lördag 14 juli 2018

Noras val

Recensionen kan innehålla spoilers från tidigare delar 

Noras val är tredje delen i Becca Fitzpatricks serie om Nora och Patch i en värld fylld av änglar och nefiler. När Nora vaknar vet hon först inte vad hon är eller vad hon varit med om. Snart visar det sig att hon varit kidnappad, och på något oförklarligt vis har flera månader av hennes liv försvunnit ur hennes minne. Nora börjar få märkliga hallucinationer som påminner henne om en värld någon velat få henne att glömma, och då bestämmer sig Nora för att ta reda på vad som händer.

Fast det är ju inte så lätt när till och med bästa vännen och familjen ljuger henne rakt upp i ansiktet. Vad är det som de vill att hon ska fortsätta glömma, och varför? Nora får hjälp från oväntat håll, men kanske finns det en baktanke med det hela. Samtidigt påminns hon om sin tidigare pojkvän Patch, och med honom vid sin sida gör hon allt för att lösa frågan om sin kidnappning. 

Ängel, hörde jag en mjuk röst viska. Du är min.
   Jag rodnade - av alla fåniga, förvirrande saker jag kunde ha gjort - och såg mig omkring för att försäkra mig om att rösten inte var verklig.
   Jag har inte glömt dig.
s. 38


* * *

Tack och lov att Nora var så himla förvirrad i början på grund av sin minnesförlust, för det hjälpte mig själv att hitta tillbaka till en serie som jag påbörjade för väldigt länge sedan. Annars hade nog läsningen blivit allt annat än underhållande och positiv, men nu kom jag faktiskt oväntat snabbt in i handlingen, som är väldigt spännande och fartfylld, men ändå inte riktigt fastnar hos mig. Jag vet inte riktigt vad det är, men jag engageras helt enkelt bara aldrig fullt ut av Patch och Nora och deras äventyr.

Kanske kan det bero på att storyn är väldigt osannolik och ganska upprepande från tidigare böcker. Det händer saker, men aldrig stora och oväntade saker, utan det är som att läsa en vardagsbok om en värld där änglar existerar, och sedan inte så mycket mer. Dessutom har jag väldigt svårt att köpa hur Patch och Nora ständigt lyckas klara sig från alla missöden, för det känns inte trovärdigt alls när det sker ständigt.

Jag är inte heller så imponerad av deras relation, som är en väldigt stor del av boken. Visst, det är romantiskt, men det känns ändå aldrig särskilt äkta då man aldrig kommer nära Patch, som därmed aldrig får någon personlighet eller känns sympatisk. Desto mer gillar jag dock Scott och relationen mellan honom och Nora, och ärligt talat hade jag nog föredragit dem som par, då Scott är så mycket trevligare som karaktär än Patch, som för mig är ganska mycket så som Vee ser honom...

Boken har dock en ganska bra mix mellan vardag och fantastik, även om just fantastikinslagen ibland blir för vardagliga. I övrigt har Becca Fitzpatrick dock lyckats bra med att kombinera Noras vardagsliv med allt det andra. Hon har också lyckats bra med att inte introducera för många nya karaktärer, utan håller sig till några få, som dock gärna kunde ha fått utvecklas lite mer. Dessutom avskyr jag grejen med att man aldrig vet vem man kan lita på, men samtidigt är det ju lite grejen med boken och serien.

Noras val fångar mig aldrig totalt, även om mixen mellan fantastik och vardag är lyckad. Handlingen känns dock ibland upprepande och blir tråkig, och ett stort problem är också att den centrala relationen i boken känns oäkta och inte engagerar mig. I övrigt är dock karaktärer relativt lyckade, även om de känns ovanligt platta efter tre böcker, och boken är lättläst och därmed perfekt för den som söker lite action, romantik och vardag i en osannolik blandning. 

Betyg: 
     

Författare: Becca Fitzpatrick
Förlag: Ponto Pocket
Utgivningsår: 2013 (original: 2011) 
Antal sidor: 316 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: Fallen ängel, Del 3
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Silence
Andra delar i serien: Fallen ängel, Förlorad ängel, Änglarnas kamp
Annat: Läst som pocket

Blev du intresserad? 
Du hittar boken i pocketform på Adlibris, Bokus och CDON.
Boken i e-format finns på Adlibris, Bokus och CDON

torsdag 12 juli 2018

Inuti huvudet är jag kul

Inuti huvudet är jag kul, skriven av Lisa Bjärbo och nyligen utgiven, är en ungdomsroman om Liv. Liv vars pappa besitter fantastisk social kompetens, medan det för Liv själv låser sig så fort hon träffar en annan människa. Fast inuti huvudet kan hon ju vara riktigt kul. När pappan beslutar att de ska flytta ut på landet blir det inte bättre. Liv som just börjat gymnasiet måste nu börja i ny skola igen, och allt ställs på sin spets. 

Det är en bok om att vara introvert och så blyg att man inte vågar svara på tilltal, men också en bok om vänskap, kärlek och psykisk ohälsa. Det är den där boken vars huvudperson är som så många andra, men än så länge ändå unik i sitt slag, då det här är ett hittills sällan omnämnt ämne. 

