tisdag 16 oktober 2018

Bakom väggens dörrar

Tack, Kristina Sumoela Björklund, för det spännande och läskiga recensionsexemplaret!

Recensionen kan innehålla spoilers från tidigare delar 

Bakom väggens dörrar är den fristående fortsättningen på Kristina Suomela Björklunds Karne - Skriet från häxberget. Här möter vi ännu en gång Märit, som nu är gravid med den kille hon mötte i en annan tid. Vi möter också hennes kollega Tindra, som tar sin tillflykt till Norrland och sitt barndomshem efter svåra händelser. Tanken är att hon nu ska koppla av och skriva på sin bok.

Det blir dock inte alls så, när märkliga saker snart börjar ske. Det syns vattenpölar på golvet i stugan som byggts av gamla dörrar och andra delar som annars bara skulle ha slängts, och i väggarna hörs knackningar. Snart börjar Tindra även se skepnader som talar till henne. De talar om tvillingar och om mord och gör att Tindra börjar nysta i tidigare, fruktansvärda händelser i den lilla orten Rinneå. Det hon får fram är långt mer skrämmande än hon någonsin kunnat föreställa sig, och det tycks inte ha fått något slut ännu...

”Såg jag syner som liten?” frågade Tindra.
   ”Ja, det hände att du sa att du såg saker som ingen annan såg. Hur så? Har det hänt igen?” Rösten darrade en aning.
s. 80-81


* * * 

Sedan sekunden då jag läste ut Karne - Skriet från Häxberget har jag längtat efter att läsa uppföljaren. När jag då läste "fristående fortsättning" blev jag orolig, då första boken bjöd på en riktig cliff-hanger. Tack och lov oroade jag mig i onödan, för Bakom väggens dörrar ger precis det jag ville ha, och går i linje med Karne, men är ändå helt sin egen.

Det jag gillar mest är språket. Jag gillar hur Kristina Suomela Björklund skriver så enkelt, och gör boken lättläst, men ändå på ett sätt som gör att man verkligen känner det karaktärerna är med om. Det är imponerande hur hon får till den där balansen. Det här är inte en bok läser en mörk kväll när bara jag är vaken, för den är verkligen delvis obehaglig.

Det där med ”delvis” är en annan väldigt bra grej. Det är verkligen mycket upp och ner, lite som dag och natt, och vissa delar är riktigt skrämmande, medan andra känns som delar från vilken roman som helst. Att Suomela Björklund får till de här kontrasterna gör att boken blir alldeles lagom. Jag personligen har svårt för alldeles för läskiga böcker, men lite obehag passar bra och kombinationen är verkligen snyggt gjord.

Jag gillar dock inte den här boken lika mycket som ettan, och det jag saknar främst är det intressanta inslaget om häxprocesserna, som varvades med en del fakta och gjorde boken helt unik. Bakom väggens dörrar är lite mer som vilken annan skräckbok som helst, vilket dock inte innebär att den är dålig, utan bara att den inte är något särskilt. Den här mixen av vardag och läskighet gör dock att även den här boken sticker ut, om än inte lika mycket som första boken. 

Bakom väggens dörrar ger svar på de orättvisa cliff-hangers förra boken bjöd på, och Suomela Björklund fortsätter imponera med sitt enkla, men perfekta språk. Jag gillar hur skräck och vardag balanseras på ett sätt som gör att boken passar alla, även om jag saknar det unika med häxprocesserna i förra boken. 

Betyg: 
    ☆ 

Författare: Kristina Suomela Björklund
Förlag: Whip Media
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 236 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 14+
Serie: Karne, Del 2 (fristående böcker)
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Bakom väggens dörrar
Andra delar i serien: Karne - Skriet från häxberget
Annat: 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON.


lördag 13 oktober 2018

The Catcher in the Rye

The Catcher in the Rye är J.D. Salingers enda bok och den publicerades först år 1951. Då var boken mycket omtalad och utstickande, och idag används den gärna inom undervisning. Det var också så jag kom i kontakt med boken, som utspelar sig i USA på 1950-talet. Huvudpersonen är Holden Caulfield, en sjuttonåriga kille som, när vi möter honom, just blivit utsparkad från sin fjärde skola. Holden väljer att ta tillflykten till New York.

Det blir en kort men intensiv resa, med alltifrån ankor vid Central Park till möten med gamla bekantskaper och perversa före detta lärare. Holden delger läsaren sin mörka, men uppriktiga syn på livet och samhället. Det är en bok om ensamhet, att hitta sig själv och att växa upp, med enbart precis 245 upprepningar av ordet ”goddamn”. 

He was singing that song, 'If a body catch a body coming through the rye.' He had a pretty little voice, too. He was just singing for the hell of it, you could tell.
s. 125


* * *

Jag tror att det här är en sådan där bok som man helt enkelt bara ska läsa, för meritens skull. Så mycket orsak till att läsa den kan åtminstone inte jag se. Det är en rent ut sagt bisarr bok, den röda tråden är otydlig och handlingen märklig, ofullständig och trist. Gräver man lite djupare kan man dock hitta budskap om ensamhet, depression, identitet och så vidare, och så vidare. Vägen dit är dock så svår att allt nöje försvinner.

