderlund Leifler
Till alla killar jag har gillat av Jenny Han


2. Årets bästa uppföljare hittills
Helt klart P.S. I still love you, uppföljaren till Jenny Hans Till alla killar jag har gillat. Underbar serie som jag vill läsa klart nu under sommaren för maximal sommarkänsla!

3. En ny bok du inte läst än, men vill läsa
Oj, oj, oj, där finns det ett helt gäng (dock inte så nya längre...), varav de viktigaste är:
• En andra chans av Jojo Moyes
Demonviskaren av Lovisa Wistrand
Drottningen av Kiera Cass

4. Mest efterlängtade bok som ges ut under årets andra halva?
Finns en hel del där också, så här kommer ännu en liten topplista:
Slutet av Mats Strandberg
• Sömnernas sömn av Elin Säfström
• Ödets timme av Veronica Roth

5. Störst besvikelse
Hotet av Mats Söderlund. Jag trodde att den skulle handla mer om miljöförströelse, klimathot och liknande, vilket jag ofta saknar i skönlitteratur, men det var bara en liten del av boken.

6. Störst överraskning
När mänskligheten var ett misslyckat hajbett från att bli svensk av Kari Melander. Vore det inte för slutet som förstörde en stor del av upplevelsen skulle det lätt varit den bästa boken jag läst hittills i år, men fortfarande en mycket positiv överraskning!


7. Ny favoritförfattare (debutant eller ny för dig)
Där finns det faktiskt tre stycken: Jenny Han, Karin Söderlund Leifler och Lovisa Wistrand. Måste jag välja en säger jag nog Jenny Han, tack vare så härliga böcker, fin kärlek, underbart syskonskap och en huvudperson jag kan relatera till så mycket. 

8. Nyaste fiktiva crushen
Dessvärre ingen alls. Möjligen Scott från Fallen ängel-serien, men av uppenbara skäl har jag gått vidare (ni som läst ut serien förstår vad jag menar...).

9. Nyaste favoritkaraktären
Helt klart Lara-Jean från Till alla killar jag har gillat-serien. Jag kan relatera så mycket till henne. Dessutom är hon så härlig, rolig och intelligent. (Nej, det är inte bara därför jag kan relatera till henne.)

10. En bok som fick dig att gråta
Jag tror inte att jag har gråtit till någon bok i år, men två böcker som garanterat kunde ha fått mig att gråta är Vi som överlevde och Himlen måste sakna en ängel. Två mycket sorgliga böcker, som båda bygger på verkliga händelser, vilket gör allt mycket starkare.

11. En bok som gjorde dig glad
Jag har aldrig skrattat så mycket till en bok som när jag läste När mänskligheten var ett misslyckat hajbett från att bli svensk. Så galet rolig - Kari Melander kan verkligen leka med orden och sitt språk!

12. Favoritfilm baserad på en bok du sett i år
Fråga igen den 17 augusti, för då har jag förhoppningsvis sett ”Till alla killar jag har gillat”, som har Netflix-premiär då! Annars har jag sett förfärligt få filmatiseringar av böcker i år. Jag är dock usel överlag på att titta på film och teve...

13. Favoritrecension du skrivit i år
Om jag ska vara ärlig tyckte jag faktiskt att min recension av När mänskligheten var ett misslyckat hajbett från att bli svensk var riktigt lyckad och framför allt väldigt roligt skriven. Jag blev väl lite inspirerad av Kari Melanders underbara humor! Läs min recension här.

14. Den vackraste boken du fått eller köpt i år än så länge 
Faktiskt den bok jag fick senast - Demonviskaren av Lovisa Wistrand. Det var förlaget, Whip Media, som skickade mig den helt oväntat! Jag älskar verkligen färgerna på omslaget, och med bakgrunden här på bilden skapas magi!

15. Vilka böcker måste du läsa innan året är slut?
Förutom alla olästa böcker i min bokhylla?! Jag prioriterar att läsa alla recensionsexemplar och främst Tidsboken som jag fick av Pärlan Förlag på bokmässan förra året... Förlåt! Sedan vill jag också läsa Jojo Moyes En andra chans och en massa annat som jag inte ens orkar tänka på just nu...


fredag 6 juli 2018

Jag ska rädda er alla

Jag ska rädda er alla är en bok skriven i form av tre dagböcker - från en dotter, en mamma och en pappa, vars liv förändras på ett ögonblick. Éléa är sexton år när hon väljer att rymma från Frankrike till Syrien och Daesh, IS. Här får man följa en ung kvinnas radikalisering och få större förståelse för hur det är möjligt att så många väljer att viga sina liv till Daesh.