Jag har märkt att jag ofta tänker på mig själv i procent. Hela jag, allt det jag är, inuti. Det är 100 %. [...] I skolan nu är jag max... 12 %.
s. 168-169 (e-boken)


* * *

Jag trodde att jag var blyg och introvert. Fast nu när jag träffat Liv framstår jag som mycket social och utåtriktad, vilket kanske är positivt. Jag undrar dock om det som Lisa Bjärbo skriver om kring Liv är vanligt. För mig känns det nästan extremt och jag får mycket svårt att relatera till Liv, och jag fastnar inte alls för storyn. Här går jag dock ut på lite hal is, så jag tror jag stannar här kring frågan huruvida temat är väldigt extremt eller faktiskt vanligt.

Det är dock en viktig bok, även om den inte når hela vägen fram oss mig av ovan nämnda skäl. Jag har inte läst så mycket om psykisk ohälsa på det här sättet innan, och det är intressant och lärorikt. Bjärbo skriver på ett väldigt enkelt sätt med luftigt språk och korta kapitel, och det gör att boken är lätt att ta till sig. Att boken utspelar sig under en knapp månad känns dock inte helt realistiskt.

Hur som helst, något jag verkligen älskar med boken är relationen mellan Liv och hennes pappa, då den är så unik för att vara mellan en 17-åring och hennes pappa. Den är ju visserligen inte så bra som den först verkade, men i slutet blir allt bra när de kan prata om vänskap och liknande, och jag verkligen älskar den här relationen då den är så ovanligt bra!

Något jag nästan gillar är inslagen om miljön och djurhållning, då jag saknar dem mycket i skönlitteratur. Problemet är bara sättet de slängs in mitt i helt andra sammanhang i boken. Det finns tillfällen där det bara kommer ett stycke rakt upp och ned om exempelvis boskap och hur de behandlas och det förstör resten av boken. Hade de kommit mer naturligt hade det varit perfekt, men nu känns det framtvingat och passar inte in alls, tyvärr.

Inuti huvudet är jag kul är viktig läsning framförd på ett enkelt men väl fungerande sätt. Problemet är bara att boken i mina ögon inte känns helt realistisk, och att jag har svårt att relatera till det som sker. Den är dock unik i sitt slag, och jag älskar relationerna, men inslagen om miljö med mera är slarvigt inslängda och helheten är inte vad jag hoppats på.

Betyg: 
    ☆ 

Författare: Lisa Bjärbo
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 331 st (Inbunden: 269 st)
Åldersgrupp (Enligt mig): 15+
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Inuti huvudet är jag kul
Annat: 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON
Boken i e-format finns på Adlibris och Bokus

måndag 9 juli 2018

Halvvägs + En mitt-på-året-tag

Vi är en bit in i ljuva juli, så mer än halva året har nu gått! Jag har nu officiellt skapat en liten tradition där jag varje år (sedan förra året...) stämmer av hur läsningen gått när halva året gått. Så först tar vi en titt på årets läsmål och vad jag hann med fram till juni och därefter kommer en liten tag om läsningen från januari till juni!

Årets läsmål:

• Serier jag vill avsluta:
(2/3) ”Me before you” av Jojo Moyes
(3/4) ”Razorland-trilogin” av Ann Aguirre 
✓”Grisha-trilogin” av Leigh Bardugo
✓”The Mortal Instruments” av Cassandra Clare
✓”Harry Potter” av J. K. Rowling
✓”Fallen ängel” av Becca Fitzpatrick
(3/4) ”The lunar chronicles” av Marissa Meyer
(2/4) ”En mördares anteckningar” av Anne Cassidy
✓”Lynburn Legacy-trilogin” av Sarah Rees Brennan
(2/3) ”Den femte vågen av Rick Yancey
Status: 5/10

• Läsa för att det är kul, utan att känna press
Status: Liksom alltid omöjligt att säga hur det går här. Jag läser fortfarande för att jag älskar det, men självklart läser jag ju alltid extra mycket de sista dagarna en månad om jag bara har lite, lite kvar av en bok! ;)

• Läsa 70 böcker
Status: 46/70 - Det går ju riktigt bra här med bara drygt en tredjedel kvar!

• Läsa 22 000 sidor
Status: 15699/22000 - Wow! Snart bara en fjärdedel kvar!


Nu vidare till en liten ”Mitt-på-året-tag” inom just läsning!

1. Årets bästa bok hittills
Hittills i år har jag inte gett någon bok fem stjärnor (wow, jag har blivit så krävande!), men årets än så länge bästa böcker jag har läst utan inbördes ordning är:
Fandom av Anna Day
• I sparvens klor av Karin Söderlund Leifler
Till alla killar jag har gillat av Jenny Han


2. Årets bästa uppföljare hittills
Helt klart P.S. I still love you, uppföljaren till Jenny Hans Till alla killar jag har gillat. Underbar serie som jag vill läsa klart nu under sommaren för maximal sommarkänsla!

3. En ny bok du inte läst än, men vill läsa
Oj, oj, oj, där finns det ett helt gäng (dock inte så nya längre...), varav de viktigaste är:
• En andra chans av Jojo Moyes
Demonviskaren av Lovisa Wistrand
Drottningen av Kiera Cass

4. Mest efterlängtade bok som ges ut under årets andra halva?
Finns en hel del där också, så här kommer ännu en liten topplista:
Slutet av Mats Strandberg
• Sömnernas sömn av Elin Säfström
• Ödets timme av Veronica Roth

5. Störst besvikelse
Hotet av Mats Söderlund. Jag trodde att den skulle handla mer om miljöförströelse, klimathot och liknande, vilket jag ofta saknar i skönlitteratur, men det var bara en liten del av boken.

6. Störst överraskning
När mänskligheten var ett misslyckat hajbett från att bli svensk av Kari Melander. Vore det inte för slutet som förstörde en stor del av upplevelsen skulle det lätt varit den bästa boken jag läst hittills i år, men fortfarande en mycket positiv överraskning!


7. Ny favoritförfattare (debutant eller ny för dig)
Där finns det faktiskt tre stycken: Jenny Han, Karin Söderlund Leifler och Lovisa Wistrand. Måste jag välja en säger jag nog Jenny Han, tack vare så härliga böcker, fin kärlek, underbart syskonskap och en huvudperson jag kan relatera till så mycket. 

8. Nyaste fiktiva crushen
Dessvärre ingen alls. Möjligen Scott från Fallen ängel-serien, men av uppenbara skäl har jag gått vidare (ni som läst ut serien förstår vad jag menar...).

9. Nyaste favoritkaraktären
Helt klart Lara-Jean från Till alla killar jag har gillat-serien. Jag kan relatera så mycket till henne. Dessutom är hon så härlig, rolig och intelligent. (Nej, det är inte bara därför jag kan relatera till henne.)

10. En bok som fick dig att gråta
Jag tror inte att jag har gråtit till någon bok i år, men två böcker som garanterat kunde ha fått mig att gråta är Vi som överlevde och Himlen måste sakna en ängel. Två mycket sorgliga böcker, som båda bygger på verkliga händelser, vilket gör allt mycket starkare.

11. En bok som gjorde dig glad
Jag har aldrig skrattat så mycket till en bok som när jag läste När mänskligheten var ett misslyckat hajbett från att bli svensk. Så galet rolig - Kari Melander kan verkligen leka med orden och sitt språk!

12. Favoritfilm baserad på en bok du sett i år
Fråga igen den 17 augusti, för då har jag förhoppningsvis sett ”Till alla killar jag har gillat”, som har Netflix-premiär då! Annars har jag sett förfärligt få filmatiseringar av böcker i år. Jag är dock usel överlag på att titta på film och teve...

13. Favoritrecension du skrivit i år
Om jag ska vara ärlig tyckte jag faktiskt att min recension av När mänskligheten var ett misslyckat hajbett från att bli svensk var riktigt lyckad och framför allt väldigt roligt skriven. Jag blev väl lite inspirerad av Kari Melanders underbara humor! Läs min recension här.

14. Den vackraste boken du fått eller köpt i år än så länge 
Faktiskt den bok jag fick senast - Demonviskaren av Lovisa Wistrand. Det var förlaget, Whip Media, som skickade mig den helt oväntat! Jag älskar verkligen färgerna på omslaget, och med bakgrunden här på bilden skapas magi!

15. Vilka böcker måste du läsa innan året är slut?
Förutom alla olästa böcker i min bokhylla?! Jag prioriterar att läsa alla recensionsexemplar och främst Tidsboken som jag fick av Pärlan Förlag på bokmässan förra året... Förlåt! Sedan vill jag också läsa Jojo Moyes En andra chans och en massa annat som jag inte ens orkar tänka på just nu...


fredag 6 juli 2018

Jag ska rädda er alla

Jag ska rädda er alla är en bok skriven i form av tre dagböcker - från en dotter, en mamma och en pappa, vars liv förändras på ett ögonblick. Éléa är sexton år när hon väljer att rymma från Frankrike till Syrien och Daesh, IS. Här får man följa en ung kvinnas radikalisering och få större förståelse för hur det är möjligt att så många väljer att viga sina liv till Daesh.

Vi får följa Éléas muslimska pappa, som känner en så stor skam över det hon gör i religionens namn. Man får en inblick i koranens budskap, och saker som jilbab ifrågasätts. Samtidigt bearbetar Éléas mamma sorgen och chocken genom att försöka förändra lagstiftning, för att kunna rädda alla de unga, inklusive sin dotter, från det fruktansvärda som sker i dagens samhälle. 

Fanns det tecken? Något viktigt ögonblick? En vändpunkt? Vad hände för att du skulle förändras så? På så kort tid bli den här andra som förkastade allt, till och med det förnamn jag gett dig.
s. 11

* * *

Jag rekommenderar den här boken till alla äldre än femton år. Det är dessvärre inte tack vare språket och berättartekniken, för där har författaren inte lyckats alls. Jag gillar verkligen tanken med att skriva boken i form av tre olika dagböcker, men att det aldrig framgår vilken dagbok man läser ur, samt att texterna inte är skrivna i kronologisk ordning gör boken mycket svårläst, och flytet blir dåligt och det är ofta svårt att hänga med.

Nej, anledningen till att jag vill att man läser den här boken är innehållet, som är oerhört viktigt, och så vitt jag vet än så länge helt unikt i ungdomslitteratur. Émilie Fréche berättar om radikalisering runtom i världen och problemet med alla som söker sig till Daesh, och nu har jag fått förståelse för hur det faktiskt kan gå till. Innan kunde jag inte tänka mig hur man kan förändras så mycket att man tror att de har rätt, men nu förstår jag hur det kan ske. Inslagen om systerskap är dessutom riktigt obehagliga, och boken påverkar mig verkligen. 

Inslaget kring att känna skam för sin religion på grund av grupper som Daesh är också mycket intressant och ger ytterligare ett nytt och viktigt perspektiv på saken. Dessutom gillar jag allt annat Fréche tar upp kring rasism, såsom rasismen man utsätter sig själv för när man kräver separata badtider, samt koranens tankar kring hijab, niqab, jilbab och liknande, och att det ingenstans står att man ska bära heltäckande slöja. Mycket intressant och viktig läsning!

Fotnoterna som är ganska många vet jag inte riktigt vad jag tycker om. De blir ett avbrott mitt i läsningen, och de där ett ord på okänt språk får en betydelse känns onödiga, medan de som ger historiska referenser eller liknande är mycket intressanta och förstärker äktheten i boken och gör att den känns ännu mer verklig, vilket i sin tur gör att relevansen hos den ökar. 

Jag ska rädda er alla är unik i sitt slag, och oerhört viktig läsning som fångade mig totalt, trots bristfällig berättarteknik. Jag har fått en helt ny inblick i hur radikalisering inom Daesh kan gå till, vad den kan leda till och hur den påverkar människor som tillhör samma religion. Boken är dessutom skrämmande verklig tack vare noggrant underbyggd fakta, och det är en bok jag rekommenderar alla att ta del av, trots att den borde ha skrivits annorlunda.

Betyg: 
    ☆ 

Författare: Émilie Fréche
Förlag: B. Wahlströms
Utgivningsår: 2018 (original: 2017) 
Antal sidor: 208 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 15+
Serie: -
Originalspråk: Franska
Originaltitel: Je vous sauverai tous
Annat: 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON


tisdag 3 juli 2018

Läst i juni

Antal böcker: 9 st 
Jag ska rädda er alla av Émilie Fréche
I sparvens klor - Del 1 av Karin Söderlund Leifler
I sparvens klor - Del 2 av Karin Söderlund Leifler
Lysande blå av Emelie Beijer
Hatar alla utom dig av Allison Raskin & Gaby Dunn
Inuti huvudet är jag kul av Lisa Bjärbo
Sista brevet från din älskade av Jojo Moyes
Noras val av Becca Fitzpatrick
Änglarnas kamp av Becca Fitzpatrick

Antal sidor: 3036 st
Antal sidor/dag (genomsnitt): ca 101 st

Kommentar: 
Fantastiskt bra läsmånad där mycket bra och mycket i allmänhet blev läst, men svaret på hur det kom sig är ju enkelt och stavas s-e-m-e-s-t-e-r!

Böckerna i rangordning (där 1 är bäst):
1. Sista brevet från din älskade av Jojo Moyes
2. I sparvens klor (Del 1 & 2) av Karin Söderlund Leifler
3. Noras val av Becca Fitzpatrick
4. Änglarnas kamp av Becca Fitzpatrick
5. Jag ska rädda er alla av Émilie Fréche
6. Hatar alla utom dig av Allison Raskin & Gaby Dunn
7. Inuti huvudet är jag kul av Lisa Bjärbo
8. Lysande blå av Emelie Beijer

Mest...
Överraskande: I sparvens klor
Sorglig: Jag ska rädda er alla
Spännande: Sista brevet från din älskade

Bästa...
Karaktär(er): Jennifer - Sista brevet från din älskade (Så inspirerande!)
Titel: Jag ska rädda er alla (Så stark och slagkraftig)
Citat: Inget särskilt...

Annat: -


söndag 1 juli 2018

Hatar alla utom dig

Hatar alla utom dig är komikerna och youtubestjärnorna Allison Raskin och Gaby Dunns första bok. Det är drygt 400 sidor av mejl, SMS och chatt mellan Ava och Genevieve (Gen), de två tjejerna som varit bästa vänner i flera år. Nu när de är arton år och ska börja på college skiljs de för första gången på länge åt, men med löftet att de ska skriva till varandra hela tiden, och inte undanhålla något.

Till en början går det bra, men senare börjar de långsamt växa ifrån varandra. Medan Genevieve blommar ut som aldrig förr och dejtar nya personer stup i kvarten isolerar sig Ava mer och mer, samtidigt som hon försöker skaffa vänner sin psykiska ohälsa till trots. Frågan är om deras långdistansvänskap kommer att hålla, eller om det är dags att de släpper taget om varandra och försöker hitta nya vänner på riktigt.

Men kom ihåg: ingen kommer nånsin älska (eller frukta) dig som jag. 
[...]
Jag kommer hata alla utom dig.
s. 7

* * *


Jag sträckläste boken i två omgångar - en sen kväll och en tidig morgon - och det är verkligen en perfekt bok att läsa i ett svep. Den är inte uppdelad i kapitel och består enbart av skriftliga meddelanden mellan Ava och Genevieve, så man får aldrig något naturligt avslut, vilket gör boken svårt att läsa litegrann i då och då, men det behöver inte vara en nackdel, utan är ett riktigt roligt sätt att läsa en berättelse på. Dessutom är jag imponerad av hur författarna lyckas skapa en story, ge karaktärer liv och få en känna saker genom bara textmeddelanden. 

Jag hade dock önskat att det fanns någon form av kapitel då och då, då det är skönt att känna att man ibland får ett litet avslut och kan lägga ifrån sig boken utan att vara mitt i, men samtidigt fungerade det ändå här då boken är så otroligt lättläst och har ett så bra flyt tack vare den luftiga texten. Att ha kapitel med datum hade dock inte varit en så dum idé, för det är svårt att med hjälp av bara ett klockslag förstå hur lång tid som passerat, och att veta det hade gjort storyn ännu bättre.

Jag älskar dock storyn, och framför allt Ava och Gens relation, för den känns så trovärdig trots att den är så otrolig. Jag menar, hur många vänskapsrelationer håller när man bara har kontakt via mejl och så vidare? Det är en underbar relation, och det känns verkligen hoppfullt att läsa om, då man inser att sådant faktiskt finns. Meddelandet kring vänner och boken i slutet från Gilla Böcker var också en rolig grej som får boken att sticka ut!

Hatar alla utom dig är unik tack vare att den bara består av mejl, SMS och chattmeddelanden, och sättet Raskin och Dunn skriver meddelandena på är imponerande, då de lyckas förmedla en hel historia med bara några knapptryck. Tack vare berättartekniken är boken luftig och lättläst, och underbar att läsa tack vare Ava och Gens vänskap som känns äkta trots att den nästan är för bra för att vara sann. Rekommenderas varmt när man är sugen på att sträckläsa, för där lämpar sig den här boken perfekt!

Betyg: 
     

Författare: Allison Raskin & Gaby Dunn
Förlag: Gilla böcker
Utgivningsår: 2018 (original: 2017) 
Antal sidor: 393 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: -
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: I Hate Everyone But You
Annat: 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON

torsdag 28 juni 2018

Children of blood and bone: Solstenen

Children of blood and bone: Solstenen är första delen i Tomi Adeyemis fantasyserie som utspelar sig i Orïsha, ett land där magin en gång var vardag, och magikunniga levde och frodas. Men för elva år sedan förändrades allt - magin utrotades och de resterande divinerna lever nu under ständigt förtryck.

En av dem är Zélie, vars mamma dödades under Räden, då magin utrotades. Nu lever hon i ständig rädsla för vad hon och hennes folk ska utsättas för i framtiden, men en dag förändras allt. En oväntad rymling ställer allt på sin spets när hon kommer med påståendet att magin kan räddas, och plötsligt spelar Zélie huvudrollen i den ritual som kan förändra världen för alltid.

Hon sticker in handen i klänningen och tar fram pergamentpapperet, griper så hårt om det att hon skakar. ”Den här skriftrullen kan förändra allt. Den kan föra magin tillbaka.”
   Vi stirrar bara på henne. Hon ljuger. Magin kan inte komma tillbaka. Magin dog för elva år sedan.
s. 86


* * *

Liksom majoriteten av all världens fantastik-litteratur är Solstenen seg till en början. Jag gillar det inte, men jag vet att det ständigt återkommer, så det är inte så mycket att hänga upp sig på. Det är väl bara att låta författaren introducera en till denna nya, okända värld på ett ganska osmidigt sätt och sedan hoppas att det blir bättre.

Och bättre blir det. Mot slutet flyger faktiskt sidorna förbi (bortsett från författartacket som kunde blivit en egen bok...). Jag gillar dock vad Tomi Adeyemi skriver i sitt efterord kring polisskjutningar i då främst USA, vilket varit en inspirationskälla till en bok som till en början tycks handla om helt andra saker. Afrika har också varit en inspiration för Adeyemi när hon byggde upp Orïsha, och rent automatiskt när idéerna har någon tydlig källa blir det ju lite bättre!

Dessutom älskar jag handlingen till en början, för den är oväntad. Jag menar - vem väntade sig att en prinsessa skulle fly för att gå emot sin egen far? Så rosad som boken blivit kan dock inte jag rosa den, för även om den är mycket bra är den inte det bästa jag läst. Handlingen är ofta förutsägbar, trots att den i stora drag överraskar. Att läsa från flera perspektiv gör dock att man får en häftig överblick över allt som sker, och jag älskar att lära känna karaktärer från olika håll, så det är ett plus i kanten.

Något annat jag gillar är att syskonskap hela tiden är med. Zélie har med sig brodern Tsain på uppdraget och deras relation prövas ständigt, vilket är intressant och något jag faktiskt inte direkt stött på i fantastik tidigare. Övriga relationer är dock inte oväntade, och där blir man aldrig direkt överraskad kring vad som sker, för allt är ganska klassiskt och klyschigt.

Children of blood and bone: Solstenen är bra. Inte fullt så bra som väntat efter alla fantastiska omdömen den fått, men jag väntar ändå spänt på nästa bok. Till en början är boken oväntad, men det försvinner efter ett tag och kvar blir förutsägbara skeenden och relationsutvecklingar. Jag älskar dock vikten som läggs på syskonskap, och det Tomi Adeyemi skriver om boken i sitt efterord får den att betyda ännu lite mer. 

Betyg: 
    ☆ 

Författare: Tomi Adeyemi
Förlag: Lavender Lit
Utgivningsår: 2018 (original: 2018) 
Antal sidor: 526 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 14+
Serie: Children of blood and bone, Del 1
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Children of Blood and Bone
Andra delar i serien: 
Annat: 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON


måndag 25 juni 2018

Från bokhylla till recension

För länge sedan skrev jag ett extremt ingående inlägg om hur det går till när jag skriver bokrecensioner. Det inlägget kan du läsa här. Måste säga att jag gillade det inlägget, då det fick mig att känna mig så proffsig när jag beskrev min lilla ”arbetsrutin”! Just därför kommer idag ett liknande inlägg, där jag tänker beskriva det som sker från att en bok lämnar bokhyllan till att recensionen är färdig. Eller, egentligen från införskaffande av boken till färdig recension, men ”Från införskaffande av bok till recension” var en usel rubrik... Hur som helst, nu kommer ett detaljerat inlägg, så häng på!

1. En bok införskaffas.
Jag lånar mycket på biblioteket, men nu kommer också en stor del av böckerna jag läser i form av recensionsexemplar, och en del mycket speciella böcker köper jag. Sällan ber jag om recensionsexemplar, men jag tar gärna emot allt jag erbjuds. Jag brukar inte läsa så mycket innan vad böckerna handlar om, för jag blir gärna överraskad, och tar emot det mesta. Här slänger jag även in minst två tack för boken - ett vid frågan, och ett när boken bekräftas skickad, eller när jag fått boken. Man kan inte tacka för mycket!

2. Photoshoot.
Jag försöker, försöker, att alltid ta bild på en bok så fort den hittat hem till mig, men alltför ofta glöms det bort, och att ta en bild när man redan börjat läsa boken blir sällan bra, då den ogärna står snyggt då. Biblioteksböcker som är förstörda får inte heller vara med på bild, och då tar jag bilden någon annanstans ifrån. Annars tar jag en proffsig bild med mobilkamera och skrivbordslampa och redigerar (=tar bort bakgrunden..!). 



3. Börjar läsa.
När jag ska börja läsa boken läser jag först på baksidan, så att jag vet ungefär vad den handlar om och därmed kan hitta ett lämpligt litet citat till min recension och sedan börjar jag läsa. Det ideala är att läsa mycket direkt, så att jag kan bilda mig en bra uppfattning om boken. Därför gillar jag inte heller att påbörja böcker på kvällen när jag är trött, men ändå gör jag oftast det... När jag hittat ett (eller flera) bra inledande citat antecknar jag det i mobilen. Här lägger jag också in att jag läser boken på Goodreads och på bloggen.


4. Läsningen. 
Sedan läser jag. Recensionsexemplar prioriteras alltid, och dem försöker jag också läsa ut så snabbt som möjligt, för det känns schysst mot den som gett mig boken. När jag läser fokuserar jag mest på att läsa, men om jag kommer på något särskilt jag tycker om eller ogillar med boken, eller hittar citat, antecknar jag det i mobilen, för recensionen. 

5. Avslutar boken.
Allt som oftast sträckläser jag en del i slutet av boken, då jag helt enkelt vill läsa ut den för att kunna skriva recensionen och börja på nästa bok. När jag väl läst ut boken markerar jag det helst direkt på Goodreads och på bloggen, för annars glöms det bort.

6. Recensionen påbörjas.
Så fort som möjligt börjar jag med recensionen, för annars blir den inte alls bra, då jag glömmer de där detaljer som gör allt så snabbt. Ibland går jag direkt på omdöme, om jag får känsla för det, men oftast behöver jag först komma bort lite från boken jag just avslutat och skriver istället i den tråkiga faktan, som utgivningsår, sidantal, förlag och så vidare. Här brukar jag också skriva av citat, för att sedan vara helt klar med själva boken, så att den får hitta tillbaka till biblioteket eller bokhyllan. 