Det största problemet för min del är nog egentligen språket. Som sagt upprepas bland annat ordet ”goddamn” nära 250 gånger, och det finns listor på orden i boken och deras frekvens att hitta på internet. Så stort är alltså det här ämnet. Det finns också skämtsamma texter om boken som använder precis alla Holden Caulfields favorituttryck, däribland ”madman”, ”terrific”, ”lousy”, ”phony”, ”old” och ”that kills me”. Tro mig, när man läser ”terrific” för femtionde gången är det tröttsamt och man undrar om man inte redan läst den här sidan. De språkliga upprepningarna gör förvisso att det är tydligt att den unike Holden berättar, men det gör språket oerhört fyrkantigt och tråkigt.

Dessutom händer det så lite. Eller så här: Det händer mycket, men det är som att det enbart händer för Holden och att han återger det, så som läsare får man aldrig vara med och känna, beröras och häpna, för allt är så avlägset, vilket gör läsningen trist. Dessutom finns ingen som helst struktur i boken, och sakerna som händer har sällan någon koppling till varandra och känns sällan realistiska.

Det finns dock en del tankar kring livet, religion och så vidare, samt några fina citat, i boken, men även där speglas tydligt att det inte finns någon som helst struktur i boken. Citaten är alla extremt olika utan någon som helst koppling. Samtidigt är det ju lite så Holden är. Att det här var en av de mest omtalade och tabubelagda böckerna när den först publicerades kan jag dock inte förstå, för nog för att den är märklig, men särskilt märkvärdig är den ändå inte. 

The Catcher in the Rye har chockat, engagerat och delat på världen i flera årtionden. Jag förstår dock inte grejen, och faller varken för handling, språk eller Holden Caulfield. Alla delar känns i mina ögon enbart mycket märkliga. Boken har dock sina ögonblick, och en del fina citat och tänkvärda budskap som man får söka efter för att finna gör dock upplevelsen lite bättre. 

”Life is a game, boy. Life is a game that one plays according to the rules."
"Yes, sir. I know it is. I know it."
Game, my ass. Some game. If you get on the side where all the hot-shots are, then it's a game, all right — I'll admit that. But if you get on the other side, where there aren't any hot-shots, then what's a game about it? Nothing. No game.
s. 9

I was wondering if it would be frozen over when I got home, and if it was, where did the ducks go. I was wondering where the ducks went when the lagoon got all icy and frozen over. I wondered if some guy came in a truck and took them away to a zoo or something. Or if they just flew away.
s. 13-14

What really knocks me out is a book that, when you're all done reading it, you wish the author that wrote it was a terrific friend of yours and you could call him up on the phone whenever you felt like it. That doesn't happen much, though.
s. 19


Almost every time somebody gives me a present, it ends up making me sad.
s. 55


Betyg: 
     

Författare: J. D. Salinger
Förlag: Penguin Books
Utgivningsår: 2010 (original: 1951) 
Antal sidor: 230 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 15+
Serie: -
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Catcher in the Rye
Annat: 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON


torsdag 11 oktober 2018

Warcross

Warcross är Marie Lus senaste bok och första delen av två i en serie om spelet Warcross. Ungefär 90% av jordens befolkning är idag uppkopplade mot den enorma spelserver som en trettonårig Hideo Tanaka en gång uppfann. Med bara ett par glasögon hamnar man i en helt annan värld - en värld av stora världstuneringar och nöjesspel, men också en enorm svart marknad.

Emika Chen är en av de som fastnat för spelet, och för henne är det ett sätt att fly från sina verkliga bekymmer med pengar och obetalda hyror. När girigheten en dag vinner mot moralen blir hackaren Emika plötsligt ett namn på varenda löpsedel och när hon kontaktas av spelets grundare med ett jobberbjudande förändras hennes liv för alltid. Hon upptäcker en helt underbar värld, men även där finns mörker och ondska som hotar att förgöra allt och alla. Eller?

Det finns de som säger att Warcross bara är ett idotiskt spel. Andra säger att det är en revolution. Men för mig och miljontals andra är Warcross det enda idotsäkra sättet att fly våra problem en liten stund.
s. 35


* * *

Legend var fantastisk. Den unga eliten var inte alls i min smak. Warcross är om möjligt  bättre än Legend. Marie Lu har verkligen hittat hem - hon har nu hittat sin rätta genre, för här skriver hon med bravur, och tack vare den oväntade och skickligt gjorda vändningen i slutet får hon mig att vilja läsa andra boken redan nu! 

Jag imponeras av hur författaren lyckas introducera sina läsare till en helt ny, okänd värld utan att det för den skull blir det här överdrivna beskrivande och ett gäng extremt, sega första kapitel. Här kastas man direkt in i handlingen och formaliteterna kommer längs bokens gång, vilket fungerar fantastiskt bra och gör att boken flyter på från start.