Vi får följa Éléas muslimska pappa, som känner en så stor skam över det hon gör i religionens namn. Man får en inblick i koranens budskap, och saker som jilbab ifrågasätts. Samtidigt bearbetar Éléas mamma sorgen och chocken genom att försöka förändra lagstiftning, för att kunna rädda alla de unga, inklusive sin dotter, från det fruktansvärda som sker i dagens samhälle. 

Fanns det tecken? Något viktigt ögonblick? En vändpunkt? Vad hände för att du skulle förändras så? På så kort tid bli den här andra som förkastade allt, till och med det förnamn jag gett dig.
s. 11

* * *

Jag rekommenderar den här boken till alla äldre än femton år. Det är dessvärre inte tack vare språket och berättartekniken, för där har författaren inte lyckats alls. Jag gillar verkligen tanken med att skriva boken i form av tre olika dagböcker, men att det aldrig framgår vilken dagbok man läser ur, samt att texterna inte är skrivna i kronologisk ordning gör boken mycket svårläst, och flytet blir dåligt och det är ofta svårt att hänga med.

Nej, anledningen till att jag vill att man läser den här boken är innehållet, som är oerhört viktigt, och så vitt jag vet än så länge helt unikt i ungdomslitteratur. Émilie Fréche berättar om radikalisering runtom i världen och problemet med alla som söker sig till Daesh, och nu har jag fått förståelse för hur det faktiskt kan gå till. Innan kunde jag inte tänka mig hur man kan förändras så mycket att man tror att de har rätt, men nu förstår jag hur det kan ske. Inslagen om systerskap är dessutom riktigt obehagliga, och boken påverkar mig verkligen. 

Inslaget kring att känna skam för sin religion på grund av grupper som Daesh är också mycket intressant och ger ytterligare ett nytt och viktigt perspektiv på saken. Dessutom gillar jag allt annat Fréche tar upp kring rasism, såsom rasismen man utsätter sig själv för när man kräver separata badtider, samt koranens tankar kring hijab, niqab, jilbab och liknande, och att det ingenstans står att man ska bära heltäckande slöja. Mycket intressant och viktig läsning!

Fotnoterna som är ganska många vet jag inte riktigt vad jag tycker om. De blir ett avbrott mitt i läsningen, och de där ett ord på okänt språk får en betydelse känns onödiga, medan de som ger historiska referenser eller liknande är mycket intressanta och förstärker äktheten i boken och gör att den känns ännu mer verklig, vilket i sin tur gör att relevansen hos den ökar. 

Jag ska rädda er alla är unik i sitt slag, och oerhört viktig läsning som fångade mig totalt, trots bristfällig berättarteknik. Jag har fått en helt ny inblick i hur radikalisering inom Daesh kan gå till, vad den kan leda till och hur den påverkar människor som tillhör samma religion. Boken är dessutom skrämmande verklig tack vare noggrant underbyggd fakta, och det är en bok jag rekommenderar alla att ta del av, trots att den borde ha skrivits annorlunda.

Betyg: 
    ☆ 

Författare: Émilie Fréche
Förlag: B. Wahlströms
Utgivningsår: 2018 (original: 2017) 
Antal sidor: 208 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 15+
Serie: -
Originalspråk: Franska
Originaltitel: Je vous sauverai tous
Annat: 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON


tisdag 3 juli 2018

Läst i juni

Antal böcker: 9 st 
Jag ska rädda er alla av Émilie Fréche
I sparvens klor - Del 1 av Karin Söderlund Leifler
I sparvens klor - Del 2 av Karin Söderlund Leifler
Lysande blå av Emelie Beijer
Hatar alla utom dig av Allison Raskin & Gaby Dunn
Inuti huvudet är jag kul av Lisa Bjärbo
Sista brevet från din älskade av Jojo Moyes
Noras val av Becca Fitzpatrick
Änglarnas kamp av Becca Fitzpatrick

Antal sidor: 3036 st
Antal sidor/dag (genomsnitt): ca 101 st

Kommentar: 
Fantastiskt bra läsmånad där mycket bra och mycket i allmänhet blev läst, men svaret på hur det kom sig är ju enkelt och stavas s-e-m-e-s-t-e-r!