7. Recensionen skrivs.
Här skriver jag själva recensionen, i form av inledning och omdöme. Numera läser jag oftast igenom recensionen innan jag publicerar den, vilket jag sällan gjorde innan (hemskt, ju!). Här kan jag också fundera ett bra tag på vad jag ska skriva, och här är eventuella anteckningar alltid till stor hjälp. När jag väl är klar markerar jag rubriken med just ”KLAR”.

8. Recensionen publiceras.
Jag publicerar nästan aldrig en recension jag precis skrivit, då jag alltid har flera inlägg i kö. Ungefär var tredje dag väljer jag antingen det äldsta, eller ett prioriterat, inlägg att publicera. Recensioner av recensionexemplar publicerar jag exempelvis nästan alltid före annat, men jag vill ju få en bra mix och då kan undantag göras. När recensionen är publicerad betygsätter jag boken på Goodreads, länkar till recensionen där, under bloggfliken "Recensioner” och i eventuella andra delar i samma serie, samt delar inlägget på facebook. Slutligen, om det var ett recensionsexemplar, mejlar jag den som skickade mig boken med länk till recensionen och tackar åtminstone en gång till. Som sagt, man kan inte tacka för mycket!

Och sedan, mina vänner, är den boken ett avslutat kapitel.(!) Åtminstone är det tanken, men det vet vi ju alla att det finns många böcker som aldrig tycks släppa taget om en!

fredag 22 juni 2018

Själen

Recensionen kan innehålla spoilers från tidigare delar 

Själen är femte delen i Petrus Dahlins populära serie ”Skogen systrar", trilogin som förra året oväntat fick en fortsättning. Senare i år kommer seriens sjätte och sista (eller?!) bok, och förhoppningsvis för vi då veta hur det går för skogens systrar Tuva, Vilda och Månfare. 

Månfare lämnar sina systrar i ilska, men tillslut hittar de varandra igen, och då kommer Månfare med goda nyheter: Hon har hittat en plats där de kan på, på heden. Tuva är dock skeptiskt och har svårt att tro att Hon på Heden bara har goda intentioner, men Månfare lovar att de kan lita på henne. Snart tvingas dock Tuva ta ett par svåra beslut som riskerar att förändra livet för systrarna helt och hållet.

Ett barn ska få vara barn så länge det bara går. Vi har alla tre tvingats bli vuxna långt tidigare än det var tänkt.
s. 6-7 (e-boken)

* * *

Den här serien är en mycket viktig del i hur mitt läsintresse kom till, för det är verkligen den perfekta serien för den som vill börja läsa. Böckerna är korta och går snabbt att läsa, och det händer ständigt något. Dessutom gör fantasyinslagen böckerna mycket unika och ännu mer lockande. Själen är lika bra som tidigare böcker i serien, även om jag känner att det här ”9-12 år” som står överallt om den inte riktigt passar.

Visst kan alltifrån nioåringar läsa boken, men liksom att Tuva, Månfare och Vilda har växt upp, har språket och handlingen också gjort det och jag tror därför att boken kan locka äldre läsare också. För mig var den perfekt att läsa ut en kväll under en dansshow där jag själv deltog i ett av fjorton nummer! Språket är dock fortfarande enkelt och luftigt, tack vare mycket dialog.

I handlingen ryms dock mer känslor, relationer och djupa saker, till exempel kring systrarnas föräldrar, och det gör att serien fortsätter locka även såhär fem böcker senare. Själen är dessutom riktigt obehaglig läsning, för tidigt förstår man att det är något lurt på gång och känner sig lite illa till mods. Sedan är det inte sådär jättesvårt att förstå vad som ska hända, men det gör inte så mycket, för att ändå få läsaren att känna saker på drygt 100 sidor är bra jobbat!

Själen tar Skogens systrar till ännu en ny nivå, med samma enkla och luftiga språk, men en handling med mer djup än tidigare. Relationer prövas och boken svämmar över av olika sorters känslor, och jag imponeras av hur allt lyckas rymmas inom de 100 sidorna!

Betyg: 
    

Författare: Petrus Dahlin
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2018 
Antal sidor: 91 st (Inbunden: 110 st)
Åldersgrupp (Enligt mig): 9+
Serie: Skogens systrar, Del 5
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Själen
Andra delar i serien: Skogens systrar, Flykten, Brunnen, Heden
Annat: Läst som e-bok

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON


tisdag 19 juni 2018

Intervju med Karin Söderlund Leifler

För några dagar sedan recenserade jag I sparvens klor - läs recensionen här! Författaren själv, Karin Söderlund Leifler, frågade om jag var intresserad av att läsa och recensera boken som kom i två delar. Smått nostalgisk (senast jag läste om Japan och samurajer var i Maya Snows ”Samurajens döttrar”, som jag älskade) svarade jag självklart ja. Det är jag mycket glad att jag gjorde, för det är två av årets hittills bästa böcker jag läst! När man har läst så bra böcker vill man ju självklart veta mer om arbetet bakom, och Karin hade vänligheten att ställa upp på en liten intervju och här är resultatet.

Beskriv I sparvens klor med en mening!
Boken handlar om en ung samuraj på flykt undan rättvisan, en viljestark ung kvinna som han tar som gisslan och en kvinnlig lönnmördare och vad som händer när deras liv trasslar in sig allt mer i varandra.

Var hittade du inspiration till boken?
Oj, från många ställen. Jag har alltid gillat böcker som utspelar sig i historisk tid, oavsett om det varit Pompeji, faraonernas Egypten eller mongolernas rike. Just Japan har jag varit fascinerad av sedan tioårsåldern och läst mycket om, så det var rätt självklart för mig att skriva en bok som är starkt inspirerad av landets historia. 

Jag ville skriva om två personer som, högst motvilligt, reser tillsammans. Så jag lät en av huvudpersonerna vara en ung kurtisan, alltså en kvinna som får betalt för att underhålla män med sång, dans, konversation och kanske sex. Tsukiko har vuxit upp instängd i ett nöjesdistrikt. När hon blir tagen som gisslan av en herrelös samuraj är det i princip första gången hon kommer utanför muren som omger nöjesdistriktet och hon måste förhålla sig till en massa nytt, och framför allt till samurajen. 

Jag har läst mycket om livet i sådana nöjesdistrikt och det har gett massor av idéer om hur det skulle kunna tänkas vara att komma från den världen och plötsligt befinna sig en annan verklighet där andra sociala regler gäller. Men jag är också inspirerad av japansk popkultur, som tecknade mangaserier som utspelar sig under denna tidsepok och animefilmer, vilket kanske påverkar känslan i berättelsen. Jag skulle säga att genremässigt befinner sig boken någonstans på skalan mellan historisk roman och historisk fantasy (utan övernaturliga inslag).

Hur kom du på att du ville börja skriva böcker?
Det var en bra fråga! Jag har alltid fantiserat ihop berättelser, men det kanske alla gör? I yngre tonåren ville jag bli världskänd författare, haha. Så lusten att skriva har funnits länge, men när jag var yngre handlade drömmen minst lika mycket om att bli författare som att skriva böckerna. Jag skrev inte klart något längre manus då. Jag återupptog skrivandet när jag blivit mamma och insåg att jag längtade efter att skriva och ha något i livet som var bara mitt. För mig handlar det om att skapa historier som jag själv vill läsa. Om de dessutom uppskattas av andra som läser dem, och kanske till och med väcker känslor och inspiration, så känner jag att jag har lyckats.

Vilka borde läsa Svärd utan herre-serien?
Alla som gillar att svepas med till andra platser och andra tider. Läsare har beskrivit romanen som bland annat spännande, underhållande, fascinerande, gripande och romantisk, så alla som tycker att det låter som deras kopp te får gärna kika närmare på boken.

Vad är det bästa med att skriva böcker?
Att få använda min fantasi till att bit för bit bygga fram berättelser, det är helt klart det bästa.

Vilket är ditt bästa skrivtips?
Fotograf: Zandra Erikshed
Skriv om det som fascinerar just dig. Ett sätt som jag tycker var användbart för att hitta grunden till en berättelse är att under en stund skriva ner alla sina idéer, utan att värdera eller döma dem. Det kan vara små frön till en händelse, uppslag till karaktärer och ämnen/teman/värderingar som känns viktiga för dig. Det kan också vara problem eller frågeställningar som du grubblar på. Anteckna också sådant som du gillat i böcker du läst och filmer du sett. Vilka genrer dras du till? Skriv ner fiktiva karaktärer i böcker eller filmer som du tycker väldigt mycket om (beskriv gärna med ett par ord vad det är du gillar hos karaktären. Tanken är inte att din berättelse ska handla om karaktärer som andra skapat, utan här handlar det om vad en favoritkaraktär representerar för just dig). Vilka berättelser har gjort riktigt starkt intryck på dig? Plita helt enkelt ner allt huller om buller. Sedan letar du efter gemensamma nämnare och inslag som återkommer bland anteckningarna. Kanske finns det övernaturliga inslag i flera av dina inspirationskällor, eller en typ av miljö, tidsperiod eller tema. Hur kan du kombinera elementen som du är mest intresserad av? Poängen är att man på detta sätt kan upptäcka och sätta fingret på sådant som betyder mycket för en och som väcker ett pirr inom en. För det där pirret behövs om man ska orka arbeta med texten från början till mål, antagligen under många år. Det är när du bygger berättelser med just dina byggstenar som skapelsen blir allra bäst och unik.

Vad är planerna för Svärd utan herre-serien?
Jag har börjat arbeta med bok två i serien, som kommer att handla om konsekvenserna av händelserna i ”I Sparvens klor”. Läsarna kommer bland annat att få lära känna den kvinnliga lönnmördaren, Sparven, och de andra i shinobigrupperingen närmare. I nuläget tror jag att det blir tre böcker i serien.

Tack, Karin Söderlund Leifler, för mycket inspirerande svar. Lycka till med fortsatt skrivande - jag ser fram emot att läsa mer om Hiroshi, Tsukiko och Sparven!