Att boken är hutlöst spännande med en mycket aktuell och ändå högst osannolik handling är ju också ett skäl till att läsningen går som en dans på rosor. Boken blir särskilt rafflande i andra halvan och då flyger sidorna förbi, då det verkligen drar ihop sig på alla sätt och vis. Visserligen är boken ofta förutsägbar, och snabbt listar man ut hur relationer kommer utvecklas och vem som är skyldig och så vidare, men det gör inte så mycket, för vägen dit är underbar och ofta förvånande. 

Jag gillar relationerna - särskilt relationen mellan Emika och Hideo, som inte är det minsta oväntad, men ändå fin och trovärdig. Den är visserligen inte heller särskilt unik, men man är ju alltid lite svag för relationern mellan människor med olika status i samhället. Det fungerar alltid för att få läsaren engagerad! 

Något jag älskar med boken är Emika. För det första gillar jag att Marie Lu låter en ung tjej ensam axla huvudrollen och rollen som hjälte. Hon har visserligen viss hjälp från olika håll, men det är ändå hon som gör det mesta själv och jag älskar känslan av girl-power. Dessutom gillar jag att Emika är en hackare och mycket teknikintresserad, och att boken därmed hjälper till med att slå hål på normer som säger att det är killar som ska hålla på med teknik, datorer och liknande. Så bra!

Warcross är spännande från första till sista sidan, och unik i sin genre. Att boken är förutsägbar och relationerna klassiska spelar ingen roll, för resan dit är ständigt oväntat, trovärdig och underbar att följa. Dessutom älskar jag Emika som huvudperson, och att Marie gör henne till en stark, ung kvinna som bryter flera av samhällets normer. Marie Lu har verkligen hittat sin rätta genre, och jag ser mycket fram emot att läsa fortsättningen!

Betyg: 
    

Författare: Marie Lu
Förlag: Modernista
Utgivningsår: 2018 (original: 2017) 
Antal sidor: 333 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: Warcross, Del 1
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Warcross
Andra delar i serien: Wildcard
Annat: 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON.
Boken i e-format finns på Adlibris och Bokus

tisdag 9 oktober 2018

Bokmässan 2018 - Min helg

Hej, alla!

Mer än vecka har nu gått sedan jag kom från Göteborg och Bokmässan 2018, och det är ju hög tid att jag berättar lite om min helg! Jag vet inte vilken i raden av bokmässor det här är för min del, men nu har mässan nästan blivit något av en vana, vilket är kul!

* * *

Fredagen

Jag och mamma tog ett tidigt tåg från Stockholm till Göteborg och när vi kom fram åt vi lunch i Nordstan och passade även på att titta i lite butiker. Därefter bar det av mot svenska mässan! Där gick vi först bara runt och njöt lite, och jag såg till min glädje att ett citat från min recension av Luna Olympia prydde en monter, och i Seraf Förlags monter hittade jag novellen Levande död vars baksida jag är citerad på. Så kul!



Därefter lyssnade jag och mamma på Mats Strandberg om Slutet i Storytels monter. Efter att tidigare bara varit lite intresserad av boken blev jag nu mycket nyfiken på att läsa den. Jag gick även och lyssnade på Lovisa Wistrand som pratade om Demonviskaren och det var ett roligt samtal om drakar, fiender och kärlek. Dessutom är det alltid lika roligt att se och höra författare bakom böcker i verkligheten!




Senare gick jag och lyssnade på Agnes när hon intervjuade Ingela Korsell och Henrik Jonsson på en scen i Bonnierförlagens monter. Den intervjun fick mig att undra varför jag inte läst PAX-böckerna, och Agnes var verkligen duktig på att hålla i samtalet! Efter det träffade jag Agnes och hennes kompis Sara och vi gick runt på mässan ett tag innan vi gick och lyssnade på Karl Modig och därefter Elin Säfström på biblioteks- och berättarscenen. Karl Modigs senaste bok lät mycket intressant, och det är alltid lika kul att lyssna på Elin. Vi fick dessutom chansen att prata lite med henne efteråt!


Vi det här laget var klockan ganska mycket, och trots att mässan höll öppet någon timme till var både jag och mamma nöjda och bestämde oss därför för att leta reda på något ställe att äta middag på närmare hotellet. Efter säkert en timmes väntan fick vi äntligen vår mat, och då var vi både hungriga och så trötta att när vi väl kom till hotellet somnade vi båda två framför idol. 



Lördagen

Vi gick (nästan) upp med tuppen, och gjorde oss sedan 
iordning för att äta en härlig hotellfrukost. Jag älskar verkligen frukost och hotellfrukost är underbart. Den här frukosten hade dessutom rykte om sig att vara riktigt bra, och jag blev inte besviken. Det fanns smoothie, juice, ägg, bacon, hårt bröd, mjukt bröd, mängder av pålägg, yoghurt och toppingar av alla dess slag. Till och med en tårta hade de tryckt in på bufféborden! Jag åt alldeles för mycket, men faktum var att det inte var så dumt, för jag och mamma klarade oss sedan på varsin smoothie och lite glass till lunch senare. Det är ju aldrig kul att äta tillsammans med alla tiotusentals människor på mässan i restauranger där allt är mycket dyrt...

Vi kom till mässan vid öppning och kunde gå där säkert en halvtimme utan att trängas, vilket var underbart! Då passade jag på att spana in böckerna jag planerade att köpa senare och därefter gick vi upp på övervåningen och kollade lite på Crimetime. Där hade också polisen en monter, och det var väldigt intressant att där se hur de undersöker skoavtryck, fingeravtryck, blod och liknande när de kommer till en brottsplats. Att bli forensiker känns nu lite lockande!

På vägen ner till entréplanet syntes knappt golvet längre, och vi armbågade oss till A-hallen och i SF-bokhandeln fick jag Mats Strandbergs Slutet signerad. Därefter köpte jag lite fler böcker och en mycket dyr smoothie. Sedan ställde jag mig och köade för att få en bok av Jojo Moyes signerad. Säkert en timme stod vi där och när vi köade gick alla möjliga kändisar förbi!







Senare gick vi och lyssnade på Émelie Fréche som berättade om radikalisering, vilket var intressant, och sedan sprang vi till Mat- och livsstilsscenen för att titta på Jessica Frej när hon lagade mat och pratade om sin senaste bok, som jag sedan passade på att få signerad. Jessica har verkligen en så härlig inställning till matlagning och är verkligen inspirerande! På scenen bredvid tog sedan Linn Maria Wågberg över, och vi lyssnade på henne om sin bok Himlen måste sakna en ängel, som jag läste och verkligen berördes av, så det var kul att höra henne i verkligheten!


Slutligen lyssnade vi och en stor folkmassa på Marika Carlsson när hon pratade om sin självbiografiska bok, som jag verkligen ser fram emot att läsa. Eller, faktum är att jag som aldrig lyssnar på ljudböcker nog ska lyssna på den, då det är Marika själv som läst in den, och det blir nog kul att lyssna på.

Efter det var vi faktiskt nöjda för det här året och tog oss mot centralstationen. Vi fick i oss lite middag innan vi båda i princip somnade på tåget hem mot Stockholm!


Böckerna


Slutet av Mats Strandberg
Azoria av Kristina Suomela Björklund (Med tillhörande karta - Tack, Kristina!)
Sjön av många författare (novellantologi)
Allt det här är sant av Lygia Day Peñaflor
Hur lätt som helst av Jessica Frej


* * *

Så, det var det. Tack, för en underbar mässa! Speciellt kul att träffa dig, Agnes!

lördag 6 oktober 2018

Always and Forever, Lara Jean

Recensionen kan innehålla spoilers från tidigare delar 

Always and Forever, Lara Jean, skriven av Jenny Han, är den avslutande delen i hennes trilogi om unga Lara Jean. Lara Jean - den koreansk-amerikanska, bakningsfantasten som känner så mycket för allt och alla. Sedan hennes turbulenta förhållande med Peter Kavinsky äntligen har stabiliserats mår Lara Jean bättre än någonsin. Nu går de sista året på High school, och planerna för framtiden är i full gång.

Men ett mejl raserar allt och när Lara Jean får de oväntade och fruktansvärda nyheterna faller hennes och Peters planer isär helt. Hur ska de nu kunna hålla ihop? Är det ens rätt att hålla ihop? Kanske är det som alla säger - att man inte ska binda sig för tidigt? Lara Jean och Peters kärlek tar nya vändningar, och de måste bestämma sig för vad som ska ske nu.

Everything is ruined. My chest hurts; it's hard to breathe. All of my plans, everything I was counting on, none of it will come true now.
[...]
Nothing will go like we planned now.
s. 67


* * *

Att avsluta sommaren med att läsa den här härliga boken var verkligen rätt val, för det är verkligen en ren njutning att läsa också den här av de tre böckerna. Den är precis lika bra som de tidigare böckerna, och jag imponeras av att Jenny Han verkligen har hållit samma spår hela vägen. 

Liksom jag skrivit tidigare är det bästa med de här böckerna den somriga känslan, som infinner sig även när det inte ens är sommar. Jag förstår inte hur Jenny Han lyckas få till så himla härlig stämning, fnittrig kärlek och vänskap och familjerelationer, utan att det känns overkligt eller framtvingat. Lyckas, det gör hon hur som helst, och det är med en känsla av vemod jag slår igen boken och serien för kanske sista gången.

Så mycket mer behöver jag nog egentligen inte skriva, för både handling, språk och karaktärer har jag hyllat redan tidigare. Det som gör den här avslutande delen unik är att handlingen liksom Lara Jean mognat lite, från att vara extremt fnissig till att bli lite mer allvarlig, och jag verkligen älskar att kunna växa upp tillsammans med en bokserie. Det blir så naturligt att boken ändrar stil i takt med att Lara Jean blir äldre och också gör det.

Dessutom känns relationerna mer seriösa än tidigare, vilket jag också gillar. De här känslosprutande relationerna som fanns i tidigare har nu stabiliserats och blivit mer allvarliga och trovärdiga, samtidigt som all kärlek och alla glada känslor ändå finns där i bakggrunden. Slutligen vill jag också slå ett slag för att läsa serien på engelska, då den är mycket lättläst och har ett bra flyt som gör läsningen enkel. 

Always and Forever, Lara Jean är precis lika bra som tidigare böcker i serien, och jag imponeras av Jenny Han och hur hon lyckas behålla samma kvalité serien igenom. Samtidigt som boken håller måttet är den unik, tack vare en seriösare handling, och jag gillar att boken åldras i takt med Lara Jean, för det är ovanligt. Det är perfekt läsning för sommaren, eller när helst då man vill tankas med en positiv känslobomb med en hel del chocolate chip cookies. 

Betyg:
    ☆ 

Författare: Jenny Han
Förlag: Simon & Schuster
Utgivningsår: 2017
Antal sidor: 325 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: Lara Jean
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Always and forever, Lara Jean
Andra delar i serien: To All the Boys I've Loved Before (Till alla killar jag har gillat), P.S. I Still Love You
Annat: Finns även på svenska!

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON
Boken i e-format finns på Bokus och CDON


fredag 5 oktober 2018

Tidsboken

Tack, Pärlan Förlag, för recensionsexemplar, och förlåt, förlåt att jag dröjt cirka ett år med recensionen!

Tidsboken skriven av Mia Zetterlund är en bok om änglar och en värld parallell med vår. Den unge Rana blir elev på Skyddsänglaskolan och han kastas in i en helt ny, okänd och utmanande värld. Förutom vänner han skaffar sig i skolan lär han sig om livet och sitt framtida yrke.

På sin praktik skickas Rana till jorden och får låtsas vara en utbyteselev på en svensk skola. Han lär sig om människor, och förvånas över hur de beter sig mot världen och varandra, men finner också det fina i deras liv. Rana blir också snart tvungen att reda ut stora problem i skolan. Frågan är bara hur man gör det, om Tidsboken är tillräcklig hjälp och om detta är nog förberedelse för slutprovet. 

Då tog skyddsängeln ett stadigt tag i mig för att föra mig genom tid och rum. Och sedan förändrades min värld för alltid.
s. 23


* * *

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det här. Man skriver alltså en bok om en värld full av änglar med kraften att flyga, göra sig osynliga, med mera, med mera, och så låter man merparten av boken utspela sig på ett högstadium i någon liten ort i Sverige. Större delen av den magiska värld hamnar då i skymundan och kvar blir då hierarkier mellan unga tonåringar. 

Det är visserligen en högst unik idé, och det är intressant att författaren valde detta framför all sorts magi, fantastik och övernaturlighet. Jag måste också erkänna att tanken på att det finns skyddsänglar här i vår värld som ständigt skyddar oss, och att jag faktiskt ändå gillar idén. Jag menar, det finns redan otroligt många böcker med fiktiva världar fyllda av väsen och magi, och där sticker Tidsboken ut. Magin finns, men den blandas på ett perfekt sätt upp med vår vardag, och mixen är mycket intressant. 

Jag gillar också omslaget - och då menar jag verkligen omslaget och inte bara framsidan - för det speglar verkligen bokens handling. Vi har en framsida med ytterst icke-2010-tal-Sverige-aktiga motiv och en baksida som är precis vad dagens samhälle innebär. Det är så snyggt gjort, och jag älskar att man inte glömmer omslaget, för det är en så viktig del av boken.

Jag uppskattar också bokens budskap. Det är inte så mycket nytt, utan det är lite grejen med att man ska vara snäll, hjälpa varandra och sådär. Det är ganska simpelt, men med perspektivet ängel som inte förstår människors beteende blir det intressant och unikt. Jag gillar även att följa Ranas tankar i sin Tidsbok. Något jag också gillar mycket är att könet hos Rana inte har någon betydelse. Det tog ett tag innan jag ens förstod att det var en kille och för mig är Rana bara en individ, och jag gillar att det får vara så här, för det känns passande.

”Människor tycks inte ha några hämningar alls. De är rena monstren.
   De ljuger, våldtar, misshandlar, krigar och dödar. De sparkar på den svage och fjäskar för den starke. Mot rikedom och makt eller för att rädda sitt eget skinn kan de sälja sin mor och far, syster eller bror. Naturen utnyttjas intill sista droppen och sen gråter de och frågar sig hur Jorden blev förstörd. De skyller på förgående generationer men tar själva inget ansvar för den kommande. När det går bra för dem upphöjer de sig själva till gudar och spänner ut bröstet av stolthet. När det går dåligt förbannar de den Högste samtidigt som de förnekar Guds existens. Hur den Högste står ut med dem är mer än jag kan fatta.”
s. 83-84

Tidsboken är en bok som gör en allmänt glad och den är unik, med sin handling som har en unikt bra blandning av fantastik och verklighet. Jag imponeras av hur man verkligen tänkt hela vägen med omslag, kön, handling och så vidare - inget lämnas åt slumpen. Det är en perfekt bok att läsa för att skapa eftertanke och muntra upp sig, och tack vare korta kapitel är den mycket lätt att läsa. 

Betyg: 
    ☆ 

Författare: Mia Zetterlund
Förlag: Pärlan Förlag
Utgivningsår: 2015 
Antal sidor: 329 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 11+
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Tidsboken
Annat: 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON.


torsdag 4 oktober 2018

Min vecka

Vänner! 

Jag lever, och nu är jag tillbaka.

Det känns visserligen som att jag varit borta längre än jag har, men att ändå försvinna utan ett spår är ju lite misstänkt. Sanningen är att jag kom hem från bokmässan sent i lördags och sedan söndag morgon har jag bara pluggat. Den här veckan har varit brutal, med kemiprov, biologiprov, matteförhör och tal. 

Jag har inte ens haft tid att publicera redan färdiga inlägg, eller ens bocka av punkter på min att göra-lista. Då är det riktigt illa. Nästa vecka har jag tack och lov ”bara” ett 3 timmar långt fysikprov... 

Nu ska jag göra mitt bästa att ta nya tag, och redan i morgon kommer en recension av ett recex jag fick på bokmässan 2017 (pinsamt.). Därefter tänkte jag berätta lite om min bokmässa 2018, och sedan finns det ett lager med flera recensioner jag ska publicera. Först och främst vill jag dock läsa lite. Jag har inte läst sedan i lördags och det är ju förfärligt!

fredag 28 september 2018

Kvinnan på tåget

Kvinnan på tåget, som skrivits av Paula Hawkins, blev rosad för flera år sedan och har nu även blivit till film. Det är en thriller, en deckare, men med en del tvister. Dessutom spelar tåg en avgörande roll. Sitter man på tåget från Ashbury till London ser man rakt in till husen på Blenheim Road, och på det tåget sitter Rachel 8.04 varje dag, påväg till sitt före detta jobb som hon förlorade flera månader tillbaka på grund av sin alkoholism. 

Rachel ägnar de fyrtiofyra plus fyrtiofyra minuterna tur och retur varje dag åt att fantisera fram liv hos människorna hon ser från sin fönsterplats i tåget, men en dag ser hon något som gör fantasin till verklighet. Rachel får något att engagera sig i, samtidigt som hon först måste bekämpa sina egna demoner för att ens ha en chans att lyckas. Och det visar sig snart att faran kanske är närmare än hon tror. 

Om jag sitter i vagn D, vilket jag brukar göra, och tåget stannar vid den där signalen, vilket det nästan alltid gör, har jag perfekt utsikt över mitt favorithus invid spåret: nummer 15.
s. 12


* * *

Jag har väntat så länge på att läsa den här boken, och nu när jag äntligen gjorde slag i saken och faktiskt läste den är allt inte riktigt som jag väntade mig. Kvinnan på tåget heter boken och det är ju en titel som man tycker borde skvallra om att tåg har en stor betydelse, vilket förövrigt texten på baksidan också gör, men tåg spelar faktiskt inte någon särskilt stor roll. Det är enbart i början tåg är viktiga, och jag älskar verkligen det här: ”8.04 tåg, samma människor, samma utsikt, sedan hem igen”, men jag hade önskat mer. Mer tåg, något mer unikt.

Så här i efterhand tycker jag mest det är en bok om alkoholism, som jag inte har minsta, lilla relation till, vilket leder till att jag har svårt att relatera till bokens skeenden. Ämnet är dock viktigt och intressant, och det är bra att det tas upp, men det var inte vad jag väntade mig här. I övrigt är dock boken riktigt spännande och jag gillar thriller-inslagen, och att det finns så få möjliga misstänkta, men att det ändå är så svårt att förstå vem som är skyldig. När man väl förstår det bjuder dock Paula Hawkins på några riktigt obehagliga kapitel, där man verkligen känner det som att man umgås med en mördare. Imponerande! 

Förutom det tyvärr sparsamma tågåkandet, som ändå gör boken speciell, sticker boken ut tack vare Rachel. Sällan har jag följt en karaktär som henne. Hon gör mig ständigt frustrerad, när hon vägrar ta tag i sitt beroende, söka hjälp, och när hon fortsätter ljuga för alla om allt. Samtidigt vill jag känna med henne, men det är svårt, för hela hon utstrålar en osympatisk, uppgiven människa som inte bryr sig. Samtidigt gör det mig ont att jag låter den här sjukdomen definiera henne, och att jag har så svårt att se bortom den. Tänkvärt inslag!

Kvinnan på tåget är i egenskap av thriller mycket bra, då den har rätt uppbyggnad för att ge läsaren möjlighet att lösa fallet och då spänningen och obehagskänslan ständigt trappas upp. Dessvärre är den inte så unik som väntat, och jag sörjer att det är alkoholism och inte det intressanta tågåkandet som har huvudrollen, då det ger en väldigt mörk, dyster berättelse - som dock är viktig och tänkvärd, men inte vad jag sökte när jag tog upp boken. 

Betyg:
     

Författare: Paula Hawkins
Förlag: Massolit Pocket
Utgivningsår: 2016 (original: 2015) 
Antal sidor: 396 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: -
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Girl on the Train 
Annat: Läst som pocket

Blev du intresserad? 
Du hittar boken som pocket på Adlibris, Bokus och CDON
Boken i e-format finns på Adlibris, Bokus och CDON

tisdag 25 september 2018

Bokmässan 2018: Planer

Godmorgon, alla!

Det är nu bara dagar kvar till årets bokmässa, och på fredag morgon åker jag ner till Göteborg, för att gå på mässan på fredag eftermiddag och hela lördagen. Idag delar jag med mig av några av de scen- och monterprogram jag är intresserad av. I verkligheten är det många fler jag skulle vilja gå på, men dessvärre skulle jag behöva klona mig själv då...

Fredag:
15.20-15.40: Marika Carlsson om sin bok Såna som du ska inte vara här. Låter verkligen viktig och intressant.
15.30-15.50: Lovisa Wistrand om Alvblodstrilogin, som jag verkligen gillar! Redan här krockar det dock... 
16.30-16.50: Agnes bokblogg intervjuar PAX-författarna. Så häftigt för Agnes, och ska bli jättekul att lyssna!
17.30-17.40: Elin Säfström om böckerna om Tilda. Alltid lika roligt att lyssna, men så synd att det är så kort varje gång! Hit ska jag dessutom gå med Agnes!
18.00-18.40: Paneldebatt om fantastik, där bland annat Kristina Suomela och Cecilia Larsson Kostenius, vilka skrivit böcker jag verkligen gillade, deltar!

Lördag:
10.00-10.15: Jonas Jonasson om den nya boken efter Hundraåringen. Jag läste aldrig första boken, utan såg bara filmen, men den var ju underbar, så denna vill jag läsa!
13.00-13.45: Jojo Moyes signerar sina böcker, så förhoppningsvis hittar jag någon bok hon kan sätta sin signatur i här!
14.20-14.40: Émilie Fréche som skrivit boken Jag ska rädda er alla, och här pratar om radikaliseringen av Europa. Viktigt och intressant!
14.30-15.00: Krock igen, när Jessica Frej lagar mat från sin nya bok Hur lätt som helst, så vi får se hur det blir här...
15.00-15.20: Linn Maria Wågberg pratar om sin bok Himlen måste sakna en ängel, som jag läste och skrev en recension om, vilken hon uppskattade. Skulle vara roligt att möta henne på riktigt!
16.00-16.25: Cilla & Rolf Börjlind om sin senaste bok Kallbrand, som jag gärna vill läsa snart. Jag väntar nog dock till den kommer som pocket. Just nu följer jag Springfloden II spänt på teve. 

Så, det var lite av de saker jag planerar att göra på bokmässan i år. Kanske ska ni också dit? Vad ser ni mest fram emot isåfall?


lördag 22 september 2018

Kapten Sverige

Tack, Inhamn förlag, för det unikt, viktiga recensionsexemplaret!

Kapten Sverige, skriven av Kim Fredlin, är en bok om Sverige och den sociala delen av vårt samhälle och bristerna i den. Vi möter en fjortonårig Samira, vars pappa just har gått bort. Som föräldralös tvingas hon flytta från sitt liv i Göteborg, ut till den lilla orten Inhamn. Inhamn - där alla känner alla och där personer som Samira, som inte har enbart svenskt ursprung, om man frågar vissa inte är välkomna.

I den nya skolan blir Samira trakasserad, och det enda stödet är kusinen Malin. Fast när märkliga saker händer och en kille av en slump blir skadad räcker inte det stödet. Inom loppet av några dagar är Samira polisanmäld för våldsamheter, avstängd från skolan och i det närmsta utestängd från samhället. Det trots att hon själv inte ens fått yttra sig i frågan. Samira måste inte bara tampas med förlusten av en förälder, utan också med känslan av skam när hon vet vad folk tror om henne, och frustrationen i att det är samhället som gjort det här mot henne. 

Hon hade ju inte gjort något fel, bara klivit undan när den där Jimpa försökte vräka omkull henne. [...] De skulle peka ut henne, berätta hur hemsk och dålig hon var och ingen skulle komma till hennes försvar. För så fungerade tydligen samhället.
s. 98

* * *

Det här är verkligen en sådan där bok som man börjar läsa och sedan läser ut snabbt, snabbt, och efteråt bara sitter man där och undrar vad sjutton man just läst. Och det är ju precis så det ska vara. Kapten Sverige lämnar verkligen ett avtryck hos mig, och är svår att släppa i efterhand, och när det är så är det tydligt att författaren lyckats.

Att läsa den här boken är som att bli tagen på sängen, för Kim Fredlin ifrågasätter det svenska samhället med stor precision på ett sätt som är svårt att sätta sig emot. Han pekar verkligen precis på hur samhället kan tappa bort individer, som då hamnar utanför och inte har en chans att komma tillbaka, då det bara blir en ond cirkel. Det övernaturliga inslaget är välkommet och gör att boken blir lite mer lättsmält och att lite av det tunga, allvarliga kan komma fram lite lättare. 

Visserligen är boken ganska överdriven i allt som händer. Det gör dock att budskapet effektivt kommer fram, och här är det faktiskt det viktigaste. Dessutom känns boken i stora drag trovärdig och verklig, och framförallt är den mycket intressant och tänkvärd. Att den utspelar sig under så kort tid gör dock att det mesta som sker känns lite overkligt. Det är dock lätt att bortse från med tanke på det unika budskapet och en handling värd att fundera lite mer på.

Kapten Sverige är träffsäker, unik, intressant och mycket tänkvärd. Kim Fredlin skriver om seriösa samhällsproblem på ett lättsamt sätt, och lämnar mig något klokare och med en hel del tankar. Att boken är delvis overklig och överdriven är sak samma, för budskapet förs fram på ett snyggt sätt, och det är både oväntat, unikt och viktigt. 

Betyg: 
    

Författare: Kim Fredlin
Förlag: Inhamn Förlag
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 218 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Kapten Sverige
Annat: 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Bokus


torsdag 20 september 2018

Luna Olympia

Tack, Fafner Förlag, för det spännande och unika recensionsexemplaret!

Luna Olympia, den sprillans nya boken av Ulrika Fjellborg, tar sin början på en skyttel mitt ute i rymden. Ombord finns piloten Rebecca och klonen Chris London, som just kommit från Stella Nova där han skapats efter en specialbeställning. Nu är han påväg till Tellus, och till politikern Cedric, som han skapats åt och nu ska jobba för. 

När Chris blir oskyldigt anklagad för ett fruktansvärt brott ställs allt på sin spets och han blir betraktad som brottsling och hamnar med ett gäng kriminella på en skyttel som går mot döden. Förutom Chris bekymmer med att agera som en människa måste han nu också kämpa för sitt eget liv, och det visar sig dessutom att saker och ting är större än Chris först trott och att insatserna är högre än man kan föreställa sig...

Du är en klon, vem kommer någonsin att sakna dig? De fyller bara ett nytt provrör på Stella Nova och snart har de odlat fram en ny, just som du. Ni är förbrukningsvaror, ett universums avfall.
s. 112

* * *

Omslaget fick mig att känna en hel del skepsis inför boken. Det är visserligen snyggt gjort, men känns kanske långt ifrån den värld jag lever i, och hintar om en handling som inte intresserar mig. Detsamma gäller dock filmer som Star Trek, Guardians of the Galaxy och en massa andra sådana där filmer jag inte ens vet namnet på. Det finns dock en serie som min familj introducerat mig till med framgång, och det är Star Wars. 

När jag läser Luna Olympia är det just Star Wars jag tänker på. Jag har aldrig tidigare läst något i stil med Luna Olympia, och den är helt unik i ungdomsgenren. Det är alltid roligt att läsa något helt nytt och oväntat, och den här boken gör mig verkligen nyfiken på att läsa mer i stil med den.

Jag gillar faktiskt att boken är så långt ifrån vår verklighet, för det gör den extra intressant och extremt underhållande att läsa. Dessutom skriver Ulrika Fjellborg mycket tacksamt om sitt Stella Nova och Tellus, och gör inte det klassiska misstaget att slänga fram all information kring denna okända värld på en gång, vilket resulterar i en otroligt seg start. Istället är Fjellborg skicklig och professionell när hon väver in all information i handlingen, och det gör att boken har fantastiskt flyt redan från början! En sådan liten detalj gör verkligen allt.

”Från och med nu tillhör ni och era patetiska liv förenade rebellalliansen! Välkomna till Luna Olympia, gudarnas hemvist!”
s. 125

Att boken utspelar sig i en helt annan värld än vår gör dock att det är svårt att relatera till karaktärer och situationer, och rent känslomässigt påverkar mig boken inte så mycket, just för att handlingen och alla karaktärer känns så långt borta. Jag gillar dock skarpt att läsa om saker bortom vår värld, för det är en intressant kontrast till min vardag. Det gör ju ingenting när saker är helt overkliga, utan tvärtom är det bara intressant. 

”Sextiosex procent av Beckys benmassa är utbytt mot metallproteser. [...] Men det som finns mellan ögonen är mänskligt. [...]
   ”Varje cell i min kropp är människa”, sa Chris och knackade sig på skallbenet, ”utom just det här.”
s. 257

Slutligen älskar jag inslaget med klonerna. Det är en så intressant värld Ulrika Fjellborg byggt upp, med allt kring vilka som gör de bästa klonerna, människor med konstgjorda skelett och så vidare. Det är ett enkelt, men ändå fulländat och komplext, världsbygge författaren gjort, och jag ser fram emot att läsa mer av Ulrika Fjellborg, och kanske rent av Chris och Rebecca? 

Luna Olympia revolutionerar ungdomsgenren, med en handling som inte liknar någon annan bok, men påminner starkt om Star Wars. Parallellerna till vår värld är få, och det gör att det svårt att relatera och känna igen sig i boken, men samtidigt gör det boken unik. Det är tempo och spänning från första sidan, och boken fascinerar och fångar mig direkt. Det är en bok för alla som gillar sci-fi, fantasy och Star Wars-liknande berättelser - och alla andra som vill läsa unik bladvändare!

Betyg: 
   

Författare: Ulrika Fjellborg
Förlag: Fafner Förlag
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 373 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 12+
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Luna Olympia
Annat: 

Blev du intresserad?
Du hittar boken på Adlibris och Bokus. Boken i e-format finns på Adlibris