Böckerna i rangordning (där 1 är bäst):
1. Sista brevet från din älskade av Jojo Moyes
2. I sparvens klor (Del 1 & 2) av Karin Söderlund Leifler
3. Noras val av Becca Fitzpatrick
4. Änglarnas kamp av Becca Fitzpatrick
5. Jag ska rädda er alla av Émilie Fréche
6. Hatar alla utom dig av Allison Raskin & Gaby Dunn
7. Inuti huvudet är jag kul av Lisa Bjärbo
8. Lysande blå av Emelie Beijer

Mest...
Överraskande: I sparvens klor
Sorglig: Jag ska rädda er alla
Spännande: Sista brevet från din älskade

Bästa...
Karaktär(er): Jennifer - Sista brevet från din älskade (Så inspirerande!)
Titel: Jag ska rädda er alla (Så stark och slagkraftig)
Citat: Inget särskilt...

Annat: -


söndag 1 juli 2018

Hatar alla utom dig

Hatar alla utom dig är komikerna och youtubestjärnorna Allison Raskin och Gaby Dunns första bok. Det är drygt 400 sidor av mejl, SMS och chatt mellan Ava och Genevieve (Gen), de två tjejerna som varit bästa vänner i flera år. Nu när de är arton år och ska börja på college skiljs de för första gången på länge åt, men med löftet att de ska skriva till varandra hela tiden, och inte undanhålla något.

Till en början går det bra, men senare börjar de långsamt växa ifrån varandra. Medan Genevieve blommar ut som aldrig förr och dejtar nya personer stup i kvarten isolerar sig Ava mer och mer, samtidigt som hon försöker skaffa vänner sin psykiska ohälsa till trots. Frågan är om deras långdistansvänskap kommer att hålla, eller om det är dags att de släpper taget om varandra och försöker hitta nya vänner på riktigt.

Men kom ihåg: ingen kommer nånsin älska (eller frukta) dig som jag. 
[...]
Jag kommer hata alla utom dig.
s. 7

* * *


Jag sträckläste boken i två omgångar - en sen kväll och en tidig morgon - och det är verkligen en perfekt bok att läsa i ett svep. Den är inte uppdelad i kapitel och består enbart av skriftliga meddelanden mellan Ava och Genevieve, så man får aldrig något naturligt avslut, vilket gör boken svårt att läsa litegrann i då och då, men det behöver inte vara en nackdel, utan är ett riktigt roligt sätt att läsa en berättelse på. Dessutom är jag imponerad av hur författarna lyckas skapa en story, ge karaktärer liv och få en känna saker genom bara textmeddelanden. 

Jag hade dock önskat att det fanns någon form av kapitel då och då, då det är skönt att känna att man ibland får ett litet avslut och kan lägga ifrån sig boken utan att vara mitt i, men samtidigt fungerade det ändå här då boken är så otroligt lättläst och har ett så bra flyt tack vare den luftiga texten. Att ha kapitel med datum hade dock inte varit en så dum idé, för det är svårt att med hjälp av bara ett klockslag förstå hur lång tid som passerat, och att veta det hade gjort storyn ännu bättre.

Jag älskar dock storyn, och framför allt Ava och Gens relation, för den känns så trovärdig trots att den är så otrolig. Jag menar, hur många vänskapsrelationer håller när man bara har kontakt via mejl och så vidare? Det är en underbar relation, och det känns verkligen hoppfullt att läsa om, då man inser att sådant faktiskt finns. Meddelandet kring vänner och boken i slutet från Gilla Böcker var också en rolig grej som får boken att sticka ut!

Hatar alla utom dig är unik tack vare att den bara består av mejl, SMS och chattmeddelanden, och sättet Raskin och Dunn skriver meddelandena på är imponerande, då de lyckas förmedla en hel historia med bara några knapptryck. Tack vare berättartekniken är boken luftig och lättläst, och underbar att läsa tack vare Ava och Gens vänskap som känns äkta trots att den nästan är för bra för att vara sann. Rekommenderas varmt när man är sugen på att sträckläsa, för där lämpar sig den här boken perfekt!

Betyg: 
     

Författare: Allison Raskin & Gaby Dunn
Förlag: Gilla böcker
Utgivningsår: 2018 (original: 2017) 
Antal sidor: 393 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: -
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: I Hate Everyone But You
Annat: 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON